Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

Utlåtande 1970:L3u83 - höst

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

1

Nr 83

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till bl. a. lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda
bestämmelser om handläggning av inskrivningsårenden.

Genom en den 16 oktober 1970 dagtecknad proposition, nr 158, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden
och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden.

Utskottet har avgivit särskilt utlåtande, nr 82, över propositionen i den del
som avses med förslaget till 1) lag om ändring i jordabalken.

Utskottets redovisning av propositionen begränsas därför i det följande
till den del som rör förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser
om handläggning av inskrivningsärenden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inskrivningsdomare skall få befogenhet att
utan ansökan av fastighetsägare eller rättighetshavare avföra inteckningar
för nyttjanderätt m. m. när det är uppenbart att den intecknade rättigheten
inte gäller i fastigheten. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t skall få rätt att
besluta att inskrivningsdomares ämbetsområde skall ha annan omfattning
än domsaga.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 3 avd. Nr 83

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen med
särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden har följande
lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1932:170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser
om handläggning av inskrivningsärenden
dels att 2, 3, 5 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20 §, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §2

Om särskilda skäl föreligga, kan
Konungen bestämma att inskrivningsdomarens
område skall ha annan
omfattning än domsagan.

Inskrivningsdomare i domsaga är Inskrivningsdomare är den som
den av tingsrättens lagfarna befatt- därtill är satt.
ningshavare, som därtill är satt.

Om så------—--inskrivningsdomare finnas.

3 §d

Inskrivningsärenden må — —---särskilda inskrivningsdagar.

Inskrivningsdag må, där det prövas
lämpligt, hållas särskilt för viss
del av domsagan, så ock å annan ort
än den, där domstolens kansli finnes.

Konungen bestämmer för varje
domsaga, å vilka dagar och tider inskrivningsdag
skall hållas, samt meddelar
erforderliga föreskrifter, då
fråga uppkommer om tillämpning av
2 § andra stycket eller 3 § andra stycket.

Om kungörande--------

1 Senaste lydelse 1969:809.

Konungen bestämmer, å vilka dagar
och tider inskrivningsdag skall
hållas, samt meddelar erforderliga
föreskrifter, då fråga uppkommer om
tillämpning av 2 § första eller tredje
stycket.

— förordnar Konungen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9

Om inskrivningsdomarens beslut
eller annan i inskrivningsärende vidtagen
åtgärd utom såvitt angår anmälan
om upphört innehav av inteckningshandling
meddelas besked
genom bevis, som tecknas å den till
grund för ansökningen åberopade
handlingen. Bevis om att inteckning
förnyats får utfärdas särskilt. Bevis
skall innehålla uppgift å det rum i
fastighets-, tomträtts- eller vattenfallsrättsboken,
vari inskrivningen
verkställts.

Innefattar beslutet, —---—--

Då lagfart---------

§d

Om inskrivningsdomarens beslut
eller annan i inskrivningsärende vidtagen
åtgärd utom såvitt angår anmälan
om upphört innehav av inteckningshandling
meddelas besked
genom bevis, som tecknas å den till
grund för ansökningen åberopade
handlingen. Beviset skall innehålla
uppgift å det rum i fastighets-, tomträtts-
eller vattenfallsrättsboken, vari
inskrivningen verkställts.

—---för beslutet.

------är stadgat.

20 §.

Inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt,
servitut eller rätt till
elektrisk kraft får avföras ur fastighetsboken,
om det är uppenbart att
den intecknade rättigheten icke gäller
i fastigheten. Avförandet skall
handläggas som inskrivningsärende.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om inteckning i
tomträtt och vattenfallsrätt.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 20 § dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och i övrigt den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1968: 286.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 3 avd. Nr 83

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gei jer, anför i propositionen
inledningsvis bl. a. följande.

Föreskrifter om handläggning av inskrivningsärenden finns f. n. i lagen
(1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden
(inskrivningslagen).

Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Stencil Ju
1970: 13) med förslag till vissa ändringar i inskrivningslagen. Ändringarna
innebär att inskrivningsdomare får vidgad befogenhet att avföra betydelselösa
inskrivningar.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantmäteristyrelsen, televerket, statens
vattenfallsverk, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,
Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation, Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Domstolarnas och åklagarväsendets
tjänstemannaförening samt Svenska elverksföreningen.

I propositionen tas nu upp dels frågan om lagstiftning på grundval av förslagen
i promemorian, dels ett par andra frågor om ändring i inskrivningslagen.
Den ena av dessa rör bestämningen av inskrivningsdomarens ämbetsområde.
Den andra frågan sammanhänger med lagen (1968:278) om förnyelse
av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut.

Avförande av vissa inskrivningar

I fastighetsboken finns f. n. åtskilliga formellt giltiga inteckningar
för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut som har förlorat sin betydelse
helt och hållet, t. ex. nyttjanderättsinteckningar där upplåtelsetiden har
gått ut och inteckningar för livstids undantagsförmåner där förmånstagaren
har avlidit. Mycket vanligt är vidare att inteckning för nyttjanderätt
eller servitut gäller i fastighet som inte berörs av den intecknade rättigheten.
Enligt praxis före den 1 juli 1968 överfördes nämligen vid uppläggande
av blad i fastighetsboken för ny fastighet, som bildats genom avstyckning,
till det nya upplägget samtliga inteckningar som besvärade
stamfastigheten. På grund härav kan exempelvis en inteckning för kraftledningsservitut,
som är lokaliserat till ett bestämt område av stamfastigheten,
ha kommit att belasta ett stort antal avstyckningar från denna utan
att avstyckningarna alls berörs av servitutet.

Inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft kan under vissa förutsättningar dödas på begäran av rättig -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

5

hetshavaren eller fastighetsägaren. Regler härom finns i 44, 45, 54, 55 och
58 §§ förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom
(inteckningsförordningen). Vare sig inteckningen dödas helt eller bara i
viss egendom är åtgärden enligt bilagan till expeditionskungörelsen (1964:
618) fri från avgift. Intresset från sakägarnas sida att genom dödningsåtgärder
hålla fastighetsboken fri från betydelselösa inskrivningar är dock
ofta obetydligt.

Det finns inte någon generell bestämmelse om rätt för inskrivningsdomaren
att utan dödningsåtgärd avföra en betydelselös inskrivning ur fastighetsboken.
I samband med den reform av fastighetsbokföringen som inleddes
på 1930-talet och som innebär att de bundna lagfarts- och inteckningsböckerna
successivt ersätts av moderna fastighetsböcker enligt lösbladssystem
infördes emellertid bestämmelser av innebörd bl. a. att inteckningar
för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut inte skulle överföras om
de uppenbarligen saknade betydelse. Bestämmelserna återfinns i 5 § lagen
(1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet och 15 §
kungörelsen (1932:519) med närmare föreskrifter huru nya fastighetsböcker
för landet skola inrättas och föras.

I motioner till 1964 års riksdag väcktes förslag om utredning i syfte att
rationalisera inskrivningsväsendet genom utrensning av inaktuella och
onyttiga inteckningar och anteckningar i fastighetsboken. I utlåtande över
motionerna framhöll tredje lagutskottet (3LU 1964: 25) bl. a. att det var
angeläget att man under det fortsatta lagstiftningsarbetet på fastighetsrättens
område uppmärksammade de i motionerna berörda frågorna. Riksdagen
gav i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening till känna vad utskottet
hade anfört (rskr 144).

I 19 § inskrivningslagen föreskrivs att anteckning i fastighetsboken eller
tomträttsboken, som uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse, skall
avföras. Detta gäller emellertid bara anteckningar och inte inskrivningar
av rättigheter.

I promemorian anförs att tiden nu synes vara mogen att införa eu allmän
bestämmelse om avförande av betydelselösa inteckningar för annat än
fordran. Det påpekas att en systematisk genomgång av fastighetsboken
måste äga rum inför den omläggning till ADB inom inskrivningsväsendet
som årets riksdag har beslutat om (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44, 3LU 8, rskr
96) och att det från flera synpunkter är önskvärt att denna genomgång påbörjas
så snart som möjligt. Promemorian innehåller förslag till lagregler
som ger inskrivningsdomaren befogenhet att utan ansökan av fastighetsägare
eller rättighetshavare avföra inskrivningar för rättigheter som uppenbarligen
inte gäller i fastigheten. Lagtekniskt har förslaget utformats så
alt eu ny paragraf, 20 §, har införts i inskrivningslagen.

De förslag som promemorian innehåller har genomgående tillstyrkts eller
lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag finner den

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

föreslagna reformen önskvärd och lämplig. Det är angeläget att tillvarata
alla möjligheter att förenkla arbetet på inskrivningsavdelningarna. Den
föreslagna reformen är ägnad att medföra gynnsamma verkningar i detta
hänseende. I samband med den systematiska genomgång av fastighetsböckerna
som krävs inför övergången till ADB inom inskrivningsväsendet
är det vidare av stort värde att kunna på ett enkelt sätt rensa ut uppenbart
betydelselösa inskrivningar. Jag anser därför att promemorieförslaget bör
genomföras snarast möjligt.

För att inskrivning skall få avföras ex officio bör krävas att det är uppenbart
att den inskrivna rättigheten inte gäller i den fastighet det är fråga om.
Detta kan bero på att rättigheten helt har upphört, exempelvis genom att
upplåtelsetiden har gått ut eller genom att rättigheten har förklarats förverkad.
Det bör inte vara tillräckligt att det t. ex. genom intyg visas att ett servitut
har blivit betydelselöst till följd av samhällsutvecklingen. Har däremot
domstol enligt 7 § lagen (1907:36 s. 25) om servitut förklarat sei’vitutet
förfallet eller förordnat att det skall avlösas bör inskrivningen kunna avföras.
Fn annan typsituation då avförande bör få ske föreligger när den fastighet
i vilken rättigheten är inskriven har delats. Om rättigheten är lokaliserad
till visst område har den nämligen genom delningen upphört att besvära
fastighet som inte omfattar någon del av området (1 kap. 6 a § andra
punkten lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom och 3 §
lagen om servitut).

Elverltsföreningen har i sitt remissyttrande påpekat att det vid kraftledningsservitut
ofta är omöjligt att exakt fastställa vilken del av fastighetens
område som berörs. Servituten har vanligen den avfattningen att ledningsägaren
har rätt att bl. a. dra fram och behålla en ledning i viss sträckning
eller mellan två orter samt att obehindrat beträda marken för ledningens
tillsyn och underhåll m. m. Det är enligt föreningen inte ovanligt att ledningsägaren
för reparationer och liknande måste framföra stora fordon över
mark långt från själva ledningen. Gällande säkerhetskrav medför vidare att
omfattningen av det område som behövs intill ledningen måste bedömas från
fall till fall. De sålunda framförda synpunkterna synes mig värda beaktande,
och jag vill framhålla vikten av att inskrivningsdomaren hör rättighetshavaren
så snart minsta tvekan föreligger om rättighetens lokalisering.

Avförande bör handläggas som inskrivningsärende och redovisas i dagboken.
Anteckning om åtgärden bör ske i fastighetsboken med angivande av
inskrivningsdagen och dagboksnumret.

Inskrivningsdomaren är enligt gällande rätt skyldig att avföra betydelselösa
anteckningar. Vad gäller inskrivningar synes det vara tillräckligt att
han får en motsvarande befogenhet. Uppgiften att se till att betydelselösa
inskrivningar inte står kvar i boken bör nämligen i första hand ankomma
på fastighetsägare och rättighetshavare. Inskrivningsdomaren bör självmant

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970 7

ingripa framför allt i sådana fall där utredning lätt kan erhållas eller där
ett avförande har betydelse för ett flertal fastigheter.

Den nya lagstiftningen bör gälla inte bara fastighetsboken utan också
tomträtts- och vattenfallsrättsböckerna.

Med hänsyn till att genomgång av fastighetsboken redan pågår i de domstolar
som berörs av uppbyggnaden av en försöksdatabank för delar av Uppsala
län bör ändringen i inskrivningslagen träda i kraft så snart som möjligt.

När möjlighet infördes för inskrivningsdomaren att avföra betydelselösa
anteckningar ur fastighetsboken gjorde föredragande departementschefen
följande uttalanden angående verkan av ett sådant avförande (prop. 1968: 89
s. 55).

Motsvarande fråga uppmärksammades av lagrådet vid tillkomsten av 5 §
i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Enligt
denna paragraf skall inskrivning som uppenbarligen saknar betydelse inte
överföras till ny fastighetsbok. Lagrådet uttalade att underlåtenhet att överföra
inteckning inte verkar som en dödning samt tilläde att motsvarande
torde gälla beträffande annan inskrivning. Upptäcks dylikt fel bör naturligtvis
inskrivningsdomaren omedelbart avhjälpa detsamma (NJA II 1932
s. 172). Jag anser att den av lagrådet uttalade meningen bör äga tillämpning
även beträffande anteckning som avförs med stöd av den nu föreslagna
bestämmelsen. Om en anteckning felaktigt avförts skal! således ny anteckning
göras om felet upptäcks.

Den princip som sålunda har kommit till uttryck bör givetvis gälla också
beträffande inskrivning som avförs.

Indelning i inskrivningsområden

I 1 § inskrivningslagen föreskrivs att inskrivningsärende skall tas upp och
behandlas av inskrivningsdomaren i rättens ställe. Av denna regel följer att
inskrivningsdomarens ämbetsområde — inskrivningsområdet — utgörs av
underrättens domkrets. Någon möjlighet att ge inskrivningsområdet annan
utsträckning finns inte. Däremot kan enligt 3 § andra stycket inskrivningsdag
få hållas särskilt för viss del av domsagan och på annan ort än domstolens
kansliort. Denna möjlighet har utnyttjats i flera fall. F. n. gäller enligt
6 § kungörelsen (1932: 522) angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar
att i Oxie och Skytts domsaga särskild inskrivningsdag skall hållas i
Trelleborg för Trelleborgs stad.

Enligt 19 kap. 2 § första stycket förslaget Lill ny jordabalk (JB) är inskrivningsmyndighets
område domsaga. Kungl. Maj :t kan dock bestämma
annan indelning, om särskilda skäl föreligger. Sålunda skall ett inskrivningsområde
kunna bestämmas att omfatta inte bara del av domsaga utan
också större område, t. ex. två eller flera domsagor.

1 samband med den på grundval av 1969 års riksdags beslut (prop. 1969:

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

44, 1LU 38, rskr. 283) pågående domkretsreformen har det visat sig önskvärt
att redan före jordabalkens ikraftträdande ha möjlighet att bilda inskrivningsområden
som omfattar mer än en domsaga. En sådan ordning ligger i
linje med den utveckling mot större inskrivningsenheter som riksdagen har
godtagit genom att godkänna de i prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44 framlagda riktlinjerna
för en reform av inskrivningsväsendet. Som exempel på ett fall där
det av praktiska skäl torde vara lämpligt att inrätta en gemensam inskrivningsavdelning
kan jag nämna de båda tingsrätter som efter den 1 januari
1971 skall ha kansli i Östersund, Jämtbygdens tingsrätt och Östersunds
tingsrätt. Det kan också tänkas att det visar sig lämpligt att låta ett inskrivningsområde
omfatta en domsaga samt en eller flera kommuner i en annan
domsaga.

Jag anser under hänvisning till det nu anförda att Kungl. Maj :t bör få rätt
att bestämma att inskrivningsområde skall ha annan omfattning än domsaga.
En regel härom kan lämpligen tas upp som ett nytt första stycke i 2 §
inskrivningslagen. Införs en sådan regel synes bestämmelsen i 3 § andra
stycket om möjlighet att hålla inskrivningsdag särskilt för viss del av domsagan
inte längre ha någon självständig betydelse. Denna föreskrift bör därför
kunna utgå. Vidare krävs ett par följdändringar i 2 och 5 §§.

Bevis om förnyelse

Lagen om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avlcomsträtt
och servitut trädde i kraft den 1 juli 1968. Lagen innebär att inteckningar
som har beviljats för sådana rättigheter före den 1 januari 1918 förfaller
om de inte förnyas senast på sista inskrivningsdagen år 1970. Med hänsyn
till att förnyelseansökan inte behöver vara skriftlig föreskrivs i 9 § inskrivningslagen
att bevis om förnyelse får utfärdas särskilt. Denna föreskrift
kommer inte att ha någon betydelse efter utgången av år 1970 och bör därför
upphävas.

Lagrådsbeliandlingen

Lagrådet har lämnat det dit remitterade förslaget till lagändring utan

erinran.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

9

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna ändringarna i inskrivningslagen.
Utskottet vill dock göra följande påpekanden.

Enligt nu gällande lydelse av 2 § inskrivningslagen är inskrivningsdomare
i domsaga på landet domaren eller den, som därtill är särskilt förordnad,
och i stad med rådhusrätt den av rådhusrättens lagfarna ledamöter, som
därtill är satt. För inskrivningsdomare i domsaga finns således inte enligt
inskrivningslagen något krav på lagfarenhet. Däremot regleras i rättegångsbalken,
att häradshövding och tingsdomare skall vara lagfarna, samt i domsagostadgan
att särskild inskrivningsdomare samt tingsnotarie, som kan förordnas
som inskrivningsdomare, skall ha avlagt juris kandidatexamen. Med
anledning av den nya tingsrättsreformen, som skall träda i kraft den 1 januari
1971, har genom ändring (1969: 809) av 2 § inskrivningslagen förordnats
att inskrivningsdomare i domsaga från och med nämnda dag skall vara
den av tingsrättens lagfarna befattningshavare, som därtill är satt. Eftersom
krav på att inskrivningsdomaren skall vara lagfaren sålunda införts i inskrivningslagen
har i den nya tingsrättsinstruktionen (1970: 108), som den
1 januari 1971 skall ersätta bl. a. domsagostadgan, icke införts någon
bestämmelse motsvarande den i domsagostadgan, att särskild inskrivningsdomare
skall ha avlagt juris kandidatexamen. Genom att 2 § inskrivningslagen
nu ändras så att i lagtexten endast anges att inskrivningsdomare är
den som därtill är satt kommer det således från och med den 1 januari 1971
inte att finnas något formellt krav på att särskild inskrivningsdomare skall
vara lagfaren. Någon ändring i nu gällande ordning torde dock icke ha varit
avsedd med propositionen. Detta framgår bl. a. av att i 19 kap. 2 § förslaget
till jordabalk, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, har upptagits
en bestämmelse att inskrivningsdomare skall vara lagfaren. Utskottet förutsätter
därför att det för tiden fram till dess nya jordabalken träder i kraft
inte kommer att utnämnas någon inskrivningsdomare som inte är lagfaren.

Utskottet hemställer

att riksdagen för sin del antager det vid propositionen nr
158 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1932: 170)
med särskilda bestämelser om handläggning av inskrivningsärenden.

Utskottet hemställer därjämte att ärendet företas till avgörande efter
endast en bordläggning.

Stockholm den 12 november 1970

På tredj e lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 83 år 1970

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson
(in)*, Ernulf (fp)*, fröken Ranmark (s), herrar Skärman (fp), Ferdinand
Nilsson (ep)* och fru Landberg (s)*;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Sundelin
(s)*, Tobé (fp), Hedin (m)*, fröken Anderson (s)*, herrar Olsson i Timrå
(s)* och Josefson i Arrie (ep)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700032