Utrikesutskottets utlåtande nr 1

Utlåtande 1945:Uu1

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1945 kl. 12 m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av Sveriges anslutning
till ett mellan Storbritannien, Amerikas Förenta Stater
m. fl. länder träffat, den 5 augusti 1944 i London
undertecknat internationellt avtal rörande principerna
för fortsättandet av den samfällda kontrollen över
handelssjöforten och med anledning av nämnda proposition
väckta motioner.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad proposition
nr 249 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet samt därvid fogade text till en den 5 augusti
1944 mellan Storbritannien, Amerikas Förenta Stater m. fl. länder träffat
avtal rörande principerna för fortsättandet av den samfällda kontrollen över
handelssjöfarten, äskat riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till
nämnda avtal.

Avtalets engelska text har återgivits i propositionen. En av utrikesdepartementet
överlämnad översättning därav till svenska språket finnes bilagd
detta utlåtande.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta, sinsemellan likalydande motioner,
nämligen nr 340 i första kammaren av herr Berg, Robert, och nr 528 i
andra kammaren av herrar Lindberg och Lövgren, vari föreslås »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa, att Trafikkommissionens sjöfartsdelegation
utökas med minst en representant för de ombordanställda».
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yttranden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framgår
bl. a. följande:

Efter en konferens i London sommaren 1944 mellan representanter för
Amerikas Förenta Stater, Belgien, Canada, Grekland. Nederländerna, Norge,
Polen och Storbritannien träffades den 5 augusti 1944 mellan sagda länder
ett avtal rörande principerna för fortsättandet av den samfällda kontroll
över liandelssjöfarten, vilken de förenade nationerna under det pågående
kriget utövat. Enligt avtalet förklara sig de fördragsslutande regeringarna
villiga att ställa tonnage till förfogande för militära och andra ändamål, som
äro nödvändiga för eller en följd av avslutandet av kriget i Europa och Fjär Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 5 sami. lavd. Nr 1. 1

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

rån östern, ävensom för försörjningen av alla befriade områden samt av de
förenade nationerna samt åtaga sig att icke tillåta användningen av något
fartyg i icke nödvändig sysselsättning, såvida icke det totala tonnaget inom
den s. k. sjöfartspoolen överskrider de sammanlagda behoven. Regeringarna
åtaga sig att vidmakthålla en sådan kontroll över sitt tonnage, att varje
fartyg sysselsättes i enlighet med nyss angivna syften, och att inom sina
respektive länder utöva kontroll över alla för sjöfarten nödvändiga tjänster.

Det av avtalet berörda tonnaget skall i sin helhet ställas till en särskild
centralmyndighets förfogande. Enligt en vid avtalet fogad organisationsplan
skall centralmyndigheten bestå av dels ett råd, dels en verkställande styrelse,
den senare fördelad på två sektioner, en i London och en i Washington. I
rådet skola alla regeringar vilka undertecknat avtalet eller anslutit sig till
detta vara representerade, varemot antalet medlemmar i styrelsen skall vara
begränsat. Signatärmakt eller senare ansluten makt, som icke är permanent
representerad i styrelsen, skall där företrädas av en adjungerad ledamot,
vilken i frågor rörande fartyg under ifrågavarande makts kontroll eller rörande
tilldelning av tonnage för dess territorium, skall lia samma befogenheter
som styrelsens permanenta medlemmar. Beslut angående fartyg hörande
under viss regering skall fattas i samförstånd med denna regering genom
dess representant i styrelsen.

De bestämmelser, som fastställas genom avtalet, avses skola träda i kraft
vid inställandet av fientligheterna i det pågående kriget mot Tyskland och
fortsätta att tillämpas under en tid, som ej överstiger sex månader, räknade
från fientlighetemas inställande i Europa eller i kriget i Asien, vilkendera
av dessa bägge tidpunkter, som blir den senare, såvida icke överenskommelse
om tidigare upphörande träffas.

Avtalet har undertecknats av Amerikas Förenta Stater, Belgien, Canada,
Grekland, Nederländerna, Norge, Polen och Storbritannien. Sedermera ha
Australiska Statsförbundet, Brittiska Indien och Frankrike anslutit sig till
detsamma. Sovjetunionen har icke tagit någon del i överenskommelsen, men
enligt det officiella meddelandet om avtalets undertecknande hade sovjetregeringen
och andra intresserade regeringar tillhörande de förenade nationerna
hållits underrättade örn de avtalet föregående förhandlingarna.

Enligt överenskommelsen skola neutrala stater, vilkas handelsflottors tonnage
överstiga vad som erfordras för tillgodoseendet av ifrågavarande länders
nödvändiga importbehov, inbjudas att ansluta sig lill avtalet. Den 22
september 1944 riktade Storbritanniens och Amerikas Förenta Staters regeringar
en dylik inbjudan till svenska regeringen.

I propositionen angives den svenska sjögående handelsflottan vid årsskiftet
1944/45 omfatta ett sammanlagt tonnage av 1 500 000 bruttoton, varav
omkring 500 000 bruttoton befann sig utanför spärren, lejdtonnaget oberäknat.
Enligt utskottet senare av departementet tillhandahållna uppgifter
skall sistnämnda siffra rätteligen vara 335 000.

I propositionen framhålles, att en vägran från svensk sida att ansluta sig
till avtalet skulle medföra, att svenska fartyg i de anslutna ländernas harn -

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

3

nar — d. v. s. just de länder, som ur sjöfartssynpunkt äro av avgörande betydelse
— bomme att sättas i efterhand, vad beträffar bunkring, erhållande
av skeppsförnödenheter, klarering, reparationer m. m., vilket allvarligt skulle
påverka den svenska handelsflottans konkurrenskraft och rörelsefrihet och
särskilt svensk linjesjöfarts intressen.

Svenska regeringen har under förutsättning av riksdagens godkännande anslutit
sig till avtalet genom en note som finnes bilagd propositionen. I denna
note angivas två förutsättningar för svenska regeringens samtycke till bestämmelserna
i avtalet, nämligen att tilldelningen av tonnage för Sveriges försörjning
skall ske enligt samma grunder som beträffande försörjningen av de
förenade nationerna och anses som alla de lördragsslutande regeringarnas
angelägenhet och att svenska fartyg icke skola vara skyldiga att frakta vapen,
ammunition och krigsmateriel. Vidare har i nämnda note angående sättet
för genomförande av kontrollen över det svenska tonnaget förklarats, att ett
enda organ skall vara ansvarigt för handhavandet av allt svenskt tonnage,
vare sig genom tidsbefraktning eller pa bareboat basis eller för egen räkning;
ifrågavarande organ skall i denna egenskap handla med full behörighet
och såsom ombud för svenska regeringen under överenskommelsens giltighetstid.

Det internationella avtal örn en gemensam kontroll över handelssjöfarten,
som Sverige inbjudits att ansluta sig till, fullföljer syftet att under den period,
som följer omedelbart efter det kriget i Europa upphör, vidmakthålla en
centraliserad, internationell kontroll över en betydande del av världens handelstonnage.
I propositionen meddelas, att under förhandlingarna örn Sveriges
anslutning det från allierad synpunkt framhållits såsom naturligt, att
Sverige under detta skede med sin handelsflotta medverkar i arbetet på ett
återställande av mera normala förhållanden i Europa och deltager i de erforderliga
humanitära hjälpaktionerna. Även utskottet finner det naturligt, att
Sverige genom en anslutning till den internationella sjöfartspoolen söker i
sin mån främja ett rationellt utnyttjande av handelstonnaget till gagn särskilt
för de hjälpbehövande folken i Europa. Utan en dylik internationell
kontroll kunde det befaras, att en planmässig ordning för tillförseln av
varor över haven till de länder, som äro mest i behov därav, skulle i hög
grad försvåras.

Det är å andra sidan givet, att Sverige har viktiga egna intressen att tillvarataga
i fråga örn dispositionen av sitt handelstonnage. Detta måste jämväl''anlitas
för vårt lands försörjning med oundgängliga varor och för den
export, som står i samband därmed. Utskottet anser sig pa grundvalen av de
upplysningar som stått till dess förfogande kunna hysa den förhoppningen,
att dessa intressen tillgodosetts genom det förbehåll angående tilldelningen
av tonnage för Sveriges försörjning, som innefattas i den svenska regeringens
note.

Ehuru den i avtalet föreskrivna kontrollen i princip omfattar alla slags
handelsfartyg, oberoende av storlek, har i själva avtalet förklarats, att be -

Utshottet.

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

träffande fartyg, sysselsatta i kustfart eller på trader mellan närliggande länder,
sådana åtgärder skola vidtagas, att de användas på lämpligt sätt inom
varje speciellt område. Tillämpningen härav på svenska förhållanden torde
betyda, att sådana mindre fartyg, som bruka användas endast för kustfart
och Östersjöfart, skola generellt medgivas att fortsätta sin hittillsvarande
fraktfart.

Av väsentlig betydelse är, såsom i propositionen framhålles, att svenska
regeringen blir representerad i det verkställande organet för sjöfartspoolen,
när frågor behandlas som röra dispositionen av svenskt tonnage, samt att
beslut i detta organ icke kunna fattas genom votering utan kräva samtycke
av representanten för vederbörande land, när fråga uppstår örn förfogandet
över detta land tillhöriga fartyg.

Beträffande anordningen av kontrollen över det svenska tonnaget har i
enlighet med svenska önskemål överenskommits, att fartygen icke behöva
rekvireras av regeringen, såsom avtalet eljest förutsätter. Uttalandet i sista
stycket av den svenska noten giver vid handen, att det är tillräckligt, om ett
enda svenskt organ är ansvarigt för handhavandet av allt svenskt tonnage.
Enligt propositionen har det avsetts, att den s. k. Sjöfartskommittén 1939, som
är bildad av Sveriges redareförening och vari representanter för Kungl. Majit
och för Statens trafikkommission ha säte och som varit avtalsslutande part i
de sjöfartsöverenskommelser, vilka å svensk sida ingåtts under kriget, skall
handhava avtalets genomförande under kontroll av trafikkommissionen såsom
licensmyndighet. Sjöfartskommittén skall sålunda tidsbefrakta de svenska
fartygen och stå i nära förbindelse med sjöfartspoolens verkställande
organ vid planeringen av de svenska fartygens användning.

Av den föregående redogörelsen framgår, att svenska regeringen gjort ett
förbehåll med hänsyn till användningen av svenska fartyg för krigsmaterieltransporter
och att detta förbehåll godtagits.

Den mycket vittgående kontroll över det svenska tonnagets användning,
som genom Sveriges anslutning till sjöfartspoolen skulle tillerkännas ett internationellt
organ, torde med hänsyn till rådande utomordentliga förhållanden
böra accepteras. Utskottet delar härutinnan den uppfattning, som Kungl.
Maj :t givit uttryck åt genom sin här i översättning bifogade note till brittiska
och amerikanska regeringarna. I denna note har, i enlighet med grundlagens
föreskrifter, förbehåll gjorts örn riksdagens bifall till anslutningen. Utskottet
tillstyrker, att riksdagen lämnar det begärda medgivandet.

I de förut nämnda motionerna har det anmärkts, att avtalet icke behandlar
frågor örn besättningarnas förhållanden eller garanterar, att svensk lag i sådana
spörsmål blir respekterad under fartygens längre bortovaro från Sverige. Tillika
förordas, att trafikkommissionens sjöfartsdelegation erhåller en representant
för de anställda, varigenom dessas intressen i nämnda hänseenden skulle
kunna bättre bevakas. I anledning av motionärernas uttalanden vill utskottet
framhålla, att det system för det svenska tonnagets handhavande, som i
propositionen föreslagits, icke —- såsom nu gällande sjöfartsavtal med Stor -

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

britannien — innebär de svenska fartygens upplåtande till utländska nyttjanderättshavare.
Fartygen, som befraktas av Sjöfartskommittén 1939, äro uppenbarligen
underkastade svensk lag, även när de verkställa transporter for
andra länders räkning. Vad angår önskemålet om en representation for de ombordanställda
i Statens trafikkommission, torde det hittills icke ingått i tratikkommissionens
uppgift att syssla med frågor örn besättningarnas stallning.
Huruvida anledning till ändring härutinnan föreligger, anser utskottet vara en
fråga, som det bör tillkomma Kungl. Maj:t att pröva.

Utskottet hemställer på dessa grunder,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majis förevarande
proposition, meddela av Kungl. Maji äskat godkännande
av Sveriges anslutning till det i propositionen omförmälda,
den 5 augusti 1944 i London undertecknade internationella
avtalet rörande principerna för fortsättandet av den
samfällda kontrollen över handelssjöfarten,

B) att motionerna 1:340 och 11:528 icke måtte föranleda
någon riksdagens utgärd.

Stockholm den 13 april 1945.

På utrikesutskottets vägnar:
ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Undén, Sandler, Åkerberg, Johan Bernhard Johansson,
Gränebo, Ivar Anderson, Elon Andersson och Ekman; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward, Vougt, Svensson i Grönvik, Lindqvist,
Carlström, Bagge och Wallentheim.

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

Översättning.

Bilaga 1.

Överenskommelse

rörande principerna för fortsatt koordinerad kontroll av liandelssjöfarten.

Undertecknade representanter, vederbörligen befullmäktigade av sina regeringar
eller myndigheter, här nedan kallade de fördragsslutande regenngarna,
hava överenskommit örn löljande:

t) De fördragsslutande regeringarna förklara, att de ikläda sig som en ge™
f??.rPllktelje att alla militära och andra behov ställa allt det ton.
^ln fn,nLf0rfTnde’ ST är nödvändigt för och härrör ur antingen krigets
•slutfoiande i Europa och Fjarran östern eller behovet av tillförsel till såa
alla befriade områden som de förenade nationerna i allmänhet och
områden under deras myndighet.

•fÖrdra,TSsl(Utande regeringarna förbinda sig att vidmakthålla sådan
kont! oil över alla fartyg, som äro registrerade inom deras territorium eller
annorledes under deras myndighet, att de bliva i stånd att effektivt bestämma
över varje fartygs användning i enlighet med ovanstående deklaration
Under iakttagande av bestämmelserna i § 3 och § 9 skall denna kontroll fortsättningsvis
utövas av varje fördragsslutande regering genom rekvisition av
användnings- eller äganderätten.

3) I)e fördragsslutande regeringarna förbinda sig att icke från kontrollen
tngiva några fartyg under deras myndighet eller tillåta dem att användas
tor icke nodvandiga uppgifter eller icke nödvändiga laster med mindre att
(ten totala tonnagemängden överskjuter de totala behoven och i detta fall
endast i enlighet med en gemensamt överenskommen ordning, vilken icke
tar vara diskriminerande mot någon enskild nations sjöfartsintressen utan
skall medge alla de fördragsslutande regeringarna lika möjligheter för deras
respektive handelsflottor att deltaga i handelssjöfart

4) Neutrala regeringar, som lia flera fartyg under sin kontroll än som
graves tor att fylla respektive länders väsentliga importbehov, skola inbjudas
att ikläda sig sådana skyldigheter beträffande alla sina fartvg, att dessas
användning kommer att stå i överensstämmelse med de förenade nationernas
allmänna syften.

•■5i Defördragsslutande regeringarna förbinda sig att genom lämpliga åtgärder
utova kontroll över för sjöfarten nödvändiga tjänster inom sina territorier
i huvudsaklig överensstämmelse med de i Förenta Staterna och Storbritannien
gal lande licenssystem (Walram Schemes) och att vidtaga sådana
ytterligare åtgärder, som må påfordras för att möjliggöra, att alla länders
fartyg anvandas i enlighet med de förenade nationernas syften. Andra regeringar,
som ansluta sig till denna överenskommelse, skola avgiva en liknande
försäkring.

..ö) Utan hänsyn till frågor rörande nyttjande- eller äganderätt skall anvf\nmangen
av sådana fartyg, som vid något tillfälle eventuellt medges tillstånd^
att segla under fientlig flagg eller myndighet, bestämmas så, att de
tillgodose de förenade nationernas behov.

7) a. Pa det att fördelningen av alla fartyg under de förenade nationernas
kontroll kontinuerligt må kunna på bästa sätt bestämmas så, att de tillgodose
de förenade nationernas krav, skall en central myndighet upprättas,

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

7

vilken skall träda i funktion, sedan de allmänna krigsoperationerna mot
Tyskland upphört. Denna centrala myndighet skall organiseras i enlighet
med den plan, som uppgjorts i närslutna bilaga.

b. Centralmyndigheten skall besluta örn användningen av fartyg i syfte
att förverkliga de åtaganden, som varje fördragsslutande regering i § 1 iklätt
sig beträffande tillhandahållandet av de fartyg, som vid olika tillfällen
kunna behövas för att tillgodose löpande behov av fartyg för de förenade
nationernas militära och andra syften. Fartyg skola av berörda regeringar
anvisas för dessa syften i enlighet med centralmyndighetens beslut. I ilen
mån det är förenligt med det effektiva utnyttjandet av allt tillgängligt tonnage,
enligt vad centralmyndigheten beslutat på ifrågavarande område, må varje
fördragsslutande regering under hänsynstagande till bestämmelserna i § 7 c
anvisa fartyg under sin myndighet att helt eller delvis ombesörja importen
till områden, för vilka den bär iklätt sig särskilda transportåtaganden.

c. I allmänhet skola fartyg under de olika fördragsslutande regeringarnas
flagg förbliva under vederbörande regerings kontroll eller under kontrollen
av den regering, till vilken de uthyrts. För att lillgodose speciella militära
önskemål skola de fartyg, vilka i enlighet med avtal mellan Förenta Staterna
och Storbritannien gemensamt eller var för sig med andra regeringar, som
lia bestämmanderätt över dessa fartyg, uthyrts för att användas såsom
trupptransportfartyg, lasarettsfartyg och andra ändamål i de militära styrkornas
tjänst, även i fortsättningen uthyras till amerikanska och/eller brittiska
krigssjöfartsministerierna (War Stopping Administration och/eller
Ministry of War Transport) i enlighet med överenskommelse, som kommer
att träffas mellan samtliga berörda regeringar. (Ytterligare fartyg, som må
behövas för dylika ändamål, skola behandlas på samma sätt.)

Det förhållandet, att dessa fartyg lia tilldelats militära uppgifter, skall icke
inskränka de berörda regeringarnas rätt att med centralmyndigheten diskutera
åtgärder för att tillgodose deras viktigaste tonnagebehov i enlighet med
bestämmelserna i § 1.

d. De fördragsslutande regeringarna skola genom centralmyndigheten tillhandahålla
varandra alla upplysningar, som kunna anses nödvändiga för det
effektiva fullföljandet av överenskommelsen, exempelvis rörande planer,
användning av tonnage och förslag, allt dock under hänsynstagande till den
militära sekretessens krav.

e. Centralmyndigheten skall också vidtaga de åtgärder, som behövas för
att bestämmelserna i § 5 skola kunna tillämpas, och skall vidare taga initiativet
till åtgärder i enlighet med § 6.

f. De ersättningar, vilka skola betalas av dem (regeringar eller privata),
som utnyttja fartygen, skola bestämmas av centralmyndigheten på ett rättvist
och skäligt sätt med iakttagande av följande två grundprinciper:

i) Alla fartyg, som utföra samma eller liknande tjänster, skola hålla samma
fraktsatser.

ii) Fartyg skola användas allt efter behovet utan finansiella hänsynstaganden.

8) De principer, örn vilka här överenskommelser träffats, skola gälla alla
slags handelsfartyg oberoende av storlek, inkluderande passagerarefartyg,
tankfartyg samt valkokerier, när dessa icke användas för valfångst. (Men
§ 7 b skall icke tillämpas beträffande fartyg, sysselsatta i kustfart eller på
trader mellan närliggande länder. Beträffande dessa skola sådana åtgärder
vidtagas, att de användas på lämpligt sätt inom varje speciellt område.)

I den mån så befinnes nödvändigt skola dessa principer även i erforderlig
omfattning gälla för fiskefartyg, valfångstfartyg och andra dylika fartyg
i sådana områden, där särskilda åtgärder beträffande sådana fartyg anses

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

nödvändiga. En särskild myndighet skall upprättas med behörighet att fördela
dessa fartyg mellan militära och civila funktioner.

9) Ovanstående bestämmelser skola börja tillämpas, när centralmyndigheten
träder i funktion, och skola gälla under en tid icke överstigande sex
månader efter fientlighetemas slut i Europa eller Fjärran östern, vilketdera
som inträffar senast, försåvitt icke de regeringar, sorn äro representerade i
det vederbörligen utsedda organet av centralmyndigheten, enhälligt överenskomma,
att vissa eller samtliga av de överenskomna bestämmelserna skola
upphöra att gälla eller modifieras vid en tidigare tidpunkt.

Undertecknat i London den 5 augusti 1944.

För Belgiens regering:

A. BALTHAZAR

För Canadas regering:

VINCENT MASSEY

A. L. MacCALLUM

För Kungl. Grekiska regeringen:

G. VASSILIADIS

För Nederländernas regering:

J. M. de BOOY

För Norges regering:

ARNE SUNDE

För Republiken Polens regering:

J. KWAPINSKI

För Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra Irlands regering:

LEATHERS

För Amerikas Förenta Staters regering:

PHILIP D. REED
HUNTINGTON T. MORSE

WALTER A. RADIUS

JOHN M. ALLISON

För Franska Nationella Befrielseutskottet:

Översättning.

BILAGA.

Centralmyndighetens organisation.

1. Centralmyndigheten skall bestå av:

a. ett råd (Förenade sjöfartsrådet)

b. ett verkställande utskott (Förenade verkställande sjöfartsstyrelsen)

(a) Förenade sjöfartsrådet (United Maritime Council).

2. Alla de fördragsslutande regeringarna skola vara representerade i
rådet. Medlemskap i rådet skall även vara öppet för alla andra regeringar
såväl från de förenade nationerna som från neutrala länder, vilka önska
ansluta sig och äro villiga att acceptera de fördragsslutande regeringarnas
förpliktelser.

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

9

3. Rådet skall sammanträda, när så finnes erforderligt, dock minst tva
gånger om året, på platser som synas lämpliga. Sammanträdena skola förberedas
av den verkställande styrelsen. Rådet skall välja sin ordförande och
besluta om sin arbetsordning. Rådssammanträdena äro avsedda att giva tillfälle
att informera de fördragsslutande regeringarna örn det allmänna sjöfartsläget
och att möjliggöra för dem att utbyta åsikter rörande frågor av
allmän räckvidd, vilka framkommit i den verkställande styrelsens arbete.

(b) Förenade verkställande sjöfartsstyrelsen (United Maritime Executive

Board). .

4. Verkställande styrelsen skall upprättas med avdelningar i Washington
och London under ledning av respektive War Shipping Administration och
Ministry of War Transport.

5. Styrelsen skall genom sina avdelningar utöva den centrala myndighetens
verkställande funktioner. Under de två avdelningarna skall upprättas
en lämplig organisation i avsikt att göra det möjligt för dem att lösa de i § 7
i överenskommelsen rörande principerna nämnda uppgifterna. En organisation
med uppgift att genomföra bestämmelserna i § 8 av denna överenskommelse
rörande såväl fartyg sysselsatta i kustfart och på korta trader som
mindre fartyg skall upprättas under styrelsens ledning.

6. Uppdelningen av de löpande ärendena de bägge avdelningarna emellan
skall från tid till annan göras på sätt, som må anses lämpligt. För att
styrelsens bägge avdelningar skola kunna arbeta i samförstånd, skola de
bägge ordförandena ordna sammanträden med hela styrelsen sa ofta som
belinnes nödvändigt och på plats, som för varje gång anses lämplig.

7. Styrelsen skall endast hava ett begränsat antal medlemmar. På grund
av sina stora erfarenheter av internationell sjöfart och sina stora bidrag av
fartyg för det gemensamma målet skola följande regeringar vara representerade
i styrelsen:

Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra Irlands regering;

Amerikas Förenta Staters regering;

Nederländernas regering;

Norges regering.

Styrelsen skall kunna föreslå de fördragsslutande regeringarna tdjsattandet
av ytterligare utskottsmedlemmar i den mån omständigheterna så kräva
för att befordra centralmyndighetens effektiva verksamhet.

8. Varje fördragsslutande regering, som icke är representerad i styrelsen,
skall representeras av en adjungerad ledamot, som skall rådfrågas av styrelsen
samt vara berättigad att närvara vid dess eller dess avdelningars sammanträden,
när ärenden behandlas dels rörande fartyg under denna regerings
myndighet dels rörande tillhandahållandet av fartyg för territorium
under dylik regerings myndighet.

9. Beslut i styrelsen och dess avdelningar skola fattas genom överenskommelse
medlemmarna emellan. Röstning skall ej förekomma.

10. Beslut av styrelsen angående fartyg stående under någon av de fördragsslutande
regeringarnas myndighet skall fattas med samtycke av denna
regerings representant -—• ordinarie eller adjungerad — i styrelsen.

11. Styrelsen skall vara behörigt organ för det i § 9 i överenskommelsen
rörande principerna nämnda ändamålet, men intet beslut fattat i enlighet
med denna paragraf av de i styrelsen representerade regeringarna skall utan
berörda regerings uttryckliga samtycke kunna ålägga denna nya eller mera
omfattande förpliktelser.

12. En planeringskommitté skall tillsättas och börja sitt arbete i London
så snart som möjligt efter det att överenskommelsen rörande principerna
undertecknats för att på en för de fördragsslutande regeringarna lill

Hi Unny till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. laud. Nr 1. ■''

10

Utrikesutskottets utlåtande nr 1.

fredsställande grundval i detalj utarbeta den organisation, som erfordras för
att sätta styrelsen i stånd att fullgöra sina funktioner, inklusive de i § 7 (f)
nämnda. Samtliga fördragsslutande regeringar kunna vara representerade i
planeringskommittén.

13. Styrelsen skall hava rätt att begagna sig av organisationsapparaten i
War Shipping Administration och Ministry of War Transport för att därigenom
undvika dubbelbehandling av ärenden.

14. De fördragsslutande regeringarna skola så snart som möjligt anmäla
sina representanter i planeringskommittén till Förenta Staternas och Förenade
Konungarikets regeringar. De skola på samma sätt utnämna ledamöter
respektive adjungerade ledamöter i styrelsen. Förenta Staternas och
Förenade Konungarikets regeringar skola, i samråd med de andra fördragsslutande
regeringarna, besluta datum, då centralmyndigheten skall träda i
funktion i enlighet med § 7 (a) i Överenskommelsen rörande principerna.

Bilaga 2.

ÖVERSÄTTNING

av

svenska regeringens note till brittiska och amerikanska regeringarna angående
Sveriges anslutning till den internationella överenskommelsen rörande

principerna för fortsättandet av den samfällda kontrollen över handels sjöfarten.

Svenska regeringen har numera övervägt det memorandum, som den 22
september 1944 överlämnades av regeringarna i Storbritannien och Amerikas
Förenta Stater, i vilket dessa regeringar inbjödo svenska regeringen att
ansluta sig till den plan, som närmare angivits i den i London den 5 augusti
1944 undertecknade »Överenskommelsen rörande principerna för fortsättandet
av den samfällda kontrollen över liandelssjöfarten».

Svenska regeringen, som samtycker till bestämmelserna i denna överenskommelse,
önskar under förutsättning av svenska riksdagens bifall ansluta
sig till överenskommelsen och ikläda sig de skyldigheter och utöva de rättigheter,
som tillkomma en fördragsslutande regering under förutsättning:

1) Att tilldelningen av tonnage för Sveriges försörjning skall ske enligt
samma grunder som beträffande försörjningen av de förenade nationerna
och anses såsom alla de fördragsslutande regeringarnas angelägenhet i enlighet
med artikel 1 i överenskommelsen;

2) Att svenska fartyg icke skola vara skyldiga att befordra vapen, ammunition
och krigsmateriel, tillhörande de fem överenskomna kategorier, som
angivas i den internationella konventionen av juni 1925 för kontroll av
internationell handel med vapen och ammunition.

För att sätta i kraft bestämmelserna i artikel 2 i »Överenskommelsen rörande
principerna» skall ett enda organ vara ansvarigt för handhavandet
av allt svenskt tonnage, vare sig genom tidsbefraktning eller på bareboat
basis eller för egen räkning; ifrågavarande organ skall i denna egenskap
handla med full behörighet och såsom ombud för svenska regeringen under
hela giltighetstiden av »Överenskommelsen rörande principerna».

London och Washington den 21 mars 1945.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

451502