4
Statsutskottets utlåtande nr 200.
Nr 200.
Utlåtande i anledning av motionsvis gjorda framställningar avseende
dels pension åt författarinnan fru Amelie Posse,
dels förhöjd pension åt sekreteraren vid Uppsala universitet
Carl Häggquist.
(5:e avd.)
I nedan omförmälda motioner ha förslag framställts avseende dels beredande
av årlig pension åt författarinnan fru Amelie Posse, dels ock beviljande
av förhöjda pensionsförmåner åt sekreteraren vid Uppsala universitet
Carl Häggquist.
l:o) Författarinnan Amelie Posse (honnörspension). I motionen 1:272
hava herrar Holmbäck och Nerman hemställt, att riksdagen måtte, på grund
av den verksamhet för flyktingar fru Posse utövat och i avvaktan på den
utdelning hon kan komma att erhålla från likvidationsnämnden i anledning
av hos denna bevakade fordringar, tilldela henne en pension om 3 000
kronor för år.
Av handlingarna inhämtas,
att fru Posse är född den 11 februari 1884 och således 67 år gammal;
att hor den 29 maj 1915 ingick äktenskap med då förmodligen österrikiske
undersåten Oscar Brazda från Prag, vilket äktenskap upplöstes den
11 februari 1939;
att hon enligt Kungl. Maj :ts beslut den 5 maj 1939 återvann svenskt
medborgarskap;
att fru Posse och hennes make innehade en slottsegendom Lickov i Sudetlandet,
vilken år 1925 inköpts för fru Posse tillhöriga medel men som år
1939 jämte inredning beslagtogs av Gestapo, varefter inredningen år 1940
försåldes av Gestapo i Prag;
att fru Posse idkat en omfattande litterär verksamhet;
att hon unaer krigsåren med betydande personliga uppoffringar bedrivit
en omfattande hjälpverksamhet för politiska och judiska flyktingar av tjeckisk
nationalitet;
att, såvitt nu kan bedömas, fru Posses — i likvidationsnämnden bevakade
— anspråk på gottgörelse av Tyska riket för den ekonomiska förlust, som
genom berörda ingripanden tillskyndats henne, svårligen kunna leda till
något positivt resultat.
Statsutskottets utlåtande nr 200. 5
att fru Posse, som genom vänners förmedling f. n. vistas i Italien för att
om möjligt återvinna sin hälsa, numera saknar egna tillgångar;
samt att hon enligt av professor Nanna Svartz utfärdat läkarintyg på
grund av sjukdom är så gott som helt oförmögen till arbete.
Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
Statskontoret har vid upprepade tillfällen uttalat såsom sin uppfattning,
att den största försiktighet borde, särskilt med hänsyn till konsekvenserna
i olika riktningar, iakttagas från statsmakternas sida i fråga om att åt personer,
vilka icke innehaft statsanställning, bevilja pension såsom uttryck
av erkännande för en utom statens tjänst bedriven förtjänstfull verksamhet.
Med denna utgångspunkt torde, såvitt statskontoret kan bedöma, förutsättningar
icke föreligga för ett tillmötesgående av motionen. Ämbetsverket
kan fördenskull icke tillstyrka bifall till densamma.
Utskottet. Med hänsyn till den synnerligen restriktiva hållning riksdagen
hittills plägat intaga till frågor om beviljande av s. k. honnörspensioner
finner sig utskottet, även med beaktande av fru Posses humanitära insatser,
icke kunna tillstyrka, att på sätt i motionen hemställes fru Posse skulle
tillerkännas en årlig pension av statsmedel. Däremot vill utskottet i betraktande
av de i förevarande fall föreliggande ömmande omständigheterna
icke motsätta sig, att ett engångsunderstöd beviljas fru Posse. Såsom lämpligt
belopp i sådant hänseende vill utskottet föreslå 3 000 kronor i ett för allt.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionen I: 272, medgiva,
att fru Amelie Posse må tillerkännas ett engångsunderstöd
å 3 000 kronor, att utgå från anslaget till Diverse pensioner
och understöd m. m.
2:o) Sekreteraren vid Uppsala universitet Carl Häggquist (tilläggspension).
I motionen I: 429 har herr Holmbäck hemställt, att riksdagen ville
besluta, att sekreteraren vid Uppsala universitet Carl Häggquist må efter
sitt avskedstagande åtnjuta pension som om hans sekreterareänst under
första halvåret 1951 uppflyttats i lönegrad Ca 33.
I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret avgivit yttrande och därvid anfört följande.
Sekreteraren vid Uppsala universitet C. Häggquist har genom statskontorets
beslut den 13 april 1951 förklarats berättigad att vid avgång ur tjänst
tidigast den 31 juli 1951 åtnjuta ålderspension till ett grundbelopp av 10 248
kronor för år före 67 års ålder och 9 456 kronor för år för tiden därefter.
Dessa belopp utgöra hel pension i lönegrad Ca 31.
6
Statsutskottets utlåtande nr 200.
Under åberopande av att universitetskanslern åren 1948, 1949, 1950 och
1951 gjort framställningar till Kungl. Maj :t om uppflyttning av sekreterartjänsten
vid Uppsala universitet till lönegrad Ca 33, vilka framställningar
emellertid ej föranlett något Kungl. Maj :ts motsvarande förslag, har i motionen
hemställts, att pensionen för Häggquist måtte beräknas, som om
tjänsten under första halvåret 1951 uppflyttats till sistnämnda lönegrad.
Huvudprincipen för pensioneringen av statliga befattningshavare är, att
pensionerna grunda sig å befattningshavarens löne- och anställningsförhållanden
vid avgången. Uppflyttningar i lönegrad inverka icke å storleken
av pensionerna för dem som avgått ur tjänst. Sålunda har exempelvis den
lönereglering, som från och med den 1 juli 1951 genomförts för vissa chefsbefattningar,
icke föranlett omräkning av pensionerna för dem, som före
sistnämnda dag avgått från sådana befattningar. Även om beslut förelegat
om uppflyttning till högre lönegrad av den utav Häggquist innehavda sekreterare
änsten men uppflyttningen ej trätt i kraft före hans avgång ur
tjänst, hade, såsom av det anförda framgår, ett medgivande om uppräkning
av hans pension stått i strid med hittills tillämpade grunder och alltså
kommit att medföra synnerligen vittgående konsekvenser. Vid nu angivna
förhållande och då härtill kommer, att frågan om förhöjd löneställning
för den avsedda tjänsten ännu ej är avgjord, får statskontoret bestämt avstyrka
bifall till motionen.
Vid statskontorets yttrande hade fogats en från Häggquist inkommen
skrift, vari denne hemställt, att hänsyn i förevarande sammanhang måtte
tagas till av honom vid sidan om sekreterartjänsten innehavda bisysslor
inom vissa universitetsfakulteter.
Utskottet. Såsom statskontoret framhåller, är Häggquist berättigad att
vid avgång ur tjänst åtnjuta hel ålderspension i lönegrad Ca 31 med ett
grundbelopp av 10 248 kronor för år före 67 års ålder och 9 456 kronor
för år för tiden därefter. Motionärens förslag innebär, att pensionen skulle
beräknas som om Häggquists tjänst under första halvåret 1951 uppflyttats
till lönegrad Ca 33. Pensionens grundbelopp skulle därmed uppbringas till
10 920 kronor för år före 67 års ålder och till 10 128 kronor för tiden
därefter. Till stöd för sitt förslag har motionären anfört bl. a., att universitetskanslern
vid upprepade tillfällen gjort framställningar om uppflyttning
av sekreterartjänsten vid Uppsala universitet till sistnämnda lönegrad, vilka
framställningar dock avvisats med hänsyn till pågående utredning rörande
en tjänsteförteckningsrevision.
För egen del kan utskottet i likhet med statskontoret icke tillstyrka någon
åtgärd i motionens syfte. Frånsett att ett bifall till motionen skulle vara
ägnat att föregripa resultatet av pågående tjänsteförteckningsrevision, tala
principiella skäl mot att låta pensionen utgå efter en högre lönegrad än den
som gällt vid vederbörandes avgång ur tjänst. Med hänsyn till konsekvenserna
har riksdagen också hittills endast i undantagsfall medgivit avsteg
från denna princip. Några sådana särskilda omständigheter som skulle
kunna motivera ett dylikt avsteg äro enligt utskottets mening icke i före
-
Statsutskottets utlåtande nr 200.
7
varande fall för handen. Icke heller lärer hänsyn i detta sammanhang
kunna tagas till de av Häggquist vid sidan om sekreterartjänsten innehavda
bisysslorna.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att motionen I: 429 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 27 november 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 199.