Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1957

Utlåtande 1957:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1957

1

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen angående avgivande av förklaring
i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2
i stadgan för den internationella domstolen.

Genom eu den 22 februari 1957 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 87, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma
dag begärt riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t för Sveriges del avgiver
sådan förklaring, som avses i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella
domstolen med iakttagande av att förklaringen innefattar de begränsningar
som i protokollet angivits.

Ministern för utrikes ärendena erinrar i det till propositionen fogade statsrådsprotokollet
om att Sverige, som genom sin anslutning till Förenta Nationerna
även är anslutet till den internationella domstolens stadga, medelst
en den 6 april 1947 hos Förenta Nationernas generalsekreterare deponerad
förklaring jämlikt domstolsstadgans art. 36, st. 2, för sin del erkänt domstolens
obligatoriska behörighet i förhållande till varje annan stat, som åtagit
sig samma förpliktelser, i fråga om tvister, som hänföra sig till förhållanden
eller fakta som ligga i tiden efter förklaringen.

Denna förklaring gäller för en tid av tio år och upphör sålunda att gälla
den 6 april 1957.

När fråga därför nu uppkommit om avgivande av en förnyad förklaring
om erkännande av den internationella domstolens behörighet framhåller ministern
bl. a., att de rådande motsättningarna i världen påkallade en oavlåtlig
strävan från de enskilda staternas sida att öka möjligheterna att få uppkommande
tvister mellan staterna avgjorda på fredlig väg. Den internationella
domstolen erbjöde, vad beträffar tvister av rättslig natur, de bästa förutsättningarna
härutinnan.

Ministern förordar att Sverige avger en förnyad förklaring av samma innebörd
som den nu gällande och avseende tvister som må uppkomma beträffande
förhållanden eller fakta som ligga i tiden efter avgivandet av 1947 års
förklaring. Detta innebär således att den svenska förpliktelsen täcker en
obruten tidskedja.

Medan den gällande förklaringen, som förut nämnts, var begränsad för
en tid av tio år, föreslås att den nya förklaringen skall gälla under fem år
med automatisk förlängning under nya femårsperioder därest uppsägning
ej skett.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 1 avd. Nr 3

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1957

Utskottet finner det även för sin del önskvärt, att Sverige genom en ny
förklaring fortsättningsvis erkänner internationella domstolens behörighet
i samma utsträckning som hittills och att denna förklaring skall förbli gällande
i femårsperioder med automatisk förlängning, försåvitt icke uppsägning
skett. Utskottet förordar att sådan uppsägning bör ske senast sex månader
före periodens utgång.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte lämna sitt samtycke till att Kungl.
Maj :t avgiver sådan förklaring, som avses i artikel 36, st. 2 i
stadgan för den internationella domstolen, i avseende å tvister,
som må uppkomma beträffande förhållanden eller fakta
som i tiden ligga efter den 6 april 1947, samt med en giltighetstid
av fem år, vilken period automatiskt förlänges för
nya femårsperioder, därest förklaringen ej uppsagts senast
sex månader före den löpande periodens utgång.

Stockholm den 14 mars 1957

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Ohlon, Sjödahl, Sundelin,
Ewerlöf, Werner;

från andra kammaren: herrar Skoglund i Umeå, Svensson i Ljungskile,
Skoglund i Doverstorp, Pettersson i Dahl, Thapper, Netzén, Håstad, Bengtsson
i Halmstad.

Stockholm 1Ö57. Kungl. Boktryckeriet P. Å. Norstedt & Sönét1

570488