Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m.
(1 :a avd.)
I propositionen nr 41 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 3 januari 1957, föreslagit
riksdagen medgiva, att svenska staten må intill utgången av budgetåret
1959/60 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit
till ett belopp av högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska
exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier, avseende produktion
för export, tillhopa högst 100 miljoner kronor; i de angivna högsta
beloppen skall inräknas summorna av de till och med den 30 juni 1957 beviljade
garantierna.
När systemet med statliga exportkreditgarantier tillkom år 1933 var det
primära ändamålet att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen
inom landet. Senare har garantigivningen utnyttjats för handelsoch
valutapolitiska syften och i vissa avseenden modifierats med hänsyn
till bl. a. önskemålen att öka exporten på hårdvalutamarknaderna. För närvarande
innebär möjligheten att erhålla statlig exportkreditgaranti väsentligen
ett allmänt stöd åt exportnäringarna, vilkas förmåga att hävda sig i
den hårdnande konkurrensen på utlandsmarknaderna därigenom stärkes.
Av särskild betydelse kan detta vara då det gäller att vinna insteg eller behålla
en redan uppnådd position på vissa mera svårbearbetade marknader.
Det av riksdagen senast år 1954 givna bemyndigandet att meddela exportkreditgaranti
upphör att gälla med utgången av innevarande budgetår. Exportkreditnämnden
har hemställt, att dylikt bemyndigande utverkas för
ytterligare en treårsperiod. Någon ändring av nu gällande bestämmelser
för garantigivningen har nämnden inte funnit behövlig. Bestämmelserna är
nämligen enligt nämndens mening tillräckligt vida för att exportindustriens
skiftande behov av garanti skall kunna tillgodoses.
Någon erinran mot en förlängning av riksdagsbemyndigandets giltighetstid
har inte framkommit vid remissbehandlingen av nämndens förslag. De
instanser, som företräder näringslivets intressen, har tvärtom vitsordat behovet
av det statliga stöd åt exportnäringarna, som garantigivningen innebär.
I samband härmed har uttalats önskemål om uppmjukning i olika
avseenden av villkoren för garantigivningen. Sålunda har försäkringen av
valutatransferrisk föreslagits skola knytas till eventuellt uppkommande förlust
i stället för, som nu sker, till hela kreditbeloppet. Vidare har erinrats
1 liihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 39
2
Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957
om tidigare önskemål angående en mera generell tillämpning av den liögre
procentsats, 85 procent, som f. n. är förbehållen kreditgaranti vid export,
vilken är särskilt önskvärd ur valutasynpunkt. Vissa önskemål avser en
sänkning av premienivån; härvid har framhållits bl. a. att en sänkning kunde
ske om garantigivningen fick större omfattning. En välvilligare behandling
ur garantisynpunkt av långfristiga krediter har även ansetts
önskvärd.
I likhet med exportkreditnämnden och samtliga remissinstanser anser
departementschefen, att fortsatt bemyndigande alt meddela statsgaranti för
exportkredit bör utverkas av riksdagen. Bemyndigandet bör liksom det nu
gällande omfatta en treårsperiod och alltså avse budgetåren 1957/58—1959/
60. Någon anledning att ändra det högsta belopp, 300 miljoner kronor, inom
vilket staten må iklädas betalningsansvar, synes departementschefen inte
föreligga. Ej heller är någon jämkning påkallad beträffande det för garanti
vid lagerhållning av svenska varor utomlands och vid finansiering av produktion
för export avsedda högsta beloppet av 100 miljoner kronor.
Önskemålen om uppmjukning av villkoren för garantigivningen synes departementschefen
i allt väsentligt kunna tillgodoses inom ramen för exportkreditnämndens
nuvarande författningsenliga befogenhet. I likhet med
nämnden finner departementschefen därför någon ändring i de nu gällande
bestämmelserna icke vara påkallad. Skulle den skärpta konkurrensen på
exportmarknaderna medföra behov av ökat stöd, kan nämnden inom nyssnämnda
befogenhetsram anpassa sin praxis efter de ändrade förhållandena.
Bl. a. bör enligt departementschefens mening i nu rådande läge nämnden
vara oförhindrad att meddela exportkreditgaranti intill 85 procent av lämnad
kredit eller uppkommande förlust ej endast, då försäljningen kan anses
vara särskilt önskvärd ur valutasynpunkt, utan även om andra särskilda
skäl föreligger. Departementschefen syftar härvid exempelvis på det fall
då ett kraftigare exportstöd är erforderligt för att vinna insteg eller behålla
ställningen på en marknad, där förutsättningarna för den svenska
exporten bedömes gynnsamma på längre sikt. I den mån eu uppmjukning
av exportkreditnämndens praxis bedömes erforderlig, bör den givetvis ske
med nödig försiktighet och med beaktande i varje särskilt fall av den därmed
förenade ökningen av förlustrisken för staten.
Premierna för exportkreditgarantierna har, enligt vad som inhämtats, nyligen
omprövats av nämnden. Därvid har eftersträvats att på ett bättre sätt
än hittills skett avväga premierna mot de faktiska riskerna. Hittills har den
statliga garantien främst kommit att utnyttjas i affärer med förhållandevis
stora kreditrisker. De av vissa remissinstanser berörda s. k. ramgarantierna,
d. v. s. garantier avseende ett företags hela försäljning till visst land
eller vissa länder, synes möjliggöra en gynnsammare fördelning av riskerna
och därmed en sänkning av premienivån. Samma resultat torde kunna
uppnås om nämndens verksamhet utvidgas, under förutsättning dock, att
garantierna i större utsträckning än nu avser krediter, som innebär normala
eller små risker. Nu angivna omständigheter torde redan ha uppmärk
-
Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957
3
sammats av nämnden. Departementschefen förutsätter, att nämnden även
framdeles följer verksamhetens utveckling i dessa hänseenden och fortlöpande
anpassar premiesJtserna till en med hänsyn till risktagandet skälig
nivå. Med anledning av det av kommerskollegium gjorda påpekandet angående
överskottet av nämndens verksamhet framhåller departementschefen,
att det synes riktigt att nämnden har tillgång till en viss medelsreserv för att
kunna möta sina garantiförpliktelser. Behållningen, omkring 15 miljoner
kronor, förefaller i förhållande till förpliktelserna icke orimligt stor.
Det av Kooperativa förbundet föreslagna tillvägagångssättet för snabbare
hemtagning av exportvaluta genom belåning av exportdokument i utländsk
bank kan i och för sig vara möjligt. Huruvida kreditmöjligheter i utlandet
hör utnyttjas på angivet sätt får emellertid i de särskilda fallen bedömas av
vederbörande myndighet ur allmänna valuta- och penningpolitiska synpunkter.
Någon ändring av bestämmelserna angående exportkreditgaranti
torde inte vara behövlig.
Utskottet tillstyrker, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti
för exportkredit in. in. förlänges att på oförändrade grunder gälla
intill utgången av budgetåret 1959/60.
Såsom departementschefen framhållit, synas framförda önskemål om
uppmjukning av villkoren för garantigivningen kunna i allt väsentligt tillgodoses
inom ramen för exportkreditnämndens nuvarande författningsenliga
befogenhet. Därest en uppmjukning av exporlkreditnämndens praxis
bedömes erforderlig, bör den givetvis ske med nödig försiktighet och med
beaktande i varje särskilt fall av den därmed förenade ökningen av förlustrisken
för staten. Utskottet delar alltså departementschefens uppfattning
härutinnan. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet, att exportkreditnämnden
fortlöpande anpassar premiesatserna till en med hänsyn
till risktagandet skälig nivå.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att svenska staten må intill
utgången av budgetåret 1959/60 åtaga sig betalningsansvar
i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av
högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska
exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier,
avseende produktion för export, tillhopa högst 100 miljoner
kronor; i de angivna högsta beloppen skall inräknas summorna
av de till och med den 30 juni 1957 beviljade garantierna.
Stockholm den 26 februari 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
4
Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Gillström, Näsström,
Hesselbom, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Birger Andersson,
Thun, Pålsson, Holmqvist, Sunne, Lodenius, Söderberg och Jacobsson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Staxäng, fröken Elmén,
herrar Rubbestad, Svensson i Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Nilsson
i Göingegården, Karlsson i Olofström, Nihlfors och Nelander.
570333 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag