Statsutskottets utlåtande nr lil.
1
Nr 171.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för föreståndare och vissa lärare vid statsunderstödda
skolor och med dem samorganiserade arbetshem
för bildbara sinnesslöa m. fl. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 288 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 6 april 1945, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för finansdepartementet förordat meddela dels avlöningsbestämmelser
för föreståndare och vissa lärare vid statsunderstödda skolor och
med dem samorganiserade arbetshem för bildbara sinnesslöa m. fl., att tilllämpas
från och med den 1 juli 1945, dels ock i anslutning därtill erforderliga
övergångsbestämmelser.
Genom beslut den 30 oktober 1941 uppdrog Kungl. Majit åt ordföranden
i allmänna svenska föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjuka,
professor emeritus Alfred Petrén och dåvarande inspektören för sinnesslövården
Anna-Lisa Annell att såsom sakkunniga upprätta förslag till åtgärder
för att bereda plats å uppfostringsanstalt åt sinnesslöa barn i skolåldern, vilka
icke vore fallandesjuka eller blinda.
Den 26 november 1941 överlämnades till de sakkunniga en framställning
från styrelsen för förenämnda förening angående statens övertagande av avlöningen
till föreståndare och lärarpersonal vid vissa skolor för sinnesslöa och
fallandesjuka, att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande.
På särskilda framställningar av nämnda sakkunniga (sinnesslövårdssakkunniga)
förordnades sedermera pedagogiska inspektören för sinnesslöundervisningen
Ragnhild Jungner att såsom expert och f. d. tillförordnade undervisningsrådet
Gottfrid Björkman att såsom särskild sakkunnig biträda vid
utredningsarbetet, såvitt detsamma berörde frågan om statens övertagande av
avlöningarna till föreståndar- och lärarpersonal vid vissa skolor för sinnesslöa
och fallandesjuka.
Sinnesslövårdssakkunniga avgåvo den 21 april 1943 betänkande rörande
sinnesslövårdens organisation nied hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande
av skolundervisning åt bildbara sinnesslöa barn (SOU 1943:29) och
den 19 juli samma år betänkande rörande reglering av löner och tjänsteför
Bihang
till riksdagens protokoll 19i5. G sami. Nr 171—174.
1
Statsutskottets utlåtande nr 171.
hållanden m. m. för lärarpersonalen vid statsunderstödda sinnesslöskolor
(SOU 1943: 33).
På grundval av det förstnämnda betänkandet avlät Kungl. Majit den 3
mars 1944 efter hemställan av chefen för socialdepartementet två propositioner
(nr 205 och 206) till riksdagen, den första med förslag till lag om undervisning
och vård av bildbara sinnesslöa m. m. och den andra angående statsbidrag
till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa. Sedan riksdagen
anmält sina beslut i anledning av propositionerna (riksdagens skrivelser
nr 386 och 423 år 1944), har Kungl. Majit den 30 juni 1944 utfärdat dels
lag örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa (nr 477) och dels kungörelse
angående statsbidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för
bildbara sinnesslöa (nr 535).
Betänkandet av den 19 juli 1943 om reglering av löner och tjänsteförhållanden
m. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöskolor omfattade
-— utöver förslag angående löne- och pensionsreglering samt statsbidrag
till avlöning av föreståndare och lärare vid nämnda skolor, varmed i dessa
avseenden skulle likställas motsvarande personal vid epileptikerskolor — förslag
till reglemente för undervisningen vid skolorna samt till instruktion för
inspektören för sinnesslöundervisningen. Kungl. Majit har den 22 december
1944 utfärdat reglemente för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa
(nr 822) samt instruktion för inspektören för sinnesslöundervisningen (nr 823).
över betänkandet den 19 juli 1943 om löner och tjänsteförhållanden m. m.
ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
statskontoret, allmänna lönenämnden, 1941 års lärarlönesakkunniga och
statens pensionsanstalt samt av svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
flertalet landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Gävle, allmänna svenska föreningen
för vården om sinnesslöa och fallandesjuka, föreningen för sinnesslöa barns
vård, svenska sinnesslöskolornas lärarförbund ävensom slöjd- och yrkeslärarnas
riksförbund.
Med anledning av att 1941 års lärarlönesakkunniga i ärendet avgivit ett
nytt förslag till avlöningsreglemente, ha förnyade utlåtanden i löneregleringsfrågan
infordrats från skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statens pensionsanstalts förenämnda utlåtande har avgivits under
beaktande av vad 1941 års lärarlönesakkunniga i ärendet anfört.
Lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente har såsom bilaga fogats
till statsrådsprotokollet.
Beträffande skälen för en lönereglering har departementschefen
anfört följande.
På förslag av chefen för socialdepartementet har Kungl. Majit tidigare
denna dag beslutat föreslå riksdagen, att särskilt statsbidrag ställes till sinnesslöskolornas
förfogande att användas till avlönande av vid skolorna anställda
föreståndare och lärare. Enligt förslaget skall statens bidrag utgöra
75 procent av de kontanta avlöningsförmånerna till nämnda befattningshavare.
Om staten på detta sätt till största delen övertager ansvaret för lönerna
till ifrågavarande lärarpersonal, bör som villkor föreskrivas, att persona
-
Statsutskottets utlåtande nr 171.
3
len skall åtnjuta avlöningsförmåner enligt av statsmakterna bestämda regler.
Ett sådant villkor motsvarar i huvudsak vad som brukar krävas på andra
områden, där staten lämnar bidrag till personals avlönande.
Skolöverstyrelsen har funnit det tveksamt, örn en lönereglering för ifrågavarande
lärarpersonal bör genomföras just nu, men likväl tillstyrkt att så
sker. För egen del anser jag, att löneregleringen med hänsyn till sitt samband
med de föreliggande organisations- och statsbidragsfrågorna icke bör
uppskjutas. Jag framlägger därför i det följande förslag i ämnet, att genomföras
från och med den 1 juli 1945.
I fråga om löneregleringens omfattning föreslå sinnesslövårdssakkunniga
att densamma skall avse föreståndare samt lärare i kunskapsämnen
och i kvinnlig slöjd. Dessa befattningshavare ha heltidstjänstgöring och
kunna ej förena sin tjänst vid sinnesslöskola med annan anställning. Däremot
bör löneregleringen enligt de sakkunnigas uppfattning ej inbegripa lärarna i
manlig slöjd. De sakkunniga anföra härom följande.
Vad angår lärarna i manlig slöjd äro, såsom förut nämnts, dessa befattningshavare,
där de förekomma, i regel anställda jämväl för annan verksamhet
vid anstalten. Deras avlönande kan alltså anses ingå i anstaltens
driftkostnader, till vilka statsbidrag redan utgår. Någon annan reglering av
deras tjänster än den, som i flertalet fall redan blivit ordnad, synes därför,
åtminstone tills vidare, icke böra påkallas.
Departementschefen har i denna del anfört följande.
För egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag i fråga örn löneregleringens
omfattning. Beträffande lärarna i kvinnlig slöjd torde böra framhållas,
att dessa icke synas vara Övningslärare i vanlig mening utan till anställning
och tjänstgöringsskyldighet närmast motsvara ämneslärare vid andra
läroanstalter. Det synes mig därför icke motiverat att lämna dessa lärare
utanför löneregleringen i avbidan på resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas
utredning om övningslärarna. Jag vill påpeka, att lärarlönesakkunniga
— som vid avgivandet av sitt utlåtande haft tillgång till de övriga
yttrandena — tillstyrkt en lönereglering i den omfattning, som sinnesslövårdssakkunniga
föreslagit. Vad åter angår lärarna i manlig slöjd, synes
den omständigheten, alt de nu lämnas utanför löneregleringen, icke böra utesluta,
att frågan örn deras avlöningsförhållanden upptages, om skäl därtill
skulle visa sig föreligga, sedan den beslutade utökningen av sinnesslöundervisningen
genomförts.
Lärarnas tjänstgöringsskyldighet skall enligt sinnesslövårdssakkunnigas
förslag regleras genom en bestämmelse i avlöningsreglementet.
De sakkunniga anföra i fråga örn denna tjänstgöringsskyldighet följande.
Den årliga tjänstgöring, som för närvarande fullgöres av lärare i kunskapsämnen
vid internatskolor för sinnesslöa, upplager i medeltal 35 läsveckor
och 6V2 vaktveckor eller tillhopa 4l72 tjänstgöringsveckor. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle dylik lärare efter en statlig lönereglering vara .skyldig varje
år meddela undervisning under 364/7 veckor och utöva vakttjänstgöring under
högst 5;/t veckor, varvid den årliga tjänstgöringen alltså skulle komma
att omfatta sammanlagt högst 42 veckor. Beträffande antalet tjänstgöringstimmar
i veckan lia de sakkunniga ansett, att endast själva undervisningsskvldigheten
bör i avlöningsreglementet preciseras, nämligen till 32 veckotimmar.
Då behovet av lärarens hjälp för vakttjänstgöring kan rätt mycket växla vid
olika skolor och under olika tider, synes något maximiantal timmar för dylik
4
Statsutskottets utlåtande nr 171.
tjänstgöring icke lämpligen böra fixeras, utan bör det få ankomma på vederbörande
styrelse att därom bestämma, dock först efter hörande av inspektören
för sinnesslöundervisningen.
Vid externatskolorna ställer sig tjänstgöringen för lärarna ej oväsentligt annorlunda,
då det vid dem icke kan bliva fråga om någon särskild vakttjänstgöring.
Antalet tjänstgöringstimmar vid dessa skolor måste fördenskull i regel
komma att sammanfalla med antalet undervisningstimmar i de olika skolavdelningarna
eller klasserna och med hänsyn därtill icke behöva överstiga
30 veckotimmar. I stället är den årliga lästiden vid externatskolorna längre
än vid internatskolorna (med ett undantag) och utgör 39 veckor, densamma
som i flertalet folk- och småskolor. Denna tjänstgöringstid bör också bliva
den för dessa skolor regleinenterade. Extematläramas årliga tjänstgöringsskyldighet,
uttryckt i veckor, skulle följaktligen även i fortsättningen bliva
mindre än vid internatskolorna. En utjämning i detta hänseende uppkommer
emellertid, därest lärarna vid externaten åläggas utöva viss kuratorsverksamhet.
Denna skulle, i motsvarighet till vad som förekommer vid vissa andra
sociala anstalter, bestå däri, att lärarna genom besök i barnens hem holle sig
i kontakt med deras föräldrar och målsmän både under själva skoltiden och
en tid därefter för rådgivning och hjälp rörande val av yrke, arbetsförmedling,
underhandling med arbetsgivare m. m., samt genom att de på särskild
tid själva mottoge besök av lärjungar eller deras målsmän i och för dylik
hjälp. Över denna verksamhet skulle föras särskilda anteckningar, avsedda
för de personalakter, som i sinnesslöskola föras för varje särskild lärjunge.
Tillsyn över denna verksamhet skulle utövas av externatskolans föreståndare.
Enligt sinnesslövårdssakkunnigas förslag skall i internatskolor antalet undervisningstimmar
per vecka utgöra 32 för lärare i kunskapsämne och 36
för lärare i kvinnlig slöjd, vartill i båda fallen skall komma viss vakttjänstgöring.
1941 års lärarlönesakkunniga ha i stort sett anslutit sig till sinnesslövårdssakkunnigas
förslag. I två hänseenden ha de dock ifrågasatt ändringar. Enligt
lärarlönesakkunniga bör således varje lärare vid internatskola vara skyldig
fullgöra vakttjänstgöring på tid utöver läsåret under 38 dagar — ej under
»högst» 38 dagar som sinnesslövårdssakkunniga föreslagit. I dessa vakttjänstgöringsdagar
böra vidare enligt lärarlönesakkunniga ej medräknas lovdagar
utan endast dagar under barnens ferier.
Departementschefen har i denna fråga anfört följande.
Sinnesslövårdssakkunnigas förslag — med däri av lärarlönesakkunniga förordade
ändringar — synes mig i stort sett ägnat att läggas till grund för bestämmelser
örn sinnesslölärarnas tjänstgöringsskyldighet. Förslaget innebär
en mera omfattande och tyngre tjänstgöring för lärarna i internatskolorna än
för lärarna i externatskolorna. Denna skillnad skall enligt förslaget i viss
mån utjämnas genom att extematskollärama få sig ålagd viss kuralorsverksamhet,
att utövas under tillsyn av skolans föreståndare. Närmare bestämmelser
rörande denna kuratorsverksamhet torde böra meddelas av skolöverstyrelsen.
Vad angår lärarnas lönegradsplacering har departementschefen
anfört följande.
Vad sinnesslövårdssakkunniga anfört i fråga örn de kompetensfordringar
som böra ställas på lärarna i kvinnlig slöjd och om dessa lärares tjänstgö
-
Statsutskottets utlåtande nr lil.
5
ringsskyldighet synes mig utgöra tillräckliga skäl för en placering av dessa
lärare i samma lönegrad som lärarna i kunskapsämnen.
Jag delar även de sakkunnigas uppfattning, att 11 lönegraden är den lämpligaste
för placering av de ordinarie lärarna.
Beträffande de extra ordinarie och extra lärarna ha sinnesslövårdssakkunniga
föreslagit, att de förra placeras i 9 lönegraden och att de senare
skola vara placerade i någon av löneklasserna 6—10. Lärarlönesakkunniga
förorda också 9 lönegraden för de extra ordinarie, men för de extra lärarna
omfattar deras förslag endast löneklasserna 6—8. Lönenämnden slutligen
har efter en jämförelse med förhållandena vid dövstumskolorna ifrågasatt,
örn icke de extra ordinarie borde placeras i 10 lönegraden och de extra hänföras
till någon av löneklasserna 7—9.
Sinnesslövårdssakkunniga ha strävat efter att så nära som möjligt ansluta
avlöningsbestämmelserna för sinnesslöskolorna till folkskolans avlöningsreglemente.
Enligt detta reglemente äro av småskollärarna de ordinarie placerade
i 9 lönegraden, de extra ordinarie i 7 lönegraden och de extra i någon
av lönklasserna 4—8. Med en viss avvikelse beträffande de extra lärarna
gäller samma system för folkskollärarnas placering. Extra ordinarie folkskollärare
äro sålunda placerade 2 lönegrader lägre än de ordinarie, och begynnelselöneklassen
för extra lärare ligger två löneklasser lägre än begynneiselöneklassen
för de extra ordinarie, som äro placerade i 15 lönegraden. Detta
system ha sinnesslövårdssakkunniga och lärarlönesakkunniga följt, vilket synes
mig riktigt.
För de extra lärarna omfattar sinnesslövårdssakkunnigas förslag fem löneklasser
(6—10) och lärarlönesakkunnigas förslag tre löneklasser (6—8).
Enligt de civila och militära icke-ordinariereglementena omfattar varje lönegrad
i löneplanerna för extra tjänstemän tre löneklasser. Enligt folkskolans
avlöningsreglemente åter finnas fem löneklasser för extra folkskollärare och
lika många för extra småskollärare. Orsaken härtill torde vara, att folk- och
småskollärarna ofta få tjänstgöra som extra under många år, innan de erhålla
extra ordinarie eller ordinarie anställning, och att de även sedan de
blivit extra ordinarie kunna få återgå till extra anställning en eller annan
termin. Dessa skäl för en utökad löneplan för de extra lärarna torde icke
förefinnas, när det gäller de extra lärarna vid sinnesslöskolorna. Det torde
då vara riktigast att här tillämpa den eljest allmänt gällande regeln med
tre löneklasser för extra befattningshavare.
På grund av det anförda tillstyrker jag lärarlönesakkunnigas förslag, att
lärarna i kunskapsämnen och i kvinnlig slöjd placeras i 11 lönegraden såsom
ordinarie, i 9 lönegraden såsom extra ordinarie och i någon av löneklasserna
6—8 såsom extra.
1 ett remissyttrande har ifrågasatts högre lönegradsplacering av lärarna
vid Slagsta sinnesslöskola än av övriga sinnesslölärare. I sinnesslövårdssakkunnigas
betänkande har denna fråga ej behandlats. För egen del är jag icke
beredd att nu förorda en dylik högre lönegradsplacering. I detta sammanhang
må nämnas, att skolöverstyrelsen i en hos Kungl. Maj:t gjord framställning
hemställt, att sakkunniga måtte tillkallas för att utreda frågan örn
utbildning av lärare för sinnesslöundervisningen.
Som förut angivits lia sinnesslövårdssakkunniga även upptagit frågan örn
personliga lönetillägg till de ordinarie lärare, för vilka övergången till de
föreslagna nya avlöningsbestämmelsema medför löneminskning. På förslag
av chefen för socialdepartementet har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat
avlåta proposition lill riksdagen angående, bland annat, statsbidrag lill
löner åt föreståndare och vissa lärare vid de statsunderstödda skolorna för
bildbara sinnesslöa. Enligt propositionen skall statsbidraget utgå med vissa
procent av de avlöningsförmåner, som tillkomma ifrågavarande befattnings
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 171.
havare enligt de avlöningsbestämmelser, varom förslag nu framlägges. Som
ett villkor för utgåendet av detta statsbidrag bör — liksom eljest allmänt
brukar ske — stipuleras, att lärare icke utöver de nyssnämnda avlöningsförmånerna
enligt avlöningsreglementet må åtnjuta ersättning av huvudmannen
för skolan för arbetsuppgifter, som kunna åläggas läraren i tjänsten.
Ett undantag från denna allmänna regel torde dock vara påkallat såvitt gäller
sådana ordinarie lärare, som redan tillförsäkrats högre avlöningsförmåner.
Sinnesslöskolornas huvudmän böra vara oförhindrade att tilldela ordinarie
lärare, som övergår till de nya avlöningsbes tämmelserna och dessförinnan
varit tillförsäkrad högre avlöningsförmåner än som tillkomma honom
jämlikt nämnda avlöningsbestämmelser, en personlig lönefyllnad till belopp,
motsvarande skillnaden. Vid tillämpning av denna regel torde hänsyn alltid
böra tagas endast till de omedelbart före övergången utgående, läraren tillförsäkrade
avlöningsförmånerna, så att icke den personliga lönefyllnadens
belopp senare påverkas av hänsyn till att läraren, örn han kvarstått å de
äldre bestämmelserna, exempelvis varit berättigad till högre dyrtidstillägg
eller till lön enligt högre löneklass än omedelbart före övergången.
1941 års lärarlönesakkunniga hava, beträffande föreståndarnas avlöningsförmåner,
omarbetat sinnesslövårdssakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för de statsunderstödda sinnesslöskolorna. Lärarlönesakkunniga
lämna i sitt utlåtande följande redogörelse för sitt förslag.
Beträffande föreståndarnas löner anse de sakkunniga, att det föreliggande
förslaget icke är tillfredsställande. Förslaget bygger på att föreståndarna
skola som lärare vara placerade i lönegrad 11 och därutöver erhålla föreståndararvode.
Lärarlönesakkunniga vilja i stället föreslå, att föreståndarna
i denna sin egenskap placeras i bestämda lönegrader. I den överarbetning
av det föreliggande förslaget till avlöningsreglemente, som av de sakkunniga
verkställts, ha föreståndarna hänförts lill skilda avlöningsgrupper, sex
till antalet, med placering i lönegraderna 14, 15, 17, 19, 21 och 23. Enligt
de sakkunnigas förslag skall Kungl. Maj:t fastställa den avlöningsgrupp, till
vilken vederbörande tjänst skall hänföras. De sakkunniga lia tänkt sig, att
föreståndartjänsterna vid de mindre anstalterna, där föreståndarna i allmänhet
ha utbildning som sinnesslölärare och där det administrativa arbetet
och ledningen av anstalten icke äro så krävande, borde placeras i någon av
de tre lägre avlöningsgrupperna. Detta borde gälla örn anstalter med i stort
sett högst 150 interner. Antalet elever bör dock icke enbart vara avgörande
för placeringen i avlöningsgrupp. De tre högre avlöningsgrupperna böra reserveras
för tjänsterna vid de största skolorna. Föreståndarna vid dessa ha
stundom folkskollärarexamen eller högre utbildning. Med hänsyn härtill och
då det är fråga örn anstalter med mellan 150 och 400 interner, är en placering
i någon av lönegraderna 19, 21 eller 23 väl motiverad.
I denna fråga har departementschefen anfört följande.
Av de 34 sinnesslöskolor, som för närvarande finnas, äro 4 externat och
30 internat. Av de sistnämnda ha 16 minst 100 intagna sinnesslöa. Ytterligare
7 internat lia mer än 50 intagna. De flesta sinnesslöskolorna äro således
jämförelsevis stora anstalter.
Med hänsyn till de mångskiftande uppgifter som åvila föreståndare för internatskolor
— till vilka sinnesslöskolorna med enstaka undantag äro att
hänföra — anser jag den av sinnesslövårdssakkunniga gjorda jämförelsen
mellan föreståndarna vid sinnesslöskolorna och överlärarna vid rikets folkskolor
icke vara bärande. De av skolöverstyrelsen i dess förnyade utlåtande
verkställda jämförelserna synas mig bättre valda.
Statsutskottets utlåtande nr lil.
7
Enligt sinnesslövårdssakkunnigas förslag skall varje skolas huvudman fastställa
det utöver lärarlönen utgående fö res t ån da ra r vod e t till skolans föreståndare.
Någon garanti för enhetlighet vid lönesättningen torde detta system
svårligen kunna innebära. Enligt min åsikt främjas strävan att åstadkomma
mera enhetlig bedömning vid lönesättningen bättre genom lärar-lönesakkunnigas
förslag att hänföra varje föreståndare till viss avlöningsgrupp och därmed
ock till viss bestämd lönegrad.
Lärarlönesakkunnigas förslag giver ock ett mera tillfredsställande resultat
i pensionshänseende.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig innefatta giltiga skäl för
placering av föreståndarna i de av lärarlönesakkunniga föreslagna lönegraderna
14, 15, 17, 19, 21 och 23.
I anledning av vad sålunda anförts vill jag föreslå, att föreståndarna vid
de statsunderstödda sinnesslöskolorna tillerkännas de avlöningsförmåner,
som innefattas i 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag.
Sinnesslöskolomas huvudmän torde böra vara oförhindrade att till föreståndare
utbetala personlig lönefyllnad på sätt och under villkor, som i det
föregående förordats i fråga örn lärare.
Vissa särskilda spörsmål rörande avlöningsbestämmelserna
behandlas i statsrådsprotokollet under punterna a)—g), avseende
a)
Beslutande myndighet i löneklassfrågor,
b) Viss inskränkning i löneklassplaceringen av kvinnliga lärare,
c) Frågan om tillgodoräkning och sneddning,
d) Sjukvård,
e) Ersättning åt lärare vid tillfälligt vikariat å föreståndarbefattning,
f) Arvode åt timlärare och
g) Övriga frågor.
Under sistnämnda punkt framhålles, att det av lärarlönesakkunniga utarbetade
förslaget till avlöningsbestämmelser i övrigt väsentligen ansluter sig
till folkskolans avlöningsreglemente.
Departementschefen anför i anslutning härtill följande.
Jag har i stort sett intet att erinra mot den allmänna uppläggning lärarlönesakkunnigas
förslag sålunda erhållit. Vad beträffar formen för avlöningsbestämmelsernas
fastställande synes det, bland annat i betraktande av
frågans begränsade räckvidd, lämpligt, att riksdagens beslut inskränkes till
att gälla huvudgrunderna för avlöningsbestämmelserna och att det överlåtes
till Kungl. Maj:t att fastställa detaljerna i löneregleringen. Riksdagens
bemyndigande härtill bör utverkas. Bemyndigandet bör innefatta även meddelandet
av erforderliga övergångsbestämmelser.
Den sålunda förordade löneregleringen för viss personal vid statsunderstödda
sinnesslöskolor bör äga motsvarande tillämpning vid de med sådana
skolor samorganiserade arbetshemmen ävensom vid statsunderstödda epileptikerskolor
och med dem samorganiserade arbetshem.
Till befattningshavare med rätt till rörligt tillägg bör kristillägg utgå enligt
de bestämmelser, som gälla för befattningshavare i statens tjänst.
Frågan örn pensionsreglering för ifrågavarande personal bör i särskild
proposition föreläggas riksdagen.
Vad slutligen angår stats b idrag sgrunder och kostnadsberäkningar
har departementschefen anfört följande.
8
Statsutskottets utlåtande nr 171.
I förenämnda, denna dag å förslag av chefen för socialdepartementet avlåtna
proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att statsbidrag
må från och med den 1 juli 1945 utgå till avlönandet av föreståndare
och vissa lärare vid de statsunderstödda sinnesslö- och epileptikerskolorna.
Statsbidragets storlek har föreslagits till 75 procent av avlöningskostnaderna.
Sinnesslövårdssakkunniga hade föreslagit, att statsbidraget skulle så utmätas,
att det dels motsvarade hela avlöningskostnaderna för lärarna och dels
av avlöningskostnaderna för föreståndarna motsvarade hela den del, som
utgjordes av lärarlön, och hälften av den del, som utgjorde särskilt föreståndararvode.
Statens bidrag till det särskilda föreståndararvodet skulle dock
i intet fall överstiga 1 000 kronor. På grundval av detta förslag hade de sakkunniga
verkställt vissa beräkningar av kostnaderna för den föreslagna regleringen
av föreståndar- och lärarlöner. Vid den omfattning, som dessa
skolor hade vid tiden för betänkandets avgivande, skulle de sammanlagda
årliga kostnaderna enligt de sakkunigas beräkningar uppgå till 900 000 kronor,
förutom erforderliga belopp för rörligt tillägg och kristillägg. Sedan
sinnesslöskolplikten genomförts och skolväsendet utbyggts till att täcka även
den därigenom uppkommande ökningen av antalet elever, skulle — likaledes
enligt de sakkunnigas beräkningar — det sammanlagda årliga statsbidragsbeloppet
komma att uppgå till 1 340 000 kronor exklusive kostnaderna för
rörligt tillägg och kristillägg. Närmare uppgifter om beräkningarna återfinnas
i betänkandet, s. 68—69.
De avvikelser från sinnesslövårdssakkunnigas förslag, som förordats beträffande
såväl avlönings- som statsbidragsgrunderna, föranleda jämkningar i de
anförda kostnadsberäkningarna. I nyssnämnda proposition har det årliga
statsbidragsbelopp, som för närvarande anses erforderligt, uppskattats till
900 000 kronor.
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Anna Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 392) och den andra inom andra kammaren
av herr F. Ryling m. fl. (11:598), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i föreliggande förslag till avlöningsreglemente för föreståndare
och vissa lärare vid statsunderstödda och med dem samordnade arbetshem
för bildbara sinnesslöa m. fl. innefattas även lärare i manlig slöjd, att
lärare i manlig slöjd placeras i den lönegrad utskottet finner lämpligt samt
att lärare i manlig slöjd, vilken är anställd vid läroanstalten i annan egenskap
än som slöjdlärare, må åtnjuta så stor del av lärares löneförmåner som
svarar mot omfattningen av den undervisning han meddelar,
dels ock en inom första kammaren av herr G. Rosander m. fl. väckt motion
(I: 382), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av
avlöningsreglementet, att därav otvetydigt framgår, att till vederbörande
lärares åligganden höra tillsyn och övervakning av lärjungarna även vid måltider,
örn skolstyrelsen så bestämmer, eller alternativt, att tredje stycket i
3 § mom. 2 får följande lydelse: Den vakttjänstgöring, som sålunda åligger
lärare, må icke utnyttjas för uppgifter, som eljest åvila sköterska, såsom
tjänstgöring på sovavdelning eller dylikt.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 392 och 382.
Statsutskottets utlåtande nr 171.
9
På de skäl departementschefen anfört anser utskottet, att en statlig reglering
av lönerna till ifrågavarande föreståndare och lärare bör komma till
stånd. Departementschefen har ansett det, bland annat i betraktande av frågans
begränsade räckvidd, lämpligt att riksdagens beslut inskränkes till att
gälla huvudgrunderna för avlöningsbes tämmelserna och att det överlåtes till
Kungl. Majit att fastställa detaljerna i den nu ifrågavarande löneregleringen.
Utskottet delar denna principiella uppfattning om formen för avlöningsbestämmelsernas
fastställande och har vid genomgång av Kungl. Majits förslag
ej funnit anledning göra uttalande i andra särskilda frågor än dem,
som beröras i motionerna.
Vidkommande den i de likalydande motionerna I: 392 och II: 598 berörda
frågan om löneregleringens omfattning har utskottet funnit sig böra avböja
förslaget om lönereglering i detta sammanhang för befattningarna såsom lärare
i manlig slöjd. Innehavarna av dessa tjänster äro i regel anställda jämväl
för annan verksamhet vid anstalten. Frågan örn deras avlöningsförhållanden
bör emellertid enligt utskottets mening upptagas till förnyat övervägande,
sedan den beslutade ökningen av sinnesslöundervisningen genomförts.
Enligt det förslag till avlöningsreglemente, som bilagts statsrådsprotokollet,
må den vakttjänstgöring, som åligger lärare, icke utnyttjas för uppgifter,
som eljest åvila sköterska, såsom tjänstgöring på sovavdelning, vid måltider
eller dylikt. I motionen I: 382 framhålles att lärare dock bär vara skyldig
övervaka elevernas måltider. Utskottet har vid sitt övervägande av denna
fråga icke funnit skäl föreligga för ett ställningstagande från riksdagens sida
mot det framlagda förslaget, som i denna del härleder sig från sinnesslövårdssakkunniga.
Härvid förutsätter utskottet, att Kungl. Majit tager frågan
under närmare omprövning vid det slutliga utformandet av ifrågavarande
avlöningsreglemente.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag och
med avslag å motionerna I: 382 samt I: 392 och lii 598, bemyndiga
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som av departementschefen förordats i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 6 april 1945 meddela
dels avlöningsbestämmelser för föreståndare och vissa lärare
vid statsunderstödda skolor och med dem samorganiserade
arbetshem för bildbara sinnesslöa m. fl., att tillämpas från
och med den 1 juli 1945, dels ock i anslutning därtill erforderliga
övergångsbestämmelser.
Stockholm den 5 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 174.
Utskottet.