Utrikesutskottets utlåtande nr 15 år 1970

Utlåtande 1970:Uu15 - höst

Utrikesutskottets utlåtande nr 15 år 1970

3

Nr 15

Utlåtande i anledning av motioner om vissa påtryckningar mot
Portugal.

I de likalydande motionerna 1:444 av herr Werner och 11:490 av herr
Hermansson m. fl. vilka hänvisats till utrikesutskottet föreslås att riksdagen
— mot bakgrund av Portugals fortsatta kolonialvälde i Afrika — i skrivelse
till regeringen hemställer om effektiva påtryckningar och åtgärder mot
Portugal inom FN, EFTA och andra internationella organisationer.

Motioner med samma innebörd har tidigare väckts år 1967, 1968 och 1969.
Utrikesutskottet har i sina utlåtanden häröver (1967: 4, 1968: 5 och 1969: 9)
lämnat en redogörelse för de opinionsyttringar mot Portugals politik i fråga
om dess afrikanska områden som kommit till uttryck i Förenta nationerna
under åren 1966—1968. Denna fråga kom även upp vid generalförsamlingens
24 :e ordinarie möte hösten 1969. Bl. a. de nordiska länderna stödde därvid
en kompromisstext som hade utarbetats inom den afroasiatiska gruppen.
Emot resolutionen, nr 2507 (XXIV), röstade Portugal och Sydafrika. 18 länder
avstod, däribland USA, Storbritannien och Frankrike.

Frågan om att utöva påtryckningar mot Portugal inom EFTA tog utskottet
likaså upp i sina ovannämnda utlåtanden. Möjligheten härför avvisades
under hänvisning till att EFTA, liksom även GATT, endast har handelspolitiska
och därmed sammanhängande ekonomiska uppgifter. Formella förutsättningar
saknas därför för påtryckningsåtgärder mot en annan medlemsstat.
I EFTA-konventionen har ej förutsatts att en medlemsstat skall
kunna uteslutas. Däremot finns i konventionen en uttrycklig hänvisning till
förpliktelser enligt andra internationella åtaganden. En medlemsstat har
sålunda rätt att vidta åtgärder till fullgörande av förpliktelser enligt FN:s
stadga i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet — t. ex. sanktioner.

Vissa försök har gjorts, framför allt från svensk sida, att i EFTA-sammanhang
ta upp frågan om den lagstiftning som reglerar fackföreningsrörelsens
ställning i Portugal. Framför allt har det gällt att få till stånd en utredning
om arbetslönerna i Portugal och den inverkan dessa har på den fria
konkurrensen inom EFT A-området. Handelsminister Lange redogjorde för
de resultatlösa försöken härvidlag i en debatt i andra kammaren den 2 maj
1969.

Från den svenska parlamentariska Europarådsdelegationens sida har vid
flera tillfällen förhållandena i Portugal tagits upp till debatt vid de återkommande
EFTA-parlamentarikermötena i Strasbourg, senast vid mötet
den 24 januari 1970 då den portugisiske handelsministern Pintado deltog i
sin egenskap av ordförande i EFTA:s ministerråd.

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 15 år 1970

Situationen för den portugisiska fackföreningsrörelsen aktualiserades
ånyo i juli 1969 i ett brev till EFTA:s ministerrådsordförande från den s. k.
EFTA-TUC-kommittén, ett organ för fackföreningsrörelserna i EFTA-länderna.
Man önskade att saken skulle debatteras i EFTA:s rådgivande kommitté.
Resultatet av dessa aktioner har blivit positivt i så måtto att EFTAsekretariatet
i juli 1970 fick i uppdrag av ministerrådet att göra en undersökning
av de olika faktorer som påverkar produktionsutvecklingen i medlemsländerna.
Bl. a. skulle undersökningen avse ändringar i arbetslagstiftningen
samt arbetslönernas utveckling.

Utskottet har i sina ovannämnda utlåtanden uttryckt sin tillfredsställelse
över att de resolutionstexter i ärendet som har antagits av FN:s generalförsamling
de senaste åren samlat en mycket stor majoritet av FN:s medlemsstater
samt att däri anvisas vägar att komma till rätta med de problem som
den portugisiska kolonialpolitiken skapar. Någon inverkan på den portugisiska
politiken härvidlag kan dock ännu ej skönjas. Portugal vägrar alltjämt
att ge folken i sina afrikanska kolonier den frihet som tillkommer dem.
Detta framstår för en enig svensk opinion som ett grovt åsidosättande av
grundprincipen för FN :s existens, folkens självbestämmanderätt. Sverige
bör därför även fortsättningsvis verka för realistiska åtgärder på bredaste
möjliga bas för att förmå Portugal att följa FN:s resolutioner och främja en
utveckling som leder till självbestämmanderätt för befolkningen i dess kolonier.

Vad beträffar möjligheterna att utöva påtryckningar på Portugal inom
EFTA:s ram i de frågor motionärerna avser har ingenting nytt inträffat som
ändrar utskottets ovan refererade bedömning. De framstötar som, inte minst
från svensk sida, gjorts för att belysa fackföreningsrörelsens situation i Portugal
har såsom ovan omnämnts numera lett till resultat i form av ett utredningsuppdrag.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 444 och II: 490 må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 oktober 1970

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s), Helén (fp), fröken
Mattson (s) och herr Virgin (m);

från andra kammaren: herrar Alemyr (s)*, Skoglund (s), Mellqvist
(s), Holmberg (in)*, fru Eriksson i Stockholm (s) och herr Ohlin (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014494