Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna
till lagen den 3 juni 1955 (nr 31k) om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar, dels ock
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 6 april 1956 dagtecknad proposition, nr 169, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955
(nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni
1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Denna lag--— juli 1955.
Lagen skall — ---sitt verksamhetsområde.
Kostnad som---i byggnadslagen.
Såvitt lagen medför inskränkning av hittillsvarande befogenhet för kommun
eller municipalsamhälle att vidtaga åtgärder för vattenförsörjning och
avlopp äger den ej tillämpning före den 1 april 1957.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen i första kammaren, nr 572, av
herr Anderberg m. fl. och i andra kammaren, nr 755, av herr andre vice talmannen
Olsson m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, yrkas, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen måtte besluta, att den genom propositionen föreslagna
övergångstiden (till den 1 april 1957) skall förlängas till den 1 juli 1959.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1996. 9 samt. 3 avd. Nr 18
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
Beträffande de skäl som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och
för yrkandet i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ett tillägg till övergångsbestämmelserna till 1955
års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, föranlett av vissa
övergångssvårigheter i fråga om befattningen med vatten- och avloppsfrågor
för municipalsamhällen.
Inledning
Vid tillämpningen av lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
vilken trätt i kraft den 1 juli 1955, har uppkommit vissa
spörsmål, som avser befattningen med vatten- och avloppsfrågor för municipalsamhälle
och som aktualiserat fråga om eu ändring i nämnda lag.
I anledning härav har inom justitiedepartementet upprättats en den 20
februari 1956 dagtecknad promemoria, i vilken närmare redogjorts för ifrågavarande
spörsmål. Vid promemorian har fogats förslag till lag angående
ändring av övergångsbestämmelserna till lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus
samt Västerbottens län ävensom svenska stadsförbundet och landskommunernas
förbund. Länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och Bohus
län har vid sina yttranden fogat utlåtanden av vederbörande distriktsingenjörer
för vatten och avlopp.
Gällande bestämmelser. Frågan om de borgerliga primärkommunernas
och mumcipalsamhällenas befogenhet att utföra vatten- och avloppsanläggningar
får bedömas enligt de allmänna kompetensbestämmelserna i
kommunallagen den 18 december 1953. Enligt 3 § i denna lag äger kommun
att själv, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter,
såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan.
I 79 § samma lag ges motsvarande bestämmelse för municipalsamhälle.
Om Kungl. Maj:t förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen
kommun, skall lända till efterrättelse ordningssladgan för rikets städer eller
vad om stad är föreskrivet i byggnadslagen och byggnadsstadgan, i
brandlagen och brandstadgan eller i hälsovårdsstadgan, äger Kungl. Maj :t,
där särskilda skäl föranleder därtill, besluta att området skall utgöra ett municipalsamhälle,
vilket äger att oberoende av kommunen i övrigt självt vårda
de angelägenheter, som föranledes av sådana bestämmelsers tillämpning
inom samhället.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
3
Vad angår skyldighet att taga befattning med vatten- och avloppsfrågorna
innehåller hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 vissa bestämmelser,
som tidigare i praxis ansetts kunna medföra skyldighet för kommun
att utföra vatten- och avloppsanordningar åtminstone där sådana anordningar
påkallats av sanitära missförhållanden. Med avseende å municipalsamhälle,
som utgör särskilt hälsovårdsområde, har den nämnda skyldigheten
ansetts åvila samhället. I lagen den 3 juni 1955 om allmänna vattenoch
avloppsanläggningar har emellertid (i 3 §) införts ett uttryckligt stadgande
om skyldighet för kommun att ombesörja eller tillse, att allmän vatten-
och avloppsanläggning kommer till stånd, där till förekommande av
sanitär olägenhet påkallas att vattenförsörjning och avlopp för visst område
ordnas i ett större sammanhang. Jämlikt 26 § nämnda lag skall vad i lagen
sägs om kommun ock gälla municipalsamhälle, varest byggnadslagens bestämmelser
för stad äger tillämpning.
Beträffande motiven till den berörda bestämmelsen i 26 § lagen om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar må hänvisas till följande uttalande
av föredragande departementschefen (prop. 1955:121 s. 58):
De sakkunniga har föreslagit, att municipalsamhällenas befattning med
vatten- och avloppsfrågor skulle avvecklas. En sådan åtgärd skulle sannolikt
i många fall visa sig ändamålsenlig ur vatten- och avloppsverksamhetens
synpunkt. De skäl som de sakkunniga i detta sammanhang åberopat kan
emellertid även anföras till stöd för åsikten, att municipalinstitutet bör helt
avskaffas. Här möter ett stort och svårlöst frågekomplex, som knappast torde
kunna lösas i förevarande begränsade sammanhang. En antydan om svårigheterna
ges i de remissyttranden, vilka framhållit att en isolerad utbrytning
av vatten- och avloppsfrågorna från övriga tätortsfrågor skulle kunna
ge upphov till intressekonflikter, då det gäller att samordna ledningsbyggandet
med samhällsplaneringen i övrigt. I de orter, där förutsättningarna
för eu sådan samordning är goda, kan municipalinstitutets berättigande måhända
ifrågasättas. Om åter en dylik samordning är svår att åvägabringa,
visar detta att municipalbildningen för närvarande fyller ett behov. Att genom
lagstiftning framtvinga ett samgående även i fall, då förutsättningar
därför saknas, synes i varje fall icke lämpligt. I stället bör åt tillämpningen
överlämnas att från fall till fall söka finna den smidigaste lösningen av
samordningsfrågan.
.Tåg kan således, i motsats till de sakkunniga, icke finna tillräckliga skäl
för att municipalsamhällena i förevarande sammanhang befrias från skyldighet
alt ställa sig som huvudmän för vatten- och avloppsanläggningar.
Med det sagda avser jag dock endast sådana municipalsamhällen, inom
vilka gäller byggnadslagens bestämmelser för stad. Inom annat municipalsamhälle
bör skyldigheten att sörja för erforderlig vatten- och avloppsanläggning
i likhet med andra kommunala uppgifter åvila moderkommunen.
1 detta sammanhang må jämväl nämnas, att länsstyrelsen — enligt bestämmelse
i 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar —
på framställning av kommun äger ålägga huvudmannen för vatten- och avloppsanläggning
alt i verksamhetsområdet för anläggningen intaga sådan
bebyggelse inom kommunen, för vilken vattenförsörjning och avlopp cj
kan med större fördel ordnas på annat sätt. Vidare stadgas i samma pa
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
ragraf att, om huvudmannen för vatten- och avloppsanläggning önskar att
verksamhetsområdet skall omfatta bebyggelse, som ingår eller avses skola
ingå i verksamhetsområdet för annan befintlig eller planerad anläggning,
länsstyrelsen skall — där överenskommelse ej kan träffas — bestämma till
vilken anläggning bebyggelsen skall hänföras.
Promemorian. I promemorian har beträffande 1955 års lagstiftning framhållits,
att municipalsamhälles skyldighet alt svara för tillkomsten av erforderliga
vatten- och avloppsanläggningar icke, såsom tidigare, är beroende
av huruvida samhället utgör särskilt hälsovårdsområde, utan knutits
till frågan huruvida byggnadslagens stadsbestämmelser är att tillämpa
inom samhället. Vidare har framhållits, att såsom följd härav en förskjutning
inträtt också i fråga om moderkommunens och samhällets kompetens
att befatta sig med dylika frågor.
Enligt vad som uttalats i promemorian har flera orsaker — bl. a. den
korta tid som kom att förflyta mellan lagens antagande och dess ikraftträdande
— samverkat till att de praktiska problem, som uppstått i samband
med övergången till de nya reglerna, blivit större än man vid lagstiftningens
tillkomst ansåg sig behöva räkna med. I samband med prövning
av framställningar om medgivande för kommuner och municipalsamhällen
att upptaga lån för vatten- och avloppsändamål och genom andra kända
förhållanden har det visat sig, att ett icke ringa antal sådana municipalsamhällen,
vilka utgör särskilda hälsovårdsområden men varest byggnadslagens
bestämmelser för stad icke är gällande, före nya lagens ikraftträdande
låtit projektera vatten- och avloppsanläggningar men då ännu icke
beslutat om deras utförande. Inom flera av dessa samhällen torde det vara
ett allmänt önskemål att anläggningarna får komma till stånd i den ordning
som ursprungligen tänkts, d. v. s. genom samhällets försorg. Även det
förhållandet förekommer, att en kommun planerat att utföra eller ekonomiskt
understödja vatten- och avloppsanläggning för ett inom dess område
beläget municipalsamhälle, som ej utgör särskilt hälsovårdsområde
men varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning. Tillkomsten
av 1955 års lag torde i båda dessa fall utgöra hinder för att planen
fullföljes, såvida ej beslut därom meddelats före lagens ikraftträdande.
Den nya lagstiftningen har alltså, enligt vad som framhålles i promemorian,
i vissa fall fått den konsekvensen, att kommuner och municipalsamhällen,
som vidtagit åtgärder för att lösa sina vatten- och avloppsfrågor på
ett visst sätt, förhindrats att fullfölja handlingsprogrammet. Vidare har
en viss osäkerhet flerstädes förekommit angående de kommunala kompetensreglernas
innehåll i förevarande hänseende.
För att råda bot på olägenheterna har föreslagits, att övergångsbestämmelserna
till lagen tillföres en lagregel, som ger de av frågan berörda kommunerna
och municipalsamhällena större möjlighet att övergångsvis ordna
förhållandena på sätt i varje särskilt fall synes lämpligt. Däremot torde,
framhålles i promemorian, utan särskild bestämmelse vara uppenbart, att
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1950
1955 års lagstiftning icke i och för sig medför att en kommun eller ett rnunicipalsamhälle,
som driver vatten- och avloppsanläggning, skulle nödgas nedlägga
verksamheten. Närmare bestämt innebär förslaget, att kommun och
municipalsamhälle utan hinder av stadgandena i 3 och 26 §§ i 1955 års lag
samt 3 och 79 §§ kommunallagen skall äga att intill den 1 juli 1958 vidtaga
sådan åtgärd för ordnande av vattenförsörjning och avlopp, som enligt
äldre rätt skulle ankommit på kommunen eller samhället.
Yttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget har utan närmare kommentarer
tillstyrkts av länsstyrelsen i Kristianstads län och svenska stadsförbundet.
Ej heller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och distriktsingenjören
för vatten och avlopp i Göteborgs och Bohus samt Hallands län har funnit
anledning till erinran mot den föreslagna övergångsbestämmelsen.
Länsstyrelsen ifrågasätter dock, huruvida liälsovårdssamhällenas kompetens
i och med ikraftträdandet av 1955 års lag inskränkts på sätt förutsättes
i promemorian. Härom må vidare hänvisas till propositionen s. 6.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har intet att erinra mot förslaget då
det skulle lösa vissa praktiska övergångssvårigheter, som visat sig vara
för handen på flera håll.
Svenska landskommunernas förbund finner det av behovet påkallat, att de
aktualiserade spörsmålen lagstiftningsvägen regleras. Det är självfallet en
vansklig uppgift att söka utfinna en formel, som täcker hela det frågekomplex,
som på hithörande område kan komma att kräva sin lösning. Vid utformande
av en lagregel, som ger de av frågan berörda kommunerna och
municipalsamhällena större möjlighet att övergångsvis ordna förhållandena
på sätt i varje fall synes lämpligt, bör dock särskilt uppmärksammas,
att densamma icke lämnar utrymme för framtida kompetenskonflikter
mellan municipalsamhället och moderkommunen, varjämte det bör framstå
såsom angeläget att tillse, att avvecklingen av municipalinstitutet icke
därigenom hindras eller försvåras. Från kommunalt håll har, såvitt förbundet
därav berörts genom hänvändelser till dess centralbyrå, ännu icke
rests några spörsmål, som kan tjäna till ytterligare vägledning för bedömande
av de med övergången till en ny lagstiftning på vatten- och avloppsområdet
förenade olägenheterna. De i promemorian anmärkta förhållandena
ger dock anledning till vissa frågeställningar.
Förbundet utvecklar närmare de sålunda antydda frågeställningarna. I
denna del må hänvisas till propositionen s. 7—8.
Även länsstyrelsen i Västerbottens län har särskilt uppmärksammat det
fallet, att en kommun eller ett municipalsamhälle utfört en vatten- och avloppsanläggning
före ikraftträdandet av 1955 års lag och att behov därefter
uppkommer av sådan anläggning för ytterligare bebyggelse. De kommunala
kompetensreglerna torde då leda till att huvudmannaskapet måste uppdelas.
Om kommunen och municipalsamhället är ense om alt eu uppdelning
icke är önskvärd, synes det angeläget alt eu sådan undvikes. Länsstyrelsen
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
har därför hemställt att det framlagda förslaget kompletteras med en lagregel,
som möjliggör detta.
Distriktsingenjören för vatten och avlopp i Kristianstads lån har ifrågasatt,
om skäl föreligger att tidsbegränsa den föreslagna övergångsbestämmelsen.
Ännu längre i samma riktning går yttrandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som i stället för den i promemorian framlagda lösningen
förordat eu generell bestämmelse, enligt vilken det skall vara vederbörande
kommun obetaget att efter överenskommelse med municipalsamhället inträda
såsom huvudman eller på annat sätt bistå samhället med beredande
av vattenförsörjning och avlopp för dess bebyggelse.
Angående det närmare innehållet i styrelsens yttrande må hänvisas till
propositionen s. 8—10. Här må endast anmärkas, att styrelsen bestämt avstyrker
en tidsbegränsad övergångsbestämmelse enligt det vid promemorian
fogade förslaget. Avstyrkandet hänför sig närmast till den anknytning som
enligt förslaget borde ske till äldre rätt.
Även länsstyrelsen i Västerbottens län har i sitt yttrande framkastat tanken
på en lagändring med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydda
innehållet. Som motivering har anförts, bl. a., att ett muncipalsamhälle,
som icke mäktar med kostnaderna för vatten och avlopp, nu endast
har alternativet att låta sig upplösas, något som emellertid dels kan stöta
på motstånd från kommunens sida och dels kan vara olägligt för samhället,
vars invånare måhända befinner sig i betydande minoritet i förhållande till
kommunen i övrigt.
Departementschefen, statsrådet Zetterberg anför: »Såsom framgår av den
föregående redogörelsen har med ikraftträdandet den 1 juli 1955 av lagen
om allmänna vatten- och avloppsanläggningar vissa ändringar inträtt i fråga
om skyldigheten att utföra och driva erforderliga anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp inom municipalsamhällen. Tidigare har det ansetts
åligga municipalsamhälle, som utgjorde särskilt hälsovårdsområde, att sörja
för vatten- och avloppsanordningar i den mån det påkallades av sanitära
missförhållanden. I 1955 års lag har det uttryckligen fastslagits, att kommun
är ansvarig för sådana anordningar för vatten och avlopp, som erfordras
till förekommande av sanitär olägenhet, och att sådan skyldighet
såvitt angår municipalsamhälle skall ankomma på samhället, dock endast
såvida fråga är om municipalsamhälle varest byggnadslagens bestämmelser
för stad äger tillämpning. Beträffande municipalsamhälle, där hälsovårdsstadgans
men ej byggnadslagens regler för stad är tillämpliga, ankommer
skyldigheten på moderkommunen.
Det har rått en viss osäkerhet om vilka konsekvenser denna förskjutning
av skyldigheten att svara för vatten- och avloppsanläggningar medfört
beträffande befogenheten att taga befattning med sådana frågor.
Med hänsyn till de kompetensregler som finnes i kommunallagen torde det
dock få anses klart, att municipalsamhälle som är hälsovårdsområde men ej
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
faller under byggnadslagens stadsbestämmelser icke skall befatta sig med
vatten- och avloppsfrågorna för samhället, utan att det ankommer på moderkommunen
att handha dessa frågor. Vidare torde moderkommun ej äga
kompetens att befatta sig med vatten- och avloppsfrågor inom municipalsamhälle
där byggnadslagens regler för stad är gällande. Det är dock att
märka, att av 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar följer
att kommun eller municipalsamhäile i vissa fall kan få handha vatten- och
avloppsfrågor, som ligger utanför det sålunda angivna kommunalrättsliga
kompetensområdet.
Mot själva grundprincipen för 1955 års lagstiftning i det nu ifrågavarande
avseendet — att ansvaret för vatten- och avloppsfrågorna sammankopplas
med ansvaret för bebyggelseplaneringen — har i stort sett icke riktats någon
kritik. Vad som vållat svårigheter är konsekvenserna av den nya lagstiftningen
särskilt i sådana fall då anläggning redan projekterats men ej
kommit till utförande eller beslutats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.
En tänkbar lösning för att komma till rätta med de problem som sålunda
uppkommit är att de kommunala kompetensreglerna modifieras genom en
ny bestämmelse, som ger möjlighet — men icke skyldighet — för kommun
alt inträda som huvudman för vatten- och avloppsanläggning inom
municipalsamhäile, varest byggnadslagens bestämmelser för stad är tillämpliga,
och att lämna ekonomiskt stöd till anläggningen om den drives av
municipalsamhället. En dylik bestämmelse — vilken förordats i ett par av
yttrandena över den i ärendet upprättade promemorian — skulle emellertid
innebära ett avsteg från de principer som ligger till grund för de kommunala
kompetensreglerna. Det kan även antagas, att den skulle kunna bidraga
till att konservera sådana municipalsamhällen, vilka måhända icke
har förutsättningar att i längden bestå. Jag anser mig därför ej kunna förorda
detta alternativ, som för övrigt ej innebär någon lösning av svårigheterna
för de municipalsamhällen, där hälsovårdsstadgans men icke byggnadslagens
stadsbestämmelser är gällande och vilka projekterat att själva
utföra anläggningar.
Den lösning som anvisats i promemorian och som direkt tar sikte på de
övergångssvårigheter som på olika håll föranletts av redan projekterade anläggningar
synes mera ändamålsenlig. Förslaget i promemorian innebär, att
den nya lagstiftningen icke skall utgöra hinder för kommun eller municipalsamhälle
att under en övergångstid av tre år vidtaga sådan åtgärd för
ordnande av vattenförsörjning och avlopp, som enligt äldre rätt skulle ankommit
på kommunen eller samhället. Jag vill i princip tillstyrka detta förslag.
Övergångstiden torde dock kunna sättas kortare, förslagsvis till den 1
april 1957. I enlighet härmed bör — med viss jämkning i övrigt av den
föreslagna lagtexten — stadgas, att 1955 års lag, såvitt den medför inskränkning
av hittillsvarande befogenhet för kommun eller municipalsamhäile att
vidtaga åtgärd för vattenförsörjning och avlopp, ej äger tillämpning före
den 1 april 1957. Härigenom får alltså kommun eller municipalsamhäile
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
möjlighet att, utan hinder av sådan ändring av dess kompetens, fatta beslut
om anläggning för vattenförsörjning och avlopp under den angivna perioden
samt sedermera verkställa beslutet. Med den föreslagna regeln torde de
svårigheter som uppkommit vid tillämpningen av den nya lagstiftningen i
nu berörda hänseenden väsentligen komma att elimineras. Såsom framgår
av uttalanden vid remissbehandingen av promemorian är det visserligen icke
uteslutet att vissa kompetenskonflikter kan nppkommn. Dessa torde dock
som regel kunna på ett tillfredsställande sätt lösas efter omständigheterna
och med tillämpning i förekommande fall av de förut berörda bestämmelserna
i 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Lagändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt. Det torde utan
uttryckligt stadgande vara klart, att lagändringen äger verkan från den 1
juli 1955.
Lagrådet har lämnat det remitterade lagförslaget utan erinran.
Utskottet
Såsom departementschefen i samband med lagrådsremissen anfört torde
det med hänsyn till de kompetensregler, som finnes i kommunallagen, få
anses klart, att municipalsamhälle, som är hälsovårdsområde men ej faller
under byggnadslagens stadsbestämmelser, icke skall befatta sig med vattenoch
avloppsfrågorna för samhället, utan att det ankommer på moderkommunen
att handha dessa frågor. Ej heller torde moderkommunen äga kompetens
att befatta sig med vatten- och avloppsfrågor inom municipalsamhälle, där
byggnadslagens regler för stad gäller.
Det genom propositionen framlagda förslaget till lösning av de övergångssvårigheter,
som 1955 års lagstiftning skapat med avseende å tidigare projekterade
anläggningar, är enligt utskottets mening principiellt väl ägnat att
läggas till grund för lagstiftning. Detta gäller såväl de fall, där municipalsamhällen,
vilka utgör särskilda hälsovårdsområden men varest byggnadslagens
bestämmelser för stad icke är gällande, före nya lagens ikraftträdande
låtit projektera vatten- och avloppsanläggningar i avsikt att själva låta utföra
och bekosta anläggningen, som de fall, i vilka en kommun planerat att utföra
eller ekonomiskt understödja vatten- och avloppsanläggning för ett inom
dess område beläget municipalsamhälle, som ej utgör särskilt hälsovårdsområde
men varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning.
Utskottet anser det däremot på grundval av de av departementschefen härutinnan
anförda skälen icke lämpligt att införa en icke tidsbegränsad bestämmelse,
som öppnar möjlighet — men icke skyldighet — för kommunen
att inträda som huvudman för vatten- och avloppsanläggning inom municipalsamhälle,
där byggnadslagens bestämmelser för stad är tillämpliga, eller
att lämna ekonomiskt stöd till anläggningen om den drives av municipalsamhället.
I motionerna I: 572 och II: 755 hemställes, att den i propositionen föreslagna
övergångstiden måtte förlängas till den 1 juli 1959. I förslaget har slutda
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1056
9
gen för övergångstiden utan närmare motivering flyttats från den 1 juli 1958,
vilken tidpunkt angivits i departementspromemorian, till den 1 april 1957.
Motionärerna framhåller, att ett modernt vatten- och avloppsledningsföretag
såväl för ett municipalsamhälle som för moderkommunen är en stor fråga,
vars projektering och etappvisa genomförande tar åtskillig tid i anspråk. Vidare
påpekas, att om övergångstiden göres för kort, tvångsvisa avvecklingar
av municipalsamhällen i vissa fall torde bli erforderliga, något som dock
icke har åsyftats med lagstiftningen i detta sammanhang. Det torde därför
vara nödvändigt med en väsentligt längre övergångstid än den som föreslagits
i propositionen.
Utskottet delar de av motionärerna sålunda framlagda synpunkterna och
anser, att betänkligheter icke från allmänna synpunkter kan föreligga mot
att övergångstiden bestämmes att gälla till den 1 juli 1959.
Mot det genom propositionen framlagda lagförslaget har utskottet icke i
övrigt funnit någon anledning till erinran.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
alt riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit viss
ändring böra företagas i förslaget till lag angående ändring
i övergångsbestämmelserna till lagen om allmänna vattenoch
avloppsanläggningar — måtte, med bifall till motionerna
I: 572 och II: 755, för sin del antaga det genom propositionen
framlagda lagförslaget med den ändringen att näst sista stycket
i förslaget till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna
till lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
erhåller följande lydelse:
Såvitt lagen medför inskränkning av hittillsvarande befogenhet
för kommun eller municipalsamhälle att vidtaga åtgärder
för vattenförsörjning och avlopp äger den ej tillämpning
före den 1 juli 1959.
Stockholm den 9 maj 1956
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Ebbe Ohlsson,
Kristiansson* och Georg Carlsson;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Levin, Eriksson i
Sandby*, Andersson i Dunker, Nestrup, Andersson i Ryggestad, fru Boman
och herr Berggren.
'' Ej närvarande vid ullåtandets justering.