Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

Utlåtande 1968:L3u16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående besvärstiden
vid beslut om tomtindelning.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 47 i första kammaren av herr Wikberg och
nr 73 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i
Bäckmora.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte för sin del besluta om sådan ändring i 150 § i 1947
års byggnadslag, att den där nämnda besvärstiden blir tre veckor från den
dag då klagande får del av beslutet samt att vederbörande utskott utarbetar
förslag till erforderlig ändring i lagtexten».

Motionerna

I motionerna anföres att i 1947 års byggnadslag återfinns i 150 § bestämmelser
om besvärstid, som innebär bl. a. att besvär i anledning av beslut angående
tomtindelning skall anföras inom tre veckor från den dag då beslutet
meddelas. Denna ordning anser motionärerna inte vara tillfredsställande.
Enligt motionärerna kan man inte förutsätta att den som har anledning
att anföra besvär under alla omständigheter har möjlighet att ta
reda på när beslutet fattas. Ett skriftligt meddelande angående beslutet kommer
icke honom till handa förrän någon eller några dagar senare. Ytterligare
dröjsmål kan uppstå innan han får del av beslutet, t. ex. på grund av utrikes
resa eller sjukhusvistelse. Hans möjligheter att besvära sig kan härigenom
bli avsevärt reducerade eller helt gå förlorade.

Motionärerna påpekar att i 1954 års lag om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut stadgas, att besvär över sådan myndighets beslut,
om ej annat följer av lag eller författning, vid äventyr av talans förlust
skall ha inkommit till vederbörande myndighet inom tre veckor från den
dag då klaganden fick del av beslutet. Det torde enligt motionärerna icke
finnas skäl för annan besvärsregel när det gäller byggnadslagen. Besvärstiden
bör sålunda vara tre veckor räknat från den dag då klaganden får del
av beslutet. En sådan ändring anser motionärerna synnerligen angelägen.

Gällande bestämmelser ang. besvärstidens beräkning m. m.
Allmänt

Den som vill vädja mot underrätts dom i tvistemål har enligt 50 kap. 1 §
rättegångsbalken (RB) att inom en vecka från den dag, då domen gavs, hos

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 16

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

underrätten anmäla vad och att därefter inom tre veckor från samma dag
fullfölja vadet genom att till underrätten inkomma med vadeinlaga. Vill
part vädja mot underrätts dom i brottmål, skall han enligt 51 kap. 1 § RB
inom tre veckor från den dag, då domen gavs, till underrätten inkomma med
vadeinlaga. Vill någon anföra besvär mot underrätts beslut, skall
han enligt 52 kap. 1 § RB inom två veckor från den dag, då beslutet
meddelades, till underrätten inkomma med besvärsinlaga. Har beslut
under rättegången meddelats annorledes än vid sammanträde för förhandling,
skall besvärstiden räknas från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.
Härjämte har i 49 kap. 3 och 4 §§ RB givits föreskrifter om skyldighet
för den som vill anföra besvär mot vissa beslut att anmäla missnöje, om beslutet
meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom
en vecka från den dag, då han erhöll del därav.

Vill part söka revision av hovrätts dom, skall han enligt 55 kap. 1 § RB
inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, till hovrätten inkomma med
revisionsinlaga. I fråga om besvär över hovrätts beslut gäller enligt 56 kap.
1 § RB, att den som vill anlita detta rättsmedel har att inom fyra veckor
från den dag, då beslutet meddelades, inkomma med besvärsinlaga till hovrätten.
Vad ovan sagts om klagan över underrätts beslut, som meddelats annorledes
än vid sammanträde för förhandling samt om missnöjesanmälan
äger motsvarande tillämpning i fråga om klagan över hovrätts beslut.

Allmänna regler om sätt och tid för klagan över förvaltningsmyndighets
beslut saknas. I lagen den 4 juni 195& om besvärstid vid klagan mot förvaltande
myndighets beslut finns emellertid generella regler om tid för anförande
av förvaltningsbesvär. Där stadgas att besvär över förvaltande myndighets
beslut, om ej annat följer av lag eller författning, vid äventyr av
talans förlust skall ha inkommit till vederbörande myndighet inom tre veckor
från det klaganden fick del av beslutet; dock att besvärstiden för menighet
skall vara fem veckor. I specialförfattningar återfinns bestämmelser
om såväl kortare som längre besvärstider än de som upptagits i besvärstidslagen
ävensom särbestämmelser om utgångspunkten för besvärstidens beräkning.

Beträffande kommunalbesvär gäller enligt kommunallagarna en enhetlig
besvärstid av tre veckor räknat från den dag då verkställd justering av
det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å kommunernas anslagstavla.

Enligt 150 § byggnadslagen

Länsstyrelsens beslut rörande fastställelse av generalplan, stadsplan,
byggnadsplan eller tomtindelning så ock länsstyrelses beslut avseende tilllämpning
av utomplansbestämmelser å visst område skall enligt 150 § första
stycket byggnadslagen den 30 juni 1947 meddelas efter anslag. Den som är

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

3

missnöjd med beslutet har att, vid talans förlust, inom tre veckor från den
dag då beslutet meddelades anföra besvär hos Konungen, över andra av
länsstyrelse meddelade beslut än som avses i första stycket skall enligt
andra stycket klagan föras i den ordning som är bestämd för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, eller som regel inom
tre veckor från det klaganden erhöll del av beslutet.

För att främja en snabbare handläggning av planärenden har i tredje
stycket i 150 § byggnadslagen föreskrivits att, om länsstyrelse till alla delar
fastställt av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige
eller byggnadsnämnd antaget eller eljest i vederbörlig ordning handlagt
förslag rörande generalplan, stadsplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser
eller tomtindelning, får klagan endast föras av sakägare som i ärendet
framställt yrkande, vilket helt eller delvis lämnats utan bifall. Sistnämnda
bestämmelse skall ses mot bakgrunden av reglerna om utställning av
planförslag och tomtindelning för granskning. Förslag till plan, tomtindelning
eller utomplanbestämmelser skall enligt byggnadsstadgans bestämmelser
(17, 30 och 34 §§) utställas till granskning, varigenom sakägarna får
tillfälle att framställa invändningar och yrkanden. Dessa regler innebär
i fråga om stadsplan och tomtindelning bl. a. att berörda markägare, som är
kända och boende inom riket, skriftligen skall underrättas om utställningen
samt att utställningstiden skall utgöra minst tre veckor. Beträffande tomtindelning
gäller dock att underrättelse inte erfordras till markägare som
uppenbarligen ej berörs av förslaget. Med hänsyn till innehållet i nu angivna
bestämmelser har det inte ansetts obilligt att den som inte före länsstyrelsens
beslut om fastställelse framställt anmärkning mot förslaget, har
betagits rätten att därefter göra invändningar däremot.

Här må även erinras om det i 149 § byggnadslagen uppställda förbudet
mot klagan över stadsfullmäktiges, kommunalfullmäktiges, municipalfullmäktiges
eller byggnadsnämnds beslut om bl. a. antagande, ändring eller
upphävande av stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning eller om införande
av utomplansbestämmelser. Invändningar som framställts i ärendet
under dettas behandling hos ortsmyndigheterna skall enligt paragrafen
beaktas av länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t i samband med fastställelseprövningen.

Bestämmelsen om beslut efter anslag i första stycket i 150 § byggnadslagen
kompletteras av föreskrifter i 21, 30 och 34 §§ byggnadsstadgan om
skyldighet för länsstyrelsen att i samband med sådant beslut samma dag
översända personliga underrättelser med posten till de sakägare som icke
enligt 150 § tredje stycket byggnadslagen förlorat rätt att föra talan mot
beslutet. Skyldigheten i fastställelseärenden gäller dock endast i fråga om
beslut, som innebär att en tomtindelning eller ett planförslag till alla delar
fastställes.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

Historik m. m.

Före tillkomsten av 1931 års stadsplanelag gällde i fråga om klagan över
beslut om tomtindelning att besvärstiden räknades från det klaganden erhållit
del av beslutet. Tomtindelningen vann alltså inte laga kraft, förrän
delgivning bevisligen skett med samtliga sakägare. I propositionen med förslag
till nämnda lag anförde vederbörande departementschef (prop. 1931:
79, s. 124) att en sådan ordning inte lämpligen kunde bibehållas med hänsyn
till de viktiga rättsverkningar för både staden och den enskilde som var
knutna till tomtindelningens fastställande. I enlighet med från olika håll
uttalade önskemål om att en fast utgångspunkt måtte bestämmas för besvärstidens
beräknande föreslogs därför att länsstyrelsens beslut rörande
tomtindelning skulle meddelas efter anslag och besvärstiden räknas från
den dag beslutet sålunda meddelats.

Genom en år 1943 vidtagen lagändring utsträcktes stadgandet om meddelande
av beslut efter anslag att avse jämväl länsstyrelses beslut rörande
ändring av stadsplan och stomplan samt rörande utomplansbestämmelser.
Syftet med denna lagändring var att påskynda och förenkla handläggningen
av planärenden. Stadgandet överfördes till byggnadslagen utan andra
ändringar än som föranleddes av införandet av generalplaneinstitutet i lagstiftningen
och av att stomplaner icke vidare fick upprättas, varjämte stadgandet
utsträcktes till att avse även beslut om fastställelse av byggnadsplan.

År 1959 ändrades besvärstiden från en månad till tre veckor, varjämte paragrafen
undergick en ändring av redaktionell natur, föranledd av att lagreglerna
om utomplansbestämmelser samtidigt fick ett annat innehåll än
tidigare.

Beträffande den i 21, 30 och 34 §§ byggnadsstadgan föreskrivna underrättelseskyldigheten
för länsstyrelsen i samband med vissa beslut om fastställelse
av bl. a. stadsplan och tomtindelning må anföras att bestämmelserna
härom tillkom år 1959. Tidigare förefanns i huvudsak endast viss
kungörelseskyldighet. 1951 års byggnadsutredning anförde härom:

Några särskilda åtgärder för att bringa fastställelsebesluten till allmänhetens
kännedom är enligt utredningens mening knappast behövliga i andra
fall än då besluten får överklagas. Där detta är fallet talar emellertid starka
skäl för att åtgärderna göres så effektiva som det över huvud är möjligt. Ur
rättssäkerhetssynpunkt kan varken det i 150 § första stycket BL stadgade
anslagsförfarandet eller de nuvarande föreskrifterna om kungörande på annat
sätt av fastställelsebeslut anses helt tillfredsställande. En avsevärt större
säkerhet mot rättsförlust skulle vinnas genom införande av skyldighet för
länsstyrelse, som meddelat beslut om fastställelse av plan, att avsända personlig
underrättelse därom till var och en som har rätt att klaga över beslutet.
Eftersom kretsen av de klagoberättigade till följd av stadgandet i
150 § tredje stycket BL är begränsad, torde tillämpningen av ett stadgande
sådant som det nyss skisserade icke behöva möta några större praktiska
svårigheter. Detta gäller dock endast beslut som innebär att ett av kommu -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

5

nen antaget planförslag till alla delar fastställes. Om fastställelse helt vägras
eller någon del av planen undantages från fastställelse, blir förhållandena
annorlunda. I så fall får klagan mot beslutet i princip föras av vilken sakägare
som helst, och det är då icke gärna tänkbart att länsstyrelsen alltid
skulle översända personlig underrättelse till var och en av dessa. Detta är
knappast heller nödvändigt. Även i sistberörda fall kan kravet på rättssäkerhet
anses tillgodosett, om underrättelser tillställes de sakägare, som framställt
något särskilt yrkande i ärendet men icke fått detta bifallet. — I enlighet
med det nu anförda har utredningen icke föreslagit några motsvarigheter
till de nuvarande bestämmelserna om kungörande av fastställelsebeslut,
men i stället har föreslagits en bestämmelse om skyldighet för länsstyrelsen
att samma dag som fastställelsen sker översända underrättelse om
beslutet till envar som i ärendet framställt yrkande, vilket helt eller delvis
lämnats utan bifall.

I propositionen med förslag till lag om ändring i byggnadslagen samt
till byggnadsstadga (prop. 1959:168 s. 226) anslöt sig vederbörande departementschef
till samma mening. I anledning av att det i ett remissyttrande
betecknats såsom alltför strängt att uppställa krav på att underrättelserna
skulle sändas samma dag som den, då fastställelsebeslutet meddelades,
betonade departementschefen vikten av att sakägarna fick till gagnet
och icke blott till namnet åtnjuta den föreskrivna besvärstiden samt
framhöll, att ett liknande expeditionssätt sedan länge tillämpades vid domstolarna.

Besvärssakkunnigas betänkande

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallade chefen
för justitiedepartementet särskilda sakkunniga (besvärssakkunniga) för att
verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsförfarandet
och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga avgav år 1964 slutbetänkande
med förslag till lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27).
Den föreslagna lagen är avsedd att tillämpas hos förvaltningsmyndigheter
— varunder inbegripes Kungl. Maj :t i statsrådet — och domstolar, då de
handlägger ärenden som angår enskilda. I lagförslaget upptas regler för såväl
förfarandet i första instans som för besvärsförfarandet. I fråga om utformningen
av allmänna regler om besvärstalans väckande är det enligt de
sakkunniga naturligt att utgå från besvärstidslagens bestämmelser, vilka
för övrigt tillkommit på grundval av tidigare förslag av de sakkunniga. Bestämmelserna
föreslås inarbetade i lagen om förvaltningsförfarandet utan
egentliga sakliga ändringar.

Beträffande besvärstidens beräkning anför de sakkunniga bl. a. följande.

Besvärstid bör naturligen liksom enligt gällande rätt räknas från den
dag, då klaganden fick del av det slutliga beslutet, vilket uttryckt med de
sakkunnigas terminologi är den dag, då beslutet tillkännagavs klaganden.
Bestämmelser om hur beslut skall tillkännagivas återfinnes i 11 kap. 8 §

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

förslaget. Enligt förslaget skall slutligt beslut tillkännagivas genom delgivning
av en expedition som fullständigt återger beslutet. Mottagandet av en
ofullständig expedition torde i enlighet härmed ej kunna tjäna som utgångspunkt
för tidsberäkning. En förutsättning för att besvärstiden skall börja
löpa måste över huvud taget vara att delgivning av beslutsexpeditionen skett
i godtagbar ordning. Andra former av tillkännagivande än delgivning av
expedition kan vara föreskrivna i specialförfattning. Särskilt märkes, att
beträffande kommunal myndighets beslut, mot vilket talan föres genom
kommunalbesvär, kommunallagarnas föreskrifter om besluts tillkännagivande
länder till efterrättelse framför lagens bestämmelser. Sådana beslut
blir att anse såsom tillkännagivna för klaganden den dag då verkställd
justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å kommunens
anslagstavla.

Resultatet av övervägandena blir sålunda, att en gemensam bestämmelse
om tre veckors besvärstid bör meddelas för förvaltningsbesvär och kommunalbesvär,
därvid tiden bör beräknas från den dag, då beslutet tillkännagavs
klaganden. I fråga om förvaltningsbesvär bör emellertid undantag från
den gemensamma besvärstidsregeln göras med avseende å klagan över beslut
under förfarandet; beträffande dessa bör en kortare talefrist å en vecka
gälla. Vidare bör för förvaltningsbesvär av menighet över slutligt beslut
den avvikelsen från den gemensamma besvärstidsregeln stadgas, att besvärstiden
skall vara två veckor längre än enligt huvudregeln. I enlighet
härmed föreslås, att i 1 § första stycket inledningsvis angives, att den, som
vill anföra förvaltningsbesvär eller kommunalbesvär över myndighets beslut,
skall inkomma med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag, då beslutet
tillkännagavs honom. Vidare föreslås i 1 § andra stycket en föreskrift av
innehåll att för förvaltningsbesvär över beslut under förfarandet, som icke
meddelats i samband med slutligt beslut, dock skall gälla en besvärstid av
en vecka från den dag, då beslut vari ändring sökes tillkännagavs klaganden.
Slutligen föreslås, att i 2 § stadgas, att menighet för anförande av förvaltningsbesvär
över slutligt beslut skall tillgodonjuta två veckor längre besvärstid
än den i 1 § första stycket föreskrivna.

Härutöver bör anmärkas att i förslagets 1 kap., som innehåller bestämmelser
om lagens tillämpningsområde, föreskrives att i den mån författning,
som utfärdats med riksdagen, efter dennas hörande eller i överensstämmelse
med riksdagens beslut, upptar bestämmelse som avviker från stadgande
i lagen, stadgandet icke skall gälla.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i Kungl. Maj :ts kansli.
Enligt uppgift från justitiedepartementet kommer i mars innevarande år
att framläggas en promemoria på grundval av betänkandet, innehållande
bl. a. förslag rörande utgångspunkten för besvärstidens beräkning inom förvaltningsf
örf arandet.

översyn av byggnadslagen

Enligt uppgift från kommunikationsdepartementet utarbetas f. n. direktiv
för en utredning som är avsedd att tillkallas för att verkställa en allmän
översyn av byggnadslagens bestämmelser.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

7

Utskottet

Länsstyrelses beslut rörande fastställelse av generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller tomtindelning ävensom beslut beträffande utomplansbestämmelser
skall enligt 150 § byggnadslagen meddelas efter anslag, dvs.
genom att hållas tillgängligt vid en tidpunkt som, vanligen föregående dag,
angivits genom anslag i myndighetens lokaler. Den som är missnöjd med beslutet
har att inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades anföra
besvär hos Konungen. Talerätt tillkommer dock endast sakägare som i ärendet,
hos byggnadsnämnden i samband med förslagets utställande för granskning
eller hos länsstyrelsen, framställt yrkande som helt eller delvis lämnats
utan bifall. Bestämmelserna kompletteras genom föreskrifter i byggnadsstadgan,
vilka ålägger länsstyrelsen att sända personliga underrättelser
med posten till de sakägare som enligt vad nyss sagts har rätt att klaga
över beslutet.

I motionerna — som i sin motivering dock endast talar om beslut rörande
tomtindelning — hemställes om sådan ändring av 150 § att besvärstiden
skall räknas från den dag klaganden får del av beslutet i stället för dagen
för beslutets meddelande. Som skäl härför åberopas att gällande ordning
kan medföra rättsförluster genom att den som vill besvära sig icke får
del av beslutet förrän hela besvärstiden eller en stor del därav gått till ända.

Som framgår av redogörelsen ovan gällde den av motionärerna önskade
ordningen före tillkomsten av 1931 års stadsplanelag. Länsstyrelsens fastställelsebeslut
i ifrågavarande ärenden vann alltså inte laga kraft förrän
delgivning bevisligen skett med samtliga sakägare och därefter besvärstiden
löpt ut. Med hänsyn till de viktiga rättsverkningar för både staden och
den enskilde som var knutna till tomtindelningens fastställande ansågs vid
lagens tillkomst nödvändigt med en fast utgångspunkt för besvärstidens beräknande
för att undvika att fastställelsebesluten onödigt fördröjdes. I enlighet
härmed föreskrevs att länsstyrelsens beslut rörande fastställelse av
tomtindelning skulle meddelas efter anslag och besvärstiden räknas från
den dag beslutet meddelades. Genom senare vidtagna lagändringar har stadgandet
utsträckts till att avse jämväl länsstyrelsens beslut i övriga berörda
planärenden. Det har därvid åberopats att rättsverkningarna av fastställandet
av dylika planer och bestämmelser till sin betydelse är jämförbara med
dem som följer av fastställandet av tomtindelning. Därjämte har i syfte att
vinna större säkerhet mot rättsförluster år 1959 införts den nyss angivna
skyldigheten för länsstyrelse som meddelat beslutet att avsända personlig
underrättelse därom till var och en som har rätt att klaga över beslutet. I
olika omgångar har därjämte vidtagits ändringar framför allt beträffande
fullföljdsrätten i syfte att främja en snabbare handläggning av dessa ärenden.

Fastställelsebesluten enligt 150 § byggnadslagen är avgörande bl. a. för
möjligheten att erhålla byggnadslov och att använda fastigheten som kre -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

ditunderlag. Dröjsmål med fastställandet kan därför medföra icke oväsentliga
olägenheter både för det allmänna och den enskilde. Om motionärernas
förslag genomföres skulle i många fall beslutens lagakraftvinnande fördröjas
genom svårigheter att med delgivning nå alla klagoberättigade sakägare.
Olägenheterna härav måste givetvis vägas mot de fördelar i rättssäkerhetshänseende
som kan vinnas i form av ökad trygghet för att en sakägare
som vill överklaga beslutet inte går förlustig sin rätt. Enligt utskottets
mening har motionärerna inte anfört skäl som motiverar en annan avvägning
härvidlag än den som skett då den nu gällande ordningen införts.
Att märka är också att länsstyrelsens beslut i hithörande ärenden numera
regelmässigt föregås av ett utställningsförfarande i samband med byggnadsnämndens
behandling, varvid tillfälle beredes sakägarna att granska uppgjorda
förslag och framföra eventuella erinringar. Det synes kunna förutsättas
att sakägare som sålunda får kännedom om föreliggande förslag och
icke är tillfredsställd därmed håller sig underrättad om ärendets behandling
och utgång hos länsstyrelsen, ökad säkerhet för att den som äger intresse
att fullfölja talan mot ett beslut icke löper fara att förlora sin rätt
på grund av bristande kännedom om beslutet och den tidpunkt från vilken
besvärstiden räknas har vidare vunnits genom länsstyrelsens ovan berörda
underrättelseskyldighet.

Till nu anförda skäl för avstyrkande av motionerna kommer att Kungl.
Maj :t enligt uppgift avser att inom kort på grundval av besvärssakkunnigas
slutbetänkande framlägga en promemoria, innehållande bl. a. förslag rörande
utgångspunkten för besvärstidens beräkning inom förvaltningsförfarandet,
vilken torde vara av intresse även för bedömandet av utformningen
av den speciella besvärsregel som berörs i motionerna. Beaktas bör jämväl
att direktiv f. n. utarbetas för en utredning, som är avsedd att tillkallas
för att verkställa en allmän översyn av byggnadslagens bestämmelser.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits anser utskottet att motionerna icke
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet får därför hemställa att

motionerna 1:47 och 11:73 icke måtte bifallas.

Stockholm den 5 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Knut Johansson
(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s),
Ernulf (fp)*, Hansson (s)* och fru Landberg (s)*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck
(ep), Hedin (h), Tobé (fp)*, Svenning (s), fru Ekroth (s) och herr
Hammarberg (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB

680175