Subsidiaritetsprövning av förslag till gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna
Utlåtande 2011/12:JuU13
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
- Avgörande
- 2011-11-09
- Debatt
- 2011-11-09
- Beslut fattades
- 2011-11-09
Hela utlåtandet
Beslut i korthet
EU-förslag om gränskontroller vid de inre gränserna strider mot närhetsprincipen (JuU13)
EU-kommissionen har föreslagit ändringar i en förordning som innebär att det är EU som ska bestämma om ett land tillfälligt kan återinföra gränskontroller vid de inre gränserna. Idag kan medlemsländerna vid förutsebara fall och oförutsedda händelser som rör exempelvis hot mot landets säkerhet eller allmänna ordning återinföra gränskontroller vid de inre gränserna. EU-kommissionen menar att det då finns risk för att den fria rörligheten begränsas till följd av enskilda länders beslut.
Justitieutskottet har granskat förslaget och är positivt till gemensamma regler. Utskottet menar dock att länderna ska ha kvar beslutsrätten om när gränskontroller ska införas och anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen, även kallad närhetsprincipen. Riksdagen beslutade om att be kommissionen att ändra i den föreslagna förordningen.
- Utskottets förslag till beslut
- Riksdagen beslutar avge motiverat yttrande.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Utlåtandet bereddes senast i utskott 25 oktober 2011, justerades 27 oktober 2011 och fick trycklov 31 oktober 2011.Reservationer: 2
Alla beredningar i utskottet
2011-10-25
EU-förslag om gränskontroller vid de inre gränserna strider mot närhetsprincipen (JuU13)
EU-kommissionen har föreslagit ändringar i en förordning som innebär att det är EU som ska bestämma om ett land tillfälligt kan återinföra gränskontroller vid de inre gränserna. Idag kan medlemsländerna vid förutsebara fall och oförutsedda händelser som rör exempelvis hot mot landets säkerhet eller allmänna ordning återinföra gränskontroller vid de inre gränserna. EU-kommissionen menar att det då finns risk för att den fria rörligheten begränsas till följd av enskilda länders beslut.
Justitieutskottet har granskat förslaget och är positivt till gemensamma regler. Utskottet menar dock att länderna ska ha kvar beslutsrätten om när gränskontroller ska införas och anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen, även kallad närhetsprincipen. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar om att be kommissionen att ändra i den föreslagna förordningen.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 4 Kent Ekeroth (SD)
Fru talman! Detta utlåtande gäller som bekant EU:s önskan att diktera villkor och beslut om ett lands gränskontroller. I betänkandet har vi i Sverigedemokraterna en reservation som jag yrkar bifall till.
Subsidiaritetsprövningen i detta fall består av tre delar. Den första delen handlar om att EU ska kunna upprätta en gränskontroll mot ett land som inte vill eller kan kontrollera sina egna gränser. För en gångs skull anser vi att detta är i enlighet med subsidiaritetsprincipen eftersom Sverige, som är med i Schengen, också kan bli lidande om ett annat land inte upprätthåller sina gränser. Därmed finns det en avsevärd fördel i att kunna upprätta en gränskontroll mot ett sådant land, och det är enligt vår mening sällan negativt att ha gränskontroller. Därmed accepterar vi denna del i prövningen.
De två andra delarna är vi däremot starkt emot. Det handlar om EU:s önskan om att dels sätta reglerna för när en gränskontroll får uppföras, dels även ha vetorätt om beslutet om att införa sådan kontroll. Vi anser att det ska vara varje lands rätt att självt fatta beslut om både när och hur sådan gränskontroll ska ske.
Att det byråkratiska och överstatliga EU har ett intresse av att ytterligare stärka sin makt över medlemsstaterna kommer inte som någon överraskning. Inför folkomröstningen om EU 1994 talade alla om ett mellanstatligt samarbete. Man sade att EU inte har några som helst ambitioner om något annat. Tanken på att EU - eller EG på den tiden - ska ha skatter eller att EU ska reglera kriminalpolitiken, arbetsrätten, miljöpolitiken eller alla andra områden var enligt EU-förespråkarna absolut inte på agendan. Nu sitter vi här, 17 år senare, med ett EU som numera har överstatlig makt på i princip alla politikområden.
Bristen på folklig förankring är närmast total. De få gånger Europas folk har blivit tillfrågade har man antingen ignorerat deras beslut, som i Holland och Frankrike 2005, eller sett till att de "röstar rätt" som i Irland 2009 och 2010. Fast det vanliga är givetvis att inte fråga folket alls, vilket var den föredragna metoden från alliansregeringen år 2007 då den valde att föra över all makt till EU i och med EU:s grundlag - den som senare bekvämt döptes om till Lissabonfördraget. Detta gjorde man utan att fråga svenska folket om den största förändringen och den förmodligen största maktöverföringen till främmande makt någonsin. Detta gjordes trots att det fanns opinionsundersökningar som visade att runt sju av tio i Sverige ville se en folkomröstning i frågan.
EU:s väg har varit och är fortfarande att ignorera eller undvika att göra vad folket egentligen vill. Det är en odemokratisk koloss och ett federalistisk EU-statsbygge som drivs på av horder av byråkrater, alltmedan Europas egna folk och deras vilja ignoreras.
Vi säger alltså nej till att EU ska diktera vår gränskontroll och att EU ska ha vetorätt över den. Våra motståndare kommer då att hävda att vi är emot samarbete eftersom vi är emot EU och dess överstatlighet. De hävdar att vi vill isolera oss, att vi inte vill handla med omvärlden eller att vi inte vill resa i världen. Det är de vanliga argumenten man hör. Men dessa så kallade argument eller påståenden är lika absurda som de låter.
För det första är EU:s överstatlighet, där EU kan köra över en nation, inte samarbete. Det är tvång. För det andra är EU inte den enda vägen för samarbete, handel, resor eller dylikt. Det finns flera exempel. Norge är ett. Samarbetar inte Norge med omvärlden? Handlar inte Norge med omvärlden? Reser inte norrmän ut i världen eller i Europa? Är Norge isolerat? Nej, det är det inte och jag tror inte heller att det är någon som påstår det - inte norrmännen själva i alla fall. Schweiz är ett annat exempel. Samarbetar inte Schweiz? Handlar inte Schweiz? Exporterar inte Schweiz? Reser inte schweizare? Är Schweiz isolerat? Nej, inte heller Schweiz är det.
Om EU är den enda vägen - var Sverige då isolerat innan vi gick med i EU 1995? Samarbetade inte vi med folk, hade vi ingen export och var det inga svenskar som reste utomlands? Det är det nog inte heller någon som påstår. Det finns givetvis en massa andra länder som inte heller är med i EU - de som ligger utanför Europa. De är i exakt samma situation som Sverige var i före 1995 och som Norge och Schweiz i dag är i.
Det är hög tid att inse att EU inte är lösningen på alla problem. Faktum är att EU är grunden till många av dem, vilket vi kan se inte minst i dag.
En politisk elit av EU-byråkrater vill nu ha vetorätt över Sveriges gränspolitik. För en gångs skull tycker en majoritet av riksdagens partier, åtminstone i en liten del, att EU har gått för långt. Utskottet vill se gemensamma EU-regler där EU ska bestämma när vi ska uppföra gränskontroll. I den andra delen, som gäller när beslutet om detta ska fattas, är utskottet överens. Vi sverigedemokrater vill inte se att EU ska diktera vare sig reglerna eller när beslutet om reglerna ska fattas. Det är bra att så många partier ändå har insett att en liten del av det som EU nu vill införa är dåligt, men det är tyvärr bara en droppe i havet. Jag hoppas att insikten om EU:s klåfingrighet når mycket längre än så och det så snabbt som möjligt.
Jag yrkar som sagt bifall till vår reservation.
Anf. 5 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2.
Det handlar om subsidiaritetsprövningen och förslag till ändring i EU-förordningen i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna.
Vi vill från Vänsterpartiet ha ett motiverat yttrande där vi föreslår att kommissionens förslag innebär att beslutanderätten vad gäller ett tillfälligt återinförande av kontroller vid de inre gränserna flyttas över från medlemsstaterna till kommissionen.
Vänsterpartiet anser därför att förslaget leder till en ökad överstatlighet. Det är vår uppfattning att det är medlemsstaterna själva som bör bestämma när kontroller ska införas vid de inre gränserna.
Utskottsmajoriteten ger kommissionen en knäpp på näsan, och det är bra. Men utöver det tycker Vänsterpartiet att det här som helhet strider mot subsidiaritetsprincipen. Mot bakgrund av det anförda anser vi att kommissionens förslag till ändring av EU-parlamentets och rådets förordning om ändring av förordning i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter i dess helhet strider mot subsidiaritetsprincipen.
Anf. 6 Anna Wallén (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till justitieutskottets förslag till beslut när det gäller införande av gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre Schengengränserna.
Vi debatterar i dag en subsidiaritetsprövning av ett förslag från kommissionen som handlar om just gemensamma regler för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna. Kortfattat vill kommissionen bland annat införa en granskningskommitté som ska godkänna medlemsländers önskan att tillfälligt återinföra inre gränskontroller om skäl finns. Exempel på sådana tillfällen kan vara större idrottsevenemang, politiska toppmöten eller hot mot landets säkerhet.
Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå.
Innan justitieutskottet fattar beslut om huruvida olika förslag är förenliga med subsidiaritetsprincipen får utskottet ta del av regeringens bedömning i frågan. Vid första behandlingen i justitieutskottet av den här frågan som rör återinförande av inre gränskontroller valde regeringen att inte ta ställning. När vi krävde svar från regeringen var deras bedömning följande: Som det nu liggande förslaget från kommissionen är utformat är det inte uppenbart förenligt med subsidiaritetsprincipen.
Alltså säger regeringen varken ja eller nej, utan man säger att förslaget inte är uppenbart förenligt med subsidiaritetsprincipen.
Utskottet fick sedan en föredragning från en representant för kommissionen som redogjorde för förslaget. Den naturliga frågan som jag ställde till kommissionens representant var om medlemsländerna tidigare har missbrukat möjligheten att tillfälligt återinföra inre gränskontroller. Kommissionens svar på frågan var ett tveklöst nej, men det kanske kan komma att hända i framtiden. Enligt kommissionens representant har det sedan 2006 hänt vid 26 tillfällen att medlemsländerna har förstärkt sina inre gränskontroller, och enligt kommissionen har detta skett helt enligt reglerna.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att kommissionen vill frånta medlemsländerna beslutanderätten om tillfälligt återinförande av inre gränskontroller helt utan egentliga skäl. Det fungerar bra i dag, och det har inte missbrukats. Kommissionens förslag är därför helt onödigt och klåfingrigt.
Vi socialdemokrater anser att kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen i den del som rör beslutanderätten om tillfälligt återinförande av inre gränskontroller. Vi är inte heller ensamma om den här ståndpunkten. Flera andra medlemsländers parlament är också kritiska till kommissionens förslag. Vi tycker att det är viktigt att det finns gemensamma regler när det gäller tillämpning av Schengensamarbetets kontroller av såväl yttre som inre gränser. Vi anser dock att medlemsländerna bättre kan bedöma om inre gränskontroller tillfälligt behöver återinföras.
I detta anförande instämde Mattias Jonsson (S).
Anf. 7 Johan Linander (C)
Fru talman! Den fria rörligheten är en grundpelare i EU-samarbetet. Det handlar om fri rörlighet för kapital, varor och tjänster och också för människor. Vi ska ha rätten att åka mellan EU-länder utan att det finns gränskontroller vid de inre gränserna. Det är en grundläggande princip för EU som vi ska vara mycket försiktiga med. Det är inte minst viktigt för oss i Norden, och i synnerhet i Öresundsregionen, att gränspassagen fungerar för dem som passerar gränserna, vilket oftast sker två gånger per dag. Nu är det ca 20 000 människor som varje dag pendlar över gränsen vid Öresund för jobb eller studier. Man kan fundera på hur det skulle fungera om de överfulla Öresundstågen på morgonen skulle stoppas före Kastrup för att man skulle kontrollera identiteten på dem som åker med tåget. Det är helt otänkbart att gå tillbaka till den kontroll som en gång fanns. Det skulle helt enkelt vara omöjligt med den ström av människor som åker över varje dag. Den fria rörligheten för människor inom EU är alltså något som både är principiellt viktigt och viktigt i vardagen för dem som pendlar till jobb eller studier.
Därför är det med oro som vi har sett vissa tendenser till att åter stänga gränserna växa fram i Europa. Det är ofta högerextremister, vänsterextremister eller populistiska partier som föreslår ett återinförande av gränskontroller, inte sällan med hänvisning till att man måste kontrollera invandringen till landet. Detta är tendenser som givetvis är olika starka i olika länder, men vi måste motarbeta dem på alla sätt vi kan. Nationalism där varje nations självbestämmande blir viktigare än människors rätt att fritt röra sig över gränserna är något som vi i Centerpartiet tar starkt avstånd ifrån.
Kommissionen har också mot denna bakgrund tagit fram ett förslag till gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna. Det är det förslaget som vi i utskottet har prövat i enlighet med subsidiaritetsprincipen, det vill säga om förslaget hör hemma på EU-nivå eller på nationell nivå.
Fru talman! Det finns ingen tvekan om att den fria rörligheten är en EU-fråga. Vi har överlåtit beslutsbefogenheten från den nationella nivån till EU. Samtidigt finns det ett annat hänsynstagande som måste göras, nämligen till den nationella säkerheten. Enligt artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen är den nationella säkerheten och upprätthållande av lag och ordning en nationell fråga där varje medlemsstat har ett eget ansvar. Därför har vi alltså att pröva om den fria rörligheten, som avgörs på EU-nivå, eller den nationella säkerheten, som ska avgöras på nationell nivå, ska ha företräde i det här fallet.
Mot bakgrund av de tendenser som finns att vilja stänga gränser, sköta sig själv nationellt och försvåra för den fria rörligheten säger vi i det utlåtande och det motiverade yttrande som riksdagen ska skicka till Europaparlamentet, rådet och kommissionens ordförande att vi i riksdagen ställer oss positiva till gemensamma EU-regler vad gäller grunderna för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna både i förutsägbara och oförutsägbara fall, det vill säga vid vilka tillfällen det ska vara tillåtet för ett land att tillfälligt återinföra gränskontroller. Vi tycker att det är viktigt att EU har tydliga regler för detta.
Men när det gäller vem som ska besluta i varje enskilt fall om att återinföra tillfälliga gränskontroller i akuta lägen, till exempel terroristhot, eller i mer planerade fall, till exempel stora idrottsevenemang som fotbolls-VM i Tyskland och större toppmöten, måste det vara medlemsstaten som ska fatta besluten eftersom det är en fråga om nationell säkerhet.
Därmed säger vi att den delen av prövningen bryter mot subsidiaritetsprincipen. Den första delen är okej. Den andra delen bryter mot subsidiaritetsprincipen.
Det är ingen lätt fråga, och vi har haft många och långa diskussioner om den. Det är inte så konstigt när det är två principer som ska mötas, eller mätas mot varandra. Justitieutskottet har verkligen tagit sig an frågan på ett ordentligt sätt. Vi har begärt in regeringens bedömning vid två tillfällen, och vi har fått både skriftlig och muntlig information från kommissionen. Enligt utsago är det första gången som EU-kommissionen varit i ett utskott för att föredra ett ärende.
Det skulle kanske vara enkelt att göra som vissa gör och säga: Nej, det här är en nationell fråga. Vi vill ha makten kvar nationellt. Eller så skulle det vara enkelt att säga: Ja, EU ska bestämma. Men när nu frågan inte är så enkel måste man ta sig an granskningen mycket mer omsorgsfullt. Den grundliga genomgången har alltså lett fram till att vi delvis säger ja och delvis säger nej i subsidiaritetsprövningen. Vi säger ja till att på EU-nivå ha gemensamma regler för när medlemsstaterna tillfälligt ska få införa gränskontroll vid inre gräns, men vi säger nej till att på EU-nivå fatta beslut i enskilda fall när gränskontroll ska införas eller inte. Det ansvaret måste ligga nationellt för att varje land ska kunna ta sitt ansvar för nationell säkerhet.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets utlåtande och avslag på reservationerna.
Anf. 8 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Den fria rörligheten i Europa, som nästan alla EU:s medlemsländer är anslutna till och ett antal andra länder dessutom deltar i, är en av de viktigaste delarna av Europasamarbetet. Att som boende i Europa kunna resa mellan olika länder är en stor landvinning som vi gjort. Varje dag, skulle jag gissa, använder sig miljontals människor runt om i Europa av möjligheten att fritt kunna röra sig.
Den fria rörligheten är något som vi absolut måste slå vakt om. Det tycker åtminstone en majoritet i riksdagen. Jag kan emellertid konstatera att vi har två partier, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, som kanske inte vill värna denna grundläggande rättighet.
Schengensamarbetet är emellanåt diskuterat, och under det gångna året har vi sett tendenser som utgjort ett hot mot den fria rörligheten. Frankrike stängde sin gräns mot Italien med hänvisning till migrationstryck, ett migrationstryck som vi i Sverige inte tycker på långa vägar motsvarar det man talar om i direktivet om massflykt. Än värre för oss i Sverige var den förra danska regeringens beslut att ha gränskontroller mot Sverige och Tyskland. Johan Linander var lite grann inne på konsekvenserna av det. Det hade självklart skadat den fria rörligheten. Ungefär 20 000 människor pendlar varje dag mellan Skåne och Köpenhamnsområdet. Konsekvenserna av sådana gränskontroller vill vi inte ens tänka på.
Därutöver kan vi konstatera att kontrollerna mot yttre gräns i Grekland är mycket undermåliga - om man uttrycker det snällt. Sedan kan vi peka på att Bulgarien och Rumänien ansökt om att få bli del av Schengen och dess regelverk. De uppfyller i dag de villkor som är uppställda. Trots det nekas de av vissa länder att bli en del av Schengensamarbetet, det vill säga deras medborgare nekas möjligheten att resa utan inre gränskontroller. Dessa exempel visar att det krävs genomgångar av hur regelverken ser ut. Det är ett arbete som EU-kommissionen har påbörjat. Vi välkomnar att man tagit fram olika förslag till förändringar och förtydliganden.
I kommissionens förslag som vi nu har att diskutera - det har kommit två förslag - konstaterar man att regelverken i stort fungerar bra, vilket Anna Wallén från Socialdemokraterna var inne på, men anser att det behövs vissa förtydliganden.
Kommissionen har presenterat två förslag. Det ena handlar om förvaltningen av samarbetet. Vi anser inte att det strider mot subsidiaritetsprincipen. Det andra förslaget, som dagens debatt handlar om, gäller införande av gemensamma regler för tillfälliga gränskontroller vid inre gränser vid exceptionella omständigheter. Förslaget innehåller två delar. Det ena handlar om att ta fram regelverk för när det är motiverat att införa inre kontroller. Det andra handlar om vem som i sådana fall ska besluta om införandet, medlemsstaten eller EU-kommissionen och dess granskningskommitté.
Från Sveriges riksdag anser vi att det är bra att det tas fram gemensamma regler för när man kan stänga gränser. Vi anser inte att den delen av förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Det ligger helt i linje med artikel 67.2 där vi bland annat kan läsa att unionen ska säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer vid de inre gränserna.
Däremot kan vi från Sveriges sida inte acceptera att någon annan än vi själva har rätt att fatta beslut om att stänga gränser vid exceptionella omständigheter. Den delen anser vi strider mot subsidiaritetsprincipen. Enligt artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 72 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är den nationella säkerheten och upprätthållandet av lag och ordning även fortsatt varje medlemsstats eget ansvar. Artikel 72 lyder: "Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten." Med det som grund anser vi att kommissionens förslag om vem som ska fatta beslut om att stänga en gräns bryter mot subsidiaritetsprincipen.
Låt mig, fru talman, understryka att vi från Sveriges riksdag vill betona vikten av den fria rörligheten. Vi anser att det är viktigt att vi gemensamt kommer fram till vad som är grunden för exceptionella omständigheter. Samtidigt vill vi understryka att beslut om eventuell stängning av inre gräns fortsatt ska ligga kvar på varje enskild medlemsstat.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i utlåtandet.
(Applåder)
Anf. 9 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag har några frågor till Ewa Thalén Finné, Moderaterna, angående det som sades i talarstolen. Du, Ewa Thalén Finné, framhåller att den inre rörligheten ska fungera. Det inbegriper den fria rörligheten för arbetstagare och för varor, tjänster och kapital, vilket även Johan Linander nämnde.
Du sade också att det finns två partier som reserverat sig. Jag sade i mitt anförande att det är bra att man tuffat till sig lite och tycker att vissa saker ska ligga på nationell nivå. Du hävdar att Vänsterpartiet inte värnar de grundläggande rättigheterna, och då undrar jag vilka grundläggande rättigheter du syftar på. Skulle det möjligtvis kunna vara mänskliga rättigheter?
Du vet mycket väl vad Vänsterpartiet har för syn på EU och dess överstatlighet, att vi gärna samarbetar men mer på frivillig basis så att nationerna därmed har mer självbestämmande. Vilka grundläggande rättigheter åsyftar du?
Anf. 10 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Det jag syftar på är de grundläggande rättigheterna att fritt kunna röra sig som EU-medborgare inom Schengenområdet. Mig veterligen har Vänsterpartiet generellt varit väldigt tveksamt till Schengensamarbetet och den fria rörligheten. Jag tycker att det är en oerhört väsentlig del av vårt EU-samarbete. Nu bor jag dessutom i en gränsregion nere i Skåne. Där blir det uppenbart och tydligt hur viktigt det är med den fria rörligheten och att vi kan pendla över till Danmark på ett enkelt sätt. Detta har vi på andra ställen också. Man kan naturligtvis hävda att vi i Norden har haft den fria rörligheten även tidigare, men jag tycker att det är en stor vinst att vi har den fria rörligheten inom hela Schengenområdet och att man som EU-medborgare kan resa mellan länderna på ett enkelt sätt. Jag kan bara konstatera att Vänsterpartiet inte tycker att det är en viktig rättighet.
Anf. 11 Lena Olsson (V)
Fru talman! Visst är det viktigt att vi kan resa och röra på oss. Men frågan är om vi behöver detta regelverk. Är det detta som allena skapar denna rörlighet?
Du talar om Schengenområdet och Europa. Men vi har byggt upp murar mot resten av världen för dem som vill komma in i länder i Europa. Där är det mycket strängare. Där åberopar man inte den fria rörligheten. Vi vet också vilka bekymmer vi har vid våra yttre gränser.
Jag vill återkomma till rörligheten för personer. Den inre marknaden ska fungera. Då kommer vi också in på den överstatlighet som EU har när det gäller att värna om konkurrensneutralitet.
Jag skulle vilja höra en åsikt. Vi har ett fall uppe i rätten: Sigtuna kommun åberopar att man ska få göra avsteg vid upphandlingar för att dels värna om miljön, dels värna om djuren. Detta står i motsättning till konkurrensneutraliteten i EU. Överstatligheten byggs på. Sedan vi EU-anslöt oss har vi fått stora bekymmer. Det som utskottet skriver i sitt ställningstagande och som vi har svårt att ställa upp på gäller överstatligheten. Jag kan hårdra det åt vilket håll som helst, men det rör sig till exempel om att vi inte ska kunna handla lokalt eller miljövänligt därför att EU:s konkurrensregler sätter stopp för det.
Anf. 12 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Man kan ha många funderingar runt EU-samarbetet och de regelverk vi jobbar fram. Lena Olsson lyfter nu bland annat fram lagen om offentlig upphandling och de komplikationer som bland annat Sigtuna kommun är inblandad i.
Jag skulle vilja vända på det hela. Jag tycker att det är stort att vi försöker skapa regelverk som gör att svenska företag kan sälja på samma villkor som andra till Frankrike med flera länder - Grekland kanske inte köper så mycket just nu - därför att vi har villkor som stämmer överens. Ibland blir villkoren lite knöliga och krångliga. Det tror jag att vi kan vara helt överens om. Men det är en av de aspekter vi har att jobba för.
Vi i Sverige har alltid varit för frihandel. Ytterst gynnar likvärdiga regelverk Sverige, svenska produkter och frihandeln, i det här fallet inom Europa.
Vi har mycket kvar att jobba med, men jag är i grunden oerhört positiv till att vi ska kunna röra oss fritt inom EU-länderna med varor, tjänster och hela den biten, som EU-samarbetet handlar så mycket om. För mig är det en fantastisk landvinning vi har gjort att vi kan röra oss, resa och på det sättet närma oss varandra i Europa.
Anf. 13 Roger Haddad (FP)
Fru talman! Justitieutskottet har behandlat ett förslag från EU-kommissionen om regler för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna. Precis som tidigare talare och kolleger understryker jag vikten av den grundläggande principen om fri rörlighet i det europeiska samarbetet. Sverige har en viktig roll i att försvara dessa friheter inom unionen, men vi ska också tillsammans med andra EU-länder samarbeta aktivt för att förebygga och motverka organiserad brottslighet.
Schengensamarbetet startade redan 1985, och Sverige kom med några år efter vårt inträde i Europeiska unionen. Konkret innebär detta bland annat att vi avskaffat personkontrollen vid gränserna mellan medlemmarna i Schengensamarbetet samt att vi utbyter information. Samtidigt förstärker vi kontrollen mot länder som inte är med i Schengensamarbetet.
Bakgrunden till kommissionens förslag är att den ser en risk i att den fria rörligheten inskränks. Om det ska till gränskontroller ska det till ett beslut på EU-nivå som kan legitimera ett sådant förfarande, anser kommissionen. Förslaget innehåller olika delar som justitieutskottet diskuterat och övervägt. Kommissionen anser i korthet att det är den som ska besluta när en stat ska få återinföra inre gränskontroller.
Fru talman! Från Folkpartiets sida har vi stor förståelse för EU-kommissionens farhågor. Vi har i närtid kunnat följa utvecklingen i Danmark, Frankrike och Grekland. När Frankrike ville stoppa inflödet av tunisier från Italien ansåg bedömare att detta visserligen inte stred mot fransk lagstiftning men att det stred mot Schengenandan.
Jag deltog i början av oktober på en konferens i Bryssel om gränskontroller. Jag blev lite orolig när jag lyssnade på den grekiska representanten, som ville ha ännu större möjligheter att stänga igen landets gränser när man tyckte att det var lämpligt.
Det är därför viktigt att slå fast att vi inte kan acceptera att medlemsländer godtyckligt stänger igen sina gränser. Det måste finnas tydliga spelregler inom Schengensamarbetet för hanteringen av gränskontrollinstrumentet.
Vi välkomnar förlaget om gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna. Det är också av stor vikt att Sverige fortsätter att trycka på för att få till stånd en fungerande utvärderings- och övervakningsmekanism. Detta har justitieutskottet behandlat tidigare. Det är uppenbart att det funnits brister i tidigare system, och det är bra att kommissionen och medlemsländerna gemensamt tar tag i detta. Det är också viktigt för Schengens legitimitet att länder uppfyller tuffa kriterier för att få delta i samarbetet. Även om vissa länder stretar emot hoppas jag att Rumänien och Bulgarien, som arbetar hårt med kriterierna, snart kan antas som medlemmar i Schengen.
Fru talman! Mekanismen syftar till att kontrollera hur medlemsländerna tillämpar Schengenregelverket. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström har också som en del av kommissionens paket presenterat förslag om fler anmälda och oanmälda besök i medlemsländerna för att kontrollera att regelverket kring Schengen fungerar. Det kommer också att sammanställas två rapporter varje år som Europaparlamentet kan ha med i sin uppföljning.
För att samverkansavtalet ska fungera och för att länderna ska lita på att man upprätthåller säkerheten är det angeläget att kommissionen kan agera om ett land konsekvent underlåter att uppfylla sina åtaganden när det gäller kontroll av den yttre gränsen. Att medlemsländer sköter kontrollen av den yttre gränsen är också viktigt för att redan där kunna avgöra att inresande har rätt dokumentation och inte är efterlysta av polismyndigheter samt för att kunna bedöma om risk finns för att en person planerar aktiviteter som innebär ett hot mot säkerheten inom Schengen.
Vi hoppas också att det nya mandatet för Frontex, EU:s gränskontrollmyndighet, ska bidra till en bättre ordning. Gränskontrollverksamheten, som bland annat involverar polisen, har ett viktigt uppdrag: att motverka gränsöverskridande brottslighet och illegal invandring.
Fru talman! Den svenska ståndpunkten i utlåtandet är att det fortsättningsvis är medlemsstaterna som ska ha beslutanderätten om den inre gränskontrollen. Folkpartiet vill understryka hur viktigt det är att de gemensamma reglerna och utvärderingsmekanismen är ett resultat av förhandlingar på EU-nivå. Yttrandet från utskottet landar i att det visserligen är varje medlemslands ansvar att fatta beslut om inre gränskontroll, men vi i Folkpartiet vill framhålla skrivningen att vi anser att ett återinförande aldrig får ske om det inte är absolut nödvändigt.
Fru talman! Sverige ska fortsätta vara aktivt inom ramen för EU-samarbetet och arbeta mot den organiserade brottsligheten, men vi ska fortsätta värna om en solidarisk migrationspolitik, och vi ska slå fast friheten att röra sig inom Schengen. Jag hoppas att kommissionens förslag i de delar som ska antas på EU-nivå bidrar till att samarbetet upprätthålls och utvecklas, så att vi inte får fler undantag och inte hamnar i en situation där enskilda medlemsländer utan förvarning och utan tillräckliga motiv stänger sina gränser.
Avslutningsvis vill jag passa på att fråga Vänsterpartiet, som anser att samtliga delar i detta utlåtande strider mot subsidiaritetsprincipen: Är ni emot gemensamma regler? Är ni emot den viktiga utvärderingsmekanismen? Hur ser Vänsterpartiet på att vissa länder tyvärr stänger sina gränser för att till exempel hindra människor från att röra sig fritt?
Anf. 14 Caroline Szyber (KD)
Fru talman! Vi debatterar i dag det utlåtande som utskottet har gjort över kommissionens förslag om gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna. Utskottet har subsidiaritetsprövat förslagen.
Många har varit oroliga för att makt ska flyttas från de nationella parlamenten till Bryssel med Lissabonfördraget, har vi fått höra tidigare här i dag. Det är en beskrivning som jag inte känner igen mig i, och då är det bra att belysa de grundläggande principer som finns för beslut. De tre principernas innebörd kan beskrivas så här: Legalitetsprincipen avgör när gemenskapen
har rätt
att handla, subsidiaritetsprincipen när gemenskapen
bör
handla och proportionalitetsprincipen
hur
gemenskapen ska handla.
I den kristdemokratiska ideologin ingår principen om subsidiaritet, det vill säga att beslut fattas på ändamålsenlig nivå så nära medborgarna som möjligt.
Det är inom ramen för en politisk förhandskontroll som subsidiaritetsprincipen har sitt främsta användningsområde. Det är medlemsstaternas möjlighet att utöva inflytande över EU:s lagstiftningsprocess.
Det ändringsförslag som vi i utskottet har haft att ta ställning till har kommit till för att kommissionen har sett att det behövs en ordentlig ordning för vad som ska gälla vid mycket kritiska situationer. Den nya ordningen skulle innebära att ett sådant beslut enbart ska få fattas om kommissionen anser det nödvändigt. Kommissionen föreslår bland annat att införa en möjlighet till återinförande av kontroll vid inre gräns när en medlemsstat underlåter att kontrollera sin del av den yttre gränsen samt att flytta beslutsmakten från medlemsstaten till kommissionen när det gäller kontroller i samband med till exempel idrottsevenemang, toppmöten och terroristattacker.
Fru talman! Det är viktigt att länderna i EU kan lita på varandra. Schengensamarbetet bygger på medlemsstaternas förtroende för varandras förmåga att kontrollera yttre gräns. Om medlemsstaterna inte längre litar på varandra finns en risk för att man på eget bevåg och på ett oförutsägbart sätt återinför kontrollen mellan länderna. En sådan situation skulle komma att äventyra människors möjligheter att resa fritt inom EU utan gränskontroller - en grundläggande rättighet.
Vi stöder kommissionens förslag att stärka Schengensamarbetet genom att effektivisera den nuvarande utvärderingsmekanismen. Det inkluderar möjligheten för kommissionen att, med stöd av medlemsstaterna, som en allra sista utväg besluta om att återinföra kontroll mot ett land som inte kan leva upp till sina skyldigheter enligt regelverket och som därmed äventyrar hela Schengensamarbetet.
Att EU reglerar i vilka fall en medlemsstat får återinföra kontroller vid inre gräns är bra och är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Vi motsätter oss däremot kommissionens förslag om att beslut om att återinföra kontrollen i samband med exempelvis idrottsevenemang, toppmöten och terroristattacker överlämnas till kommissionen. Vi anser att åtgärden går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå önskad effekt.
Om det föreligger ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten i en medlemsstat är det normalt den medlemsstatens polis som har den mest relevanta informationen och som bäst kan bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas. Hotbilden och behovet av åtgärder kan också mycket snabbt förändras. Därför bör beslutet ligga hos den enskilda medlemsstaten. Kommissionens förslag vid denna typ av fall är inte förenligt med subsidiaritetsprincipen när det gäller hot mot den nationella säkerheten.
Jag yrkar bifall till utskottets utlåtande och förslaget till motiverat yttrande.
Beslut, Genomförd
Utlåtandet beslutades i kammaren 9 november 2011.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Subsidiaritetsprövning av förslag till ändring i EG-förordning i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen beslutar att avge ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande med den lydelse som anges i bilaga 2.- Reservation 1 (SD)
- Reservation 2 (V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 97 0 0 15 M 95 0 0 12 MP 21 1 0 3 FP 22 0 0 2 C 20 0 0 3 KD 17 0 0 2 SD 0 0 16 3 V 0 17 0 2 - 0 0 1 0 Totalt 272 18 17 42
Det här är ett utlåtande
Ett utlåtande är en rapport från utskotten med synpunkter om EU-initiativ. Ibland handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande EU-lagstiftning.
Ett utlåtande kan också behandla subsidiaritetsprövningen av ett förslag till EU-lagstiftning. Utskottet bedömer om den aktuella lagstiftningen bör ligga på EU-nivå eller om det är lämpligare med regleringar på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande med ett förslag till invändning i form av ett så kallat motiverat yttrande.