8
Statsutskottets utlåtande Nr 34.
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1942 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till
ombyggnad och modernisering av tjänstebostäderna
vid statens järnvägar.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr E. Gustafsson i Tenhult m. fl. väckt
motion, nr 38, har hemställts, att riksdagen må bevilja ett anslag av 500,000
kronor till ombyggnad och modernisering av tjänstebostäderna vid statens
järnvägar.
I ett av utskottet från järnvägsstyrelsen införskaffat, den 7 februari 1942
dagtecknat utlåtande anföres följande:
»Under en följd av år har Kungl. Majit anvisat medel ur statens järnvägars
förnyelsefond dels för förändring av enrumslägenheter till lägenheter om två
rum och kök, dels också för modernisering av bostadslägenheter. För förstnämnda
ändamål har för vartdera av åren 1932—1937 beviljats ett anslag av
100.000 kronor och för vartdera av åren 1938—1942 ett anslag av 150,000 kronor
samt för sistnämnda ändamål för vartdera av åren 1939—1942 ett anslag av
500.000 kronor. Tidigare utgingo kostnaderna för dess moderniseringsarbeten
av anslaget till diverse förnyelsearbeten och ersättningsanskaffningar å spår
och bangårdar med husbyggnader.
I motionen framhålles, att under åren 1939—1941 modernisering och förbättring
av tjänstebostäderna vid statens järnvägar i viss utsträckning fortgått,
men att järnvägsstyrelsen däremot av ekonomiska skäl ansett sig i avvaktan
på lägre priser på byggnadsmaterial böra upphöra med förändringar
från enrumslägenheter till tvårumslägenheter och att järnvägsstyrelsens inställning
till byggnadsverksamheten i detta avseende måste allvarligt beklagas.
Vidare framhålles, att 1941 års riksdag i anledning av proposition
beviljat avsevärda belopp för bostadsproduktion, varvid i propositionen framhållits,
att betydande summor föreslagits som rena förbättringsbidrag, för
att byggnadsverksamheten därigenom skulle komma igång utan avvaktan på
lägre priser, varför motionärerna finna det egendomligt, att ett statens affärsdrivande
verk anser sig uteslutande av ekonomiska skäl böra avvakta gynnsammare
prisläge.
Det är icke riktigt såsom i motionen framhållits, att järnvägsstyrelsen upphört
med förändring av enrumslägenheter till tvårumslägenheter. Dessa
arbeten hava i viss utsträckning pågått, men måste styrelsen medgiva, att
från dess sida en stor återhållsamhet gjort sig gällande i avseende på denna
byggnadsverksamhet; en återhållsamhet som styrelsen med hänsyn till nuvarande
prisförhållanden anser fullt motiverad. Då kostnaderna för tillbyggnad
av exempelvis en banvaktsstuga med ytterligare ett rum, visserligen
Statsutskottets utlåtande Nr 34.
9
med samtidig förbättring av huset i övrigt och med anordnande av värmeledning
samt vatten- och avloppsledningar, uppgå till 12 å 15,000 kronor, så
finner styrelsen det icke ekonomiskt försvarbart att nedlägga så stora kostnader
annat än i de fall då bostadens beskaffenhet påkallar omedelbar
åtgärd. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att dessa om- och tillbyggnader
i regel icke gälla lägenheter, som äro direkt olämpliga som bostäder
i annan mån än att rumsantalet är för litet enligt nutida anspråk på
en god och ändamålsenlig bostad. Styrelsen anser sig vidare böra framhålla,
utan att därför vilja göra gällande att sedvanliga förräntningskrav kunna eller
böra uppställas på dessa bostadsförbättringar, att gentemot ovannämnda
kapitalutlägg svarar enligt vid statens järnvägar gällande principer vid bestämmande
av hyrorna en hyreshöjning av i regel endast 200 å 220 kronor.
Även denna i förhållande till kapitalutlägget för låga hyresförhöjning — utgörande
dock nära en fördubbling av hyran å förutvarande enrumslägenheter
— anses av många befattningshavare vara för betungande, varför vederbörande
i flera fall föredraga att bebo en billigare enrumslägenhet i stället
för en erbjuden tvårumslägenhet.
Med hänsyn till vad ovan framhållits, måste det anses förklarligt örn
styrelsen, med de vid upprepade tillfällen framförda kraven på en affärsmässig
skötsel av statsbanorna, iakttager återhållsamhet med avseende på
denna byggnadsverksamhet i avvaktan på att en lägre prisnivå skall göra det
möjligt för styrelsen att inom ramen av beviljade anslag tillgodose ett
större antal befattningshavare med förbättrade bostäder. Från styrelsens
sida föreligger emellertid icke något bristande intresse för att söka förbättra
statens järnvägars bostadsbestånd.
Yad gäller moderniseringar av bostadshusen d. v. s. införande av moderna
bekvämligheter såsom vatten och avlopp, tvättstugor, värmeledning, toaletter
m. m., så hava dessa arbeten under de senaste åren bedrivits inom ramen
av det för vartdera året beviljade anslaget av 500,000 kronor, vilket tillfullo
förbrukats. Styrelsen strävar därvid att i första hand tillgodose behovet av
vatten- ocji avloppsledningar till sådana bostäder, som sakna dessa bekvämligheter.
Med hänsyn till rådande tidsförhållanden har styrelsen icke ansett sig
böra hemställa om högre anslag för dess moderniseringsarbeten än som
skett. Därest riksdagen finner angeläget, att moderniseringsarbetena trots
ovan berörda förhållanden bedrivas i snabbare takt än som ägt rum under de
senaste åren, skall styrelsen emellertid vidtaga härav betingade åtgärder,
varvid dock erforderliga ytterligare anslag, såsom hittills skett, torde böra
anvisas ur statens järnvägars förnyelsefond.»
Behovet av en förbättring av statens järnvägars omfattande bostadsbestånd
har vid 1939 års lagtima riksdag ansetts motivera en riksdagens särskilda hänvändelse
till Kungl. Majit. I sin på förslag av statsutskottet avlåtna skrivelse
(nr 72) erinrade riksdagen örn de stora ansträngningar som ej minst med
tanke på familjebildningen göras för bostädernas förbättring. Det vore, framhöll
riksdagen, uppenbart, att beskaffenheten av de bostäder, staten såsom ar
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 6 sand. Nr 29—34. 42 2
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 34.
betsgivare tillliandahölle sina anställda, måste alldeles särskilt uppmärksammas.
Bostadsbeståndet inom statens järnvägar kunde, uttalade riksdagen vidare,
icke anses tillfredsställande. Det totala antalet bostadslägenheter vid
statens järnvägar utgjorde 8,251, av vilka icke mindre än 2,594 vore enrumslägenheter.
Beträffande sanitära anordningar, såsom vattenledning och avlopp
samt tillgång till tvättstuga o. s. v., erinrade riksdagen, att många av lägenheterna
enligt uppgift ej fyllde ens blygsamt ställda nutida anspråk.
Förhållandena med avseende å statens järnvägars bostadsbestånd få väl
alltjämt bedömas som i viss mån otillfredsställande, i all synnerhet om man
tager i betraktande att ett antal ekonomiskt svagt ställda enskilda banor på
senaste tiden förstatligats. Årsanslagen under de senaste åren ha utgjort för
bostädernas modernisering 500,000 kronor och för deras utvidgning till lägenheter
örn två rum och kök 150,000 kronor, vilket sistnämnda anslag emellertid
icke helt förbrukats.
Ett viktigt förhållande, som icke beröres i motionen men som ej får förbises
när det gäller att bedöma möjligheterna att modernisera statsbanornas
bostadsbestånd, är de stora kapitalutlägg, som ombyggnadsåtgärderna och i
all synnerhet bostädernas utvidgning kräva. Att med inflytande hyror förränta
dessa utlägg är i allmänhet icke möjligt. I järnvägsstyrelsens skrivelse
har angivits, att utökningen av en banvaktsstuga med ytterligare ett rum kan,
inräknat bostadens förbättring och modernisering i övrigt, draga en kostnad av
12,000—15,000 kronor. Det sistnämnda beloppet torde dock avse från järnvägarnas
äldre tid kvarstående, i så hög grad förfallna bostadshus, att ombyggnaden
i själva verket är att betrakta som en nybyggnad.
Vid lösningen av den viktiga frågan om statsbanornas möjligheter att för
rimliga kostnader skaffa lämpliga tjänstebostäder åt den stora personal, som
härav är i så hög grad beroende, finnes anledning antaga, att järn vägsledningen
ej förhåller sig avvaktande, i förväntan att läget på den allmänna byggnadsmarknaden
möjligen skall ljusna, utan undersöker de utvägar, som för styrelsens
egen del härvidlag kunna stå till buds.
Utan att underskatta förevarande både allmänt samhälleligt och i statens
egenskap av företagare viktiga spörsmål örn en erforderlig upprustning av statens
järnvägars bostadsbestånd vill utskottet förutsätta, att detsamma utan
någon riksdagens förnyade hänvändelse till Kungl. Majit skall vinna det beaktande
frågan otvivelaktigt tarvar. Under erinran också att medel för ändamålet
kunna beredas från statens järnvägars förnyelsefond och att riksdagens
medverkan i detta avseende alltså ej är påkallad, hemställer utskottet,
att motionen II: 38 ej må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 24 februari 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 30.
Reservation
av herrar von Heland, Svensson i Grönvik och Hansson i Rubbestad.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.