Utrikesutskottets utlåtande nr 12

Utlåtande 1951:Uu12

Utrikesutskottets utlåtande nr 12.

5

Nr 12.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
en instruktion för den svenska representationen hos
Förenta Nationerna i enlighet med andra världsfredskongressens
budskap.

Uti en inom första kammaren av herrar Öhman och Persson, Helmer, väckt
motion, nr 236, ävensom uti en likalydande inom andra kammaren av herr
Johansson i Stockholm m. fl. väckt motion, nr 315, har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till regeringen hemställer, att en instruktion för den
svenska representationen i Förenta Nationerna utarbetas i enlighet med
andra världsfredskongressens budskap.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Utskottet vill till en början erinra om att utskottet vid 1950 års
riksdag i anledning av då väckta motioner om uppdrag för de svenska ombuden
vid Förenta Nationerna att verka för förbud mot atomvapenkrigföring
yttrat följande: »I motiveringen för sin hemställan förklara motionärerna
bl. a. att det förslag angående förbud mot atomvapnet, som av Sovjetunionens
regering framlagts vid Förenta Nationernas generalförsamlings fjärde
möte, utgör det enda ''effektiva förslaget’. Motionärerna förklara ytterligare,
att de svenska ombuden i Förenta Nationerna genom att motsätta sig detta
förslag och ansluta sig ''till de makter med Förenta staterna i spetsen, som
försöka hindra ett förbud mot atomvapnet’, kommit att stödja en plan ''vilken
skjuter undan atombombsförbudet’ och avser ''åtgärder, som borde vara
oantagliga för varje suverän regering’.»

Med anledning av vad motionärerna anfört vill utskottet först erinra om
vad den ståndpunkt inneburit, som den svenska delegationen intagit vid de
tillfällen, då FN:s generalförsamling behandlat frågan om atomvapnet, nämligen
generalförsamlingens möten hösten 1948 och hösten 1949. Vid det förstnämnda
tillfället förklarade vederbörande svenska delegat, att, då det arbete,
som anförtrotts FN :s atomenergikommission ännu icke avslutats, utan
ett antal öppna frågor återstodc, den svenska delegationen icke kunde uttala
sig om det inom kommissionen bedrivna arbetet i dess helhet. Med denna
reservation kunde emellertid hans delegation i följande avseenden fixera sitt
ståndpunktstagande. Den kunde sålunda icke godtaga tanken att först besluta
om ett förbudssystem och därefter upprätta ett kontrollsystem.

Enligt svensk uppfattning måste förbud och kontroll kombineras. Den
från rysk sida skisserade kontrollplanen kunde icke anses giva erforderlig
trygghet. Beträffande majoritetsplanen finge modifikationer icke anses uteslutna,
men intill dess alternativa, ur säkerhetssynpunkt tillfyllestgivandc

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 12.

förslag framkommit, borde denna utgöra grundval för det fortsatta arbetet.
Den svenska delegationen röstade i församlingen för det av denna sedermera
godtagna förslag, vari bl. a. vissa av de slutsatser och rekommendationer,
som avgivits av atomenergikommissionen, godkändes, och de permanenta
medlemmarna av denna kommission anmodades att konsultera varandra
för att fastställa, om grundval funnes för en överenskommelse i syfte att
trygga atomenergiens användning enbart för fredliga syften och för atomvapnets
eliminering.

Vid 1949 års generalförsamling, vid vilket tillfälle atomenergikommissionen
rapporterat, att de i församlingens resolution rekommenderade konsultationerna
icke lett till resultat, förklarade den svenska delegationens talesman,
att man å svensk sida ansåge, att konsultationer mellan kommissionens
permanenta medlemmar såsom varande den enda framkomliga vägen att
uppnå samförstånd borde fortsättas. Den svenska delegationen röstade därför
för ett resolutionförslag, som innebar en uppmaning till dessa att undersöka
alla utvägar att häva dödläget i frågan. I övrigt var det av i huvudsak
samma innebörd som det nyss berörda av 1948 års församling antagna.

Med förmälan av ovanstående vill utskottet erinra om att de instruktioner,
som varit bestämmande för de svenska ombudens här ovan berörda
ställningstaganden till frågan om förbud mot atomvapen och kontroll av
atomenergiproduktionen, utfärdats av Kungl. Maj :t efter hörande av utrikesnämnden.
Utskottet uttalar sin förvissning, att under de rådplägningar
med nämnden, som kontinuerligt äga rum rörande instruktioner för de
svenska ombuden till FN, uppkommande förändringar i dessa frågors läge
bliva beaktade. Något som helst tvivel kan icke råda därom, att vår land
önskar medverka till åvägabringande av en sådan internationell överenskommelse,
som genom att ge trygghet mot vapnets användning undanröjer
det hot mot civilisationen atomvapnet utgör.»

Utöver vad sålunda anförts av 1950 års utrikesutskott, vill utskottet göra
vissa ytterligare erinringar i anledning av årets motioner.

Det dödläge i förhandlingarna om atomvapnet, som i det föregående omförmälts,
har kvarstått under generalförsamlingen 1950. Intet resultat av
konsultationer mellan atomenergikommissionens permanenta medlemmar
fanns att anmäla. På hemställan av Förenta Staterna och några andra medlemsstater
beslöt höstens församling anmoda konsultationsgruppen att undersöka
ändamålsenligheten av att sammanslå eller koordinera de bägge
kommisionerna för å ena sidan atomvapen m. m., å andra sidan de s. k.
konventionella rustningarna. Sovjetunionen och övriga stater tillhörande
östblocket röstade emot. Såsom ett försök till ny start biträddes förslaget
av svenska delegationen, vars representant dock uttalade sina tvivel om resultatet.
Ingenting av sakligt intresse har hittills försports från konsultationsgruppen.

Nu ha motionärerna genom att begära instruktion för svenska delegationen
i FN i enlighet med andra världsfredskongressens budskap upptagit
jämväl andra sidor av rustningsproblemet.

Utrikesutskottets utlåtande nr 12.

7

Beträffande förslaget, att samtliga stormakter skulle nedrusta med en
tredjedel av sina stridskrafter, erinrar utskottet, att detta förslag, framställt
av Sovjetunionen 1948, 1949 och 1950 inom FN:s generalförsamling, avböjts
av ett starkt flertal medlemsstater, inrymmande jämväl Sverige. Ett huvudskäl
däremot har varit, att förslaget icke tager hänsyn till den aktuella rustningsnivån
inom olika stater. Detta skäl kvarstår.

Motionärerna begära, att som krigsförbrytare skall stämplas den regering,
som först använder atom- eller vissa andra uppräknade vapen. Delta utan
att göra någon skillnad mellan angrepp och försvar. Framför allt ta de icke
heller hänsyn till att samtliga medlemsstater högtidligen åtagit sig förpliktelsen
att icke gå till angrepp och därigenom framkalla krig, vilket är den
verkliga krigsförbrytelsen. I denna anda har den svenska delegationen uttalat
sig, då motionärernas krav främst av Sovjetunionen framförts i FN. Utskottet
ansluter sig till den sålunda från svensk sida framförda meningen.

I fråga om rustningskontrollen övervinnas icke välbekanta svårigheter,
varom länge förhandlats inför internationellt forum, genom att en kongress
deklarerar, att sådan kontroll är tekniskt genomförbar. Verkliga förhållandet
är, att redan i fråga om atomkontrollen meningsmotsättningarna mellan de
ledande militärmakterna alltjämt äro så djupgående, att dödläget framför allt
av denna anledning består. Föreställningen, att dessa svårigheter skulle
hävas eller förminskas genom att kontrollen utsträckes att gälla alla vapen
över huvud, kan utskottet icke tillägna sig. I det rådande läget har en sådan
allomfattande kontroll icke kunnat göras till föremål för internationella
förhandlingar. Utskottet erinrar, att den svenska delegationen, då verkliga
förslag såsom beträffande atomvapnet förelegat, biträtt den linje, som
inneburit den mest effektiva kontrollen.

Utskottet understryker såsom alltjämt giltiga slutorden i sitt yttrande
förra året om Sveriges inställning till en internationell överenskommelse om
atomvapnet. Att vårt land ställer sig lika positivt till varje nedrustningsöverenskommelse,
som effektivt undanröjer eller förminskar krigsfaran, därom
kan heller icke något tvivel råda.

Vad i övrigt förekommer i det av motionärerna som instruktionsunderlag
förordade »budskapet» är sådant camouflage, som för propagandametoderna
i det pågående kalla kriget är sedvanligt. Något dess uttalande anser utskottet
detta icke förtjäna.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:236 och 11:315 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1951.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 12.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, von Heland och Gustaf Karlsson; från

andra kammaren: herrar Hedlund, Fast, Hallén och Edberg.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

511382