Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1964

Utlåtande 1964:L3u8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1964

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten
att underrätta grannar m. fl. om byggnadslov.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Enarsson och
nr 279 i andra kammaren av herrar Turesson och Jonsson.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av 58 § byggnadsstadgan
den 30 december 1959, att den som erhållit byggnadslov befrias från skyldigheten
att underrätta grannar och andra, vilka kunna beröras av beslutet».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen 11:279.

Gällande rätt in. m.

Enligt lag den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets
beslut skall besvär över sådant beslut, om ej annat följer av lag eller
författning, vid äventyr av talans förlust ha inkommit till vederbörande
myndighet inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet; besvärstiden
för menighet är dock fem veckor. Lagen är tillämplig på bl.a. talan
mot byggnadsnämnds beslut enligt byggnadslagen (BL) eller byggnadsstadgan
(BS). Sådan talan föres jämlikt 71 § 1 mom. första stycket BS genom
besvär hos länsstyrelsen.

I 58 § 1 mom. BS föreskrives att byggnadsnämnds beslut i ärende rörande
byggnadslov skall meddelas sökanden skriftligen. Beviljas byggnadslov,
skall underrättelse om beslutet ofördröj ligen i rekommenderat brev eller
eljest bevisligen tillställas markägare eller annan sakägare, som av byggnadsnämnden
hörts i ärendet. I beslut, varigenom byggnadslov beviljas,
skall intagas anmaning till sökanden att om beslutet bevisligen underrätta
grannar och andra, vilka kan beröras därav.

Bestämmelserna har, såvitt gäller underrättelse till annan än sökanden,
tillkommit på framställning av 1958 års A-riksdag. I de vid nämnda riksdag
väckta fristående motionerna I: 66 och II: 98 hade sålunda hemställts
bl.a. om sådan ändring av då gällande byggnadsstadga att av byggnadsnämnd
fattat beslut vunne laga kraft inom viss bestämd tid. Tredje lagutskottet
framhöll i av riksdagen godkänt utlåtande (9/1958) över motio5847
64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 8

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr S år 1964

nerna bl.a. att följden av då gällande regler om besvärsförfarandet kunde
bli att besvär över beslut om byggnadslov bifölls, sedan byggnadsarbetet
utförts. Utskottet ansåg att detta principiellt icke var en tillfredsställande
ordning. Utskottet fortsatte.

Frågan är emellertid icke ny utan har tidigare övervägts i olika sammanhang.
Vid dessa överväganden har man stannat för att acceptera den
rättsosäkerhet, som oundvikligen följer av det rådande systemet, hellre än
alt föreskriva, att beslutets delgivning genom kungörelse skall bilda utgångspunkt
för besvärstiden, vilket ansetts alltför litet betryggande, eftersom
många kan vara ovetande om byggnadsföretaget och tilläventyrs ej
uppmärksammar kungörelsen. Man har även funnit att den, som erhållit
byggnadslov eller annat dylikt tillstånd, högst avsevärt kan mildra de
olägenheter, som är förbundna med nuvarande besvärsregler, genom att
låta de personer, vilkas rätt rimligen kan beröras, få del av tillståndet.

Utskottet, som fann det vanskligt att taga bestämd ståndpunkt, framhöll
vissa synpunkter på hur frågan lämpligen kunde lösas. Utskottet fann det
uppenbart att byggnadsnämnd icke kunde åläggas att delge samtliga besvärsberätligade
personligen sina beslut, då kretsen av sakägare ofta var
alltför vidsträckt och obestämd. Det ifrågasattes om icke i stället anknytning
borde ske till reglerna om kommunalbesvär, så att besvärstiden alltid
räknades från det tillkännagivande anslagits å kommunens anslagstavla
om att byggnadsnämndens protokoll justerats. För att tillgodose rättssäkerheten
borde byggnadsnämnden därjämte vara skyldig att underrätta sakägare,
som hade särskilt intresse av utgången, ävensom i vissa fali alla
ägare av angränsande fastigheter. Vid ett sådant publiceringsförfarande
borde det enligt utskottets mening åvila den byggande alt underrätta nämnden
om av honom kända sakägare med motstående intressen. Om det vid
Kungl. Maj :ts övervägande av frågan skulle visa sig att denna väg ej var
framkomlig, syntes det utskottet som om åtminstone något skulle vinnas,
om byggnadsnämnden ålades att vid beslutets meddelande skriftligen underrätta
sökanden om de åtgärder denne borde vidtaga för att besiutet
skulle vinna laga kraft mot dem som berördes därav.

De ovan berörda bestämmelserna i 58 § 1 mom. BS hade upptagits i
det genom propositionen nr 168/1959 framlagda förslaget till ny byggnadsstadga.
I propositionen anförde föredragande departementschefen härom
bl.a. följande (prop. s. 305 f.).

Den risk, som en byggnadslovssökande f. n. löper att beslut om bvggnadslov
kan överklagas och eventuellt upphävas eller ändras i efterhand är i
praktiken icke särskilt betydande. F. ö. har vederbörande möjlighet att
befria sig från den genom att själv låta delgiva beslutet med dem, som kan
tänkas klaga.

Vid övervägande av de skäl, som talar för och emot införande av en bestämd
utgångspunkt för besvärstiden, synes avgörandet böra utfalla i den
riktningen, att nuvarande ordning i princip bibehålies.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1964

Emellertid synes det lämpligt, att den osäkerhet för den byggnadslovssökande,
som onekligen i vissa fall kan föreligga, så långt möjligt undanröjes
genom skärpning av föreskrifterna om delgivning av byggnadsnämnds beslut.
Givetvis är det icke möjligt att delgiva beslutet med alla dem, som teoretiskt
sett kan tänkas överklaga beslutet. Den egentliga faran för att beslutet
kan komma att ändras möter — såsom utskottet anmärkt — i huvudsak
från de närmaste grannarnas sida och väsentligen blott då beslutet i
något hänseende innebär dispens från gällande plan eller andra gällande
föreskrifter för bebyggandet. Enligt förslaget skall grannarna i regel höras
i dispensärenden. Det synes icke vara att otillbörligt betunga byggnadsnämnden,
om eu föreskrift meddelas att markägare eller annan sakägare,
som hörts i ett ärende angående byggnadslov, skall av byggnadsnämnden
underrättas om nämndens beslut i ärendet. På sätt framgår av det anföxda
torde en sådan föreskrift vara ägnad att skapa betydligt större trygghet
för att beslut om byggnadslov blir bestående. Lämpligt synes dessutom
att i beslut om byggnadslov införes en anmaning till sökanden att låta
bevisligen underrätta grannar och andra, som kan beröras därav, om beslutet.
Jag föreslår att utredningens förslag kompletteras med bestämmelser
av nu avsett innehåll.

Utskottet hälsade förslaget med tillfredsställelse (tredje lagutskottets
utlåtande 26/1959 s. 158).

Besvärssakkunniga

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallade chefen
för justitiedepartementet särskilda sakkunniga (besvärssakkunniga) för att
verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsförfarandet
och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga avgav år 1955
ett principbetänkande »Administrativt rättsskydd» (SOU 1955. 19), vari,
mot bakgrund av en allmän översikt över det administrativa rättsskyddet,
allmänna riktlinjer i korthet angavs för de förslag som de sakkunniga
ämnade avgiva, sedan utredningen slutförts. I avseende pa besvärsbden
utgick de sakkunniga från att de allmänna regler, som på deras förslag
meddelats i lagen den 4 juni 1954 om besvär stid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut, skulle i sak oförändrade upptagas i en blivande lag.
Rörande delgivning av beslut i besvärsmål anförde de sakkunniga bl.a.
följande (bet. s. 95).

Nödvändigt är att lagstiftningen upptager regler angående delgivning.
Principen bör vara, att delgivning skall ombesörjas av den beslutande myndigheten
och ske genom en expedition, som fullständigt återgiver beslutet.
I regel bör expedition överlämnas till vederbörande, i allmänhet genom
allmänna posten. Under vissa förutsättningar bör expedition i stället kunna
delgivas genom anslag, t.cx. å kommunens anslagstavla; därvid bör dock
i erforderlig omfattning meddelade om anslaget införas i tidning och tillställas
kända sakägare. Muntlig delgivning bör gälla endast i avseende på
förberedande beslut vid förhör, förhandling eller annan förrättning. Till
dessa huvudregler böra ansluta sig varjehanda särregler utformade med
ledning av 33 kap. rättegångsbalken.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1964

Liksom lagstiftningen om besvär bör lagstiftningen om beslut och deras
delgivning lämna utrymme för avvikande regler i specialförfattningarna;
sådana torde särskilt visa sig erforderliga beträffande delgivning. Den
systematiska genomgång av specialförfattningarna, som de sakkunniga
förutsatt skola äga rum på ett senare stadium av lagstiftningsarbetet, torde
emellertid också böra inriktas på en utmönstring av överflödiga särregler
om beslut och deras delgivning.

I tilläggsdirektiv för de sakkunniga anförde departementschefen till
statsrådsprotokollet den 10 januari 1958 bl.a. följande (se riksdagsberättelsen
år 1959 s. 19 ff.).

Beträffande utformningen av besvärsinstitutet och vad därmed sammanhänger
har de sakkunniga i betänkandet framlagt riktlinjer bl.a. för
besluts överklagbarhet, besvärsrätt, instansordningen, besvärsförfarandet,
tillvaratagandet av allmänna intressen man. Vad de sakkunniga anfört har
i allmänhet mötts med gillande vid remissbehandlingen, men även invändningar
har framkommit i olika avseenden. Från flera håll har framhållits,
att det är vanskligt att bilda sig en säker uppfattning om innebörden av

förslagen innan dessa omsatts i lagtext jämte motiv. — ---I stort sett

synes emellertid förslagen vara ägnade att läggas till grund för en lagstiftning
i amnet. Besvärssakkunniga torde därför nu böra fullfölja sitt arbete
genom att utarbeta lagtext jämte tillhörande motiv.

Enligt uppgift i arets riksdagsberättelse (s. 27) beräknas utredningsarbetet
kunna avslutas under första halvåret 1984.

Utskottet

Besvärstiden vid talan mot byggnadsnämnds beslut räknas enligt 1954
års lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut från det
klaganden fått del av beslutet. En följd härav kan alltså bli att besvär över
beslut om byggnadslov bifalles, sedan det tillstadda byggnadsarbetet slutförts.
För att såvitt möjligt undanröja den osäkerhet för sökanden, som
sålunda i vissa fall kan föreligga, infördes i 58 § 1 mom. byggnadsstadgan
vissa bestämmelser om delgivning av beslut om meddelat byggnadslov. Härutinnan
gäller att underrättelse om sådant beslut skall av byggnadsnämnden
bevisligen tillställas markägare eller annan sakägare, som av nämnden
hörts i ärendet. Vidare skall byggnadsnämnden i beslutet, som skriftligen
meddelas sökanden, intaga en anmaning till sökanden att om beslutet
bevisligen underrätta grannar och andra, vilka kan beröras därav.

I motionerna göres gällande att bestämmelsen om vad sökanden har att
iakttaga i praktiken visat sig erbjuda svårigheter. Ovisshet kan sålunda
råda såväl om vilka personer som bör delgivas som om sättet för delgivningen.
Regeln skapar därför enligt motionärerna icke någon garanti för
att beslut om beviljat byggnadslov ej överklagas, sedan byggnadsarbetet
påbörjats eller slutförts. På grund därav hemställes i motionerna om sådan
ändring i 58 § byggnadsstadgan att den som erhållit byggnadslov be -

Tredje lagutskottets utlåtande nr S är 1964 5

frias från skyldigheten att underrätta grannar och andra, vilka kan beröras
av beslutet.

Den genom motionerna aktualiserade frågan om möjligheten att åstadkomma
en fast utgångspunkt för beräkning av besvärstid vid talan mot
byggnadsnämnds beslut har tidigare övervägts, utan att en från alla
synpunkter tillfredsställande lösning kunnat uppnås. Tanken att beträffande
sådana beslut införa ett anslagsförfarande bar sålunda avvisats under
hänvisning till den osäkerhet för sakägare ett sådant system kan medföra.
Utskottet vill här erinra om att fastighetsägare kan vara bosatt på annan
ort. Vidare har möjligheter till personlig delgivning med envar sakägare
icke ansetts föreligga, eftersom kretsen av sakägare i ärenden av hithörande
slag kan vara vidsträckt och obestämd. De bestämmelser som i förevarande
hänseende intagits i 58 § 1 mom. byggnadsstadgan utgör enligt utskottets
mening visserligen icke någon fullständig lösning av problemet. Såsom
föredragande departementschefen anfört i samband med bestämmelsernas
tillkomst är emellertid den risk en byggnadslovssökande löper att beslut
om byggnadslov efter överklagande upphäves eller ändras i efterhand i
praktiken icke särskilt betydande. Det bör vidare framhållas att det av
motionärerna kritiserade stadgandet endast innebär att sökanden underrättas
om vilka åtgärder han själv — med utnyttjande av sin närmare kännedom
om sakägarkretsen — kan vidtaga för att minska denna risk. Stadgandet
innefattar således icke någon skyldighet för honom i detta hänseende.
På grund härav, och då motionärernas förslag innebär ett upphävande
av en bestämmelse som i någon mån bidrager till att avhjälpa de olägenheter
som är förenade med besvärsreglernas nuvarande utformning, avstyrker
utskottet bifall till motionerna. Utskottet vill dock anmärka att
de av motionärerna åsyftade olägenheterna för sökanden kan komma att
minska, därest den lagstiftning om det administrativa besvärsförfarandet,
som kan föranledas av besvärssakkunnigas snart föreliggande förslag i
ämnet, medför en utvidgning av byggnadsnämnds delgivningsskyldighet.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:225 och 11:279, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr S år 196b

Vid detta ärendets behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Jonasson,
Åkesson, Erik Jansson, Herbert Larsson, Paul Jansson och Åke Larsson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Wachtmeister*, fru
Torbrink, herrar Grebäck, Svenning*, Hamrin i Kalmar, Tobé och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1964