Statsutskottets utlåtande nr 288

Utlåtande 1943:Su258 - höst

Statsutskottets utlåtande nr 288.

1

Nr 258.

Ankom till riksdagens kansli den 16 november 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1943!44 till vissa ersättningar åt arbetare
vid Salsåkers sågverk m. fl.

(3:e avd.)

I propositionen nr 358 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av chefen för socialdepartementet
förordade grunder för ersättningar åt arbetare m. fl. vid Salsåkers sågverk,
dels ock till Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av
63,700 kronor.

Sedan fyra inom Nordingrå socken, Västernorrlands län, belägna sågverk,
däribland Salsåkers ångsåg med omkring 180 arbetare, år 1932 nödgats nedlägga
driften, beviljade Kungl. Majit genom beslut den 10 november 1933
ett statslån å 350,000 kronor i syfte att möjliggöra återupptagandet av
driften vid Salsåkers sågverk. Åren 1936 och 1940 ha ytterligare statslån
beviljats å sammanlagt 230,000 kronor, varjämte dåvarande ägaren, aktiebolaget
Salsåkers industrier, vars aktiemajoritet (46 aktier av 50) innehades
av landssekreteraren i länet såsom representant för det allmännas intressen,
år 1939 erhöll ett subventionsbelopp av 85,000 kronor. Härigenom har
driften, örn än i inskränkt omfattning, kunnat upprätthållas.

Fristen för lånens återbetalning har vid olika tillfällen förlängts och utlöper
den 31 december 193:3. Den 1 september 1943 återstod ett oguldet
kapitalbelopp av 489,030 kronor jämte ränta. Från bolagets sida har framhållits,
att en återbetalning av lånen icke kan ske utan driftnedläggelse.
Arbetarstammen består av ett 80-tal arbetare.

I skrivelse den 1 juli 1943 hemställde vissa kommunala myndigheter i
Nordingrå kommun samt ortens fackförening m. fl. sammanslutningar örn ytterligare
förlängning av tiden för återbetalandet av bolagets statslån.

I skrivelsen framhölls, bland annat, att vid ett nedläggande av driften,
trots den rådande goda arbetstillgången, ett trettiotal anställda på grund
av ålder eller fastighetsinnehav skulle möta stora svårigheter att erhålla
arbete i öppna marknaden. Därest driften stoppades redan nu, måste man

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 288. rasa 43

2

Statsutskottets utlåtande nr 258.

således räkna med att dessa på ett eller annat sätt måste få sin framtida
försörjning ordnad av stat eller kommun. För ett år sedan funnes skäl antaga,
att denna vid orten bundna arbetskraft skulle genom övergång till
småindustriell och hemindustriell verksamhet kunna beredas försörjning vid
driftens nedläggande. Det hade emellertid sedan dess visat sig, att det nu
vore så gott som omöjligt att skapa någon småindustri.

Under åberopande härav hemställdes i skrivelsen, att aktiebolaget Salsåkers
industri måtte beviljas ytterligare uppskov med återbetalningen av
bolagets statslån, intill dess åtgärder kunnat vidtagas för beredande av
försörjningsmöjligheter åt den ej flyttbara arbetskraften vid bolaget i åtminstone
samma omfattning som den dåvarande eller, örn försäljning av
företaget måste ske, att företräde måtte givas sådan köpare, som ämnade
upprätthålla driften på platsen, eller slutligen, därest driften måste nedläggas,
att försörjningsmöjligheter måtte beredas den arbetskraft, som därvid bleve
ledig och ej kunde omplaceras.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anförde i yttrande över sistnämnda
ansökning, att för driftens fortsättande av nuvarande ägaren till sågverket
vore ofrånkomligt, ej blott fortsatt anstånd med statslånens återbetalande
utan även, med hänsyn till rådande höga timmerpriser, att ett ytterligare
rörelsekapital av minst 200,000 kronor ställdes till förfogande. Länsstyrelsen
underströk angelägenheten av åtgärder från statens sida för att i görligast
största utsträckning hålla arbetarna skadeslösa till följd av sågverksdriftens
nedläggande.

Genom beslut den 27 augusti 1943 fann Kungl. Majit framställningen i
vad den avsåge ytterligare uppskov med lånets återbetalning ej föranleda
någon åtgärd, men förklarade sig vilja beträffande ärendet i övrigt framdeles
meddela beslut.

Bolagets styrelse har därefter efter samråd med ombudsmannen i statskontoret
inlett förhandlingar med spekulanter på bolagets egendom. Dessa ha nu lett
till att försäljningsavtal slutits med Igelsta trävaruaktiebolag, Östertälje.
Sistnämnda bolag har emellertid ej för avsikt att fortsätta driften vid sågverket.
Genom försäljningen har aktiebolaget Salsåkers industrier blivit i
stånd att till fullo återgälda statslånen, å vilka den 1 september 1943 återstod
oguldet ett kapitalbelopp av tillhopa 489,030 kronor, ävensom att erlägga
å lånen upplupen ränta. Försäljningssumman beräknas härutöver
komma att förslå till återbetalning av större delen av, eventuellt hela, den
bolaget beviljade statssubventionen å 85,000 kronor. Köparen har förklarat
sig villig att bereda sysselsättning åt ett trettiotal av bolagets arbetare vid
ett köparen tillhörigt sågverk i Östertälje, att bekosta flyttningskostnaderna
för dessa arbetare ävensom att lämna verksamt bidrag till uppförande av
egna hem vid den nya arbetsplatsen. Tre äldre förmän, vilka kvarstannade
i Salsåker, skulle där beredas förmånen av fri bostad under sin och eventuellt
efterlevande hustrus livstid. Motsvarande förmån skulle tillkomma 9
arbetare i åldern 56 år och därutöver under minst tre år samt alla övriga
arbetare under minst ett år.

Statsutskottets utlåtande nr 258.

3

Sedan länsstyrelsen tillsatt en särskild kommitté med uppdrag att följa
utvecklingen av förhållandena vid Salsåker och vidtaga de åtgärder, som
kommittén kunde finna påkallade beträffande de vid sågverket anställda,
har kommittén till länsstyrelsen inkommit med förslag till ersättningar åt
de anställda arbetarna i anledning av den planerade driftnedläggelsen.
Länsstyrelsen har anslutit sig till kommitténs förslag.

Vid godtagande av kommitténs och länsstyrelsens förslag skulle ersättningar
utgå med de belopp, som framgå av följande sammanställning, vilken
jämväl utvisar den maximalt totala kostnaden, därest ersättningarna som
länsstyrelsen föreslagit skulle utgå från och med år 1943.

Grupp	Antal anställ- ningsår	Ålder	Antal arbetare	Engångs- ersättning kr.	Ärligt under-stödsbelopp intill 67 år	Total kostnad högst
			Man	Hustru
I. Med försörjnings-plikt ............	minst 20	50 år el. mer	19	1,000	400	400	196,200
II. Utan försörjnings-plikt ............	»	»	7	700	400	_	35,300
III. Med försörjnings-plikt ............	»	under 50 år	24	1,000	_	_	24,000
IV. Utan försörjnings-plikt ............	»	»	5	700	_	_	3,500
V. Med försörjnings-plikt ............	10—19		9	500	_	__	4,500
VI. Utan försörjnings-plikt ............	»	»	6	350	_	_	2,100
VII. Utan försörjnings-plikt ............	5-9	»	3	150	—	—	450
				Summa	kronor	266,050

Av den totala kostnaden, 266,050 kronor, utgöras 58,450 kronor av engångsersättningar
medan de årliga understödens sammanlagda belopp skulle
uppgå till 207,600 kronor, därest samtliga personer, som föreslagits skola
erhålla understöd, uppnå 67 års ålder.

Utöver förenämnda ersättningar föreslås, att på grund av särskilt ömmande
omständigheter engångsersättningar böra utgå till ytterligare 5 personer.
Av dessa äro två änkor efter arbetare vid sågverket, vilka avlidit
1941 respektive 1942. En av dessa, vars man varit anställd i 35 år, är
medellös och föreslås erhålla en engångsersättning med 700 kronor. Den
andra, vars man sedan år 1926 arbetat vid sågverket, lever i små omständigheter
och har ett minderårigt barn att försörja. Hon skulle tillerkännas
engångsersättning med 500 kronor. De tre andra äro arbetare, av vilka en
varit anställd sedan år 1893, en sedan år 1898 och en sedan år 1907. De
hava alla försörjningsplikt mot hustru. Emellertid åtnjuta de pension från
sågverkets förutvarande ägare, Kramfors aktiebolag, med 720 kronor per år.
Envar av dessa arbetare föreslås tilldelade en engångsersättning av 1,000
kronor. Nyssnämnda engångsersättningar utgöra tillhopa 4,200 kronor.

Länsstyrelsen framhåller slutligen, att i den av länsstyrelsen upprättade

4

Statsutskottets utlåtande nr 258.

förteckningen över anställda, som ansetts böra komma i åtnjutande av ersättning,
icke upptagits sågställaren Axel Hedin, född 1879, anställd 1891,
hustrun född 1880. Hedin hade sökt pension från Kramfors aktiebolag.
Besked hade hittills icke erhållits, huruvida framställningen bomme att bifallas
eller icke. Därest Hedin icke skulle erhålla pension från Kramfors,
borde han i förevarande ordning beredas ersättning i enlighet med under
grupp I upptagna. Skulle han emellertid erhålla pension från Kramfors,
borde ersättningen till Hedin endast utgå med engångsbeloppet 1,000 kronor
i likhet med förenämnda tre arbetare med pension från Kramfors aktiebolag.

Departementschefen har anfört följande.

När Kungl. Maj:t år 1933 beviljade lån av statsmedel för att göra det
möjligt att återupptaga driften vid Salsåkers sågverk, skedde detta med
hänsyn till behovet av att i någon mån söka undvika att ytterligare öka
den rådande svårartade arbetslösheten inom Västernorrlands sågverksindustri.
Emellertid visade det sig, att den omständigheten att sågverket ej disponerade
över egna skogstillgångar i hög grad inverkade menligt på driftsresultatet
och att utsikterna för att sågverket någonsin skulle bliva bärkraftigt
voro mycket små. Angelägenheten av att bereda arbetarna rådrum
för att söka sig utkomst inom andra näringsgrenar jämte utsikterna att
kunna sälja sågverket vid en tidpunkt, då detta kunde ske utan nämnvärd
förlust för statsverket har föranlett Kungl. Majit att giva fortsatt stöd för
driftens upprätthållande, örn än i begränsad omfattning. Antalet arbetare,
som normalt utgjorde cirka 200, har successivt minskat och uppgår för närvarande
till endast cirka 80 personer. Emellertid torde det i längden vara
oekonomiskt att upprätthålla driften vid sågverket även i denna begränsade
omfattning. Ett nedläggande av driften måste därför förr eller senare ske.
Ur flera synpunkter, framför allt med hänsyn till möjligheterna att bereda
den kvarvarande yngre arbetskraften annan sysselsättning, synes tidpunkten
härför nu vara relativt gynnsam. Som framgår av den lämnade redogörelsen
har överenskommelse nu träffats angående försäljning av sågverket till ett
annat bolag. Genom försäljningen har staten erhållit täckning för hela det
utgivna låneunderstödet varjämte jämväl större delen av, eventuellt hela, den
lämnade subventionen torde kunna återgäldas.

Köparebolaget har emellertid ej för avsikt att fortsätta driften vid sågverket,
utan har redan vidtagit åtgärder för dess nedläggande. Härigenom
komma de kvarvarande arbetarna vid sågverket att försättas i en bekymmersam
situation. Framför allt gäller detta de arbetare, som på grund av ålder
eller andra skäl ej kunna vinna sin utkomst på annat håll. För att undersöka
frågan på vad sätt och i vilken ordning bistånd skulle kunna lämnas
de genom sågverksrörelsens nedläggande berörda arbetarna har länsstyrelsen
i Västernorrlands län tillsatt en särskild kommitté med representanter
för statsverket, företaget och arbetarna. Kommittén har till länsstyrelsen
överlämnat förslag till hjälpåtgärder samt hemställt, att länsstyrelsen
måtte utverka, att statsmedel anvisas för ändamålet. Länsstyrelsen, som
ej funnit anledning till erinran mot de av kommittén föreslagna grunderna
för hjälpåtgärder, har förordat kommitténs förslag. Vid utarbetande av sitt
förslag har kommittén tagit som förebild de grunder för ersättningar till
arbetarna, som tillämpades vid nedläggandet av det Holmens bruks- och
fabriksaktiebolag tillhöriga Köja sågverk. Kommitténs förslag innebär, att
personer, som uppnått 50 års ålder och varit anställda vid sågverket i minst
20 år, skulle tillerkännas dels en årlig ersättning intill uppnådda 67 år av
400 kronor för sig själv och 400 kronor för hustrun, dels viss engångsersätt -

Statsutskottets utlåtande nr 2ö8.

5

ning, vilken för arbetare med försörjningsplikt skulle utgöra 1,000 kronor
samt för arbetare utan försörjningsplikt 700 kronor. Till arbetare tinder
50 år oell med en anställningstid av minst 5 år skulle utgå endast engångsersättningar
med belopp varierande mellan högst 1,000 och lägst 150 kronor
beroende på anställningstidens längd samt huruvida försörjningsplikt förelåge
eller ej. Härutöver skulle utgå vissa ersättningar till fyra f. d. arbetare
samt till två hustrur efter avlidna arbetare.

Under senare år har den uppfattningen alltmer gjort sig gällande att, i
de fall då ett företag definitivt nedlägger driften, företagets ägare i man av
förmåga bör bidraga till att lindra verkningarna för de anställda av driftsnedläggelsen.
I många fall lia även företagen på ett verksamt sätt bidragit
härtill. Billigheten talar för att åtgärder vidtagas jämväl till lindrande av
följderna av nedläggelsen av Salsåkers sågverk. Sågverket äges sedan år
1938 av det för sågverkets drift bildade aktiebolaget Salsåkers industrier.
Sagda bolag kan emellertid ej sägas lia drivit sågverket i eget intresse utan
fastmer för att tillgodose det allmänna intresset av att driften vid sågverket
komme att fortfara, till dess läget på arbetsmarknaden ansågs gynnsamt fölen
avveckling av driften. Genom den nu träffade överlåtelsen blir bolaget
visserligen i stånd att återbetala sin skuld hos statsverket, reen dess tillgångar
förslå ej till att härjämte ens till någon del lämna bidrag till lindring
av driftsnedläggelsens verkningar bland företagets arbetare. Med hänsyn
till föreliggande särskilda omständigheter finner jag det närmast vara
en det allmännas angelägenhet att sörja för att de svårigheter, som drabbat
de anställda, i någon mån lättas. Jag förordar därför, att statsverket i förevarande
fall påtager sig det ansvar för de anställda, som eljest skulle ha
ankommit på sågverkets ägare.

Som nämnts skulle enligt av länsstyrelsen föreslagna grunder för ersättningar
sådana utgå med dels vissa årliga belopp till arbetare över 50 år,
dels ock vissa engångsbelopp. Beträffande engångsbeloppen anser jag mig
vara i tillfälle att redan nu kunna taga ställning. Det ligger i sakens
natur, att den förestående driftsnedläggelsen kommer att omedelbart innebära
betydande ekonomiska svårigheter för framförallt de äldre arbetarna,
oavsett örn dessa kunna skaffa sig ny arbetsanställning efter längre eller
kortare tid. Utbetalandet av engångsbeloppen i samband med driftsnedläggelsen
skulle i denna situation vara ett värdefullt stöd. Av länsstyrelsen
föreslagna grunder ifråga om engångsersättningar till arbetarna anser jag
mig kunna godtaga. Sammanlagda beloppet av nämnda engångsersättningar
skulle utgöra 58,450 kronor.

Jag anser mig likaledes böra förorda länsstyrelsens förslag i fråga om
vissa engångsersättningar, som av särskilda anledningar skulle utgå till ytterligare
6 personer, varav 4 f. d. anställda samt tva änkor efter arbetare vid
sågverket. Engångsersättningarna åt sistberörda personer skulle komma att
uppgå till 5,200 kronor. För engångsersättningar bör därför räknas med ett
belopp av inalles (58,450 + 5,200) 63,650 kronor eller avrundat 63,^00 kronor.

Yad de årligen utgående beloppen beträffar, delar jag länsstyrelsens
uppfattning, att de äldre arbetarna böra beredas en rimlig ersättning.
Emellertid torde frågan om såväl ersättningarnas storlek som deras form
behöva bli föremål för ytterligare utredningar och överväganden, varför jag
har för avsikt att, sedan en dylik utredning verkställts, framlägga förslag härutinnan.
Skulle därvid de årliga ersättningarna komma att begränsas på
sätt länsstyrelsen föreslagit att utgå allenast till arbetare (iver 50 ar, torde
det böra övervägas, huruvida icke engångsersättningarna till arbetare, vilka
närma sig 50-årsåldern, böra bli föremål för en justering uppåt.

6

Statsutskottets utlåtande nr 258.

Utskottet.

De av mig nu förordade ersättningarna synas lämpligen kunna utbetalas
genom länsstyrelsens försorg. Då det synes angeläget, att ersättningarna
snarast möjligt tilldelas vederbörande, torde medel för ändamålet böra anvisas
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 och därvid upptagas
under ett särskilt anslag under rubriken Vissa ersättningar åt arbetare
vid Salsåkers sågverk m. fl.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet ha företag, som definitivt nedlägga
driften, i många fall verksamt bidragit till att lindra verkningarna för
de anställda av driftnedläggelsen. I likhet med departementschefen finner
utskottet billigheten kräva, att åtgärder i samma syfte vidtagas jämväl i
anledning av nedläggandet av Salsåkers sågverk.

Verkets ägare, aktiebolaget Salsåkers industrier, har från sin tillblivelse
bedrivit rörelsen för att tillgodose det allmännas intresse av att såväl verksamheten
upprätthölles som att de subventioner återvunnes, vilka av arbetsmarknadspolitiska
skäl lämnats företaget. Då sågverket nu vid en lämplig
tidpunkt försäljes blir bolaget visserligen i stånd att återbetala sin skuld
till staten, men dess tillgångar förslå ej att ens till någon del lämna bidrag
till lindring av driftsnedläggelsens verkningar bland företagets arbetare.
Under sådana omständigheter biträder utskottet av departementschefen förordat
förslag, att statsverket i förevarande fall påtager sig det ansvar för
de anställda, som eljest skulle ha ankommit på sågverkets ägare.

Ersättningar ha ifrågasatts dels i form av engångsbelopp varierande mellan
högst 1,000 kronor och lägst 150 kronor till arbetare med en anställningstid
av minst fem år, dels ock därutöver i form av årliga belopp för äldre
arbetare med längre anställningstid. Därjämte ha engångsersättningar föreslagits
utgå till fyra före detta anställda samt till två änkor efter arbetare
vid sågverket.

Departementschefen har i nu ifrågavarande sammanhang framlagt förslag
endast beträffande engångsbeloppen. Vad de årligen utgående beloppen
angår har frågan om såväl ersättningarnas storlek som form ansetts kräva
ytterligare utredningar och överväganden, varför förslag härom är att förvänta
först vid en senare tidpunkt. Skulle de årliga beloppen därvid — på
sätt länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslagit — begränsas att utgå
allenast till arbetare över 50 år, bör det enligt departementschefens mening
övervägas, huruvida icke engångsersättningarna till arbetare, vilka närma sig
50-års åldern, böra bliva föremål för en justering uppåt.

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot att engångsersättningar
nu beviljas enligt av departementschefen förordade grunder.
Frågan örn och i vad män ersättning därutöver bör utgå i form av årliga
belopp påkallar icke för närvarande ställningstagande från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna av utskottet förordade grunder för ersättningar
åt arbetare m. fl. vid Salsåkers sågverk,

Statsutskottets utlåtande nr 258.

7

b) till Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 63,700
kronor.

Stockholm den 16 november 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Gränebo, Lindström, Sven Larsson, Andrén, Heiding, Karl Andersson,
Björkman, Gillström, Johan Eric Ericson och Ohlin; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Danielsson, Ward, Isacsson,
Holmdahl, Andersson i Malmö, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson,
Wallentheim, Lundberg i Hälsingborg och Olsson i Kullenbergstorp.