Statsutskottets utlåtande nr 186.
1
Nr 186.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående restitution av
tull för vissa partier till kaffesurrogat avsedda sockerbetor
och cikorierötter. !
• n- iiV . • s. . ; (3:c avd.)
••• V •••)*[:/ liii I •''* I» • ■ , / •;» ^ • ‘ - ''.7r/i , r-.j : • •: j
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
N. Holmström (I: 55) och den andra inom andra kammaren av herr T. Henriksson
(II: 105), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att tull för de
partier sockerbetor och cikorierötter, som enligt en motionerna bifogad förteckning
importerats och tullbehandlats efter tulltaxenummer 140, skall utgå efter
tulltaxenummer 46 samt att för högt betalad tull med 15 kronor per 100 kilogram
skall restitueras till varuägarna.
över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
generaltullstyrelsen den 26 april 1944 avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga
härtill. (Bilaga.)
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen II: 105.
Såsom framgår av motionerna och generaltullstyrelsens bifogade yttrande har
regeringsrätten i utslag den 10 juni 1942 funnit vissa partier till kaffesurrogat
avsedda sockerbetor böra hänföras till tulltaxenr 140 (kaffesurrogat utan tillsats
av kaffe) med en tull av 20 kronor för 100 kilogram. Sedermera har regeringsrätten
genom utslag den 20 januari 1943 funnit vissa andra partier till kaffesurrogat
avsedda såväl sockerbetor som cikorierötter böra hänföras till tulltaxenr
46 (sockerbetor, skurna och torkade, ävensom cikorierot) med en tull av
5 kronor för 100 kilogram.
Motionärerna hemställa, att riksdagen skall besluta, att tull för vissa i motionen
förtecknade varupartier, som förtullats efter den högre taxan, skall i
stället utgå efter den lägre, ävensom att den enligt detta beslut för mycket
erlagda tullen skall restitueras till varuägarna. Generaltullstyrelsen har i sitt
yttrande i vissa avseenden korrigerat förteckningen och därutöver väsentligt
utökat listan över de varupartier, beträffande vilka de i motionerna angivna
skälen för tullrestitution skulle kunna andragas.
Utskottet.
Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 186.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 186.
Såsom jämväl framgår av motionerna ha vissa varuägare, vilka med hänsyn
till regeringsrättens utslag den 10 juni 1942 underlåtit att inom föreskriven tid
överklaga tulltaxering efter den högre tulltaxan, hos Kungl. Majit anhållit, att
Kungl. Maj :t måtte antingen av nåd medgiva, att tullen i stället skulle utgå
efter den lägre taxan eller, örn så befunnes påkallat, i proposition till riksdagen
föreslå, att riksdagen måtte medgiva motsvarande nedsättning av den erlagda
tullen. Genom beslut den 30 juni 1943 fann Kungl. Majit den gjorda framställningen
icke föranleda någon åtgärd.
Örn skurna och torkade sockerbetor och cikorierötter skola tullbehandlas såsom
kaffesurrogat eller ej, är enligt vad utskottet inhämtat beroende på hur
starkt rostad varan är. Frågan örn tulltaxeringen av de i motionerna omnämnda
varupartierna kan alltså icke behandlas så enhetligt som motionärerna utgått
från. I stället bör såsom generaltullstyrelsen framhållit en eventuell restitution
av tull föregås av en prövning av varje parti i den mån ej tillräckliga upplysningar
örn varans beskaffenhet på annat sätt äro tillgängliga. Utan tvivel föreligga
numera i de flesta fall stora svårigheter att åstadkomma den för en sådan
restitution erforderliga utredningen.
I frågan, örn restitution bör beviljas, vill utskottet understryka, att regeringsrättens
ovannämnda utslag den 10 juni 1942 och den 20 januari 1943 avsågo
olika varupartier. Det är ingalunda givet att regeringsrättens sistnämnda beslut
innebär ändrat ställningstagande till frågan örn tullbehandlingen av ifrågavarande
slag av varor. De partier, vilka då voro föremål för prövning, kunna
nämligen ha varit av annan beskaffenhet än de partier, vilkas tulltaxering prövats
den 10 juni 1942. Det måste alltså vid bedömningen av frågan örn tullrestitution
förutsättas, att utgången i de besvärsmål, vilka avdömdes den 10 juni
1942, blivit densamma även örn utslagen fallit först senare, vid samma tidpunkt
som utslagen i de besvärsmål, vilka avdömdes den 20 januari 1943. Av
denna anledning kan utskottet icke tillstyrka restitution av tull för sådana
varupartier, vilkas tulltaxering varit föremål för regeringsrättens prövning.
Av generaltullstyrelsens yttrande framgår emellertid, att regeringsrättens
sistnämnda utslag hade till följd, att tullmyndigheterna ändrade sin praxis
vid tullbehandlingen av till kaffesurogat avsedda sockerbetor och cikorierötter.
Av praktiska skäl äro dessa myndigheter i behov av att i stor utsträckning
kunna fullgöra tulltaxeringen efter generella grunder, och nödvändigheten av
ändrad praxis efter regeringsrättens senare utslag kan ha berott på att myndigheterna
dragit för långt gående och stränga slutsatser av de utslag som regeringsrätten
fällde den 10 juni 1942. Det bör i detta sammanhang omnämnas, att
importörerna efter de första erfarenheterna om tullbehandlingen av ifrågavarande
varuslag torde ha lämnat sina leverantörer direktiv rörande graden av
rostning av för import till Sverige avsedda partier och att tulltaxeringen i anledning
härav icke numera i allmänhet torde giva anledning till tvekan.
Även örn alltså tullmyndigheternas praxis beträffande förtullningen av skurna
Statsutskottets utlåtande nr 186.
3
och torkade sockerbetor ävensom cikorierot ändrats i anledning av regeringsrättens
utslag den 20 januari 1943, stod det dock varuägarna öppet att genom
besvär över deras beslut draga frågan örn förtullningen under regeringsrättens
prövning. Den omständigheten att de, såsom motionärerna göra gällande, ansågo
regeringsrättens utslag den 10 juni 1942 prejudicerande för tullbehandlingen
av till kaffesurrogat avsedda sockerbetor och cikorierötter över huvud,
utgör enligt utskottets mening icke tillräckligt skäl för att erlagd tull skall restitueras
efter beslut av riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna 1: 55 och II: 105 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Bachström, Bäcklund, Holmström, Heiding, Karl Andersson,
Boman och Bosenberg; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson
i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson i Tidaholm, Olsson i Kullenbergstorp, Wallentheim;
Staxäng, fru Alvén och herr Enhsson i Frägsta.
Reservation
av herrar Bäcklund, Holmström och Eriksson i Frägsta.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 25 februari 1944 har Kungl. Maj :t anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva och till riksdagens statsutskott överlämna begärt yttrande
över de likalydande motionerna nr 55 i första kammaren av herr N. Holmström
och nr 105 i andra kammaren av herr T. Henriksson örn restitution av
tull för vissa partier till kaffesurrogat avsedda sockerbetor och cikorierötter.
I anledning härav får generaltullstyrelsen anföra följande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 186.
Till en början må lämnas en redogörelse för omständigheterna i samband
med den ändring i tulltaxeringspraxis, som ägt rum på ifrågavarande område.
I skrivelser till generaltullstyrelsen den 11 och den 13 februari samt den 17
och den 21 mars 1942 liänsköto vederbörande lokala tullmyndigheter till styrelsens
prövning fråga örn rätta tulltaxeringen av fyra partier till kaffesurrogat
avsedda sockerbetor. Tullmyndigheterna ansågo varupartierna hänförliga till
tulltaxenr 140: kaffesunrogat utan tillsats av kaffe, med tull av 20 kronor för
100 kilogram, under det att varuhavarna påyrkade tillämpning av tulltaxenr
46: vitbetor (sockerbetor): skuma och torkade; ävensom cikorierot, med tull av
5 kronor för 100 kilogram.
Genom fyra särskilda beslut den 25 februari och den 1 april 1942 fann styrelsen
varapartierna i fråga böra tulltaxeras enligt förenämnda tulltaxenr 140.
Över tre av dessa beslut anförde vederbörande varuhavare besvär hos Kungl.
Maj :t.
Genom utslag i regeringsrätten den 10 juni 1942 fann Kungl. Maj :t ej skäl
att göra ändring i de överklagade besluten.
I överensstämmelse med styrelsens ovannämnda beslut den 25 februari och
den 1 april 1942 blevo åtskilliga partier för enahanda ändamål avsedda såväl
sockerbetor som cikorierötter av de lokala tullmyndigheterna tulltaxerade enligt
nr 140. Häröver anförde flera importörer klagomål hos styrelsen under yrkande,
att varorna måtte hänföras till nr 46.
Med stöd av Kungl. Maj :ts ovannämnda utslag ävensom ett från sakkunnig
inhämtat utlåtande fann styrelsen genom ett flertal beslut under juli—september
månader 1942 skäl gilla de överklagade tulltaxeringarna.
Över flera av dessa beslut anförde varuhavarna besvär hos Kungl. Maj :t.
Genom sjutton utslag i regeringsrätten den 20 januari 1943 fann Kungl.
Maj :t skäligt att med ändring av styrelsens överklagade beslut förklara, att
däri avsedda varupartier skulle i tulltaxeringsavseende hänföras till tulltaxenr
46, och visade förty målen åter till styrelsen för ny behandling.
I överensstämmelse med Kungl. Maj :ts senaste utslag tulltaxeras numera
varor av enahanda slag enligt nr 46.
Sedan Kungl. Maj :t meddelat sistnämnda utslag den 20 januari 1943, gjordes
beträffaande åtskilliga till nr 140 hänförda partier sockerbetor och cikorierötter,
över vilkas tulltaxering besvär icke anförts eller fullföljts i vederbörlig
ordning, ävensom beträffande ett parti sockerbetor, vars tulltaxering
enligt nr 140 fastställts av Kungl. Majit den 10 juni 1942, underdåniga framställningar
i syfte att erhålla restitution av för mycket erlagd tull. Sveriges
kafferosteriers förening anhöll sålunda, att Kungl. Majit beträffande ett stort
antal varupartier, som inkommit till medlemmar av föreningar eller dem närstående
företag, måtte medgiva, att tullen finge utgå efter nr 46 med allenast
5 kronor för 100 kilogram, eller, om så befunnes påkallat, i proposition till
riksdagen föreslå, att riksdagen måtte medgiva motsvarande nedsättning av
tullen. Liknande framställning gjordes av aktiebolaget Olsson & Fredholm
beträffande vissa av bolaget införda partier. Enligt beslut den 30 juni 1943
fann Kungl. Majit dessa framställningar icke föranleda någon Kungl. Maj :ts
åtgärd. Vidare anhöllo aktiebolaget Hassan samt Einar Ahlström i Stockholm
var för sig örn återställande av försutten tid för anförande av besvär över tulltaxeringen
av ett antal av dem införda partier eller, därest detta ej kunde bifallas,
om restitution av enligt sökandenas förmenande för mycket erlagd tull för
dessa partier (sistnämnda sökande alternativt örn proposition till riksdagen angående
nedsättning av tullen). Genom resolutioner den 30 juni och den 10
Statsutskottets utlåtande nr 186.
5
december 1943, med regeringsrätten beslutade, lämnade Kungl. Maj :t emellertid
ansökningarna i såväl ena som andra avseendet utan bifall.
I föreliggande motioner hemställes, att riksdagen matte besluta, att tull för
de partier sockerbetor och cikorierötter, som enligt vid motionerna fogade förteckningar
importerats och tullbehandlats efter tulltaxenr 140, skall utgå efter
tulltaxenr 46 med allenast 5 kronor för 100 kilogram samt att för högt betalad
tull med 15 kronor för 100 kilogram skall restitueras till varuägarna. Förteckningarna
i fråga upptaga samma varupartier, som avsågos i ovanberörda
framställning av Sveriges kafferosteriers förening.
Det framhålles i motionerna, att ifrågavarande importörer icke inom fastställd
tid överklagat tulltaxeringarna, och detta förklaras hava berott därpå,
att de ansett Kungl. Maj :ts beslut den 10 juni 1942 prejudicerande och en
ändring av tulltaxeringen därför utesluten. Det av aktiebolaget Claes Kalborg
införda partier är emellertid en av de sändningar, vilkas tulltaxering enligt
nr 140 fastställts genom Kungl. Maj :ts utslag den 10 juni 1942. Denne importör
har sålunda icke försuttit någon besvärsmöjlighet. Vad de av Engwall Hellberg
aktiebolag och Vict. Th. Engwall Kommanditbolag införda partierna beträffar
anfördes besvär hos Kungl. Majit över generaltullstyrelsens beslut,
men besvären inkommo till finansdepartementet en dag efter besvärstidens utgång
och blevo därför enligt Kungl. Majits utslag den 20 januari 1943 icke
upptagna till prövning. För dessa importörers vidkommande torde uraktlåtenheten
att i laga tid fullfölja besvären icke hava berott på ovan anförda
omständighet utan vara att anse som en ren försummelse. Beträffande övriga
i förteckningarna angivna importörer torde däremot vetskapen örn Kungl.
Majits utslag den 10 juni 1942 kunna antagas ha varit en bidragande orsak
till att besvär över varornas tulltaxering icke anförts eller fullföljts i vederbörlig
ordning.
Man kan emellertid icke med säkerhet utgå från att samtliga varupartier,
som upptagits i förteckningarna, varit av beskaffenhet att böra hänföras till
nr 46. Tulltaxeringen av de till aktiebolaget Centram inkomna partierna har
icke varit föremål för styrelsens prövning, varför man här endast har importörens
egen uppgift om varans beskaffenhet att hålla sig till. Beträffande
de andra partierna har tulltaxeringen underställts generaltullstyrelsens prövning,
ehuru styrelsen i fråga örn vissa av dem på grund av gällande preskriptionsbestämmelser
icke ingått på prövning av sakfrågan. Av i samband därmed
till styrelsen överlämnade varuprov framgår, att åtminstone två av de till
aktiebolaget Carl Söderberg inkomna partierna (6 010 kilogram och 5 680
kilogram) utgjorts av varor av sådan beskaffenhet, att Kungl. Maj :ts utslag
den°20 januari 1943 icke torde kunna anses prejudicerande för deras tulltaxering.
Även beträffande övriga partier synes en eventuell tullrestitution böra
föregås av prövning, huruvida varan i tulltekniskt hänseende är att jämställa
med de i Kungl. Maj :ts utslag avsedda produkterna.
Vidare är beträffande ett av de till aktiebolaget Emil Bohlin inkomna partierna
(12 412 kilogram) att märka, att omkring tredjedelen av detsamma vid
förtullningen från tullnederlag omtulltaxerats enligt nr 46, varför tull enligt
nr 140 erlagts endast för 8 320 kilogram av ifrågavarande parti I detta sammanhang
må även rättas ett par mindre felaktigheter i förteckningarnas viktangivelser
i det av aktiebolaget A. & I. Nelson införda parti, som i förteckningarna
upptagits till 9 939 kilogram, har förtullats efter en vikt av 9 839
kilogram, och det av Aktiebolaget Eric Lindvall införda parti, som upptagits
till 10 012 kilogram, efter en vikt av 10 018 kilogram.
6
Statsutskottets utlåtande nr 186.
Slutligen må framhållas, att beträffande två av partierna (Kaffe Aktiebolaget
Telma 9 992 kilogram och Aktiebolaget Carl Söderberg 15 064 kilogram)
den i förteckningarna uppgivna firman icke är att anse som varuhavare gentemot
tullverket. Tullbeloppet har erlagts av speditionsfirma, varför eventuell
tullrestitution icke torde böra komma den i förteckningarna angivna firman
till del, med mindre den företer fullmakt från speditören eller styrker sig hava
till denne utbetalat ersättning för den utlagda tullen.
De vid motionerna fogade förteckningarna upptaga emellertid icke samtliga
partier sockerbetor och cikorierötter, som tulltaxerats enligt nr 140 utan att
detta blivit i besvärsväg ändrat. För det första hava några av de i motionerna
avsedda importörerna infört flera varupartier av ifrågavarande slag än för
dem angivits i förteckningarna. Att dessa partier icke uppgivits av importörerna
torde bero på förbisende eller missuppfattning — i några fall synas
vederbörande icke hava känt till att ändringen i tulltaxeringspraxis avsåg även
cikorierötter — och torde icke böra utgöra hinder för att en eventuell återbäring
av tullen utsträckes till att omfatta även dessa partier. Vidare finnas
utom de i motionerna avsedda företagen dels tre importörer, som enligt vad
förut sagts i likhet med Sveriges kafferosteriers förening hos Kungl. Maj :t
gjort framställningar i motionernas syfte beträffande av dem införda partier,
dels åtskilliga importörer -—- de största bland dem Kooperativa förbundet samt
Kaffe & Kolonial Aktiebolaget — som antingen icke vidtagit någon som helst
åtgärd för erhållande av ändring i tulltaxeringen av till dem inkomna partier
eller som endast klagat hos generaltullstyrelsen. Någon anledning att behandla
dessa importörer annorlunda än de i motionerna avsedda torde icke föreligga.
Styrelsen har därför låtit upprätta bifogade tablå1 över alla under tiden 1
januari 1942—31 mars 1943 enligt tulltaxenr 140 förtullade varupartier, som
kunna förmodas hava utgjort till kaffesurrogat avsedda men icke fördigberedda
sockerbetor eller cikorierötter. Beträffaande å tullnederlag upplagda varupartier,
som förtullats i delposter, har varje delpost upptagits särskilt för sig.
De i motionerna avsedda partierna hava särskilt utmärkts i tablån.
För de i tablån upptagna varupartier, som icke beröras av motionerna, gäller
liksom för de i motionerna avsedda, att man icke med säkerhet kan utgå
från att de varit av beskaffenhet att böra hänföras till tulltaxenr 46. Beträffande
flertalet av dem har tulltaxeringen icke varit föremål för styrelsens
prövning, varför man endast haft att lita till de varubeteckningar, som importörerna
begagnat i av dem angivna varuanmälningar. Av de varupartier, vilkas
tulltaxering prövats av styrelsen, har åtminstone ett visat sig vara av sådan
beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts utslag den 20 januari 1943 icke torde kunna
anses prejudicerande för dess tulltaxering, och även beträffande de övriga
synes det vara nödvändigt med en prövning, huruvida varan i tulltekniskt
hänseende är att jämställa med de i Kungl. Maj:ts utslag avsedda produkterna.
Vidare må framhållas, att det icke kan anses uteslutet, att bland de varupartier,
som under ifrågavarande tid hänförts till nr 140, kunna finnas ytterligare
några, som med nuvarande tulltaxeringspraxis böra hänföras till nr 46.
Vid upprättandet av tablån har man nämligen, såsom antytts i det föregående,
beträffande sådana varupartier, vilkas tulltaxering icke varit föremål för
styrelsens prövning, måst bygga på importörernas egna uppgifter i varuanmälningarna.
Därvid hava beteckningar som exempelvis »kaffesurrogat» och »kaffeersättning»,
såframt icke annat framgått av omständigheterna, antagits åsyfta
till nr 140 hänförliga färdigberedda produkter. Det är emellertid icke otänkbart,
att varuhavare med kännedom örn den tidigare tulltaxeringspraxis begagnat
1 Här utesluten.
Statsutskottets utlåtande nr 186.
7
sådana beteckningar även å icke färdigberedda produkter av det slag, som numera
hänföres till nr 46.
Generaltullstyrelsen anser för sin del de av motionärerna anförda omständigheterna
icke vara av beskaffenhet att kunna motivera några åtgärder i
motionernas syfte. Skulle emellertid sådana åtgärder anses böra vidtagas, torde
av den föregående utredningen framgå, dels att de icke böra inskränkas till i
motionerna avsedda företag utan komma även andra importörer till godo, dels
att eventuell återbäring av erlagd tull bör grundas på en tullteknisk prövning
av huruvida varan är att jämställa med de i Kungl. Maj :ts utslag den 20
januari 1943 avsedda produkterna. Vad den tulltekniska prövningen beträffar
må framhållas, att det i många fall torde vara svårt att numera anskaffa
prov å de införda varorna. De importörer, som icke tidigare klagat hos generaltullstyrelsen
och i samband därmed överlämnat dylika prov, kunna därför
tänkas på grand av bristande bevisning gå miste örn den återbäring av tull,
som eljest skulle hava kunnat ifrågakomma. Detta kan icke anses tillfredsställande,
i synnerhet som det i vissa fall rör sig örn mycket betydande kvantiteter
(Kooperativa Förbundet omkring 60 000 kilogram, Kaffe & Kolonial Aktiebolaget
omkring 27 000 kilogram), men utgör självfallet icke något skäl för att medgiva
återbäring av tull utan tillförlitlig bevisning örn varans beskaffenhet.
Av ovanberörda tablå framgår, att de i motionerna åsyftade partierna hava
en vikt av sammanlagt 317 371 kilogram, medan vikten av övriga partier utgör
tillhopa 327 383 kilogram. Skillnaden i tull beräknad å ena sidan efter tulltaxenr
140 och å andra sidan efter tulltaxenr 46, belöper sig till respektive
47 605 kronor 65 öre och 49 107 kronor 45 öre eller sammanlagt 96 713 kronor
10 öre. Denna siffra kan dock, enligt vad som framgår av det förut sagda, icke
anses giva ett säkert uttryck för storleken av en eventuell återbäring av tull,
därest denna grandas på en tullteknisk prövning av de införda varupartiernas
beskaffenhet, utan möjligheter finnas såväl för en ökning som för en minskning
av densamma.
Stockholm den 26 april 1944.
Kungl, generaltullstyrelsen
NILS WOHLIN.
/ H. Hartur.