Utrikesutskottets utlåtande nr 11

Utlåtande 1950:Uu11

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner angående
uppdrag för de svenska ombuden i Förenta
Nationerna att verka för förbud mot atomvapenkrigföring.

Uti en inom första kammaren av herr Öhman m. fl. väckt motion, nr 38,
ävensom uti en likalydande inom andra kammaren av herr Johansson i
Stockholm m. fl. väckt motion, nr 3, har hemställts, »att riksdagen uttalar
sig för och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att de svenska ombuden
i Förenta Nationerna instrueras att hädanefter verka för omedelbart och
ovillkorligt förbud mot atomvapenkrigföring, om förstöring av redan tillverkade
atombomber och om en effektiv kontroll av förbudets efterlevnad».

I motiveringen för sin hemställan förklara motionärerna bl. a. att det förslag
angående förbud mot atomvapnet, som av Sovjetunionens regering framlagts
vid Förenta Nationernas generalförsamlings fjärde möte, utgör det
enda »effektiva förslaget». Motionärerna förklara ytterligare, att de svenska
ombuden i Förenta Nationerna genom att motsätta sig detta förslag och ansluta
sig »till de makter med Förenta Staterna i spetsen, som försöka hindra
ett förbud mot atomvapnet», kommit att stödja en plan, »vilken skjuter undan
atombombsförbudet» och avser »åtgärder, som borde vara oantagliga
för varje suverän regering».

Med anledning av vad motionärerna anfört vill utskottet först erinra om
vad den ståndpunkt inneburit, som den svenska delegationen intagit vid de
tillfällen, då FN:s generalförsamling behandlat frågan om atomvapnet, nämligen
generalförsamlingens möten hösten 1948 och hösten 1949. Vid det
förstnämnda tillfället förklarade vederbörande svenska delegat, att, då det
arbete, som anförtrotts FN:s atomenergikommission ännu icke avslutats
utan ett antal öppna frågor återstode, den svenska delegationen icke kunde
uttala sig om det inom kommissionen bedrivna arbetet i dess helhet. Med
denna reservation kunde emellertid hans delegation i följande avseenden
fixera sitt ståndpunktstagande. Den kunde sålunda icke godtaga tanken att
först besluta om ett förbudssystem och därefter upprätta ett kontrollsystem.

Enligt svensk uppfattning måste förbud och kontroll kombineras. Den från
rysk sida skisserade kontrollplanen kunde icke anses giva erforderlig trygghet.
Beträffande majoritetsplanen finge modifikationer icke anses uteslutna,
men intill dess alternativa, ur säkerhetssynpunkt tillfyllestgivande förslag
framkommit, borde denna utgöra grundval för det fortsatta arbetet. Den
svenska delegationen röstade i församlingen för det av denna sedermera
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 5 samt. 1 avd. AV 11

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

godtagna förslag, vari bl. a. vissa av de slutsatser och rekommendationer,
som avgivits av atomenergikommissionen, godkändes och de permanenta
medlemmarna av denna kommission anmodades att konsultera varandra för
att fastställa om grundval funnes för en överenskommelse i syfte att trygga
atomenergiens användning enbart för fredliga syften och för atomvapnets eliminering.

Vid 1949 års generalförsamling, vid vilket tillfälle atomenergikommissionen
rapporterat, att de i församlingens resolution rekommenderade konsultationerna
icke lett till resultat, förklarade den svenska delegationens talesman,
att man å svensk sida ansåge, att konsultationer mellan kommissionens
permanenta medlemmar såsom varande den enda framkomliga vägen
att uppnå samförstånd borde fortsättas. Den svenska delegationen röstade
därför för ett resolutionsförslag, som innebar en uppmaning till dessa att
undersöka alla utvägar att häva dödläget i frågan. I övrigt var det av i huvudsak
samma innebörd som det nyss berörda av 1948 års församling antagna.

Med förmälan av ovanstående vill utskottet erinra om att de instruktioner,
som varit bestämmande för de svenska ombudens här ovan berörda ställningstaganden
till frågan om förbud mot atomvapen och kontroll av atomenergiproduktionen,
utfärdats av Kungl. Maj:t efter hörande av utrikesnämnden.
Utskottet uttalar sin förvissning, att under de rådplägningar med
nämnden, som kontinuerligt äga rum rörande instruktioner för de svenska
ombuden till FN, uppkommande förändringar i dessa frågors läge bliva beaktade.
Något som helst tvivel kan icke råda därom, att vårt land önskar medverka
till åvägabringande av en sådan internationell överenskommelse, som
genom att ge trygghet mot vapnets användning undanröjer det hot mot
civilisationen atomvapnet utgör. Utskottet hemställer,

att motionerna I: 38 och II: 3 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1950.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Gränebo, Andrén, Gjöres, von
Heland, Strand, Sjödahl, Bergvall, Wigforss och Heiding; samt

från andra kammaren: herrar Ohlin, Fast, Hedlund i Rådom, Hall,
Hjalmarson, Kristensson i Osby, Wallentheim och von Friesen.

507619. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.