8
Statsutskottets utlåtande nr 187.
Nr 187.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
samordning av det statliga anstalt sväsendet.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Gustaf Karlsson och Birger Andersson (I: 259) och den andra inom
andra kammaren av herr Mårtensson i Uddevalla in. fl. (II: 311), har hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning angående en
samordning av det statliga anstaltsväsendet.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet i den mån de ej beröres i det följande hänvisa till motionen II: 311.
över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, statskontoret avgivit yttrande, vilket bifogas detta utlåtande
(Bilaga). Vidare har utskottet hemställt om och mottagit yttranden från
styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.
Landstingsförbundet har anfört följande.
I de föreliggande motionerna pekas på de brister i den statliga anstaltsförvaltningen,
som härröra ur det förhållandet, att anstalterna sortera under
olika ämbetsverk och departement. Även enligt styrelsens mening försvårar
denna omständighet ett rationellt grepp över särskilt den ekonomiska förvaltningen
och leder till bristande enhetlighet och samordning. De ämbetsverk,
under vilka åtminstone vissa anstalter sortera, torde knappast ha den
ekonomiska expertis, som en rationell anstaltsdrift kräver. Ett annat förhållande,
som i detta sammanhang bör uppmärksammas, är, att, då de
statliga anstalterna drivas under ledning av ämbetsverk, som ha högsta
överinseendet över de vårdformer, anstalterna äro anknutna till, det blir
vederbörande ämbetsverk, som så att säga inspekterar sig självt, vilket
knappast ur principiella synpunkter kan anses riktigt.
Behov synes sålunda även enligt styrelsens mening föreligga av en bättre
samordning av det statliga anstaltsväsendet på det ekonomiska planet. En
förutsättningslös utredning av detta frågekomplex synes enligt styrelsens
mening motiverad.
Stadsförbundets yttrande är av följande lydelse.
Beträffande särskilda grenar av anstaltsvården torde det finnas anledning
att närmare undersöka förutsättningarna för en ökad samverkan mellan
de centrala ämbetsverken i syfte att uppnå fördelar för samhället i form
av ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser. Mot en utredning rörande
samordning av hela det statliga anstaltsväsendet ställer sig styrelsen däremot
mera tveksam. En centralisering av hela anstaltsväsendet till ett och
samma departement synes i vart fall icke vara någon framkomlig väg. Ett
sådant sammanförande under eu gemensam ledning av alla de olika vård
-
Statsuiskottets utlåtande nr 187.
9
former vårt samhälle för närvarande har skulle sannolikt komma att medföra
så väsentliga administrativa olägenheter, att det ej bör komma i fråga.
Eu central handläggning av alla anstaltsfrågor kan vidare i och för sig förutsättas
innebära ökade möjligheter atl tillvarataga de tillgångar i fråga
om vårdplatser och personal, vilka vid varje tillfälle stå till buds. En samordning
i andra former torde dock i vissa fall vara ändamålsenlig. Det synes
emellertid tveksamt om en dylik samordning på alla de punkter motionärerna
ifrågasätta över huvud taget är genomförbar i någon större utsträckning.
En mindre klar gränsdragning mellan skilda kategorier bland anstaltsklientelet
lär väl ej sällan kunna betecknas som ett steg tillbaka i
utvecklingen. Under de senaste årtiondena har ju socialpolitiken präglats
av en allmän strävan att såvitt möjligt skilja mellan olika grupper inom
anstaltsklientelet just med hänsyn till de föreliggande individuella vårdbehoven.
önskemålen om ett bättre utnyttjande av personalen och om eu
utjämning inom olikartade förmånssystem för vårdpersonal synas å andra
sidan vara så angelägna, att en utredning om bättre samordning i dessa
avseenden är väl motiverad, Huruvida en samordning av anstalternas arbetsdrift
och en ordnad samverkan inom hela anstaltsväsendet eller för
anstalter i olika landsändar kunna tänkas medföra några fördelar genom
minskade anstaltskostnader eller eljest undandrager sig styrelsens bedömande.
Styrelsen känner sig dock ej övertygad om att exempelvis en ökad
samverkan beträffande inköp av förnödenheter obetingat leder till ett bättre
ekonomiskt resultat.
Utskottet vill erinra om att riksdagen i anledning av väckt motion i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 8 juni 1937, nr 434, hemställt om utredning rörande
inrättandet av ett centralt organ för en planmässig organisation av
de statliga och statsunderstödda anstalterna för asociala individer. Med
hänsyn till att nämnda framställning är under övervägande inom strafflagberedningen
finner utskottet — trots att utskottet anser vad som i förevarande
motioner anförts om möjligheterna att ställa hela det statliga anstaltsväsendet
under gemensam ledning värt allt beaktande — icke lämpligt
att närmare ingå på denna fråga.
Såsom i motionerna framhålles och av remissinstanserna understrukits
torde möjligheter dock föreligga att genom en mera begränsad samverkan
mellan vederbörande centrala verk vinna avsevärda förbättringar i nuvarande
förhållanden. Statskontoret har särskilt pekat på möjligheterna
till vidgad gemensam upphandling. Utskottet förordar att fortlöpande uppmärksamhet
ägnas dessa frågor. Vidare torde en samordning av anstalternas
arbetsdrift för arbetsdugliga intagna vara ägnad att möjliggöra både
bättre vårdresultat och bättre ekonomiskt utbyte. Ett utvidgat samarbete
mellan tekniska experter bör kunna resultera i större enhetlighet än f. n.
i fråga om anstalternas standard, som självfallet ej bör sättas högre än
som betingas av vårdhänsyn. Även ett utbyte av erfarenheter rörande bästa
sättet att utnyttja personalen och en utredning om utjämning inom olikartade
förmånssystem för vårdpersonalen synes ägnade att medföra bespa
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 187.
ringar. Då enligt utskottets mening en utredning i nu antydda, mera begränsade
hänseenden icke borde verka fördröjande på den strafflagberedningen
anförtrodda, mera vidsträckta utredningen, förordar utskottet
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i förstnämnda hänseenden.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av motionerna 1:259 och
11:311 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
rörande vidgat tekniskt-ekonomiskt samarbete inom
det statliga anstaltsväsendet.
Stockholm den 24 november 1953.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Närvarande: se under utlåtandet nr 186.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom Kungl. Maj ds remiss den 21 februari 1953 har statskontoret anbefallts
att till Eder avgiva yttrande över tvenne inom riksdagen väckta
motioner 1:259, likalydande med 11:311, om utredning angående samordning
av det statliga anstaltsväsendet. Med anledning härav får ämbetsverket
anföra följande.
Statskontoret delar motionärernas uppfattning, att en bättre samordning
av det statliga anstaltsväsendet — liksom av olika statliga verk och myndigheter
i allmänhet — skulle innebära påtagliga fördelar för statsverket
och vara ägnat att minska kostnaderna. Att utvecklingen inom anstaltsväsendet,
sas om motionärerna framhållit, blivit ojämn återfaller i viss mån
på att dylik verksamhet på många områden drives såväl av staten som av
kommuner och enskilda. Viss anstaltsverksamhet har tidigare ombesörjts
uteslutande av icke statliga organ men sedermera helt förstatligats.
Den påtalade bristande samverkan mellan olika statliga verk har emellertid
ej hindrat att inom betydelsefulla avsnitt samarbete äger rum. Detta
gäller särskilt anskaffning och upphandling av olika för verksamheten
behövliga förnödenheter. På sakrevisionens initiativ verkställas sålunda
inköpen av fossilt bränsle för ett stort antal verk och myndigheter genom
försorg av arméförvaltningens intendenturavdelning. Därigenom ha förmånligare
inköpspris kunnat ernås med åtföljande avsevärda besparingar.
Genom att utbygga denna inköpsorganisation till att omfatta samtliga statliga
bränsleförbrukare och därvid även avse olja och vedbränsle, skulle
Statsutskottets utlåtande nr 187.
11
än ytterligare kostnadsminskningar kunna vinnas.. Kostnaderna för en
härav eventuellt påkallad förstärkning av intendenturavdelningens personal
skulle säkerligen bliva obetydliga i förhållande till den uppkommande
vinsten. Erinras må även om den upphandling av möbler m. in., som försvarsväsendets
centrala anskaffningsorgan, krigsmaterielverket, ombesörjer
även för den civila förvaltningen samt om postverkets handhavande
av inköpen för statsverkets behov av kontorsmateriel. En annan form av
samordning, som tillämpas, är att olika statliga organ på en och samma
ort verkställa gemensam upphandling av förnödenheter. Likaledes bör
framhållas den gemensamma upphandling, som numera äger rum för de
militära myndigheterna.
Genom att utvidga dylik centralupphandling torde det vara möjligt att i
betydande omfattning tillgodose motionärernas syfte att åstadkomma besparingar.
För att påskynda utvecklingen till en alltmer vidgad samverkan
mellan statliga verk och inrättningar — jämväl statsunderstödda sådana
— lärer en fortgående och intensifierad uppmärksamhet böra ägnas hithörande
spörsmål. I första hand synes detta som hittills böra ske genom
sakrevisionens försorg. Ämbetsverket anser sig i detta sammanhang böra
framhålla lämpligheten av att redan befintliga organ i möjligaste mån anlitas
för ändamålet. För vinnande av ovan angivna syfte torde alltså icke
erfordras någon särskild utredning.
Däremot måste ämbetsverket yppa viss tvekan om möjligheten att vinna
någon påtaglig fördel av en samordning avseende anstalternas personella
resurser för att exempelvis möjliggöra utlåning av personal mellan olika
verksamhetsområden.
Vad särskilt anstaltsväsendet angår, torde redan de stora olikheter som
föreligga beträffande klientel samt vård- och arbetsformerna utgöra avgörande
hinder för en mera ingående samverkan. Att en gemensam överstyrelse
för de olika anstalterna därvidlag skulle kunna åstadkomma en
ekonomisk planering och en samordning av anstalternas resurser, håller
statskontoret ej för troligt och innebär en sådan organisation ej någon förenkling
ur förvaltningssynpunkt. Därest här avsett utbyte av anstalter eller
anstaltsplatser över huvud taget skulle kunna ifrågakomma, lärer det även
på detta område vara nödvändigt att väsentligen pröva sig fram. Anstalt,
som har tillfälligt behov av ett ökat antal vårdplatser och kan ge anvisning
på anstalt inom annat område, som anses kunna ställa platser till förfogande,
torde böra underställa frågan Kungl. Maj ds prövning i varje särskilt
fall.
I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarien Jerdenius.
Stockholm den 9 mars 1953.
WILHELM BJÖRCK.
Gunnar Britth.
Bertil Sundström.