Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
1
Nr 10.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad hjdelse av 2 § 1 mom. lagen
den lb juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror.
Genom en den 5 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 65, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 (nr 289)
angående handel med utsädesvaror.
Härigenom förordnas att 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 angående
handel med utsädesvaror1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §•
1 mom. Säljaren är, evad det av
köparen påfordras eller icke, pliktig
att, senast då varan avlämnas, skriftligen
för köparen uppgiva:
a) säljarens namn och adress;
b) fröets slag samt i fråga om frö
av stråsäd, trindsäd och rotfrukter
ävensom, där så kan ske, beträffande
annat frö fröets sort;
c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);
d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;
e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;
(Föreslagen lydelse)
2 §.
1 mom. Säljaren är, evad det av
köparen påfordras eller icke, pliktig
att, senast då varan avlämnas, skriftligen
för köparen uppgiva:
a) säljarens namn och adress;
b) fröets slag och sort;
c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);
d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;
e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;
f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestäm
-
1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se SFS 1950: 200.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avd. Nr 10.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av
frövara.
melser angående statsplombering av
frövara.
Lantbruksstyrelsen uger medgiva
undantag från skyldigheten att uppgiva
fröets sort samt, såvitt angår frö
av rödklöver som ingår i frövara vilken
uppgives bestå av olika fröslag,
från skyldigheten att uppgiva fröets
typ -
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1954.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror (frölagen)
åligger det säljare bl. a. att i fråga om frö av stråsäd, trindsäd och
rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö skriftligen för
köparen uppgiva fröets sort.
I propositionen föreslås, att skyldigheten för säljare att lämna sortuppgift
i princip skall gälla alla frövaror, varå lagen är tillämplig, men att lantbruksstyrelsen
skall äga medgiva undantag från denna skyldighet.
Vidare föreslås, att dispensrätt för lantbruksstyrelsen skall föreligga även
beträffande skyldighet för säljare att för frö av rödklöver uppgiva fröets typ
(sen, medelsen eller tidig). Denna dispensrätt skall dock gälla endast i fråga
om rödklöver, som ingår i biandfrö.
De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1954.
Gällande bestämmelser.
Frölagen har till syfte att förebygga försäljningar av mindervärdigt utsäde.
Den avsåg ursprungligen i stort sett endast frö av vallväxter, rotfruktsväxter
och köksväxter. Genom lagändring den 26 maj 1950 (nr 200) har
tillämpningsområdet emellertid utökats så att lagen numera är tillämplig
även på stråsäd och trindsäd. Till stråsäd hänföres enligt vedertagen terminologi
havre, korn, råg och vete. Med trindsäd avses hästböna, fodervicker,
foderärt och kokärt. Lagen bygger i första hand på den grundsatsen, att köpare
av frövara skall erhålla tillgång till sådana upplysningar angående varans
beskaffenhet, att han kan bedöma dess värde som utsäde. I enlighet
härmed stadgas i 2 §, att säljaren är pliktig att, vare sig köparen påfordrar
det eller icke, skriftligen lämna köparen vissa uppgifter. Dessa uppgifter
skall enligt 1 mom. meddelas senast då varan avlämnas till köparen. De
uppgifter som skall lämnas har förtecknats under a)—f) i 1 mom. Enligt
b) skall uppgift lämnas om fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd
och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö fröets
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
sort. För frö av rödklöver stadgas vidare under c) att säljaren skall uppgiva
fröets typ (sen, medelsen eller tidig).
Enligt 2 § 2 mom. skall, om frövara uppgives bestå av olika fröslag och
frö av visst slag ingår i blandningen till mer än 5 % av varans vikt, säljaren
jämväl vara skyldig att för det slaget uppgiva procenttalet och grobarheten.
I 7 § stadgas att frövara ej får saluhållas till utsäde om den i fråga om
renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller av lantbruksstyrelsen
fastställda fordringar.
Framställning om lagändring.
Sedan Fröintressentföreningen u. p. a. i skrivelse den 21 maj 1951 till
lantbruksstyrelsen anhållit, att styrelsen skulle vidtaga åtgärder för lindring
i säljarens skyldighet att i fråga om frö av trindsäd uppgiva fröets
sort, samt statens centrala frökontrollanstalt och Sveriges fröodlareförbund
avgivit yttranden över framställningen, har lantbruksstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 25 november 1952 hemställt, att i 2 § frölagen måtte
införas en bestämmelse av följande lydelse:
»Lantbruksstyrelsen må medgiva undantag från skyldigheten att lämna
uppgift om fröets sort samt huruvida den rödklöver, vilken ingår i frövara
som uppgives bestå av olika fröslag, är av typen sen, medelsen eller
tidig.»
Över lantbruksstyrelsens hemställan har efter remiss utlåtanden avgivits
av kommerskollegium, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges utsädesförening, Fröintressentföreningen u. p. a., Sveriges
fröengrossistförening, Sveriges centrala fröråd, Svenska trädgårdsfröfirmors
förening, Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Sveriges fröhandlareförening.
Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från sex
handelskammare och Sveriges grossistförbund.
Samtliga remissinstanser vits.ordar behovet och lämpligheten av den
ifrågasatta lagändringen och tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag.
Departementschefen.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anförde vid lagrådsremissen
bland annat följande:
»Lantbruksstyrelsens förslag innebär, att styrelsen skall erhålla rätt att
medge undantag från de i frölagen givna bestämmelserna i två fall. Det
ena gäller skyldigheten för säljare att enligt 2 § 1 mom. b) lämna uppgift
om fröets sort. Det andra avser skyldigheten att i biandfrö, vari rödklöver
ingår, lämna uppgift om rödklöverns typ (2 § 2 mom. jämfört med 2 § 1
mom. c).
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
1928 års frölag ägde ursprungligen tillämpning på frö, som var avsett till
utsäde, med undantag av dels utsäde av stråsäd och trindsäd dels skogsfrö
och frö av prydnadsväxter. Beträffande frågan om skyldighet för säljare att
lämna uppgift om fröets sort har delade meningar rått såväl vid tillkomsten
av frölagen år 1928 som vid den lagändring som gjordes år 1950. Såsom
framgår av proposition nr 77 till 1928 års riksdag föreslog lantbruksstyrelsen
ursprungligen, att säljaren skulle vara skyldig lämna uppgift om fröets
sort eller stam endast om han ägde kännedom därom. Som motiv härför anfördes,
att sort och stam i allmänhet icke kunde utrönas genom laboratorieanalys
utan först genom odling. I remissyttranden över detta förslag uttalades,
att det föreslagna stadgandet borde skärpas. I ett senare förslag omformulerade
styrelsen stadgandet så att säljaren, där så kunde ske, skulle
lämna uppgift om sort och stam. I remissen till lagrådet föreslog departementschefen
ett stadgande av innebörd att, där så kunde ske, uppgift skulle
lämnas om fröets sort samt i fråga om rotfruktsfrö och köksväxtfrö jämväl
om stam. Tre av lagrådets ledamöter uttalade betänkligheter mot att införa
en skyldighet för säljare att »där så ske kan» lämna vissa uppgifter vid
äventyr att straffansvar eljest inträdde. Stadgandet bibehölls emellertid i det
slutliga departementsförslaget.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet anförde (utlåtande nr
1/1928), att fröets sort i de flesta fall var av en avgörande betydelse för
fröets värde. Genom olämpligt sortval kunde erhållas ett med hänsyn till
klimatiska och övriga odlingsförhållanden mindervärdigt utsäde. Det måste
därför framstå såsom synnerligen viktigt, att köparen erhöll riktiga uppgifter
om fröets sort. Beträffande sådana fröslag, där specialiserade och utbildade
sorter förelåg, vilket var fallet beträffande rotfruktsfrö och köksväxttrö,
syntes det därför utskottet lämpligt, att uppgiftsskyldigheten om sort
gjordes obligatorisk. För säljare av sådant frö torde några svårigheter att
lämna uppgift om sorten icke behöva uppstå. I stor utsträckning verkställdes
av köpmännen inköpen av dylikt frö av kontrollerade grödor, till vilka
köparen, därest han icke själv verkställde odlingen, utlämnade stamfröet.
I den mån så ej var fallet torde helt visst förhållandena komma att utveckla
sig så, att en odlare för att kunna avyttra ett rotfruktsfrö eller köksväxtfrö
till affärsmannen blev nödsakad att lämna sortuppgift. Utskottet hemställde
därför, att uppgiftsskyldigheten rörande sort gjordes obligatorisk beträffande
rotfruktsfrö och köksväxtfrö medan i fråga om annat frö skyldigheten
borde bli villkorlig. Vidare föreslog utskottet i anledning av motioner att
skyldigheten att lämna uppgift om fröets stam skulle utgå. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan.
Genom 1950 års lagändring utvidgades frölagens tillämpningsområde i flera
avseenden. Bland annat inordnades under lagen utsäde av trindsäd och
stråsäd samt stadgades skyldighet för säljare att i fråga om frö av rödklöver
lämna uppgift om fröets typ (sen, medelsen eller tidig). Den obligatoriska
skyldigheten att lämna uppgift om fröets sort utvidgades till att avse även
stråsäd och trindsäd. Däremot överfördes köksväxtfrö till sådana utsädes
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
5
slag, för vilka skyldigheten blott var villkorlig. Av motiven till dessa ändringar
(proposition nr 206 till 1950 års riksdag och tredje lagutskottets utlåtande
nr 19) framgår bl. a. följande.
Ändringarna i fråga om uppgift rörande frövaras sort samt typ av rödklöverfrö
tillkom på förslag av statens centrala frökontrollanstalt. Mot detta
förslag gjordes erinran endast av Stockholms handelskammare. Departementschefen
biträdde anstaltens förslag och anförde att det i praktiken torde
ha visat sig omöjligt att beträffande vissa köksväxter genomföra en uppdelning
i sorter med tydligt skilda egenskaper. Föreskriften att sortuppgift alltid
skall lämnas för köksväxtfrö borde därför ej lämpligen bibehållas. I
fråga om sädesväxterna förelåg däremot sedan länge väl utbildade och kännetecknade
sorter. Från denna synpunkt behövde det följaktligen icke möta
några betänkligheter mot att sortangivning gjordes obligatorisk för stråsäd
och trindsäd. Ej heller torde i allmänhet några svårigheter föreligga att
med avseende å rödklöver uppgiva, huruvida den är av sen, medelsen eller tidig
typ. Med anledning av vad som anförts av Stockholms handelskammare
framhöll departementschefen, att även utsäde av god kvalitet kunde vara så
gott som värdelöst i det enskilda fallet, om det var fråga om en sort eller
en typ som ej var lämplig för klimatet och odlingsförhållandena i övrigt.
Från jordbrukspx-oduktionens synpunkt var det alltså önskvärt att köp av
utsäde utan kännedom om sort eller typ så långt möjligt förhindrades.
I en motion II: 589 hemställdes, att frölagen icke skulle utsträckas till att
omfatta stråsäd och trindsäd. Motionärerna vände sig främst mot förslaget
att för utsäde av nämnda slag uppgiftsskyldighet skulle föreligga beträffande
sortrenhet.
Tredje lagutskottet anförde, att det visserligen var tveksamt huruvida
uppgiftsskyldigheten i fråga om utsäde av stråsäd och trindsäd beträffande
sortangivningen borde vara obligatorisk. Fördelarna med stadgande härom
syntes dock väga tyngre än de olägenheter, som var förknippade med bestämmelsen.
Utskottet tillstyrkte därför förslaget och förutsatte, att särskild
uppmärksamhet skulle ägnas frökontrollverksamheten med hänsyn
till de farhågor, som yppats i förevarande hänseende.
Frölagens bestämmelser om skyldighet att uppgiva fröets sort bör givetvis
i den mån så är möjligt vara utformade så att smidig anpassning kan
ske till utvecklingen inom frökontrollen. Lantbruksstyrelsens nu gjorda
hemställan, vilken grundar sig på erfarenheter som vunnits under den hittillsvarande
tillämpningen av frölagen, synes giva vid handen att säljare
i vissa fall knappast kan iakttaga gällande föreskrifter i detta hänseende.
1 fråga om de fröslag, för vilka obligatorisk skyldighet att lämna sortuppgift
nu föreligger, torde, såsom lantbruksstyrelsen anfört, det vara svårt
att fastställa sort beträffande vårråg, midsommarråg, vicker och hästbönor.
Svårigheter torde vidare föreligga alt avgöra huruvida i fröblandning ingående
rödklöver är av typen sen, mcdelsen eller tidig. Såsom lantbruksstyrelsen
och några remissinstanser framhållit bör man räkna med att svårigheterna
framdeles helt eller delvis kan övervinnas. Å andra sidan kan emel
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
lertid liknande svårigheter uppkomma beträffande nya fröslag. Det synes
ej vara lämpligt att för varje förändring, som inträffar i möjligheterna att
fastställa skilda fröslags sort, frölagen måste ändras. Jag delar därför helt
lanlbruksstyrelsens och remissinstansernas åsikt att styrelsen i tillämpningsföreskrifter
bör kunna medgiva undantag från skyldigheten att uppgiva
fröets sort samt från skyldigheten att beträffande frö av rödklöver,
som ingår i fröblandning, uppgiva om typen är sen, medelsen eller tidig.
Emellertid torde lanlbruksstyrelsens författningsförslag något böra jämkas.
Enligt 2 § 1 mom. b) åligger det säljaren att, beträffande andra fröslag
än stråsäd, trindsäd och rotfrukter, allenast där så kan ske uppgiva fröets
sort. Det ankommer alltså på säljaren att undersöka om möjlighet att lämna
en riktig sortdeklaration finns. Erfarenheten har visat att frökontrollanstalten
stundom haft annan uppfattning än säljare om möjligheten av att för
visst fröslag lämna sortuppgift. Detta har medfört svårigheter vid tillämpningen
av ansvarsbestämmelserna. Om den föreslagna bestämmelsen om dispensrätt
för lantbruksstyrelsen införes, synes därför stadgandet i 2 § 1
mom. b) böra ändras så att uppgiftsskyldigheten beträffande fröets sort
blir obligatorisk för alla fröslag, som avses i lagen, i den mån lantbruksstyrelsen
ej medger undantag. Lantbruksstyrelsen får då bland undantagna
fröslag även upptaga sådana för vilka uppgiftsskyldigheten nu blott är
villkorlig och enligt styrelsens bedömande icke kan fullgöras. Härigenom
vinnes den stora fördelen att såväl säljare som köpare alltid, utan särskild
undersökning, vet om skyldighet att uppgiva sort gäller för ett visst fröslag
eller icke. Någon osäkerhet i fråga om straffpåföljd kan då ej föreligga.
Jag förutsätter att lantbruksstyrelsen noga kommer att följa utvecklingen
inom frökontrollen och icke medger undantag i större utsträckning än som
är påkallat.»
Lagrådet.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget.
Den lagändring förslaget avser innefattar bland annat rätt för lantbruksstyrelsen
att i vissa hänseenden medge undantag från de i frölagen givna
bestämmelserna. Departementschefen har, då han förordat införandet av
denna dispensrätt, uttalat, att han förutsätter, att lantbruksstyrelsen noga
kommer att följa utvecklingen inom frökontrollen och icke medger undantag
i större utsträckning än som är påkallat. Utskottet ansluter sig till
detta uttalande.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.
7
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 11 mars 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,
Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson och Herbert Hermansson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp*,
Nyberg, Persson i Appuna, Andersson i Ryggestad, Carlsson i Stockholm,
Jansson i Benestad och östlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
517225. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag