Statsutskottets utlåtande Nr 80

Utlåtande 1938:Su80

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

3

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand
ra. fl. från viss betalningsskyldighet.

(l:a avd.)

l:o) I proposition nr 156 har Kungl. Majit, under åberopande av vid
propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslagit
riksdagen medgiva (punkt 1), att värnpliktige E. F. Björkstrand må
befrias från den honom jämlikt regementskrigsrättens vid Livregementets
grenadjärer utslag den 29 januari 1937 åliggande skyldighet att till kronan
utgiva 187 kronor.

Vid Västmanlands flygflottilj tjänstgörande värnpliktige nr 138 47/1936
Enar Folke Björkstrand framförde den 13 januari 1937 i tjänsteärende
en kronan tillhörig paketautomobil å allmänna landsvägen från Hässiö gård
mot flottiljens förläggningsplats. Vid inbromsning för möte kom automobilen,
som framförts med en hastighet av omkring 30—40 km/tim., till följd
av slirigt väglag i sådan sladdning, att den lämnade vägbanan och vid dikeskörningen
tillfogades vissa skador.

Med anledning härav ställdes Björkstrand av vederbörande åklagare under
åtal vid regementskrigsrätten vid Livregementets grenadjärer, som genom
utslag den 29 januari 1937, enär i målet måste anses ådagalagt, att Björkstrand
vid ifrågavarande tillfälle ej iakttagit nödig varsamhet och han därigenom
vållat, att automobilen kommit ned i landsvägsdiket och skadats,
prövade lagligt döma Björkstrand jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten
att för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt undergå disciplinstraff av
vaktarrest i fyra dagar. Därjämte förpliktade krigsrätten Björkstrand att
till kronan utgiva ersättning för skadorna å automobilen med i sådant
hänseende fordrade 187 kronor. Regementskrigsrättens utslag har vunnit
laga kraft.

Av handlingarna inhämtas, att till gäldande av Björkstrand ådömt ersättningsbelopp
medelst kvittning tagits i anspråk viss del av denne såsom
värnpliktig tillkommande penningbidrag.

Uti en av flygförvaltningen, jämte såväl eget yttrande som yttrande av
chefen för Västmanlands flygflottilj, den 12 mars 1937 överlämnad skrift har
nu Björkstrand anhållit att bliva befriad från den honom på grund av krigsrättens
utslag åliggande ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen

4

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

har Björkstrand åberopat underhållsskyldighet gentemot föräldrar, av vilka
fadern på grund av olycksfall i arbete sedan flera år tillbaka vore invalid.

Chefen för Västmanlands flygflottilj har med förmälan, att synnerligen
ömmande ekonomiska förhållanden syntes föreligga, tillstyrkt framställningen.

Flygförvaltningen har i berörda yttrande, under hänvisning, bland annat,
till med det förevarande likartade fall hemställt, att Kungl. Majit måtte i
proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans förenämnda fordran hos
Björkstrand finge efterskänkas och till följd därav den del av beloppet, som
kunde hava innehållits av Björkstrand såsom värnpliktig tillkommande penningbidrag,
till honom utbetalas ävensom att ifrågavarande fordringsbelopp,
187 kronor, finge ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 18 mars 1937 framhållit, att
vad i ärendet anförts syntes utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande av statsverkets
ifrågavarande fordran hos Björkstrand, varför ämbetsverket tillstyrkt,
att riksdagens medgivande utverkades till efterskänkandet och till därav
betingade avskrivningsåtgärder.

Departementschefen har för egen del uttalat, att han i likhet med de i
ärendet hörda myndigheterna ansett det skäligt och billigt, att kronan avstår
från sin ifrågavarande fordran hos Björkstrand, och att till följd härav
till Björkstrand bör utbetalas, vad som av hans penningbidrag som värnpliktig
innehållits för skuldens täckande.

I anslutning till vad departementschefen anfört får utskottet med tillstyrkande
av Kungl. Majits förevarande förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige E. F. Björkstrand
må befrias från den honom jämlikt regementskrigsrättens
vid Livregementets grenadjärer utslag den 29 januari
1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 187 kronor.

2:o) I förenämnda proposition nr 156 har Kungl. Majit under punkt 2:o)
föreslagit riksdagen medgiva, att korpralen K. G. Treutiger må befrias från
den honom jämlikt regementskrigsrättens vid förutvarande fälttelegrafkåren
utslag den 12 mars 1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 556
kronor 15 öre.

Den 16 februari 1937 framförde korpralen vid dåvarande fälttelegrafkåren
nr 4/3 Karl Gustaf Treutiger i tjänsteärende en kronan tillhörig personautomobil
från Marieberg till kårens förläggning vid Frösunda. I en vägkurva
inom kårens förläggningsområde slirade automobilen av vägbanan och
kolliderade med ett stenröse, därvid automobilen tillfogades vissa skador.

Med anledning härav ställdes Treutiger av vederbörande åklagare under
åtal vid regementskrigsrätten vid fälttelegrafkåren, och genom utslag den
12 mars 1937 prövade regementskrigsrätten, som fann upplyst, att Treutiger
vid ifrågavarande tillfälle framfört personbilen ovarsamt och därigenom

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

5

vållat, att densamma kommit av vägen oell stött emot stenröset, rättvist
döma Treutiger jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för vårdslöshet i
fullgörande av tjänsteplikt att hållas i vaktarrest fyra dagar ävensom förplikta
Treutiger att till kronan i skadestånd utgiva 556 kronor 15 öre. Regementskrigsrättens
utslag har vunnit laga kraft.

Uti skrivelse den 17 april 1937 har chefen för fälttelegrafkåren — under
framhållande att Treutiger vid ifrågavarande tillfälle icke gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet samt att kostnaderna för automobilens reparation kunde
bestridas från kårens anslag — hemställt, att Treutiger måtte bliva befriad
från utgivandet av det honom ådömda skadeståndsbeloppet.

Chefen för dåvarande östra arméfördelningen har i yttrande över framställningen
den 19 april 1937 tillstyrkt bifall till densamma.

I utlåtande den 7 maj 1937 hava arméförvaltningens intendents- och civila
departement anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anse sig arméförvaltningens
intendents- och civila departement, vilka gemensamt handlagt detta ärende,
böra tillstyrka, att framställning göres till riksdagen om befrielse för Treutiger
att erlägga det utdömda beloppet. Departementen finna dock, med
beaktande av vad 1935 års riksdag i sin skrivelse, nr 156, uttalat i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss betalningsskyldighet,
skäligt att såsom villkor för dylik befrielse uppställes, att
Treutiger senast den 1 juli 1938 erlägger visst belopp, förslagsvis 100 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 20 maj 1937 ansett sig med hänsyn till
vad som av vederbörande myndigheter anförts till stöd för den gjorda framställningen
kunna tillstyrka, att Treutiger erhölle befrielse från den honom
ådömda skadeståndsskyldigheten. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
och den relativt ringa avlöning, Treutiger ägde uppbära, ifrågasatte
statskontoret huruvida icke betalningsskyldigheten borde därvid helt eftergivas.

Departementschefen har för egen del anfört, att han med hänsyn till omständigheterna
i ärendet funnit det skäligt, att kronan helt avstår från sin
fordran hos Treutiger på grund av omförmälda domstolsutslag.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att korpralen K. G. Treutiger må
befrias från den honom jämlikt regementskrigsrättens vid förutvarande
fälttelegrafkåren utslag den 12 mars 1937 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva 556 kronor 15 öre.

3:o) Under punkt 3:o) i förenämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att värnpliktige vicekorpralen J. P. G. N. Dyrssen
må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 4 februari
1936 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 358 kronor 3 öre.

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Vid Norrlands trängkår tjänstgörande värnpliktige vice korpralen nr 1720
45/1932 Jokan Peder Gerhard Nils Dyrssen framförde den 11 september
1935 i tjänsteärende en kronan tillhörig personautomobil å landsvägen
mellan Sundsvall och Sollefteå. Under färden förlorade Dyrssen i en kurva
herraväldet över automobilen, vilken till följd därav lämnade vägbanan och
välte över ända, därvid bilen tillfogades vissa skador.

I anledning härav ställdes Dyrssen av vederbörande åklagare under åtal
vid Norrlands trängkårs krigsrätt under yrkande, att Dyrssen måtte fällas
till ansvar för det han genom vårdslöshet vållat dikeskörningen samt förpliktas
ersätta kronan den beräknade kostnaden för automobilens iståndsättande,
360 kronor.

I målet har Dyrssen gjort gällande, att automobilens fotbroms- och gaspedaler
varit placerade alltför nära varandra, varför Dyrssen, som icke varit
van framföra ifrågavarande automobiltyp och vid tillfället varit iklädd grova
marschskodon, vid försöken till inbromsning i kurvan kommit att nedtrycka
jämväl gaspedalen.

Krigsrätten meddelade utslag den 20 september 1935, därvid krigsrätten,
enär ifrågavarande händelse ansåges hava inträffat till följd av att Dyrssen
i kurvan hållit högre hastighet än förhållandena medgivit samt Dyrssen förty
vore förvunnen till vårdslöshet i tjänsten, prövade rättvist att, jämlikt 130 §
strafflagen för krigsmakten, döma Dyrssen att undergå disciplinstraff av
vaktarrest i två dagar. Härjämte förpliktade krigsrätten Dyrssen, bland annat,
att såsom ersättning för skadorna å automobilen till kronan utgiva 360
kronor med rätt för Dyrssen att, därest automobilens iståndsättande i verkligheten
komme att understiga det sålunda beräknade beloppet, mot kronan
göra gällande anspråk på gottgörelse för vad Dyrssen erlagt utöver den
verkliga kostnaden.

Genom utslag den 4 februari 1936 fann krigshovrätten, varest Dyrssen
anfört besvär över krigsrättens utslag med yrkande tillika örn målets återförvisning
för vittnesförhörs anställande, ej skäl vare sig att bifalla sistnämnda
yrkande eller att göra ändring i överklagade utslaget. Jämlikt 30
kap. 6 § rättegångsbalken ägde Dyrssen ej fullfölja talan mot krigshovrättens
utslag.

Sedermera har Dyrssen i underdånighet sökt tillstånd till talans fullföljande
och i samband därmed ingivit underdåniga besvär. Ansökningen
blev emellertid lämnad utan bifall och besvären till följd därav icke upptagna
till prövning.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 15 oktober 1937, har
Dyrssen anhållit att bliva befriad från utgivande av det honom jämlikt krigshovrättens
utslag ådömda skadeståndet. Till stöd för ansökningen har Dyrssen
framhållit, att han saknade egen inkomst och att han nödgats sätta sig i skuld
för bedrivande av nyligen avslutade studier vid lantbruksinstitut.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kostnaderna för reparation av
skadorna å automobilen uppgått till 358 kronor 3 öre.

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

7

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i gemensamt utlåtande
den 9 november 1937 anfort, bland annat, följande.

Att döma av det Dyrssen ådömda straffet synes den av Dyrssen visade
vårdslösheten icke kunna anses hava varit av grov beskaffenhet. Därest
kronan hållit den av Dyrssen förda automobilen vagnskadeförsäkrad, skulle
den kronan förorsakade skadan hava ersatts av försäkringsgivaren utan
rätt för denne att regressvis hålla sig till Dyrssen, som alltså för sådan
händelse skulle hava undgått att ersätta nu ifrågavarande skador.

Nu angivna förhållande synes departementen innefatta ett i och för sig
vägande billighetsskäl till förmån för att Dyrssen befrias från sin ersättningsskyldighet
till kronan. För ett dylikt efterskänkande synes emellertid
erfordras riksdagens samtycke.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde departementen, att
Kungl. Majit måtte avlåta proposition till riksdagen angående efterskänkande
av kronans ifrågavarande fordran, 358 kronor 3 öre.

Statskontoret har i utlåtande den 16 december 1937 funnit vad i ärendet
anförts utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande av statsverkets ifrågavarande
fordran hos Dyrssen. Ämbetsverket tillstyrkte förty, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen, att kronans fordran finge efterskänkas.

Departementschefen har med hänsyn till omständigheterna i ärendet funnit
det skäligt, att kronan avstår från sin fordran hos Dyrssen på grund av
omförmälda domstolsutslag.

Då Kungl. Majits förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige vicekorpralen
J. P. G. N. Dyrssen må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens
utslag den 4 februari 1936 åliggande skyldighet att
till kronan utgiva 358 kronor 3 öre.

4:o) Under punkt 4:o) i förenämnda proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att värnpliktige G. E. Velin må befrias från den
honom jämlikt krigshovrättens utslag den 23 mars 1937 åliggande skyldighet
att till kronan utgiva skadestånd med 864 kronor 12 öre.

Den 1 september 1936 framförde vid Gotlands artillerikår tjänstgörande
värnpliktige nr 246 15/1935 Gösta Elis Velin i tjänsteärende en kronan
tillhörig lastautomobil å allmänna landsvägen genom Boge socken. Därvid
kom bilen vid passerandet av en kurva i svängning med påföljd att den
lämnade vägen och välte omkull i landsvägsdiket, varvid skador tillfogades
såväl bilen som å densamma lastad materiel.

Sedan saken hänskjuta till artillerikårens krigsrätt för undersökning
rörande skadans uppkomst, yrkades av vederbörande åklagare, som förmenade,
att Velin genom att hava vid tillfället ökat farten måste anses hava
varit vållande till de uppkomna skadorna, åläggande för denne att till kronan
utgiva ersättning för desamma med 864 kronor 12 öre.

Genom utslag den 9 oktober 1936 fanff krigsrätten, enär omständigheterna

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

i målet gåve anledning antaga, att Velin icke varit vållande till den olyckshändelse,
varigenom ifrågavarande skador uppkommit, åklagarens skadeståndsyrkande
icke kunna bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens ombudsman enligt uppdrag av
ämbetsverkets intendentsdepartement anfört besvär över krigsrättens utslag,
yttrade i utslag den 23 mars 1937, att i målet finge anses ådagalagt, att
Velin vid ifrågavarande tillfälle underlåtit att iakttaga den omsorg och varsamhet,
som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna,
samt härigenom vållat att automobilen och därå forslad, kronan tillhörig
materiel skadats. Då Velin på grund härav ådragit sig skyldighet att ersätta
kronan ifrågavarande skador, prövade krigshovrätten, med ändring av överklagade
utslaget, lagligt förplikta Velin att såsom ersättning för samma skador
till kronan utgiva i sådant hänseende fordrade beloppet 864 kronor 12 öre.
Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde Velin ej fullfölja talan mot krigshovrättens
utslag.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 april 1937, har
Velin anhållit att av nåd bliva befriad från utgivande av den honom jämlikt
krigshovrättens utslag ådömda skadeersättningen.

I utlåtande i ärendet den 14 juli 1937 hava arméförvaltningens intendentur -och civila departement anfört, att det av handlingarna i målet syntes framgå,
att Velin icke ådagalagt grov vårdslöshet vid framförandet av automobilen.
Därest automobilen varit försäkrad, skulle kostnaderna för reparation av
densamma med all sannolikhet hava gäldats av vederbörande försäkringsgivare.
Med hänsyn härtill och då Velin såsom värnpliktig blivit kommenderad
att utföra ifrågavarande körning, för vilken han icke åtnjutit särskild
ersättning, ehuru han därvid nödgats ikläda sig viss risk, ansåge sig departementen
böra tillstyrka framställning till riksdagen örn befrielse för Velin
från erläggande av det utdömda beloppet.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 16 december 1937 under erinran
örn Kungl. Majits beslut den 21 maj 1937 i anledning av riksdagens skrivelse
nr 247/1937 i fråga örn befrielse för furiren K. Å. Andersson från viss
betalningsskyldighet, vilket ärende syntes statskontoret i väsentliga delar
likartat med det nu förevarande, tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte i proposition
till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Velin måtte efterskänkas.

Departementschefen har funnit sig böra i anslutning till vad myndigheterna
anfört tillstyrka, att Velin befrias från honom enligt krigshovrättens förenämnda
utslag den 23 mars 1937 åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

I anslutning till vad departementetschefen anfört får utskottet med tillstyrkande
av Kungl. Majits förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige G. E. Velin må
befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 23
mars 1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd
med 864 krone» 12 öre.

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

9

5:o) I förenämnda proposition har Kungl. Maj:t under punkt 5:o) föreslagit
riksdagen medgiva, att vicekorpralen B. L. A. Nordström må befrias från
den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 21 december 1937 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva 181 kronor 40 öre.

%

Vice korpralen vid signalregementet nr 9/4 Bengt Lars Anders Nordström
tjänstgjorde under den hösten 1937 i trakten av Västervik anordnade
arméfälttjänstövningen såsom befälhavare för en halv stationsbilgrupp, bestående
av en kronan tillhörig lastautomobil jämte förare. Vid ett tillfälle,
då föraren lämnat lastautomobilen parkerad omedelbart bakom ett annat av
de i övningarna deltagande fordonen, hade Nordström, som icke varit körkunnig,
från vänster sida — den högra dörren hade varit låst — stigit in i
den vänsterstyrda automobilens förarhytt. Han råkade därvid av misstag
trampa ned motorns startpedal, som var placerad i förarhyttens golv omedelbart
innanför vänstra dörren, med påföljd att automobilen sattes i rörelse
framåt och tornade emot det framförstående fordonet, därvid lastautomobilens
kylare skadades.

Sedan frågan örn ersättning för de å lastautomobilen uppkomna skadorna
gjorts till föremål för handläggning vid signalregementets krigsrätt, yrkade
vederbörande åklagare, att Nordström, som vid ifrågavarande tillfälle måste
anses hava gjort sig skyldig till oaktsamhet, måtte förpliktas ersätta kronan
kostnaderna för lastutomobilens iståndsättande med 181 kronor 40 öre.

Genom utslag den 27 september 1937 fann krigsrätten med avseende å
vad i målet blivit upplyst rörande de förhållanden, under vilka den ifrågavarande
händelsen ägt rum, Nordström icke vara vållande till den å lastautomobilen
uppkomna skadan och blev förty den i målet mot Nordström
förda ersättningstalan av krigsrätten ogillad.

Genom utslag den 21 december 1937 fann emellertid krigsliovrätten, varest
vederbörande åklagare anfört besvär över krigsrättens utslag, av handlingarna
framgå, att Nordström vid ifrågavarande tillfälle förfarit oaktsamt och
att han vid sådant förhållande måste anses hava ådragit sig skyldighet att
ersätta kronan kostnaderna för ifrågavarande skada. Krigshovrätten prövade
förty, med ändring av krigsrättens utslag, lagligt förplikta Nordström att till
kronan utgiva ersättning med det fordrade och utan anmärkning lämnade
beloppet, 181 kronor 40 öre. Jämlikt 30 kap. 6 § 2 mom. rättegångsbalken
ägde Nordström ej fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

Uti en av arméförvaltningens civila departement, jämte såväl eget yttrande
som yttrande av chefen för signalregementet, den 25 januari 1938
överlämnad skrift har Nordström anhållit att bliva befriad från utgivande
av det honom jämlikt krigshovrättens utslag ådömda skadeståndsbeloppet.

Chefen för signalregementet har i förenämnda yttrande tillstyrkt bifall till
ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, att departementet med
hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter ansåge billighetsskäl tala

XJtakottet.

10 Statsutskottets utlåtande Nr SO.

för att Nordström befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet till
kronan.

Statskontoret har i utlåtande den 2 februari 1938 framhållit, att jämlikt
krigshovrättens utslag uppsåt eller grov vårdslöshet icke legat Nordström
till last- vid ifrågavarande tillfälle. Därest lastautomobilen varit skadeförsäkrad,
skulle försäkringsgivaren fått i sista hand svara för de genom
olyckshändelsen uppkomna kostnaderna. Med hänsyn därtill och till i övrigt
förekomna omständigheter tillstyrkte statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Nordström finge
efterskänkas.

Departementschefen har funnit sig i anslutning till vad myndigheterna
anfört böra tillstyrka, att Nordström befrias från honom enligt krigshovrättens
förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vicekorpralen B. L. A. Nordström
må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag
den 21 december 1937 åliggande skyldighet att till kronan
utgiva 181 kronor 40 öre. •

6:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkt 6:o) slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att furiren T. E. Svanfelt må befrias
från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 25 januari 1938 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 600 kronor.

Den 29 augusti 1936 framförde dåvarande volontären vid Karlsborgs artilleriregemente,
numera furiren i Karlsborgs luftvärnsregemente nr 30/4
Thord Edvin Svalefelt i tjänsteärende en kronan tillhörig lastautomobil
å allmänna vägen Norehoff—Nässja inom Örberga socken. Då
Svalefelt därvid i en kurva icke kunnat hålla bilen kvar på vägbanan, kom
bilen ut på högra vägkanten och välte med påföljd att bilen och å densamma
transporterat manskap tillfogades skada.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att automobilen bland annat på grund
av sin storlek och belastning vid tillfället varit förhållandevis svår att manövrera,
att vägen i kurvan icke varit på ett tillfredsställande sätt anordnad, till
följd varav god förfarenhet i att föra automobil varit av nöden vid tillfället,
samt att Svalefelt varit att anse högst såsom en medelgod bilförare.

Sedan Svalefelt av allmän åklagare ställts under åtal vid Aska, Dals och
Bobergs häradsrätt för det han vid ifrågavarande tillfälle icke iakttagit behörig
omsorg och varsamhet, blev Svalefelt genom utslag den 1 december
1936 på anförda skäl av häradsrätten befriad från åtalet.

Göta hovrätt, dit åtalet fullföljts, prövade genom utslag den 23 mars 1937,
enär av utredningen i målet framginge, att Svalefelt vid ifrågavarande tillfälle
icke iakttagit ali den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycks -

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

11

fall betingats av omständigheterna, lagligt att, med upphävande av överklagade
utslaget, döma Svanfelt för vad han sålunda låtit komma sig till last
jämlikt 2 och 16 §§ vägtrafikstadgan den 20 juni 1930 att till kronan utgiva
tio dagsböter, envar om två kronor. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken
ägde Svalefelt ej fullfölja talan mot hovrättens utslag.

Sedan vederbörande krigsfiskal vid regementskrigsrätten vid Karlsborgs
artilleriregemente, där undersökningsmål anhängiggjorts rörande de omständigheter,
varunder den ifrågavarande automobilen skadats, yrkat, att Svalefelt
måtte förpliktas till kronan utgiva ersättning för skadorna å automobilen
med 600 kronor, fann krigsrätten genom utslag den 30 juni 1937 sådana förhållanden
ej föreligga, att Svalefelt kunde kännas skyldig att till kronan såsom
ägare av bilen utgiva ersättning för de skador, som i följd av kullkörningen
tillfogats densamma, varför den i målet mot Svalefelt förda ersättningstalan
ej kunde av krigsrätten bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens ombudsman enligt uppdrag av
ämbetsverkets tygdepartement anfört besvär över krigsrättens utslag, yttrade
i utslag den 25 januari 1938, att i målet finge anses ådagalagt, att Svalefelt
vid ifrågavarande tillfälle underlåtit att iakttaga den omsorg och varsamhet,
som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna, samt därigenom
vållat att automobilen skadats. Då Svalefelt på grund därav ådragit
sig skyldighet att ersätta kronan ifrågavarande skador, prövade krigshovrätten,
med ändring av överklagade utslaget, lagligt förplikta Svalefelt att såsom ersättning
för samma skador till kronan utgiva i sådant hänseende fordrade
beloppet 600 kronor. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde Svalefelt icke
fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

I en av inspektören för artilleriet, jämte såväl eget yttrande som yttrande
av chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente, den 16 februari 1938 överlämnad
skrift, dagtecknad den 14 i samma månad, har Svalefelt anhållit att bliva
befriad från den honom jämlikt krigshovrättens utslag ådömda skadeersättningen.

Chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente har i förenämnda yttrande uttalat,
att av föreliggande handlingar syntes framgå, att Svalefelt icke gjort
sig skyldig till att genom grov vårdslöshet hava riskerat vare sig eget och
andras liv eller honom anförtrodd materiel. Det syntes därför sannolikt att
— därest skadorna vållats å enskild person tillhörigt motorfordon, som varit
försäkrat — försäkringsgivaren varit skyldig att utan regressrätt mot föraren
utgiva ersättning för skadorna å bilen. Då föraren av ett staten tillhörigt
motorfordon i avseende på ekonomisk ansvarighet icke borde vara ogynnsammare
ställd än föraren av ett dylikt fordon, tillhörigt enskild person, finge
regementschefen tillstyrka, att staten vidkändes kostnaderna för ifrågavarande
av sökanden vållade skada.

Inspektören för artilleriet har i sitt yttrande tillstyrkt Svalefelts ansökning
på av regementschefen anförda skäl.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 18
februari 1938 uttalat, att de ausåge sig med hänsyn till omständigheterna böra,

12

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

i likhet med chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente, tillstyrka, att Svanfelt
helt befriades från den honom ålagda ersättningsskyldigheten.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 23 februari 1938 under erinran
örn tidigare likartade fall uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till i ärendet
förekommande omständigheter tillstyrkte, att Kungl. Majit måtte i proposition
till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Svalefelt måtte efterskänkas.

Departementschefen har funnit sig böra i anslutning till vad myndigheterna
anfört tillstyrka, att Svalefelt befrias från honom enligt krigshovrättens
förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att furiren T. E. Svalefelt må
befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 25
januari 1938 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd
med 600 kronor.

Stockholm den 24 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 79.