6
Statsutskottets utlåtande nr 36.
Nr 36.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
tilläggspension åt vissa pensionerade statliga befattningshavare.
(5:e avd.)
I Ivå likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Sunne och Söderquist (I: 4) samt den andra inom andra kammaren
av fröken Vinge och fröken Höjer (II: 4), har hemställts, att riksdagen
ville besluta hemställa hos Kungl. Maj:t om utredning, förslagsvis genom
1951 års pensionsutredning, om tilläggspension åt i motionerna nämnd
kategori av pensionerade statliga befattningshavare i huvudsaklig överensstämmelse
med i motionerna uppdragna riktlinjer.
Till stöd för det väckta förslaget anföres i motionen 11:4 följande.
1951 års riksdags beslut om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern
för civila anställningshavare i statens tjänst var bl. a. gynnsamt
för den kategori av befattningshavare, som vid inträdet i den tidigare gällande
pensionsåldern ännu inte hade tillräckligt antal tjänstår för att
erhålla full pension men som genom de ändrade bestämmelserna kunde
kvarstå i tjänst ytterligare något år och därigenom erhålla en viss pensionsförbättring.
De befattningshavare, som redan uppnått pensionsåldern då 1951 års
riksdagsbeslut trädde i kraft, hade emellertid inte denna möjlighet att öka
det antal tjänstår, som fick tillgodoräknas, även om de fortfarande voro
i tjänst, antingen efter att ha erhållit anstånd med avsked eller efter att
ha återanställts omedelbart efter avskedet. I intetdera fallet fick nämligen
enligt de tidigare gällande bestämmelserna tjänstgöringen efter uppnådd
pensionsålder tillgodoräknas. De befattningshavare, som det här gäller,
torde huvudsakligen utgöras av gifta eller förut gifta kvinnor, som en följd
av år ägnat hela sin tid åt skötseln av hem och barn och som därför icke
haft så många år i statstjänst. Antalet personer, som uppfylla de tre villkoren
att ha uppnått pensionsåldern före den 20 juni 1951, att icke ha
haft för full pension erforderliga tjänstår vid uppnåendet av pensionsåldern
samt att fortfarande vara i statens tjänst, är säkerligen ringa, och
kostnaderna för att ge dem en tilläggspension måste följaktligen vara små.
Rimligt synes vara, att dessa personer erhålla en sådan tilläggspension,
att deras sammanlagda pensionsförmåner komma att motsvara det belopp,
som de skulle ha erhållit, om nuvarande pensionsbestämmelser hade gällt
vid den tidpunkt, då de enligt tidigare bestämmelser uppnådde pensionsåldern.
Utskottet. Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen den 1 juni
1951, nr 335, om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila
Statsutskottets utlåtande nr 36.
7
statstjänstemän m. m. äger tjänsteman, som vid förordningens ikraftträdande
uppnått den nedre men icke den övre gränsen av vederbörande pensioneringsperiod
och till följd av anstånd med avgång blir underkastad de
i förordningen meddelade bestämmelserna, såsom tjänstår tillgodoräkna
den tid före periodens utgång, under vilken han kvarstått i tjänst. Detsamma
skall även gälla tjänsteman, som vid förordningens ikraftträdande
uppnått vederbörande pensioneringsperiods övre gräns men på grund av
anstånd med avgång kvarstår i tjänst.
Genom nämnda bestämmelser lärer motionernas syfte redan få anses
tillgodosett vad beträffar befattningshavare, som vid ikraftträdandet av
1951 års riksdagsbeslut uppnått tidigare gällande pensionsålder men erhållit
anstånd med avsked.
Vad angår den i motionerna berörda frågan om tilläggspension åt befattningshavare,
som redan vid ikraftträdandet av ifrågavarande förordning
pensionerats och därefter återanställts, skulle ett bifall till motionerna
i denna del innebära ett avsteg från vedertagna pensioneringsprinciper.
Tillgodoräknande av tjänstgöringstid efter uppnådd pensionsålder såsom
tjänstår i pensionshänseende har nämligen hittills icke ansetts böra medgivas.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna
i denna del.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1:4 och 11:4 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 33.
av herr Söderqnist.
RESERVATION.