Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning med vissa bestämmelser till motverkande
av spridning av flyghavre.
Genom en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 6, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid
propositionen fogade förslag till
Förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Spannmål eller spannmålsavrens som ej undergått gröpning eller finförmalning
må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma
frön av flyghavre (Avena fatua) i större antal än som är tillåtet enligt av
lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
2 §•
Det i 1 § stadgade förbudet skall ej gälla försäljning till köpman för hans
rörelse och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om
den sker utan offentligt utbjudande.
3 §•
Jordbrukare som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans
brukningsdel är skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren
skriftligt meddelande om förhållandet.
4 §•
överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet
eller underlåter någon att fullgöra i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet,
straffes med dagsböter.
5 §•
Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta
och kungöra förteckning över de län eller delar av län där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 3.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
6 §.
I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det framlagda förslaget får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för
statens centrala frökontrollanstalt att åtgärder snarast måtte vidtagas för
motverkande av vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena
fatua). I skrivelsen framlades också förslag till vissa sådana åtgärder, innefattande
bl. a. viss kontroll över importen av fodersäd och handeln med
spannmålsavrens.
I yttrande över framställningen den 8 november 1950 föreslog lantbruksstyrelsen,
att i stället för de föreskrifter frökontrollanstalten ifrågasatt
skulle utfärdas förbud mot offentligt salubjudande av bl. a. fodersäd och
till foder avsedd brödsäd annat än i finförmalet skick, därest varan innehölle
mer än viss mängd flyghavrekärnor per kilogram. Vid yttrandet var
fogat utkast till författningsbestämmelser i ämnet.
över såväl frökontrollanstaltens som lantbruksstyrelsens förslag hava yttranden
avgivits av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, Svenska
spannmålsaktiebolaget, Svenska kvarnföreningen, Föreningen Sveriges handelskvarnar,
Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Svenska lantmännens riksförbund.
Det av lantbruksstyrelsen utarbetade författningsutkastet upptager till
en början en bestämmelse att foderspannmål eller till foder avsedd brödsäd
ej må saluhållas annat än i finförmalet skick, om den i fråga om halten av
flyghavrekärnor ej uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.
Vidare stadgas i utkastet att spannmålsavrens ej må inblandas i foderspannmåi
eller till foder avsedd brödsäd samt att sådant avrens ej heller må saluhållas
utan att det finförmalts. De nämnda föreskrifterna skola dock icke
äga tillämpning där den som odlat spannmålen eller framställt avrenset säljer
varan utan offentligt utbjudande eller till någon, som icke själv skall använda
varan till utfodring, eller där köp av varan sker mellan köpmän i och
för deras rörelse. Slutligen föreskrives att överträdelse av bestämmelserna
skall straffas med dagsböter.
I propositionen har departementschefen till klargörande av flyghavrens
skadeverkningar anfört följande.
»Av de ogräs som förekomma i vårt land är ftyghavren ett av de allra besvärligaste.
På grund av dess likhet med odlad havre händer det ej sällan att
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
3
den icke upptäckes förrän den redan hunnit få en ganska stor utbredning.
Därtill kommer att den förökar sig snabbt och är synnerligen svår att utrota.
Till belysande av dess ekonomiska betydelse må hänvisas till centrala
frökontrollanstaltens uppgift, att på jordar där flyghavren bitit sig fast
skördeavkastningen på några få år kan nedgå till mindre än hälften av det
normala. Det torde också få nämnas att enligt vad centrala frökontrollanstalten
uppgivit försäljningsvärdena för jordbruksfastigheter i de delar av
landet som äro angripna av flyghavre starkt påverkas av denna omständighet.
»
Det är därför enligt departementschefens mening i hög grad angeläget
att hindra vidare utbredning av flyghavren. Vid sidan av upplysningsarbete
synas honom även andra åtgärder erforderliga. Beträffande handeln med
utsäde finnas redan bestämmelser som minskat faran för spridning av
flyghavre på denna väg. Risken för spridning genom fodervaror framstår
däremot, enligt vad i propositionen anföres, som så allvarlig att en lagstiftning
som öppnar möjlighet till en viss kontroll även över handeln
med sådana varor icke synes kunna undvaras. På skäl som angivits i propositionen
anser departementschefen det vara lämpligast att lagstiftningsfrågan
löses i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens förslag.
Departementschefen anför i propositionen ytterligare bl. a. följande.
»Emellertid synes lantbruksstyrelsens förslag böra jämkas i vissa avseenden.
För det första torde det ej föreligga tillräckliga skäl att behandla
spannmålsavrens strängare än spannmål. Några särskilda föreskrifter böra
därför ej meddelas angående spannmålsavrens, utan sådant avrens bör inbegripas
under samma bestämmelser som spannmålen. Vidare torde det icke
vara tillrådligt att giva förbudet mot försäljning av flyghavrehaltigt foder
en så vid omfattning att endast finförmald vara undantages från detsamma.
Detta skulle ställa handeln inför alltför stora svårigheter och medföra en icke
obetydlig fördyring för konsumenterna. Även gröpad vara bör därför, åtminstone
tills vidare, undantagas från förbudet. Visserligen ger gröpning
icke samma fullständiga garanti som finförmalning för att förekommande
flyghavrekärnor förstöras, men risken för att flyghavre skall spridas genom
gröpat foder måste dock anses jämförelsevis obetydlig.
I enlighet med det anförda bör som huvudregel stadgas att spannmål eller
spannmålsavrens som ej undergått gröpning eller finförmalning ej må saluhållas
eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre i
större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
Förbudet bör tydligen icke äga tillämpning på försäljningar från odlare
till återförsäljare eller på affärer mellan handlande. Liksom då fråga är
om utsäde torde det vidare av praktiska skäl vara nödvändigt att göra undantag
för den icke yrkesmässiga handeln mellan jordbrukare i den mån sådan
handel äger rum ulan offentligt utbjudande.
överträdelse av förbudet bör, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, straffas
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
med dagsböter. För att förbudet skall bli effektivt bör straff inträda, även
om endast oaktsamhet ligger säljaren till last. Detta behöver emellertid icke
betyda detsamma som att i praktiken all foderspannmål som skall säljas
ogröpad måste underkastas analys. Beträffande importvara torde analysering
i allmänhet bli nödvändig, om säljaren skall kunna vara säker på att
icke utsättas för risk att bli straffad. I de flesta fall torde det vara mest
praktiskt att denna analysering sker genom importörens försorg och att han
sedan tillhandahåller återförsäljarna analysbevis. Några föreskrifter härom
böra dock icke meddelas. Så länge all införsel handhaves av Svenska spannmålsaktiebolaget
torde detta bolag, liksom nu, självmant komma att svara
för behövliga undersökningar, och när importen blir fri bör det ankomma på
handeln att träffa erforderliga överenskommelser i saken. Vad åter angår
inhemsk vara har i ett flertal remissyttranden framhållits att stora delar av
landet alltjämt äro fria från flyghavre och att spannmål som vuxit inom
dessa landsdelar bör kunna få säljas utan analys. I anslutning därtill har
ifrågasatts att tillämpligheten av de föreslagna regleringsbestämmelserna i
fråga om handeln med inhemsk spannmål skulle begränsas till de områden
där flyghavre förekommer. En sådan anordning kan i praktiken icke genomföras
utan att försäljningsförbudet kompletteras med andra anordningar,
som skulle ännu mer inskränka jordbrukarnas och handelns rörelsefrihet
samt dessutom kräva en omfattande kontrollapparat. Emellertid lär foderhandeln
inom flyghavrefria områden ändock till stor del kunna bli oberörd
av regleringsåtgärderna. Spannmål som odlats i sadant område kan ju överhuvud
ej innehålla flyghavre, och någon anledning att låta analysera dylik
spannmål för att skydda sig mot efterräkningar förefinnes följaktligen icke
för den som äger säker kännedom om, varifrån den härrör. För att handeln
skall äga tillgång till uppgifter angående flyghavrens utbredning synes det
lämpligen böra åläggas lantbruksstyrelsen att en gång om året upprätta och
publicera en förteckning över de län eller delar av län där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
Den omständigheten att kontrollen över den inhemska spannmålen ej
lämpligen kan grundas enbart på en upplysningsplikt för odlarna utesluter
icke att en sådan upplysningsplikt dock kan ha ett visst värde. Såsom framhållits
i ett remissyttrande kan därigenom bl. a. vinnas att flyghavrehaltig
spannmål kan i lagerhus och magasin hållas avskild från annan fodeisäd.
Vid sidan av bestämmelserna om förbud mot försäljning för utfodnngsändamål
av spannmål eller spannmålsavrens, som innehåller flyghavre utöver
en viss gräns, synes därför tillika böra meddelas föreskrift, att odlare
som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel skall
vara skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren
skriftligt meddelande om förhållandet. Det kunde ifrågasättas att även härvidlag
göra undantag för sådana försäljningar till andra lantbrukare som
ske utan offentligt utbjudande. Tillräckliga skäl härför synas emellertid
icke föreligga. För underlåtenhet att fullgöra uppgiftsplikten bör stadgas
straff av dagsböter. Det bör emellertid understrykas att detta icke bör få
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
5
medföra någon minskning i handelns ansvar. Därest en handlande köper ett
parti spannmål från en gård som är belägen inom flyghavreangripet område,
bör sålunda det förhållandet, att något meddelande ej lämnas om flyghavreförekomst
på odlingsplatsen, icke få åberopas till ursäkt för att ej låta varan
undergå analys.
Tillsynen å efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna bör, såsom
redan framhållits, anordnas som en stickprovskontroll. Den bör lämpligen
utövas på samma sätt som övervakningen av handeln med utsädesvaror. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter i
ämnet.»
Utskottet. Ogräset flyghavre har på senaste tid blivit vanligare i Sverige.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna syfta främst till att motverka
att flyghavre sprides med fodervara. Flyghavrekärnor i foder kunna
efter att ha passerat djurens matsmältningskanal med gödseln föras ut på
åkrarna och där ge upphov till kraftiga ogräsbestånd.
Spannmål eller spannmålsavrens, som såsom fodervara offentligen utbjudes
eller av annan än odlaren säljes till förbrukare, får enligt förslaget
icke innehålla mer än det antal flyghavrefrön som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen
utfärdade föreskrifter eller också måste den vara finförmald
eller gröpad. Finförmalningen förstör regelmässigt flyghavrekärnorna, och
risken för att flyghavre skall spridas genom gröpat foder måste enligt departementschefens
mening anses jämförelsevis obetydlig.
Utskottet har övervägt om icke såsom lantbruksstyrelsen föreslagit förordningens
förbudsregler borde inbegripa jämväl gröpad vara. Då vara, som
gröpats på vanligen förekommande sätt, på sin höjd torde innehålla något
fåtal oförstörda flyghavrefrön, anser utskottet emellertid i likhet med departementschefen
det icke nu nödvändigt att sådan vara underställes nämnda
bestämmelser.
Vid sidan av de angivna reglerna innehåller den föreslagna förordningen
skyldighet för jordbrukare, som vet att flyghavre förekommer på hans brukningsdel,
att skriftligen meddela detta vid leverans av spannmål.
Det tvång som genom försäljningsförbudet lägges på handeln med fodervaror
och framför allt den upplysningsplikt som ålägges jordbrukarna inom
områden, där flyghavre nästlat in sig, komma uppenbarligen att vålla köpmän
och lantbrukare tidsspillan och besvär. Strävandena att bekämpa flyghavren
förtjäna emellertid enligt utskottets mening ett kraftigt stöd, och då
dessutom de fördelar förslaget medför synas väga tyngre än nackdelarna,
vill utskottet tillstyrka att förslaget antages.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 19 februari 1952.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
€
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Albert Hermansson*,
Lars Andersson*, Eskilsson, Lindahl, Ivar Nilzon och Grym;
från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson
i Dunker, Allmän, Andersson i Mölndal, Johansson i Torp, Larsson i Karlstad
och Andersson i Ryggestad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Andersson i Dunker.
527132,
Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.