6
Statsutskottets utlåtande nr 97.
Nr 97.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anslag för budgetåret 1951/52 till bidrag till sjukkassor
m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkt
92, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Bidrag till sjukkassor för budgetåret 1951/52 beräkna ett förslagsanslag av
53 900 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 104, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1951,
föreslagit riksdagen att dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag
åt sjukkassor, som av departementschefen förordats, att tillämpas räknat
från och med den 1 januari 1951, dels ock till Bidrag till sjukkassor för
budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
56 400 000 kronor.
Sjukvårdsbidragets maximering.
Statsbidrag till sjukkassor utgår i form av medlemsbidrag, sjukdagsbidrag,
sjukvårdsbidrag, moderskapsbidrag samt barntillägggbidrag. Sjukvårdsbidraget
beviljas för understöd, som sjukkassa jämlikt sjukkasseförordningen
meddelat i form av ersättning för medlems utgifter till läkarvård
(kostnaderna för läkares resa inräknade), läkemedel och andra av
läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder samt intagande å sjukvårdsanstalt.
Bidraget utgår — under förutsättning att understödet motsvarat i
fråga om läkemedel högst hälften samt beträffande läkarvård och andra
sjukvårdande åtgärder högst två tredjedelar av kostnaderna för ändamålet
— med hälften av det utgivna understödet.
Sjukvårdsbidraget är f. n. maximerat till tre kronor — vid barnförsäkring
fyra kronor —- per medlem och år (för de fyra nordligaste landstingsområdena
fem resp. sex kronor). Denna regel tillkom år 1931 framför allt i
syfte att påverka sjukkassorna till återhållsamhet i fråga om sådana förmåner,
som kassorna icke äro författningsenligt förpliktade att utgiva. Enär
statsmakterna vid 1931 års sjukförsäkringsreform utgingo från att kostnaderna
för läkarvård i princip skulle fördelas med lika delar på sjukkassemedlemmen,
sjukkassan och staten, beräknades maximering inträda vid en
genomsnittlig totalkostnad av 9 kronor per år och medlem (vid barnförsäkring
12 kronor). En undersökning rörande de genomsnittliga läkarvårdskostnaderna
per medlem på vissa orter under åren 1927—1929 antydde
Staisutskottets utlåtande nr 97. 7
emellertid, att dessa kostnader voro så låga, att maximigränsen icke uppnåddes.
Departementschefen framhåller, att uppskovet med sjukförsäkringslagens
ikraftträdande aktualiserar frågan om en effektivisering av den nuvarande
frivilliga sjukförsäkringen. Ekonomiska förutsättningar för en mera avsevärd
förbättring av statsbidraget till sjukförsäkringen torde dock icke föreligga
i nuvarande läge. Genom ändring i de för sjukvårdsbidraget gällande
maximeringsreglerna anses emellertid sjukkassorna nu böra beredas ökade
möjligheter att erhålla statsbidrag för av dem utgivna ersättningar för
sjukvård. Härom anför departementschefen vidare följande.
Sedan 1931 års sjukförsäkringsreform genomfördes, ha kassornas utgifter
för sjukvårdskostnader stigit väsentligt. Att så skett torde till icke oväsentlig
del sammanhänga med den allmänt förhöjda levnadsstandarden, som
bl. a. medfört ett ökat anlitande av läkare. Utvecklingen har lett till att ■—
bortsett från de fyra nordligaste länscentr alsjukkassor na — vid alla stadscentralsjukkassor,
alla länscentralsjukkassor utom fyra samt två av de
sex yrkes- och fabrikskassorna sjukvårdskostnaderna stigit till sådana belopp,
att maximering inträtt. Det härigenom bortfallande sjukvårdsbidraget
representerar i vissa fall betydande belopp. Med hänsyn till de ändrade förhållanden,
vilka sålunda inträtt, anser jag mig böra förorda, att kassorna
beredas möjligheter att utfå statsbidrag med hela det belopp, som, därest
maximering icke förelegat, skulle utgå för kassornas utgifter för läkarvård.
Däremot anser jag i likhet med pensionsstyrelsen, att en utvidgning av möjligheterna
att utfå sjukvårdsbidrag icke bör ske i vad avser kostnaderna för
läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder. Även
i fortsättningen bör därför statsbidraget för dessa kostnader utgå med
högst det belopp, varmed sjukvårdsbidraget för läkarvård understiger nu
gällande maximibelopp. Tidpunkten för de nya bidragsgrundernas ikraftträdande
bör, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, bestämmas retroaktivt till
den 1 januari 1951.
Tillsynsmyndigheten äger f. n. medgiva, att sjukvårdsbidrag till viss
eller vissa kassor må utgå med högre belopp än inaximeringsbestämmelserna
tillåta. Något sådant medgivande har ännu icke lämnats i något enda
fall. I samband med ett upphävande av maximeringsbestämmelserna i nyss
angiven omfattning anses tillsynsmyndighetens här berörda dispenseringsrätt
böra avskaffas.
Anslagsbehovet.
Till Bidrag till sjukkassor ha för innevarande budgetår anvisats 52 000 000
kronor.
Antalet statsbidragsberättigade medlemmar i sjukkassorna ökade under
år 1949 med 103 000 till ca 2 982 000. För ett vart av åren 1950 och 1951
uppskattas medlemsökningen till 100 000.
Med oförändrade bidragsgrunder beräknas det sammanlagda medelsbehovet
till 52 713 100 kronor för innevarande budgetår och 53 870 100 kronor för
budgetåret 1951/52. Förslaget om upphävande, räknat fr. o. in. den 1 januari
1951, av sjukvårdsbidragets maximering i fråga om ersättning för läkar
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 97.
vård medför ett ytterligare behov av 2 500 000 kronor. Anslaget föreslås
därför för nästa budgetår uppräknat till 56 400 000 kronor.
Utskottet.
Utgifterna i sjukkassornas verksamhet ha under den senaste tiden ökat
i betydande omfattning. Inom några kassor ha medlemsavgifterna redan måst
höjas. I längden torde en höjning av avgifterna även i flertalet övriga kassor
icke kunna undvikas.
Utskottet anser i likhet med departementschefen angeläget att den frivilliga
sjukförsäkringen effektiviseras i avvaktan på genomförandet av den
allmänna sjukförsäkringen. Då Kungl. Maj:ts förslag att gällande bestämmelser
om maximering av sjukvårdsbidraget till sjukkassorna skola slopas
i vad de avse ersättning för läkarvård innebär en åtgärd i sådant syfte, tillstyrker
utskottet detta förslag.
Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna de ändrade grunder för statsbidrag åt sjukkassor,
som förordats av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 mars 1951, att tillämpas
räknat från och med den 1 januari 1951,
b) till Bidrag till sjukkassor för budgetåret 1951/52 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 56 400 000
kronor.
Stockholm den 20 april 1951.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Nrävarande: se under utlåtandet nr 95.