Utrikesutskottets utlåtande nr 2

Utlåtande 1945:Uu2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 5 em.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av ett mellan Sverige och
Kina avslutat avtal rörande uppgivande av exterritoriella
rättigheter i Kina och reglering av därmed sammanhängande
spörsmål.

Genom en den 27 april 1945 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 310, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över utrikesdepartementsärenden för
den 23 mars och den 27 april 1945 samt med överlämnande av ett den 5
april 1935 mellan Sverige och Kina avslutat avtal angående uppgivande av
exterritoriella rättigheter i Kina och därmed sammanhängande spörsmål,
äskat riksdagens godkännande av avtalet.

I fråga om avtalets text ävensom propositionens svenska översättning därav
får utskottet hänvisa till propositionen.

Av de vid propositionen fogade utdragen ur statsrådsprotokollet framgår
bl. a. följande:

Sverige har, liksom ett flertal andra länder, sedan mitten av 1800-talet
innehaft vissa exterritoriella rättigheter i Kina, främst jurisdiktionsrätten
över egna medborgare därstädes. Bestämmelser härom intogos i den svenskkinesiska
freds-, vänskaps- och handelstraktaten den 20 mars 1847 samt
preciserades sedermera i den mellan Sverige och Kina den 2 juli 1908 ingångna
vänskaps-, handels- och sjöfartstraktaten. Den kinesiska statsledningen
har alltsedan senare hälften av 1800-talet eftersträvat ett upphävande
av »traktatmaktemas» privilegier i nu förevarande hänseende. I åtskilliga
av de handelsavtal, som kinesiska regeringen i början av 1900-talet avslöt
med dessa makter, intogs en klausul, som innebar ett principiellt medgivande
från den främmande makten att avstå från exterritorialiteten i Kina, så
snart det kinesiska rättsväsendet moderniserats i erforderlig omfattning. En
dylik klausul förekommer i förutnämnda svensk-kinesiska traktat av år 1908.

I samband med världskriget 1914—1918 och därpå följande omvälvningar
avstodo Tyskland, Österrike, Ungern och Sovjetunionen från sina exterritoriella
rättigheter, och under det nu pågående kriget i Östasien ha bland andra
makter Storbritannien, Förenta Staterna, Norge och Belgien träffat avtal
med Kina örn omedelbart uppgivande av vederbörande lands exterritoriella
rättigheter därstädes.

På framställning från kinesiska regeringen inledde svenska regeringen i
december 1944 förhandlingar örn ett svensk-kinesiskt avtal rörande inotsva Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 5 sami. 1 avd. Nr 2. t

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2.

rande avstående från svensk sida. Förhandlingarna ledde till undertecknandet
den 5 april 1945 av det avtal, beträffande vilket Kungl. Majit med förevarande
proposition äskat riksdagens godkännande.

Avtalet behandlar icke endast uppgivandet av jurisdiktionsrätten och därmed
direkt sammanhängande spörsmål utan jämväl vissa frågor av handelspolitisk
ntur, som aktualiserats bl. a. genom att systemet med »traktathamnar»
enligt avtalet avskaffas, och svenska handelsfartyg medgivas fritt
tillträde till alla för transocean sjöfart öppna kinesiska hamnar, orter och
farvatten. I de delar, som icke beröras av det föreliggande avtalet, skola de
svensk-kinesiska avtalen av 1847 och 1908 förbliva gällande liksom även
1928 års svensk-kinesiska tulltraktat. I det nu ingångna avtalet förutsättes
emellertid, att förhandlingar om en allsidig traktat rörande vänskap, handel,
sjöfart och konsulära rättigheter skola upptagas inom sex månader efter
upphörandet av det pågående kriget i Östasien.

Föredragande departementschefen har framhållit, att man på kinesisk sida
fäster stor vikt vid att Sverige avstår från sina exterritoriella rättigheter i
Kina. Ett uppgivande av dessa kunde sålunda förmodas komma att vara
värdefullt för förbindelserna mellan de bägge länderna. Från svensk sida
hade för övrigt ansetts naturligt, att Sverige i nu förevarande fråga anslöte
sig till den ståndpunkt, som intoges av de anglosachsiska stormakterna, vilkas
intresse av exterritorialitetens fortbestånd måste anses vara ojämförligt
större än Sveriges. Det syntes jämväl vara uppenbart, att Sverige icke i längden
kunde räkna med att ensamt eller jämte några smärre stater få bibehålla
de exterritoriella privilegierna i Kina. Som ovan nämnts, hava Storbritannien
och Förenta Staterna numera uppgivit sina exterritoriella rättigheter
i Kina.

Efter avtalets undertecknande har kinesiska regeringen uttryckt en önskan,
att avtalet efter ratifikationen måtte träda i kraft endast beträffande de
delar av Kina, vilka kontrolleras av sagda regering, men däremot för närvarande
icke i avseende å de områden av landet, vilka äro undandragna dess
kontroll. Departementschefen anser särskild överenskommelse därom kunna
träffas i samband med ratifikationen av avtalet.

Utskottet. Det i propositionen återgivna avtalet mellan Sverige och Kina, vilket den
5 april detta år undertecknats av de båda regeringarna, har till huvudsyfte
att avskaffa den särskilda domsrätt och därmed sammanhängande exterritoriella
rättigheter, som i kraft av äldre traktater tillkommit Sverige inom kinesiskt
territorium. I sammanhang därmed regleras vissa andra frågor som
aktualiseras i anledning av jurisdiktionsrättens upphörande. Avtalet innebär
tillika att rätten för svenska medborgare och svenska handelsfartyg att få
tillträde till kinesiskt territorium vidgas såsom en konsekvens därav att systemet
med »traktathamnar» i Kina avskaffas. Ytterligare föreskrives mest gynnad
nationsbehandling de båda länderna emellan beträffande skattskyldighet.
Avtalet ansluter sig nära till de avtal, som Kina redan ingått med Amerikas
Förenta Stater och med Storbritannien.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2.

3

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att Sverige
bör avstå från de särskilda privilegier, som de exterritoriella rättigheterna i
Kina innebära. Dessa privilegier motsvara ej den likställighet staterna emellan,
som eljest utgör grundvalen för den internationella rätten. Utskottet har
ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot avtalet.

I propositionen meddelas, som redan nämnts, att kinesiska regeringen efter
avtalets undertecknande uttryckt en önskan, att avtalet efter ratifikationen
måtte träda i kraft endast beträffande de delar av Kina, vilka kontrolleras
av regeringen, men däremot icke för närvarande i avseende å de områden
av landet, som äro undandragna dess kontroll. Häremot synes intet vara att
erinra från svensk sida.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition

dels meddela av Kungl. Majit äskat godkännande av det
med propositionen överlämnade, den 5 april 1945 mellan
Sverige och Kina avslutade avtalet angående uppgivande av
exterritoriella rättigheter i Kina och reglering av därmed
sammanhängande spörsmål,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att träffa särskild överenskommelse
med republiken Kinas regering örn begränsning
tills vidare av avtalets tillämpningsområde.

Stockholm den 5 juni 1945.

På utrikesutskottets vägnar:
ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit:

från första kammaren: herrar Undén, Sandler, Åkerberg, Johan Bernhard Johansson,
Gränebo, Bärg, Ivar Anderson och Elon Andersson;

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward, Vougt, Svensson i Grönvik, Bagge,
Fast, Bergvall och Wallentheim.