Statsutskottets Utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 april 1910 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående anslag för uppvärmningsanordningar i vissa
institutionsbyggnader vid universitetet i Lund.
(2:a A.)
I en den 21 sistlidne januari till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 68) har Kungl. Maj:t,
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att till anordnande af centraluppvärmning
i byggnaden för den kemiska, den medicinskt-kemiska och
den farmakologiska institutionen vid universitetet i Lund på extra stat
för år 1911 bevilja ett belopp af 23,300 kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af frågan om
anslagsbehofven under riksstatens åttonde hufvudtitel omförmälde jag,
såsom inhämtas af det 1910 års statsverksproposition bilagda utdrag af
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, punkt 71,
hurusom begäran framställts om anslag för anordnande af centraluppvärmning
i vissa institutionsbyggnader vid universitetet i Lund, men att ärendet
ei var i det skick, att jag kunde då slutgiltigt anmäla detsamma inför
Eders Kungl. Maj:t.
På min hemställan blef dock i propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof ett belopp af 23,300 kronor för ändamålet af Eders
Kungl. Maj:t begärdt på extra stat för år 1911.
Bill. till Rilesd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (Nr 36—31).
1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 36.
Jag anhåller att nu få återupptaga denna fråga för att närmare
motivera berörda anslagskraf.
Hos det större akademiska konsistoriet i Lund hafva professorerna
J. M. Loven, I. C. Bang och C. E. Överton, i egenskap af föreståndare
för respektive den kemiska, den medicinskt-kemiska och den farmakologiska
institutionen vid Lunds universitet, hemställt om beredande af anslag
för ifrågavarande ändamål och därvid i en gemensam skrifvelse anfört
hufvudsakligen följande: Det torde numera knappast förekomma att i en
nybyggd vetenskaplig institution införa annat system för uppvärmning än
det centrala. På den tid, då de under Lovens, Bangs och Övertons ledning
stående institutionernas byggnader uppfördes, hade förhållandet varit ett
annat,. så att dessa ännu måste uppvärmas genom eldning med kol eller
ved i isolerade ugnar. Detta medförde emellertid hvarjehanda olägenheter,
som delvis kunde blifva rent af olidliga, hvarpå följande exempel kunde
anföras. Redan det stora antal eldstäder — cirka 30 —, som institutionernas
två vaktmästare, 1 för kemiska och 1 för medicinskt-kemiska och
farmakologiska institutionerna gemensamt, under den kalla årstiden hade att
dagligen uppelda och tillse, innebure en afsevärd olägenhet. Det kunde
nämligen knappt undvikas, att antingen eldstädernas skötsel eller ock andra
nämnda betjänte åliggande göromål komme att försummas. För öfrigt
hade det visat sig, att äfven med den sorgfälligaste skötsel af de befintliga
eldstäderna uppvärmningen af institutionernas större arbetslokaler
åtminstone under kallare vintrar ingalunda kunde bli tillräckligt effektiv.
Sålunda hade under vintern 1908—1909 å kemiska institutionen temperaturen
i föreståndarens arbetsrum under julferierna, då det underliggande
rummet ej eldats, ännu efter 2 å 3 timmars eldning ofta blott uppgått
till 4 a 6 grader öfver fryspunkten och först frampå eftermiddagen efter
oafbruten eldning kunnat uppbringas till 10 ä 12° C. Under terminerna
hade visserligen temperaturförhållandena i samma rum varit något drägligare,
men först på eftermiddagarne hade i allmänhet under vintermånaderna
temperaturen närmat sig till normal rumstemperatur. Liknande
missförhållanden rådde mer eller mindre i institutionernas samtliga arbetslokaler,
om också ej så kännbart i de mindre som i de större, så att
institutionsföreståndare och tjänstemän så väl som de studerande, hvilka
begagnade institutionerna, nödgades arbeta i lokaler, som under en stor
del af arbetstiden faktiskt vore otillräckligt uppvärmda. Andra olägenheter,
som mer eller mindre måste vidlåda det inom nämnda institutioner
använda system för uppvärmning, vore inrökning och koldamm. Exempelvis
kunde anföras, att å medicinskt-kemiska institutionen ugnarna i föreståndarens
arbetsrum och biblioteksrummet vid vissa väderleksförhållanden
Statsutskottets Utlåtande Nr 36.
3
trots upprepade reparationer och skorstenens förlängning rökte in till den
grad, att allt vistande i rummen omöjliggjordes. Det torde knappt behöfva
påpekas att ofvan anförda missförhållanden vore af den art, att de
ej blott medförde obehag och arbetsstörningar för de personer, som å
institutionerna hade sitt arbete, utan äfven risk för deras hälsa.
Äfven för institutionerna själfva, deras inventarier och arbetena å
desamma hade det nuvarande uppvärmningssättet visat sig menligt. Ej
sällan hade det vid hastigt påkommande köldperioder inträffat, att vattenlednings-
och afloppsrör, ofta under samtidig sprängning, tillfrusit i rum, som i
regel ej ansetts böra eller behöfva eldas, likasom dylikt äfven inträffat med
glasapparater, innehållande vattenlösningar. Dylika eventualiteter skulle
om ej helt undvikas dock kunna nedbringas till ett minimum, om å institutionerna
funnes central uppvärmning. Att analysvågar och andra
finare instrument i hög grad måste lida af ugnsrök och koldamm vore
för enhvar, som arbetat på ett laboratorium, lika välbekant som svårigheten
attG i rum med koleldning hålla vanliga kärl och redskap rena och
blanka. Åtskilliga finare arbeten vore rent af omöjliga att utföra under
den tid eldning måste förekomma i arbetsrummen. För en del fysikalisktkemiska
såväl som fysiologiskt-kemiska arbeten vore en lätt reglerbar rumstemperatur
erforderlig. Fn sådan vore så godt som omöjlig att åstadkomma
med nuvarande uppvärmningssätt, men skulle ej vålla någon större
svårighet å en institution med central uppvärmning. Äfven skulle de
oupphörligt återkommande dyrbara reparationerna af institutionernas eldstäder
bortfalla.
Någon ny person för värmeapparatens skötsel skulle ej behöfva anställas,
utan skulle denna åligga institutionernas vaktmästare och för dem
blifva vida mindre betungande än den eldning af institutionernas ugnar,
som för närvarande ålåge dem, hvadan man torde kunna mera än nu
påräkna deras arbetskraft för andra institutionens ändamål. — På grund
af hvad sålunda anförts anhölles, att konsistoriet måtte göra vederbörlig
framställning om beviljande af ett anslag af 23,300 kronor för inrättande
af anordningar för central uppvärmning i kemiska, medicinskt-kemiska
och farmakologiska institutionernas byggnader, hvilka bildade en gemensam
byggnadskomplex.
Vid denna skrifvelse hade fogats dels ett af »C. G. Faxe, värme- och
sanitetsteknisk byrå», den 21 april 1909 upprättadt, å 16,800 kronor
slutande kostnadsförslag rörande vattenvärmeledning för ifrågavarande
institutioners byggnad, i hvilket kostnadsförslag icke inginge vare sig
mureri-, snickeri- och måleriarbeten eller håltagningar genom väggar och
golf med igenlagning af desamma, dels beskrifning af den i kostnads
-
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 36.
förslaget afsedda vattenvärmeledningen jämte ritning öfver densamma,
dels ock en af M. P. Svensson i maj 1909 uppgjord kostnadsberäkning
öfver de för vattenledningens inläggande erforderliga mureri-, snickerioch
måleriarbeten äfvensom håltagningar, slutande denna kostnadsberäkning
å 6,500 kronor.
I skrifvelse till kanslern för rikets universitet har konsistoriet, med
förmälan att konsistoriet ansåge de föreslagna anordningarna innebära en
högst behöflig och tidsenlig förbättring af vederbörande institutioner, hvilken
äfven komme att medföra besparing i årsutgifterna, anhållit om beviljande
af det ifrågasatta anslaget med rätt att vid dess användande vidtaga
möjligen nödiga befunna ändringar, hvarigenom kostnaden icke ökades.
Kanslern har i sin skrifvelse den 11 oktober 1909 angående de s. k.
riksdagspetita upptagit förevarande förslag; och har kanslern därvid förklarat
sig anse, att af den i ämnet lämnade utredningen otvetydigt framginge,
att åtgärder ofördröjligen måste vidtagas för att i de ifrågavarande institutionernas
byggnader åvägabringa bättre uppvärmningsanordningar, hvarjämte
kanslern meddelat, att han icke hade något att erinra i fråga om
de till förslaget hörande ritningarna och kostnadsförslagen.
Uti infordradt, den 28 december 1909 afgifvet utlåtande har öfverintendentsämbetet
anfört hufvudsakligen följande: Efter inhämtande af
yttranden och upplysningar i ämnet och skedd granskning af handlingarna
i ärendet funne ämbetet väl icke anledning att framställa någon anmärkning
vare sig emot det föreliggande förslaget eller mot den beräknade
arbetskostnaden, men ansåge sig likväl böra erinra, att nämnda förslag,
som bestode af skissartade ritningar och specifikation med kort beskrifning,
väl vore tillräckligt att i hufvudsak angifva huru man tänkt sig systemet,
men otillräckligt för bedömande huruledes anläggningen i sin helhet kunde
komma att funktionera, samt att det följaktligen vore oundgängligen nödigt
att, innan uppgörelse om arbetets utförande skedde, fullständiga ritningar
med tillhörande handlingar komme att upprättas.
Till förtydligande af hvad öfverintendentsämbetet i nyssberörda underdåniga
utlåtande anfört har öfverintendenten C. Möller i en till ecklesiastikdepartementet
ingifven promemoria framhållit, att förslaget, sådant det
åskådliggjorts genom de företedda ritningarna m. m., otvetydigt gåfve vid
handen dels att det föreslagna systemet lämpade sig för byggnaden i fråga
och dels att det kunde genomföras för den beräknade kostnaden. Rörande
»funktionerandet» kunde ej heller därom råda något tvifvel, under förutsättning
att förslagets detaljer — elementens storlek m. m. — utarbetades
af fullt sakkunnig person. Enär dylika detaljer icke funnes bifogade förslaget
— och ämbetet följaktligen icke kunnat ingå i pröfning af dessa —
Statsutskottets Utlåtande Nr 36.
5
hade ämbetet velat betona vikten af att dylika ritningar m. m. utarbetades,
innan arbetenas utförande igångsattes.
Då jag i likhet med de akademiska myndigheterna anser det af den
förebragta utredningen framgå, att en förbättring af uppvärmningsanordningarna
inom ifrågavarande institutioners byggnader är af verkligt behof
påkallad, och ej finner något vara att anmärka mot det framställda förslaget
— för hvars utförande öfverintendentsämbetets erinran bör lända
till efterrättelse — får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t, med återkallande af den i 1910 års statsverksproposition gjorda
framställningen angående anslag å extra stat för uppvärmningsanordningar
i vissa institutionsbyggnader i Lund, täcktes föreslå Riksdagen att till
anordnande af centraluppvärmning i byggnaden för den kemiska, -den
medicinskt-kemiska och den farmakologiska institutionen vid universitetet
i Lund på extra stat för år 1911 bevilja ett belopp af 23,300 kronor.»
Ehuruväl utskottet, som tagit del af handlingarna i ärendet, funnit
det för ifrågavarande uppvärmningsanordningar utarbetade förslaget med
kostnadsberäkningar vara i sina detaljer synnerligen ofullständigt, har
utskottet likväl med hänsyn till det, enligt hvad af statsrådsprotokollet
framgår, trängande behofvet af att ifrågavarande värmeledning kommer
till stånd, ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag; och får utskottet
förty hemställa,
att Riksdagen må till anordnande af centraluppvärmning
i byggnaden för den kemiska, den medicinsktkemiska
och den farmakologiska institutionen vid universitetet
i Lund på extra stat för år 1911 bevilja ett
belopp af 23,300 kronor.
Stockholm den 15 april 1910.
Utskottets
yttrande.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.