Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1966

Utlåtande 1966:L3u21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1966

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för polisen att genom
stickprov kontrollera bilisters nykterhet.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 395, av herr Gustafsson i
Borås.

Motionen har i huvudsak följande innehåll.

Motionären anför, att det i olika sammanhang diskuterats att ge polisen
i ätt att stickprovsvis kontrollera bilisternas nykterhet genom att ta prov på
utandningsluften. En sådan analys kan ske på platsen för ingripandet
och enligt vad motionären uttalar utan obehag för den undersökte. Något
ingrepp i den undersöktes integritet kan knappast anses vara för handen.
Den kontroll som nu sker genom att polismannen söker lukta sig till eventuell
förekomst av alkohol i den utandade luften anser motionären vara
otillfredsställande, dels därför att det är mycket svårt att enbart genom
lukten ana sig till om den undersökte har alkohol i kroppen och dels därför
att metoden är ohygienisk och otidsenlig. Rätt för polisman att stickprovsvis
pröva trafikanternas nykterhet torde enligt motionärens mening få en
icke oväsenlig förebyggande effekt. Motionären anser — mot bakgrunden
bl.a. av att en nyligen publicerad undersökning visat att ett stort antal
bilister kört bil efter alkoholförtäring — att de hinder som föreligger för
att polisen genom stickprov på bilisternas utandningsluft skall kunna kontrollera
nykterheten snarast bör undanröjas.

I motionen hemställs »att Riksdagen ville förorda, att vägtrafikförordningen
får sådan lydelse, att polisen erhåller rätt att företa i motionen
nämnda stickprovskontroller».

Gällande bestämmelser

Tagande av prov på fordonsförares utandningsluft för att konstatera
eventuell alkoholpåverkan torde vara hänförligt under stadgandet i 28 kap.
12 § rättegångsbalken om kroppsbesiktning. Åtgärd enligt detta stadgande
må ej ske med mindre den person, som görs till föremål härför, skäligen kan
misstänkas för brott varå fängelse kan följa.

För rattfylleri enligt 4 § 1 mom. trafikbrottslagen är straffet fängelse
i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter, dock ej
under tjugofem. För rattonykterhet enligt 2 mom. i samma paragraf är
straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

8 .,s öh llihang till. riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 21

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966

1957 års riksdag

Sedan tiotalet år tillbaka föreligger möjlighet att konstatera eventuell
alkoholpåverkan hos motorfordonsförare, genom att ta prov på vederbörandes
utandningsluft. För detta ändamål begagnas en apparat, benämnd
Alcotest. Denna består av ett cirka 7 cm långt slutet glasrör innehållande
bikromatsvavelsyrelösning, som oftast blandas med kiselgel. Glasröret öppnas
före användningen och den ena änden fastsättes på en ballong rymmande
ca 500 ml. Den person som skall undergå prov blåser luften genom
den andra änden av röret tills ballongen fyllts. Om utandningsluften innehåller
alkohol färgas innehållet i röret grönt. Färgens utbredning och intensitet
beror på koncentrationen av alkohol i utandningsluften.

Vid 1957 års riksdag väcktes i anslutning till proposition angående viss
ändring i trafikbrottslagens bestämmelser om trafikonykterhet motioner
(1:406 och 11:506) med förslag att i vägtrafikförordningen skulle införas
en bestämmelse enligt vilken polisen bl.a. skulle äga att för kontroll av
nykterhetstillståndet hos förare av motordrivet fordon ta prov på förarens
utandningsluft.

I utlåtande, nr 16 år 1957, anförde första lagutskottet att provtagning med
alcotestapparat torde vara hänförlig under stadgandet i 28 kap. 12 §
rättegångsbalken om kroppsbesiktning, enligt vilket sådan besiktning icke
får ske med mindre den person, som görs till föremål för den, skäligen kan
misstänkas för brott, varå frihetsstraff kan följa. Provtagningsmetoden
syntes utskottet vara ett värdefullt hjälpmedel i polisens arbete, särskilt
när det gällde att i ett misstänkt fall få underlag för bedömande huruvida
skäl förelåg att underkasta vederbörande blodprovstagning. Att utöka apparatens
användningsområde till fall, där objektiva skäl för misstanke inte
alls förelåg, syntes emellertid utskottet betänkligt. En så vidsträckt användning
av metoden kunde väcka irritation hos lojala motorfordonsförare.
Mot att tillmötesgå det i motionerna framförda förslaget talade också, att
ytterligare erfarenhet borde vinnas om apparaternas bruk och det mottagande
de rönte hos berörda medborgargrupper.

Motionerna avstyrktes sålunda av utskottet. De blev även av riksdagen
avslagna.

1957 års trafiknykterhetskommitté

I sitt den 12 december 1963 avgivna betänkande (SOU 1963: 72) rörande
trafiknykterhetslagstiftningen m.m. upptog 1957 års trafiknykterhetskommitté
även frågan om polisens befogenhet att föranstalta om prov av förares
utandningsluft för att konstatera eventuell alkoholpåverkan.

Vid sitt övervägande av frågan fann kommittén att alcotestmetodens
praktiska innebörd måste närmare preciseras. Det måste sålunda uppmärk -

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966

sammas, anförde kommittén, att provtagning på en förares utandningsluft
alltid förutsätter förarens egen medverkan, då en kraftig utandning i apparaten
är en förutsättning för att denna skall fungera. Vägrar föraren att
andas i apparaten kan något prov inte tas. Att införa ett stadgande av innebörd
att polisman alltid äger rätt att föranstalta om prov på utandningsluften
för utrönande av motorfordonsförarens nykterhetstillstånd skulle
sålunda enligt kommitténs mening vara verkningslöst. Rätt att begära sådant
prov föreligger alltid, möjlighet att mot den enskildes vilja genomföra
det finns däremot, uttalar kommittén, aldrig.

En av kommitténs ledamöter ansåg sig inte kunna biträda detta ställningstagande
utan förordade i en reservation att utandningsprov skulle
få företas rutinmässigt i samband med den allmänna trafikkontrollen och
att förarna skulle vara skyldiga att underkasta sig sådant prov.

Trafiknykterhetskommitténs betänkande har remissbehandlats. Bl.a. på
grund av den kritik som vid remissbehandlingen riktats mot betänkandet
har ytterligare utredning ansetts erforderlig. Denna behandlas under nästföljande
rubrik.

Pågående utredning

Chefen för justitiedepartementet har jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 14 januari 1966 tillkallat sakkunniga för utredning angående lagstiftningen
om trafiknykterhetsbrott. Vid utredningsarbetet skall beaktas bl.a.
de förslag som 1957 års trafiknykterhetskommitté har presenterat och vad
som har kommit fram vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande.
I direktiven för utredningen anförs att den av kommittén diskuterade frågan
om s.k. utandningsprov som ett medel att uppdaga trafiknykterhetsbrott
är av intresse. En befogenhet för polisen att rutinmässigt företa utandningsprov
i samband med trafikkontroll kan, uttalas det, få stor betydelse
för övervakningen av nykterheten i trafiken, om det visar sig möjligt att
få fram en bättre provtagningsmetod än den hittills praktiserade alcotestmetoden.
Huruvida polisen bör utrustas med nya befogenheter sägs emellertid
också bero på om provtagning med en ny metod kan ske så smidigt
och i övrigt på ett sådant sätt att en rutinkontroll inte framstår som ett
anstötligt ingrepp i den personliga integriteten.

Utskottet

Sedan tiotalet år tillbaka har polisen tillgång till en enkel, för fältbruk
avpassad apparat, benämnd Alcotest, med vars hjälp man kan konstatera
eventuell alkoholpåverkan hos motorfordonsförare genom att ta prov på
vederbörandes utandningsluft. Provtagningen torde vara hänförlig under

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966

stadgandet i 28 kap. 12 § rättegångsbalken om kroppsbesiktning. Den får
sålunda inte företas med mindre den person som görs till föremål för den
skäligen kan misstänkas för rattfylleri eller rattonykterhet.

I motionen föreslås att polisen för att effektivare än för närvarande
kunna bekämpa brotten mot trafiknykterhetslagstiftningen skall erhålla
rätt att stickprovsvis kontrollera bilisternas nykterhet genom att ta prov
på vederbörandes utandningsluft.

Frågan om nykterheten i trafiken är otvivelaktigt ett allvarligt trafiksäkerhetsproblem.
Kraftiga insatser för att bekämpa brotten mot trafiknykterhetslagstiftningen
är därför motiverade. En befogenhet för polisen att
rutinmässigt företa utandningsprov i samband med trafikkontroller skulle
sannolikt få betydelse i detta hänseende. Som framgår av den inledande
redogörelsen har emellertid olika meningar i fråga om lämpligheten av
att ge polisen denna befogenhet kommit till uttryck under frågans tidigare
behandling. Det har sålunda framhållits att betänkligheter möter mot att
utöka användningsområdet för alcotestmetoden till fall, där objektiva skäl
för misstanke om trafiknykterhetsbrott inte föreligger. Det har vidare
anförts att metoden förutsätter medverkan av den undersökte och att
ett stadgande av den innebörd motionären ifrågasatt skulle bli verkningslöst
i de fall vederbörande vägrar att medverka. De invändningar som sålunda
framförts mot den nu använda metoden kan inte frånkännas betydelse. Utskottet
saknar emellertid anledning att ta närmare ställning till hithörande
spörsmål med hänsyn till att sakkunniga nyligen tillkallats för att verkställa
utredning angående lagstiftningen om trafiknykterhetsbrotten. Som
framgår av det föregående skall de sakkunniga även uppta frågan om
utandningsprov som ett medel att uppdaga trafiknykterhetsbrott till bedömning.
Denna prövning bör inte föregripas.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motion, II: 395, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Ebbe
Ohlsson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Wirmark och Torsten
Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar
Grebäck, Persson i Tandö, Svenning, Hamrin i Kalmar och Bengtson i
Solna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L BgCKMANS TRYCKFRIER AB STHLMI966