Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

Utlåtande 1968:L3u36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner angående dels visst kungörelseförfarande
i mål om vattenförorening, dels viss
utredning i mål angående vattenförorening.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 421 i första kammaren av herr Lidgard
m. fl. och nr 519 i andra kammaren av herr Bengtson i Solna m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till
sådan ändring av kungörelseförfarandet för företag enligt 8 kap. vattenlagen,
att kungörelser beträffande dylika företag skall införas även i allmänna
tidningarna».

Utskottet har vidare behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
nr 696 i första kammaren av herr Eskilsson och nr 889 i andra kammaren
av herrar Hedin och Krönmark.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta att vattendomstol i mål rörande vattenförorening
till tryggande av fiskets intressen förordnar fiskeritjänsteman att
företa undersökningar samt därefter avge yttrande om tillåtlighet, kompensationsåtgärder
och ersättningar på sätt som i 11 kap. vattenlagen föreskrives
rörande vattenkraftutbyggnad».

Gällande bestämmelser

Om förfarandet vid vattendomstol meddelas bestämmelser i 11 kap.
vattenlagen.

De flesta målen vid vattendomstol anhängiggöres genom skriftlig ansökan.
Den största gruppen ansökningsmål avser ansökan enligt 2 kap.^ 20 §
om prövning huruvida och under vilka villkor byggande i vatten må ske.
Med byggande i vatten avses enligt 2 kap. 1 § uppförande av damm, bro,
brygga, vall, hus eller annan anläggning samt verkställande av fyllning
eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller havet eller
också på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på vattenståndet.
Vad i lagen stadgas om byggande i vatten äger motsvarande tillämpning
i fråga om bortledande av vatten ur vattenområde som nyss nämnts, grävning
och sprängning i sådant vattenområde samt annan förändring av
vattnets djup där.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 36

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

En annan stor grupp av ansökningsmål gäller prövning under vilka villkor
kloakvatten eller industriellt avloppsvatten enligt 8 kap. får utsläppas i
vattendrag, sjö eller annat vattenområde.

Då ansökan inkommer till vattendomstol sker först en granskning av
ansökningshandlingarna. Är de fullständiga skall kungörelse utfärdas om
ansökningen av det innehåll, som närmare anges i It kap. 32 §. Kungörelsen
skall enligt 11 kap. 33 § inom tio dagar införas i en eller flera av ortens
tidningar liksom, om ansökan inte gäller endast vattenavlednings- eller
invallningsföretag eller avloppsföretag enligt 8 kap., i allmänna tidningarna,
dvs. Post- och inrikes tidningar. Kungörelsen jämte ett exemplar av
ansökningshandlingarna skall vidare översändas till den person — tjänsteman,
kommunal befattningshavare eller pålitlig enskild person — som
utsetts att såsom aktförsvarare hålla handlingarna i målet tillgängliga för
parterna. Då fråga är bl. a. om ansökan om tillstånd till byggande i vatten
eller om företag enligt 8 kap. skall vattenrättsdomaren lämna underrättelse
om kungörelsens innehåll till envar i ansökan uppgiven eller eljest
för honom känd ägare av fastighet som nämns i kungörelsen. Här må nämnas
att i ansökan om tillstånd till byggande i vatten skall enligt 11 kap. 27
§ samtliga fastigheter som företaget anses angå uppges. Även vederbörande
ägares m. fl. namn och hemvist skall uppges. I ansökan rörande tillstånd
enligt 8 kap. är det däremot inte erforderligt att uppge fastighet, som berörs
endast genom förorening, i annat fall än då fråga är om bestämmande av
ersättning därför.

I mål som gäller bl. a. byggande i vatten skall vattenrättsdomaren enligt
11 kap. 36 § översända ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen
till fiskeristyrelsen. Finner styrelsen uppenbart att fiskens uppoch
nedgång eller eljest liskcintresse inte kan röna inverkan av företaget
skall meddelande härom lämnas vattenrättsdomaren. I annat fall skall styrelsen
förordna fiskeritjänsteman alt avge yttrande till vattenrättsdomaren
huruvida fiskerinäring av betydenhet kan lida väsentligt förfång genom
företaget liksom vilka särskilda åtgärder som kan erfordras till skydd för
fisket. Kan. yttrande inte avges utan undersökning på platsen ankommer det
på vattenrättsdomaren att efter inkommen anmälan därom uppdra åt den
av fiskeristyrelsen förordnade eller annan av styrelsen föreslagen fiskeritjänsteman
att verkställa undersökning och avge utlåtande.

Sist nämnda bestämmelser gäller inte beträffande företag enligt 8 kap.
vattenlagen. Beträffande sadant företag skall avskrift av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen översändas till statens naturvårdsverk och, där
fråga är om avledande av radioaktivt avloppsvatten, till strålskyddsmyndigheten.
Avskrift av kungörelsen skall tillika översändas till länsstyrelsen,
ortens hälsovårdsmyndighet, förste provinsialläkaren och i vissa fall byggnadsnämnden
och länsarkitekten.

Erfordras för bedömande av vattenmål särskild teknisk utredning eller

Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1968 3

vidlyftigare värdering skall vattenrättsdomaren enligt 11 kap. 45 §, där så
är lämpligt, uppdra åt sakkunnig att efter förberedande undersökning avge
utlåtande.

Motionerna

I motionerna 1:421 av herr Lidgard m. fl. och 11:519 av herr Bengtson
i Solna m. fl. anförs bl. a. att det både från det allmännas och från enskildas
sida måste vara av största vikt, att mål och ärenden angående vattenföroreningar,
som förekommer vid vattendomstolarna, blir så allsidigt belysta
som möjligt, vilket förutsätter, att berörda intressen får tillfälle att framlägga
sina synpunkter och föra den talan, vartill de finner fog. Om det gäller
byggande i vatten, skall enligt vattenlagen även obetydliga företag kungöras
såväl i ortspress som i allmänna tidningar. Är det däremot fråga om
ett företag, som orsakar vattenförorening och kanske innebär ett hot för
allmänna och enskilda intressen inom ett mycket vidsträckt område t. ex.
Mälaren och andra större sjöar, räcker det enligt vattenlagen med kungörelse
i ortspressen. Resultatet kan bli, och bär också i vissa fall enligt
motionärerna blivit, att de, som har intresse i saken, att bevaka, ej får kännedom
om mål och ärenden, som avses i 8 kap. vattenlagen. De nämner i
sammanhanget att det kan sägas att även ett kungörande i allmänna tidningarna
ger otillräcklig publicitet emedan endast ett fåtal tar del av innehållet
i dessa. Kommunala organ, diverse andra institutioner, advokatkontor
in. fl. brukar dock, sägs det i motionerna, ha tillgång till Post- och inrikes
tidningar och iakttaga kungörelserna där.

I motionerna 1:696 av herr Eskilsson och 11:889 av herrar Hedin och
Krönmark anförs bl. a. alt medan vid vattenkraftutbyggnader fiskets intressen
väl tillgodosetts är så icke fallet vad gäller den numera största påverkan
på våra vatten, vattenföroreningen. Bevakning av dess effekt sker visserligen
såsom främst föreskrivs i 8 kap. vattenlagen men avser då vattenbeskaflenheten,
till vars skydd åtgärder kan föreskrivas. Vad gäller fisket
handläggs målen icke såsom i fråga om vattenkraftbyggnad. Fiskeritjänsteman
kan sålunda icke förordnas att avge yttrande om tillåtlighet och inte
heller om skyddsåtgärder eller ersättningar. Inte minst mot bakgrunden av
det betänkliga läge som fisket nu hamnat i med hänsyn till vattenföroreningssituationen,
t. ex. kvicksilverhalten i vatten, anser motionärerna detta
vara helt otillfredsställande.

1966 års riksdag

Vid 1966 års riksdag väcktes motion (11:914) med hemställan att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag
till mer tidsenliga och ändamålsenliga bestämmelser om kungörelseannonsering,
varvid frågan om Post- och inrikes tidningars vidare existens skulle
behandlas.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1968

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1966: 1) anförde allmänna beredningsutskottet
bl. a. följande.

Kungörande i Post- och inrikes tidningar kan väl för vissa slag av ärenden
förefalla ändamålsenligt men torde dock i flertalet fall vara avsevärt
mindre effektivt än annonsering i tidning inom orten eller i rikspress. Det
lär jämväl kunna antagas att förfarandet, då det kombineras med dylik annonsering,
inte sällan saknar större betydelse. I vissa fall synes också offentliggörandet
kunna ske genom andra både billigare och mer rationella metoder
än annonsering. Vilka publiceringsförfaranden som därvid bör komma
till användning får naturligen bero på de särskilda kraven inom vederbörande
lagstiftningsområde. För bedömande av nu angivna spörsmål synes
en översyn i enlighet med motionärens önskemål vara av stort värde.

Framställning om en utredning i det berörda hänseendet har emellertid
redan avlåtits av riksdagen. 1 anledning av riksdagens revisorers berättelse
över den år 1962 verkställda granskningen av statsverket hemställde sålunda
1963 års riksdag på förslag av statsutskottet om en översyn av »gällande bestämmelser
om kungörelseförfarandet».

Sedan skrivelsen den 4 oktober 1965 överlämnats från finansdepartementet
till justitiedepartementet, har från sistnämnda departement upplysts att
ärendet upptagits inom departementets processbyrå för att tagas i beaktande
vid en pågående översyn av rättegångsbalkens delgivningsbestämmelser. Utskottet
har vidare erfarit att jämväl inom andra rättsområden, bl. a. i lagstiftningen
om förvaltningsförfarandet och inom jorddelningsrätten, olika
publiceringsfrågor är föremål för överväganden från departementets sida.

Av det sagda framgår alt frågan om det legala kungörelseförfarandet för
närvarande är underställt Kungl. Maj ds prövning ur flera olika aspekter.
Utskottet anser sig kunna förutsätta att, därest befintligt utredningsmaterial
skulle visa sig otillräckligt för de berörda frågornas allsidiga belysning,
Kungl. Maj:t vidtager erforderliga åtgärder i motionens syfte. Utskottet
förutsätter jämväl att det av nämnda prövning avhängiga spörsmålet om
Post- och inrikes tidningars fortsatta funktion som officiellt pressorgan ävenledes
blir i tillbörlig utsträckning uppmärksammat.

Utskottet hemställde, att motionen icke skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Som nedan framgår har sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om
vidgad samhällsinformation m. m. Den av riksdagen år 1963 (rskr. 274) begärda
översynen av bestämmelserna om kungörelseförfarandet har uppdragits
åt dessa sakkunniga.

Inforniationsutrcdningen

Enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 25 maj 1967 har sakkunniga tillkallats
för att utreda frågan om vidgad samhällsinformation in. in. (direktiven
intagna i årets riksdagsberättelse s. 69 ff.).

I direktiven anförs bl. a. att den statliga annonsering som äger rum f. n.
har — bortsett från affärsverkens kommersiellt inriktade annonser — ett
mer eller mindre allmänt upplysningsändamål. Med annonser som rör t. ex.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

allmän hastighetsbegränsning, trafiksäkerhet, nykterhet och självdeklaration
vill det allmänna nå så många medborgare som möjligt. Domstolar och
myndigheters officiella kungörelseannonser har däremot olta ett mera begränsat
upplysningssyfte. I vissa fall torde det t. o. m. vara Iråga om rena
proformaåtgärder. Utredningen skall undersöka närmare pa vilka områden
och i vilka situationer annonsering lämpligen hör användas och vilka riktlinjer
som skall gälla vid valet mellan annonsering och annan form för
tillkännagivande. Även den lämpliga fördelningen av domstolarnas och
myndigheternas kungörelseannonsering mellan olika ortstidningar och mellan
orts- och rikstidningar skall undersökas.

Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen att pröva också frågan
om Post- och inrikes tidningars funktion som annonsorgan.

Vissa reformförslag

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 28 april 1963 tdlkallades
hösten 1963 sakkunniga med uppgift att utreda frågan angående utformningen
av en koncessionslagstiftning beträffande grannskapsstörande verksamhet,
immissionssakkunniga. Kommittén lade i december 1966 fram förslag
till lag om luftförorening, buller och andra immissioner m. in. (SOU
1966:65). Lagförslaget, som innehåller både civilrättsliga och offentligrättsliga
regler, bygger på bestämmelser dels om koncessionsplikt och annan
obligatorisk förprövning av immitterande anläggningar, dels om fortlöpande
offentlig tillsyn till skydd mot immissioner.

Enligt förslaget skall vattendomstolarna bli koncessionsmyndigheter och
i övrigt exklusivt behöriga domstolar i immissionsmål. För en sådan ordning
talar enligt de sakkunnigas mening det nära samband som råder mellan
vatten- och luftföroreningar och som gör det önskvärt med en helhetsbedömning
av företag som medför störningar i mer än ett hänseende.
Tillsynen föreslås skola ankomma på statens naturvårdsverk och länsstyrelserna.

De sakkunnigas förslag har remissbehandlats. Remissinstanserna har i
allmänhet godtagit förslaget att göra vattendomstolarna till koncessionsmyndigheter
och i övrigt exklusivt behöriga domstolar i immissionsmål. I
flera remissvar har man emellertid uttalat sig för en administrativ prövning
av tillståndsfrågorna eller ställt sig tveksam till lämpligheten att förlägga
koncessionsprövningen till domstol. I brist på utredning angående alternativet
med en administrativ prövning har de flesta av dem som uttalat sig
i frågan ansett sig inte kunna gå närmare in på en bedömning av detta
alternativ.

I samband med lagstiftningsärendets fortsatta behandling har Kungl.
Maj :t funnit det angeläget att ha underlag för en allsidig bedömning av
de organisatoriska frågorna när det gäller immissioner. I anledning härav

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

har Kungl. Maj:t genom beslut den 15 december 1967 uppdragit åt statens
naturvårdsverk att skyndsamt utreda de organisatoriska frågorna vid en
förläggning av tillståndsprövningen i immissions- och vattenföroreningsärenden
till verket samt förfarandet i sådana ärenden.

Naturvårdsverket har redovisat sitt uppdrag i en den 20 februari 1968
dagtecknad skrivelse. I denna föreslås att verket blir koncessionsmyndighet
i fråga om immissions- och vattenföroreningsärenden men med möjlighet
att hänskjuta prövningen till eu inom verket inrättad koncessionsnämnd.

I skiivelsen berörs förfarandet i stora drag vid tillståndsgivningen för det
fall att denna anförtros åt naturvårdsverket. Härvid framhålls bl. a. att om
erforderlig sakkunskap i något fall inte är representerad i verket bör koncessionsnämnden
vara berättigad att infordra yttranden från vederbörliga
myndigheter och organ. Vidare framhalls att det enligt verkets mening inte
sknlle vara nöjaktigt att, som ofta sker på det administrativa området, ärendena
avgörs genom enbart skriftväxling. Tvärtom är det i ärenden av förevaiande
slag av vikt att redan på ett tidigt stadium kontakter knyts mellan
verket och framför allt sökanden. Bestämmelser bör därför enligt förslaget
utfärdas om att överläggning skall ske med sökanden, om det inte är uppenbart
onödigt, och att om så erfordras syn skall verkställas på platsen. Samråd
bör också äga rum med de statliga och kommunala organ som har
väsentliga intressen att bevaka i frågan. Även sakägare med betydelsefulla
intressen bör kontaktas. De som berörs av den verksamhet som ansökan
avser bör enligt förslaget underrättas genom kungörelser i ortspressen. Sökanden
och de juridiska eller fysiska personer, som har väsentliga intressen
att bevaka, bör även underrättas skriftligen. Även kungörelse om beslutet
föreslås ske.

Naturvårdsverkets skrivelse remissbehandlas f. n.

Till ledning vid remissen har bifogats en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria angående vissa överväganden om domstolar i fastighetsmål.
I denna diskuteras översiktligt frågan om inrättande av länsvisa fastighetsdomstolar
med uppgift att pröva i första hand fastighetsbildningsmål och
expropriationsmål men även — om naturvårdsverkets förut berörda förslag
genomförs — ersättningsfrågorna i immissionsmål. Det uttalas i sammanhanget
bl. a. att om man vid den fortsatta beredningen av immissionssakkunnigas
förslag och naturvårdsverkets förslag om en administrativ tillståndsprövning
i mal enligt bl. a. 8 kap. vattenlagen följer naturvårdsverkets
förslag bör frågan om vattendomstolarnas framtida ställning även i andra
mål enligt vattenlagen tas upp. Denna fråga anses emellertid kunna lösas
endast i samband med en allmän översyn av vattenlagen.

Utskottet

Beträffande förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål gäller i viss
mån olika bestämmelser för å ena sidan mål om prövning huruvida och

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

under vilka villkor byggande i vatten ma ske och a andra sidan mal som
gäller prövning enligt 8 kap. vattenlagen under vilka villkor avloppsvatten
får utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde m.m. Sålunda skall
kungörelse angående ansökan om tillstånd till byggande i vatten införas
såväl i ortstidning som i allmänna tidningarna, dvs. Post- och inrikes tidningar,
medan ansökan som gäller företag enligt 8 kap. vattenlagen behöver
kungöras endast i ortstidning. I samtliga mål som gäller byggande i vatten
skall vidare ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen
översändas till fiskeristyrelsen för bedömande av företagets inverkan på fisket.
Kan det antas att fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeintresse kan
röna inverkan av företaget, skall styrelsen förordna fiskeritjänsteman att
avge yttrande huruvida fiskerinäring av betydenhet kan lida väsentligt förfång
genom företaget liksom vilka särskilda åtgärder som kan erfordras till
skydd för fisket. Kan yttrande inte avges utan undersökning på platsen, ankommer
det på vattenrättsdomaren att uppdra åt vederbörande tjänsteman
att verkställa sådan och avge utlåtande. Någon motsvarande bestämmelse
finns inte beträffande mål som rör företag enligt 8 kap. vattenlagen.

Beträffande samtliga typer av mål gäller dock att vattenrättsdomaren, om
det för bedömande av målet erfordras särskild teknisk utredning eller vidlyftigare
värdering, kan uppdra åt sakkunnig att efter förberedande undersökning
avge utlåtande.

I motionerna I; 421 av herr Lidgard m. fl. och II: 519 av herr Bengtson, i
Solna m. fl. hemställes att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag
till sådan lagändring att kungörelser beträffande företag enligt 8 kap.
vattenlagen skall införas även i allmänna tidningarna.

I motionerna 1:696 av herr Eskilsson och 11:889 av herrar Hedin och Krönmarlc
föreslås att riksdagen skall besluta att vattendomstol i mål som gäller
avloppsvatten skall förordna fiskeritjänsteman att verkställa undersökning
och avge ulåtande på sätt föreskrivs beträffande mål som gäller tillstånd till
byggande i vatten.

Vad först gäller den i motionerna I: 421 och II: 519 väckta frågan framgår
av den föregående redogörelsen att informationsutredningen har att undersöka
bl. a. på vilka områden och i vilka situationer myndigheterna bör använda
sig av annonsering och vilka riktlinjer som skall gälla vid valet mellan
annonsering och annan form för tillkännagivande. Även den av 1963 ars
riksdag begärda översynen av bestämmelserna om kungörelseförfarandet har
uppdragits åt utredningen. Denna kommer att pröva också frågan om Postoch
inrikes tidningars funktion som annonsorgan. Med hänsyn till det sålunda
pågående utredningsarbetet bör motionerna inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Förslaget i motionsparet I: 696 och II: 889 att vattendomstol alltid skall
inhämta yttrande rörande inverkan på fisket i mål som rör utsläpp av avloppsvatten
är enligt utskottets mening värt beaktande. Som framgår av den

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1963

föregående redogörelsen har emellertid naturvårdsverket nyligen, på uppdrag
av Kungl. Maj:t, utrett de organisatoriska frågorna vid en förläggning
av tillståndsprövningen i bl. a. vattenföroreningsärenden till verket och därvid
föreslagit att detta skall bli tillståndsmyndighet i sådana ärenden. Om
detta förslag genomföres måste från delvis nya utgångspunkter övervägas
hur behovet av utredning rörande inverkan på fisket i ärenden som rör utsläpp
av avloppsvatten lämpligen skall tillgodoses. Mot bakgrunden härav
anser sig utskottet inte böra tillstyrka motionsförslaget.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa

A. att motionerna I: 421 och II: 519 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd; samt

B. att motionerna I: 696 och II: 889 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s)*,
Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik
Jansson (s), Åkesson (fp) och Hansson (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), fru Torbrink (s),
herrar Grebäck (ep), Bengtson i Solna (h), fröken Anderson i Lerum (s)*,
fru Ekroth (s) * och herr From (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid A i utskottets hemställan
av herrar Nyberg (fp) och Bengtson i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet under rubriken Utskottet som börjar med
orden »Vad först» och som slutar med orden »riksdagens åtgärd» bort ha
följande lydelse:

Under senare år har vattenvårdsfrågorna tilldragit sig alltmer ökad uppmärksamhet.
Genom forskning och på annat sätt har efter hand klarlagts
vilka negativa verkningar utsläpp av avloppsvatten kan ha på motstående
intressen som t. ex. fiske, ytvattentäkter, bad och friluftsliv man. Trots alt
vissa åtgärder för rening av avloppsvatten vidtagits är föroreningen av våra
vatten fortfarande mycket besvärande, och energiska åtgärder krävs för att
tillståndet skall förbättras.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968 9

Mot bakgrunden härav måste det vara av största vikt att mål och ärenden,
som gäller vattenföroreningar blir så allsidigt belysta som möjligt. Detta förutsätter
att berörda sakägare får tillfälle att komma till tals och föra den
talan vartill de kan finna fog. Utskottet finner det därför otillfredsställande
att ansökan som gäller företag enligt 8 kap. vattenlagen kungörs på ett sätt
som inte synes innebära tillräckliga garantier för att alla sakägare får kännedom
om målet. Enligt utskottets mening bör samma regler gälla som beträffande
ansökan om tillstånd till byggande i vatten.

Som framgår av den föregående redogörelsen har informationsutredningen
i uppdrag att överse bl. a. bestämmelserna om kungörelseförfarandet. Utredningens
arbete omfattar emellertid därjämte en mängd andra frågor och kan
beräknas bli mycket tidskrävande. Skäl att avvakta resultatet av utredningens
överväganden kan enligt utskottets mening inte anses föreligga. Utskottet
förordar därför att förslag till sådan ändring i vattenlagen, att ansökan
som rör företag enligt 8 kap. i denna lag skall kungöras i samma ordning
som gäller för ansökan om tillstånd till byggande i vatten, framläggs så snart
ske kan.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna I: 421 och II: 519
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t snarast
förelägger riksdagen förslag till sådan ändring i vattenlagen
att ansökan, som rör företag enligt 8 kap. nämnda lag, skall
kungöras i samma ordning som gäller för ansökan om tillstånd
till byggande i vatten.