Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956
i
Xr 25
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan.
(4:e avd.)
1 :o) Befrielse för Hugo Engelbert Lundholm från viss ersättningsskyldighet.
I propositionen nr 19 har Kungl. Maj :t (punkt 1, s. 1—3 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 januari
1956) föreslagit riksdagen medgiva, att förste kansliskrivaren vid statens
järnvägar Hugo Engelbert Lundholm må, därest han inom tid som av Kungi.
Maj:t bestämmes till järnvägsstyrelsen inbetalar 500 kronor, befrias från
honom åliggande resterande ersättningsskyldighet till kronan i anledning
av viss försummelse.
Vid ett inbrott i Stockholms norra stations avlöningskontor natten till
den 28 oktober 1952 tillgreps 24 417 kr. 29 öre i avlöningsmedel m. m.
Medlen förvarades i ett låst kassaskåp, vartill Lundholm disponerade nyckeln.
Denna hade han vid ifrågavarande tillfälle i strid mot gällande bestämmelser
förvarat undangömd i en skrivbordslåda inom expeditionslokalen.
Nyckeln torde ha använts vid tillgreppet.
Genom beslut den 23 december samma år dömdes Lundholm i disciplinär
väg av distriktskollegiet vid statens järnvägars första distrikt till tio
dagsböter för försummelse bestående däri, att han i egenskap av avlöningsförrättare
vid förenämnda station dels underlåtit att på föreskrivet sätt ha
kontanta avlöningsmedel förvarade i därför avsett kassaskåp, dels ock haft
nyckeln till kassaskåpet förvarad inom expeditionslokalen, även då han
icke var tillstädes i lokalen, med påföljd att nyckeln kunde användas vid
stölden.
Sedan Lundholm besvärat sig hos järnvägsstyrelsen, nedsatte styrelsen
straffet till fem dagsböter. Häröver anförde Lundholm besvär hos Kungl.
Maj:t, som genom beslut den 24 november 1954 ej fann skäl göra ändring
i järnvägsstyrelsens beslut.
Lundholm har vidare av vederbörande distriktschef förklarats ersättningsskyldig
för de tillgripna medlen.
I en den 24 mars 1955 dagtecknad skrift har Lundholm anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom från ådöint straff samt från skyldigheten
att ersätta statens järnvägar det stulna beloppet. Vad befrielse
från straff angår, har Kungl. Maj :t genom resolution den 4 november 1955
ej funnit skäl bifalla detta.
8
Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956
Om Lundholms personliga och ekonomiska förhållanden upplyses i propositionen
att han är född 1900, gift men saknar minderåriga barn. Han anställdes
vid statens järnvägar år 1913. Hans till kommunal inkomstskatt taxerade
inkomst under år 1954 utgjorde 12 440 kr. Han saknar förmögenhet.
Beträffande ersättningsskyldigheten har distriktschefen i utlåtande över
framställningen med hänsyn till Lundholms ekonomiska ställning tillstyrkt
befrielse från densamma medan järnvägsstyrelsen ansett den böra nedsättas
till 500 kr. och statskontoret slutligen till 1 000 kr. — under förutsättning
dock i sistnämnda fall att beloppet inbetalas inom tid som av Kungl.
Maj :t bestämmes.
Departementschef en föreslår att Lundholm befrias från ersättningsskyldighet
mot att han på sätt statskontoret föreslagit inbetalar ett belopp av
500 kr. till statsverket.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva att förste kansliskrivaren vid
statens järnvägar Hugo Engelbert Lundholm må, därest han
inom tid som av Kungl. Maj :t bestämmes till järnvägsstyrelsen
inbetalar 500 kr., befrias från honom åliggande resterande
ersättningsskyldighet till kronan i anledning av viss
försummelse.
2 ro) Befrielse för Karl Ilmar Tiensuu från viss skadeståndsskyldighet
m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 2, s. 3 och 4) föreslagit riksdagen medgiva
att skogsarbetaren Karl Ilmar Tiensuu, därest han erlägger i statsrådsprotokollet
omnämnd ersättning för rättegångskostnader, befrias från honom
ålagd skadeståndsskyldighet till kronan i anledning av en av Paj ala och
Korpilombolo tingslags häradsrätt den 17 februari 1955 meddelad dom.
Genom förenämnda dom, vilken vunnit laga kraft, dömdes Tiensuu för
vårdslöshet i trafik att till kronan böta 15 dagsböter om tre kr. Tiensuu förpliktades
även att till statens järnvägar utgiva skadestånd med 2 642 kr.
28 öre jämte fem procent ränta därå från den 8 februari 1955 tills betalning
sker samt ersättning för dess rättegångskostnader med 250 kr.
Beträffande den händelse som föranlett domen lämnas i propositionen
(s. 3 och 4) vissa närmare upplysningar.
I en den 28 mars 1955 till kommunikationsdepartementet inkommen
skrivelse har Tiensuu hemställt att på grund av dålig ekonomi befrias från
ådömd skadeståndsskyldighet. Därvid har han beträffande sina personliga
och ekonomiska förhållanden i huvudsak uppgivit, att han är gift och har
fyra barn i åldern 15 till 21 år, som alla saknar inkomst, att han själv som
skogsarbetare förtjänar 350 kr. i genomsnitt i månaden samt att han därjämte
äger en jordbruksfastighet taxerad till 9 775 kr. men intecknad till
20 000 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956
9
Såväl järnvägsstyrelsen som statskontoret har i utlåtanden över framställningen
förklarat sig intet ha något att erinra mot att Tiensuu befrias från
att erlägga det utdömda skadeståndsbeloppet.
Departementschefen förklarar sig heller icke vilja motsätta sig att Tiensuu
befrias från skadeståndsskyldighet, därest han ersätter statens järnvägar
dess rättegångskostnader om 250 kr.
Utskottet tillstyrker i likhet med departementschefen och de i ärendet
hörda remissmyndigheterna att Tiensuu befrias från honom åliggande skadeståndsskyldighet
till kronan i anledning av förberörda dom. Med hänsyn
till Tiensuus ekonomiska ställning finner utskottet dock skäligt att den ersättning
om 250 kr. till statens järnvägar för dess rättegångskostnader som
Tiensuu ålagts erlägga nedsättes till ett belopp av 100 kr. Utskottet hemställer
följaktligen,
att riksdagen må medgiva att skogsarbetaren Karl Ilmar
Tiensuu må —- därest han inom tid som av Kungl. Maj:t
bestämmes till järnvägsstyrelsen inbetalar 100 kr., utgörande
del av ersättning för rättegångskostnader — befrias från
honom åliggande resterande ersättningsskyldighet beträffande
rättegångskostnader ävensom honom åliggande skadeståndsskyldighet
till kronan i anledning av en av Paj ala
och Korpilombolo tingslags häradsrätt den 17 februari 1955
meddelad dom.
3:o) Befrielse för Irma C. M. Ericsson från viss betalningsskyldighet. Kungh
Maj:t har (punkt 3, s. 4 och 5) föreslagit riksdagen medgiva, att Irma Constance
Maria Ericsson, född Svedberg, må befrias från henne åliggande återstående
betalningsskyldighet till kronan till följd av en av henne utfärdad
skuldförbindelse.
Genom en den 27 februari 1923 dagtecknad revers åtog sig Irma Ericsson
gentemot generalpoststyrelsen att genom avbetalningar med 25 kr. i månaden
fullgöra en skuld å 2 229 kr. 84 öre, som hennes moder Hulda Svedberg
ådragit sig gentemot styrelsen genom att efter sin makes frånfälle obehörigen
utkvittera honom å postanvisningar tillställda pensionsbelopp. Till
fullgörande av denna förbindelse erlade Irma Ericsson intill november 1925
sammanlagt 825 kr. men upphörde därefter med avbetalningarna. Skulden
uppgår f. n. till 1 424 kr. 84 öre jämte ränta.
I skrivelse den 13 oktober 1953 har Irma Ericsson genom ombud hemställt,
att hon måtte befrias från återstående betalningsskyldighet, och som
skäl härför åberopat sjuklighet och dålig ekonomi. Av propositionen inhämtas,
att hennes till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst under år 1954
uppgick till 2 020 kr.
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 23—25
10
Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956
Generalpoststyrelsen har i avgivet utlåtande förklarat, att det med hänsyn
till Irma Ericssons ålder och övriga omständigheter förefaller sannolikt,
att hon varken nu eller framdeles kommer att bli i stånd att betala ifrågavarande
skuld, varför ett bifall till framställningen icke skulle innebära
efterskänkande av någon reell tillgång för statsverket. Styrelsen har sålunda
intet att erinra mot ett bifall till framställningen.
I ärendet har utlåtande avgivits jämväl av statskontoret, som icke velat
motsätta sig, att Irma Ericsson befrias från vidare betalningsskyldighet.
Departementschefen föreslår, att Irma Ericsson befrias från återstoden
av sin skuld till postverket.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva att Irma Constance Maria Ericsson
må befrias från henne åliggande återstående betalningsskyldighet
till kronan till följd av en av henne utfärdad
skuldförbindelse den 27 februari 1923.
4:o) Befrielse för R. Högbladh och K. H. Hedström från viss skadeståndsskyldighet.
Kungl. Maj :t har (punkt 4, s. 6 och 7) föreslagit riksdagen medgiva,
att envar av skiftförmannen Rune Högbladh och anläggningsarbetaren
Karl Henning Hedström må befrias från honom åliggande skadeståndsskyldighet
mot kronan i anledning av en av Ångermanlands västra domsagas
häradsrätt den 2 december 1953 meddelad dom.
Genom förenämnda dom, vilken vunnit laga kraft, dömdes Högbladh och
Hedström för allmänfarlig vårdslöshet att till kronan böta vardera femton
dagsböter om nio resp. tio kr. Därjämte förpliktades Högbladh och Hedström
att solidariskt i skadestånd till målsägandena i målet utgiva tillhopa
15 028 kr. 66 öre, varav 12 902 kr. 81 öre till vattenfallsstyrelsen — huvudsakligen
avseende ersättning för en förstörd kompressor — och återstoden
till enskilda målsägande. Tillika ålades Högbladh och Hedström att solidariskt
till statsverket återgälda 102 kr. 60 öre i vittneslöner.
I propositionen ha (s. 6) lämnats vissa upplysningar rörande den händelse,
som föranlett domen.
Av propositionen framgår vidare, att Högbladh och Hedström erlagt de
ådömda böterna, återgäldat statsverket de utbetalade vittneslönerna samt
till de enskilda målsägarna guldit utdömda skadeståndsbelopp om tillhopa
2 125 kr. 85 öre.
I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t, vilka ingivits till vattenfallsstyrelsen,
ha Högbladh och Hedström hemställt om befrielse från dem åliggande
betalningsskyldighet till vattenfallsstyrelsen.
Sveriges arbetsledareförbund, vari Högbladh är medlem, och Svenska
byggnadsarbetareförbundet, i vilket Hedström är medlem, ha i särskilda
Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956
11
skrivelser till Kungl. Maj:t — likaledes ingivna till vattenfallsstyrelsen —
hemställt, att Högbladh resp. Hedström måtte befrias från skyldigheten att
till vattenfallsstyrelsen utge det ådömda beloppet.
Med skrivelse den 30 november 1955 bär vattenfallsstyrelsen överlämnat
förutberörda framställningar. Styrelsen har funnit, att ett utkrävande av
Högbladh och Hedström åvilande ersättningsbelopp med hänsyn till omständigheterna
skulle drabba dem oskäligt hårt, och tillstyrker därför befrielse
från ersättningsskyldigheten.
Statskontoret har i ett i ärendet avgivet utlåtande upplyst, att Högbladh,
som är gift och har 3 minderåriga barn, taxerats till 9 000 kr. och Hedström,
som är försörjningspliktig gentemot ett minderårigt barn, till 6 820
kr. vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. Vid sådant förhållande ävensom
med beaktande av övriga föreliggande omständigheter vill statskontoret
icke motsätta sig bifall till framställningarna.
Departementschefen anser jämväl omständigheterna i ärendet motivera
bifall till de gjorda framställningarna.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må medgiva att envar av skiftförmannen
Rune Högbladh och anläggningsarbetaren Karl Henning Hedström
må befrias från honom åliggande skadeståndsskyldighet
till kronan i anledning av en av Ångermanlands västra
domsagas häradsrätt den 2 december 1953 meddelad dom.
Stockholm den 3 februari 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Närvarande: se under utlåtandet nr 23.
560162 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag