Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

Utlåtande 1969:L3u52 - höst

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av motioner angående preciserade normer för
de stadsplanemässiga kraven på parkeringshus.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 798 i första kammaren av herr Hansson m. fl. och nr 930
i andra kammaren av herr Svenning m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära dels preciserade
normer för stadsplanekrav på parkeringshus, dels en handläggningsgång vid
fastställandet av sådana stadsplaner som garanterar inflytande för hygienisk expertis».

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat
utlåtanden från statens planverk och statens naturvårdsverk.

Gällande bestämmelser

I 1947 års byggnadslag (BL) och 1959 års byggnadsstadga (BS) ges bestämmelser
om den planläggning som skall föregå marks användning för bebyggelse.
Denna kan indelas i översiktlig planläggning, detaljplanläggning samt reglering
av byggnadsverksamheten inom ej planlagt område genom utomplansbestämmelser.

I planläggning ingår bl. a. att skapa betingelser och utrymme för motorfordonstrafiken.
Sålunda stadgas i 9 § BS att vid all planläggning tillbörlig hänsyn
skall tas till den allmänna samfärdselns behov. Behovet av utrymme för parkering
är inte på samma sätt uppmärksammat, men det är uppenbart med hänsyn
till innehållet i föreskrifterna angående planläggning att parkeringsproblemen skall
beaktas vid alla slag av planering.

Den översiktliga planeringen sker genom regionplan och generalplan och avser
planering för ett större område, varigenom markens användning anges i huvuddrag
och riktlinjer för tillgodoseende av olika slags behov dras upp till ledning
för den efterföljande detaljplanläggningen. Denna sker genom stadsplan eller byggnadsplan.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är stadsplan.

Stadsplan upprättas för stad, för tätare befolkad ort på landet beträffande
vilken Kungl. Maj:t förordnat att vad i BL är stadgat för stad skall äga motsva1
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 52

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

rande tillämpning (90 § BL) samt för annan tätare befolkad landsbygdskommun,
där användning av stadsplaneinstitutet anses erforderlig.

Stadsplan skall enligt 25 § BL utmärka och till gränserna ange de för olika
ändamål avsedda områden som ingår i planen, nämligen dels byggnadskvarter,
dels gator, torg, parker och andra allmänna platser, dels ock specialområden såsom
exempelvis järnvägs- och andra särskilda trafikområden. Även höjdlägen skall
anges i erforderlig omfattning. Stadsplan skall också innehålla de ytterligare bestämmelser
angående områdenas bebyggande eller användning i övrigt som anses
erforderliga.

Närmare bestämmelser om innehållet i stadsplan upptas i BS. Enligt 9 § skall
all planläggning ske så att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling
inom det område som planen skall avse. I 12 § återfinns de krav som ställs särskilt
på stadsplan. I paragrafen heter det bl. a. att vid uppgörande av stadsplan de
anspråk skall tillgodoses, som ur olika synpunkter skäligen kan ställas på en väl
ordnad bebyggelse. Därvid skall tillses att marken utnyttjas på ett ekonomiskt och
i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens krav tillbörligen beaktas,
att erforderlig trygghet mot brandfara vinns samt att hänsyn tas till de fordringar,
som bör uppställas ur sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. I stadsplanebestämmelser
skall i den mån så erfordras intas stadganden angående reglering
av planområdets bebyggande och användning i övrigt såsom bl. a. om parkeringsplatser
och garage.

Vid planering kan alla de tre slag av områden varom talas i 25 § BL komma i
fråga för parkeringsändamål.

Den som upprättar förslag till plan skali enligt 14 § BS samråda med kommunens
styrelse eller annat organ som kommunens fullmäktige bestämmer, länsarkitekten
samt övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer, som
kan ha ett väsentligt intresse av frågan (jfr 3 LU 1969:27).

Det närmaste inseendet över byggnadsverksamhet — inklusive planering och
reglering — utövas av den byggnadsnämnd som skall finnas i varje kommun.
Nämndens övervakning av att planeringar och bestämmelser om byggnadslov efterlevs
sker i stor utsträckning i samband med beviljande av byggnadslov. Skyldighet
att ha byggnadslov föreligger innan byggande inom planlagt område påbörjas
samt i vissa andra fall.

I fråga om planläggningen vilar mycket betydelsefulla uppgifter även på kommunens
fullmäktige. Fullmäktige har sålunda bl. a. att besluta om antagande av
stadsplan men rätten att göra detta kan delegeras till byggnadsnämnden i den omfattning
som prövas lämplig.

Länsstyrelsen har att öva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsendet inom
länet. Stadsplan skall efter antagandet för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen
eller, då planen är av större omfattning eller eljest av större betydelse, av
Kungl. Maj:t.

Den allmänna uppsikten över planläggning och byggnadsväsende inom hela landet
utövas av statens planverk. Planverket har bl. a. enligt 76 § BS att utfärda när -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

3

mare föreskrifter, råd och anvisningar till stadgan. Så har skett i Svensk byggnorm
67. Häri finns också vissa bestämmelser rörande större garage. Preciserade normer
i de hänseenden motionärerna berört saknas emellertid.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att parkeringsfrågornas lösning inom de centrala delarna
av våra större städer, liksom i anslutning till större stadscentra eller i tätare
bostadsbebyggelseområden i övrigt, kan uppnås endast genom uppförandet av koncentrerade
biluppställningsanläggningar, s. k. parkeringshus. Sådana hus har emellertid
visat sig orsaka vissa olägenheter. Trafikrörelserna inom anläggningarna alstrar
avgaser, som visserligen bemästras inom parkeringshusen så att skadliga koncentrationer
av giftiga gaser ej uppstår. Runt anläggningarna kan emellertid ventilationsluft
från parkeringshus vålla betydande hälsorisker, och även de av parkeringshusen
alstrade trafikströmmarna på angränsande tillfarter har visat sig kunna
vålla sådana risker.

Förebyggandet av dessa olägenheter kan enligt motionärerna inte grundas på
handläggning av byggnadslovsärendet. En insiktsfull stadsplanering är här
avgörande, en stadsplanering som inte bara tar hänsyn till ägandeförhållanden,
byggadsteknik, trafikplanering och stadsbild utan också tar hänsyn till hygieniska
och klimatologiska fakta. 12 § byggnadsstadgan ger enligt motionärernas mening
tillräcklig rättslig grund för prövning av sådana fakta vid ställningstagandet till
stadsplaneförslag, avseende parkeringshus. Sådana problem, som uppstått kring
parkeringshuset i kvarteret Perukmakaren i stadsdelen inom Vallgraven i Göteborg,
har byggnadsnämnderna den författningsmässiga möjligheten att förebygga. Däremot
torde de tekniska och vetenskapliga förutsättningarna för bedömningen av
parkeringshusens miljöeffekt redan på stadsplanestadiet vara begränsade. Det synes
motionärerna nödvändigt, att sådana planstandardföreskrifter, som kan komma
att utfördas av statens planverk beträffande parkeringshus, inte endast sysselsätter
sig med föreskrifter om parkeringsplatsbehov och gångavstånd utan också anger
riktlinjer för bedömningen av de hygieniska problemen i samband med planeringen
av dessa anläggningar. De anser det också angeläget, att granskningen av planförslag,
avseende parkeringshus, även centralt får en bedömning av härför lämpad
expertis, förslagsvis genom remittering till statens naturvårdsverk.

Remissvaren

Statens planverk anför i sitt remissvar bl. a. att parkeringshus är i vårt land en
relativt ny företeelse. De första parkeringshusen i Stockholm byggdes i början av
1960-talet, varför de samlade erfarenheterna ännu är förhållandevis begränsade
framför allt till parkeringsanläggningar från byggnadsteknisk synpunkt.

Planeringen av parkeringen sker enligt remissvaret dels i den översiktliga planeringen
i allmänna drag där lokaliseringen och effekten av parkeringsanläggningar -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

na kan studeras, dels i detaljplaneringen, där dimensioneringen och utförandet av
parkeringen i form av såväl markparkering som mer eller mindre stora byggnadsobjekt
sker. I detta senare skede kan en mer detaljerad bedömning rörande den tekniska
utformningen och sammanhanget med omgivande bebyggelse och trafiksystem,
gatukapacitet etc. genomföras. I samband med projekteringen behandlas den byggnadstekniska
utformningen beträffande bland annat ventilation, uppvärmning och
anslutning till omgivande gatunät etc. Det är sålunda i första hand i projekteringen,
i den kommunala planeringen och hos byggnadsnämnden som frågorna blir
föremål för beaktande och granskning. Planverket kommer i beröring med dessa
frågor genom länsarkitektkontoren som vid samråd enligt 14 § byggnadsstadgan
liksom i samband med granskningen vid länsstyrelsernas fastställelseprövning
kommer i kontakt med problemen. Vid granskningen av dels översiktliga planer
som byggnadsnämnderna finner anledning underställa planverket, dels detaljplaner
som underställs Kungl. Maj:ts prövning sker handläggningen centralt hos verket.
I samband med den allmänna uppsikten över planläggning av bebyggelse och över
byggnadsväsende, som åvilar verket, behandlas vissa hithörande frågor inom anvisningsområdet
redan i Svensk byggnorm 67. Centralt utgivna riktlinjer och anvisningar
i de avseenden som motionerna behandlar skulle härvid vara till god vägledning
för rådgivning och bedömning, samt av värde i den kommunala planeringen
och för projekteringen av parkeringen i övrigt.

Enligt planverket kommer användandet av bilen som individuellt färdmedel att
öka om inte utvecklingen mot ökad biltäthet förändras. I de centrala delarna av
tätorterna och främst i de större städerna och större bebyggelseområdena kommer
detta att medföra problem i flera avseenden. Luftens förorening har på senare tid
framträtt som ett allt allvarligare samhällsproblem. De bensindrivna fordonen
svara för en stor och växande andel av de förorenande utsläppen. De olägenheter
som i tätorter åstadkoms genom luftföroreningar förorsakad av bensindrivna fordon
kan enligt planverkets uppfattning i viss utsträckning begränsas genom en
ändamålsenlig fysisk planläggning.

Ett annat problem, som enligt remissvaret alltmer uppmärksammats från skilda
synpunkter i den senaste tidens debatt rörande samhällsplaneringens mål, är den
växande efterfrågan på bilplatser i centrala tätortsdelar och större bebyggelseområden.
Vid en odämpad individuell fordonstrafik i innerstäderna innebär detta att
mycket stora ytor för parkering erfordras. Lokaliseringen av olika verksamheter
spelar härvidlag en betydelsefull roll.

Samtidigt är enligt vad planverket anför tillgången på lämpliga färdalternativ
för närvarande begränsad. Endast i de medelstora och större städerna torde ett utbyggt
kollektivt kommunikationsnät kunna utgöra ett verkligt alternativ till det
enskilda fordonet. I flertalet orter kommer sålunda det ökade bildisponerandet
och bilnyttjandet att generellt innebära behov av lämpligt belägna och större
antal parkeringsplatser. Samtidigt är tillgången på lämpliga utrymmen begränsade
särskilt i de centrala delarna med befintlig bebyggelse och ett gatunät med begränsad
kapacitet, medan förhållandena vid nybebyggelse kan vara fördelaktigare.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

5

Av dessa skäl och även från teknisk och ekonomisk synpunkt menar planverket
att parkeringsanläggningar i flera plan utgör ett tänkbart alternativ såväl i ny som
gammal bebyggelse. Parkeringshusen alstrar emellertid betydande trafikströmmar
på angränsande gatunät, vilket under toppbelastning kan medföra köbildning under
tomgångskörning med åtföljande högre grad av luftförorening. Planverket har i ett
remissyttrande år 1968 närmare utvecklat sin syn på möjligheterna att genom fysisk
planläggning begränsa olägenheterna genom luftföroreningar av denna art. Härvid
anför verket bl. a. följande:

En viktig uppgift vid tätortsplaneringen är exempelvis att söka åstadkomma en
sådan lokalisering av verksamheter, som utan att göra avkall på kvaliteter i stadsbygden
minimerar trafikarbetet. Med en lämplig förläggning av trafikleder kan
även störningarna minskas. Detta har hittills inte beaktats i tillräcklig grad i planeringen.
Vidare kan genom lokala trafikreglerade förordningar den negativa inverkan
av trafiken inom utsatta områden ytterligare begränsas.

Numera tillämpade metoder gör det möjligt att utarbeta trafikprognoser som
anger den relativa trafikmängden på olika leder. På grundval av sådana prognoser
bör det vara möjligt att uppskatta storleksordningen av förorenande utsläpp och
luftens föroreningshalt. Planverket överväger att i form av planeringsanvisningar
förorda att föroreningsgraden i kritiska punkter översiktligt redovisas och beaktas
i anslutning till trafik- och bebyggelseplaneringen.

Det vore således enligt verket önskvärt att man i samband med detaljplanläggningen
skissmässigt redovisade framtida luftföroreningsnivåer inom angränsande
stadspartier. Detta förutsätter dock centralt utarbetade beräkningsanvisningar.

Planverket anför i fortsättningen att parkeringsanläggningar vidare alstrar buller
och avgaser inom sig och vid in- och utfarter till garageanläggningarna. Vad särskilt
gäller frågan om ventilation av garage — såväl genom självdrag som genom
fläktventilation — har i Svensk byggnorm 67, avsnitt 36: 7, bestämmelser utformats
med hänsyn till den alstrade CO-halten i samband med trafik i garage. Sedan
ett par år pågår vidare med anslag från byggnadsforskningsrådet visst forskningsoch
utredningsarbete rörande garageventilation. Dåvarande byggnadsstyrelsens tekniska
byrå tog initiativ till den arbetsgrupp kallad Samarbetsgruppen för garageventilation,
som bedriver detta arbete. Syftet är att utarbeta ett så säkert underlag
som möjligt för fastläggande av normer rörande ventilation av garage. Arbetsgruppen
består av företrädare för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet
och planverket. Arbetet bedrivs i samråd med tekniska högskolan i Stockholm.
Ytterligare underlag för bedömande av dessa frågor finns tillgängligt bland annat i
meddelande 6701 från statens luftvårdsnämnd »Koloxid från bilavgaser som
riskfaktor i stadstrafik». Från ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission
väntas en handbok kallad »Parkeringsanläggningar» som förutom den
byggnadstekniska utformningen även behandlar ventilations- och uppvärmningsproblem
samt frågor rörande ljudalstringen i och kring parkeringsanläggningar.

Planverket anser att, den byggnadstekniska utformningen och kraven på garageanläggningar
är rätt väl beaktade i nu gällande anvisningar i Svensk byggnorm.
Erfarenheterna från ovan nämnda utredningar rörande bland annat garage -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

ventilation torde dock ge ytterligare synpunkter med särskilt avseende på de hygieniska
problemen vid planeringen, vilket kan föranleda kompletterande anvisningar.

Beträffande parkeringsanläggningarnas inpassning i stadsmiljön och till bebyggelsen,
till gatunät och trafikkapacitet har planverket övervägt att i mån av resurser
börja ett studium av dessa frågor sedan den angelägna och länge begärda revideringen
av 1960 års parkeringsnormer genomförts i och med publicering under
löpande budgetår av nya riktlinjer för beräkning av bilplatsbehov (del I utkom 1
oktober 1968 och del II väntas under april månad 1969). Avsikten har varit att
inordna ett sådant studium i pågående arbete med kvalitetsanvisningar för samhällsplaneringen.
Härvid skulle särskild uppmärksamhet ägnas ovan berörda frågor,
men även studier rörande parkeringsanläggningarnas lokalisering i förhållande
till olika bebyggelsetyper, trafiksystem etc. med hänsyn även tagen till miljöfrågor,
geografiska och klimatologiska förhållanden, gatukapacitet etc. skulle ingå.

Avslutningsvis anförs i yttrandet att fastställelseprövningen är det väsentligaste
tillfället då här berörda frågor kan bedömas som helhet. Granskningen utförs härvid
av länsarkitektkontoren som erhåller information och vägledning av de anvisningar
som planverket utfärdar. Länsarkitekterna har i sitt arbete vidare tillgång
till viss expertis inom länens naturvårdssektion och länsläkarorganisation, vilket bör
vara tillräckligt för att beakta de frågor som motionärerna behandlar. En central
granskning av samtliga parkeringshus borde därför enligt planverkets uppfattning
kunna undvaras annat än i förut nämnda specialfall.

Statens naturvårdsverk förklarar att luftförorening från biltrafik redan i dag utgör
ett hygieniskt problem i svenska städer. Problemet är särskilt påtagligt i större
städers centrala delar. Föroreningshalterna är beroende av antalet bilar per ytenhet,
fordonens medelhastighet samt ventilationsförhållanden. Eftersom bilavgashalterna
uppvisar stora lokala variationer blir den exposition som t. ex. gångtrafikanter utsätts
för beroende av i vilken utsträckning bil- och gångtrafik kan hållas åtskilda.

Tillgången på parkeringsplatser och hur dessa är ordnade har enligt yttrandet
stor betydelse för biltäthet och trafikförhållanden och därigenom också för luftföroreningssituationen
i ett stadscentrum. Uppenbart är att hittills inte tillräckliga
hänsyn till hygieniska problem tagits vid uppförandet av parkeringshus. Detta kan i
stor utsträckning skyllas frånvaron av riktlinjer inom området. Motionärernas begäran
om preciserade normer för stadsplanekrav på parkeringshus och om en handläggningsgång
vid fastställande av sådana stadsplaner, vilken garanterar inflytande
för hygienisk expertis, är därför enligt naturvårdsverkets mening välgrundad.

Verket betonar emellertid att stora svårigheter föreligger att omsätta hygieniska
synpunkter på bilavgaser till preciserade normer för lokalisering av parkeringshus.
Sålunda saknas värden för tolerabel koncentration i utomhusluft av t. ex. koloxid,
vilket ämne skulle kunna tjäna som index på förekomst av bilavgaser. Naturvårdsverket
har enligt vad som anförs i yttrandet för avsikt att i samarbete med statens
institut för folkhälsan utarbeta riktvärden för maximal bilavgasförelcomst i utomhusluft.
Med tanke på de ökande krav på stadsmiljön, som kommer att ställas

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

7

måste utom de medicinska riskerna även olägenhetseffekter beaktas. Sålunda torde
förekomsten av avgaslukt förtjäna större uppmärksamhet än vad som hittills
varit fallet.

Det bör enligt naturvårdsverket övervägas huruvida inte det av motionärerna
föreslagna utredningsarbetet kan drivas så att preliminära normer utarbetas på basis
av befintligt material och att sådana skulle kunna var färdiga inom ett år. Därefter
skulle ett mera omfattande arbete igångsättas, som skulle kunna leda fram till
mera preciserade normer. De erfarenheter, som vunnits inom den av kommunikationsdepartementet
tillsatta ledningsgruppen rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet,
bör därvid utnyttjas. Det är också möjligt att de mätningar av bilavgasförekomst
i utomhusluft som bedrivs av ledningsgruppen kan modifieras så att
de direkt kan användas för det av motionärerna aktualiserade normarbetet.

Utskottet

Sedan några år tillbaka uppförs i de centrala delarna av våra större städer särskilda
parkeringshus. Husen alstrar betydande trafikströmmar, och detta kan på
angränsande gator särskilt under toppbelastning medföra köbildning och tomgångskörning
med åtföljande högre halt av bilavgaser i luften. De avgaser som bildas
inom anläggningarna måste vidare evakueras och bidrar även de till att öka luftföroreningarna
i parkeringshusens närhet.

I byggnadslagstiftningen finns vissa allmänna bestämmelser angående de krav
som ställs på en stadsplan. Dessa innebär bl. a. att samfärdselns krav skall tillbörligen
beaktas och att hänsyn skall tas till de fordringar som bör uppställas ur sundhets-
och trevnadssynpunkt. De allmänna bestämmelserna har kompletterats genom
föreskrifter, råd och anvisningar i olika hänseenden. Närmare riktlinjer beträffande
de särskilda krav som från omgivningshygienisk synpunkt bör ställas på en stadsplan,
som berör parkeringshus, saknas emellertid.

I motionerna föreslår man att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
dels att preciserade normer för krav på stadsplaner, som berör parkeringshus,
utfärdas, dels att en handläggningsgång vid fastställandet av sådana planer införs,
som garanterar inflytande av hygienisk expertis. Yrkandet motiveras med de olägenheter
från luftföroreningssynpunkt som parkeringshusen visat sig medföra för
omgivningen.

Statens planverk har i sitt remissvar anfört bl. a. att visst forsknings- och utredningsarbete
beträffande garageventilation redan pågår inom en särskilt tillsatt
arbetsgrupp. Syftet är att utforma ett så säkert underlag som möjligt för fastställande
av normer rörande ventilation av garage. Planverket avser vidare att påbörja ett
studium av frågan rörande parkeringsanläggningarnas inpassning i stadsmiljön och
till bebyggelsen samt till gatunät och trafikkapacitet. Även lokaliseringen med hänsyn
till miljöfrågor, geografiska och klimatologiska förhållanden skall ingå. Avsikten är
att inordna ett sådant studium i pågående arbete med kvalitetsanvisningar för samhällsplaneringen.
Statens naturvårdsverk avser vidare enligt vad som anförs i remiss -

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

svaret att i samarbete med statens institut för folkhälsan utarbeta riktvärden för
maximal bilavgasförekomst utomhus.

De nu närmast berörda frågorna är betydelsefulla, och utskottet hälsar med tillfredsställelse
de initiativ som de båda nämnda ämbetsverken tagit. Utskottet vill
för sin del betona vikten av att arbetet bedrivs så att de tillämpande myndigheterna
så snart som möjligt får erforderlig information och vägledning. Utskottet finner
det också angeläget att planmyndigheterna — i linje med motionsförslaget — tilllämpar
en handläggningsgång, som garanterar inflytande av hygienisk expertis på
stadsplaner, som berör parkeringshus.

Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 798 och II: 930 ej föranleder annan riksdagens
åtgärd än att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 28 oktober 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Svante Kristiansson (s), Åkesson (fp), Ebbe
Ohlsson (m), Ernulf (fp), Hansson (s) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s), Tobé
(fp), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep) och Olsson i Timrå (s).

TRYCK: TRYCKERIBOLAGET IVAR HÄJGGSTRÖM AB. STOCKHOLM IB69

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Beredning, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Debatt, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.

Avslutad, Genomförd

Information saknas på webbplatsen.