Statsutskottets utlåtande nr 65.
3
Nr 65.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i reservbefälskungörelsen
för armén.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Arrhén (I: 52) och den andra inom andra kammaren av herrar Dickson
och Braconier (II: 60), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i reservbefälskungörelsen
för armén (SFS 1943:815), att de inskränkningar, vilka avsetts att gälla
de kategorier, som anställts enligt generalorder 1943:2140 (TLA nr 89),
upphäves i syfte att uppnå jämställdhet i pensionshänseende för officerare
i reserven.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 52 följande.
Under 1920- och 1930-talen genomgick ett förhållandevis stort antal personer
utbildningskurser i den frivilliga landstormsrörelsens regi och befordrades
till officerare och underofficerare.När andra världskriget kom, inkallades
dessa hefälskategorier i beredskapstjänst och gjorde, i trots av att de
egentligen var överåriga, tjänst till krigets slut. De mest kvalificerade av
dem erhöll vid 1944 års omorganisation inom befälskårerna anställning i
reserven. Samtliga jag här avser var då minst 48 år eller däröver, ett antal
redan 50 år eller däröver. Det sammanlagda antalet kan beräknas till omkring
hundra, cirka 60 kaptener samt återstoden löjtnanter eller fanjunkare.
Enligt generalorder (nr 2140 den 21 juni 1943; TLA nr 89) överfördes
dessa fredskonstituerade landstormsofficerare och officerare vid TAK till
officerare i reserven eller värnpliktiga officerare. De reservofficerare, som
anställts enligt här nämnda generalorder, blev jämlikt punkterna 6 och 7
i samma order, jämförda med kungl. breven av den 30 juni och den 17
december 1943 (TLA nr 63 och 111), underkastade reservbefälskungörelsen
för armén (SFS 1943:815). Därvid skulle iakttagas dels att ifrågavarande
personal skulle anses tillhöra kategorien värnpliktsavgångna, dels ock att
till personalen icke skulle utgå pension eller däremot svarande förmåner i
vidare mån än att den, som vid överföringen innehade anställning såsom underofficer
i reserven, skulle äga bibehålla den rätt till pension han må ha
förvärvat i dylik anställning.
Nu gällande bestämmelser på området innebär alltså, att de till reserven
överförda, tidigare fredskonstituerade landstormsofficerarna undantagits
från rätten till pension, i trots av att de i likhet med alla andra reservofficerare
är tjänstgöringsskyldiga i krig till och med 65 års ålder. Det före
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 65.
faller mig, som om rimliga skäl för en dylik uppdelning icke föreligger
med hänsyn till dels de offer i tid och pengar, som den kategori, det här
gäller, underkastat sig i och för sin utbildning, och dels att de nu i fråga om
tjänstgöringsskyldighet står i samma linje som andra, vilka anställts i
reserven.
över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, försvarets civilförvaltning och statskontoret avgivit utlåtanden.
Försvarets civilförvaltning anför följande.
I motionerna har hemställts »om sådan ändring i reservbefälskungörelsen
för armén (SFS 1943: 815), att de inskränkningar, vilka avsetts att gälla de
kategorier, som anställts enligt generalorder 1943: 2140 (TFA nr 89), upphäves
i syfte att uppnå jämställdhet i pensionshänseende för officerare i reserven.
» I anledning härav må framhållas, att de åsyftade inskränkningarna
icke meddelats i förenämnda reservbefälskungörelse utan i Kungl. Maj:ts
i motionerna åberopade beslut och i förenämnda generalorder, vilken intagits
å TLB nr 89/1943. Vid sådant förhållande torde — trots motionsyrkandets
formella avfattning — syftemålet med detsamma vara enahanda
som avsetts med tidigare vid 1945 och 1952 års riksdag motionsvis framförda
förslag, nämligen införandet av rätt till reservpension för här ifrågavarande
kategori reservofficerare. Sistnämnda motioner hava av riksdagen
avslagits (jämför bankoutsk. uti. 1945 nr 36 och statsutsk. uti. 1952 nr
113). Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944 funnit en av
värnpliktiga officerares riksförbund år 1943 gjord framställning om pensionsrätt
för vissa landstormsofficerare, som den 1 januari 1944 kommo att
vinna officersanställning i reserven, icke föranleda någon Kungl. Maj :ts
åtgärd.
Civilförvaltningen får med avseende å ifrågavarande spörsmål hänvisa
till sitt den 23 februari 1945 avgivna utlåtande över förenämnda vid 1945
års riksdag väckta motioner, vilket återgivits i bankoutsk. uti. 1945: 36.
Civilförvaltningen kan icke finna skäl förebragta, som böra föranleda till
ett ändrat ställningstagande i denna fråga, och kan följaktligen icke tillstyrka
åtgärder i syfte att bereda här ifrågavarande reservofficerare rätt
till reservpension.
Statskontoret har anfört följande.
Den av motionärerna väckta frågan har tidigare varit föremål för statsmakternas
prövning utan att vinna tillmötesgående. Sålunda framhöll statsutskottet
i sitt utlåtande nr 113 till 1952 års riksdag i anledning av då
väckta motioner, att vid tidigare prövning av detta spörsmål skäl till ändring
av gällande bestämmelser icke ansetts föreligga och att skäl ej heller
sedermera förebragts, som borde föranleda till ett ändrat ståndpunktstagande.
Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Då i nu föreliggande motioner icke
åberopats några nya omständigheter, lära desamma icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet. Såsom de hörda myndigheterna anfört, har vid tidigare prövning
av det i motionerna berörda spörsmålet — senast vid fjolårets riksdag
i anledning av då i ämnet väckta motioner — skäl till ändring av gällande
bestämmelser på förevarande område icke ansetts föreligga. Vid sådant för
-
Statsutskottets utlåtande nr 65.
5
hållande och då några nya omständigheter icke tillkommit, som kunna föranleda
till ett ändrat ståndpunktstagande i frågan, hemställer utskottet,
att motionerna I: 52 och II: 60 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 april 1953.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 64.