Statsutskottets utlåtande nr 175.
17
Nr 175.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän översyn
av den statliga förvaltningen i rationaliseringssyfte.
(5:e avd.)
1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gustaf Elofsson och fru Svenson (1:277) och den andra inom andra
kammaren av herr Adolfsson m. fl. (II: 359), har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en allmän översyn
av förvaltningen, den civila såväl som den militära, i överensstämmelse
med motionernas syfte.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 359 följande.
Statens utgifter har under senare år ökats i betydande utsträckning, såväl
absolut som relativt. För budgetåret 1938/39 utmynnade driftbudgeten
å riksstaten i en utgiftssumma på 1 294 milj. kronor, år 1944/45 var motsvarande
summa 4 103 milj. kronor, år 1949/50 5 002 milj. kronor och lör
budgetåret 1954/55 beräknas enligt statsverkspropositionen statens utgifter
å driftbudgeten till 8 517 milj. kronor. Till en jämförelse må här anges motsvarande
siffror över nationalinkomsten. År 1938/39 utgjorde bruttonationalinkomsten
11 960 milj. kronor, år 1945 19 500 milj. kronor, år 1950
29 210 milj. kronor och för år 1954 beräknas bruttonationalprodukten uppgå
till 44 800 milj. kronor.
Det skall med tillfredsställelse konstateras att den utvidgning av den
statliga verksamheten, som ligger bakom denna utgiftsökning, medfört avsevärda
förbättringar och nödvändiga sociala reformer av betydelse för hela
folket. Men det synes även ostridigt att statsapparatens ansvällning gått i
snabbare takt än ökningen av resurserna. Förvaltningsapparaten i vårt land
har så småningom vuxit till en omfattning, som tyder på viss överorganisation.
När nya uppgifter framträtt för den statliga verksamheten, har nya
ämbetsverk ofta skapats för deras handläggning. Undan för undan har statsapparaten
lappats på och ökats. Den sålunda genom sekler pålappade statsapparaten
synes icke i sin helhet ha blivit föremål för allvarligare försök
till anpassning till den moderna tidens krav och möjligheter. I nuvarande
läge, då skattetrycket måste sägas vara hårt, är det enligt vår uppfattningangeläget
att söka åstadkomma en rationalisering av statsapparaten, så att
om möjligt en effektivisering av statsförvaltningen kan uppnås och därmed
också besparingar, vilka kan öppna vägen för skattesänkningar liksom för
utvidgad social reformverksamhet.
Givetvis har frågan om en effektivisering av statsförvaltningen, den civila
såväl som den militära, vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. År 1944 inrättades t. ex. statens organisationsnämnd, vars
verksamhet bedrives inom två avdelningar, en civil och eu militär. Nämnden
har bl. a. alt utföra systematiska organisationsundersökningar inom
statliga verk samt att över huvud taget bedriva rådgivande verksamhet i
syfte att effektivisera förvaltningsarbetet. De försök som hittills gjorts att
uppnå en förenkling och effektivisering av statsapparaten kan emellertid
icke sägas ha krönts med någon större framgång.
Åtskilliga brister i förvaltningseffektiviteten har framträtt under senare
2 Iiihany till riksdagens protokoll 195h. C> saml. Nr 172—177.
18
Statsutskottets utlåtande nr 175.
tid. Av statsrevisorernas berättelse synes varje år ha framgått att åtskillig
kritik kan riktas mot förvaltningen ur denna synpunkt. 1 sin senaste berättelse
riktade statsrevisorerna sålunda bl. a. uppmärksamheten på en
mindre tillfredsställande ordning inom den militära förvaltningen, och vid
fjolårets riksdag underströk statsutskottet t. ex. i samband med behandlingen
av bosättningslåneverksamheten nödvändigheten av bättre samarbete
och bättre kommunikationer skilda offentliga myndigheter emellan.
Det synes också böra understrykas att ärendenas behandling i ämbetsverken
lämnar åtskilligt att önska ur rationalitets- och effektivitetssynpunkt.
Ett ärende får ofta under handläggningen passera flera olika led i
ämbetsverket innan ett avgörande träffas. Det synes förekomma att vederbörande
tjänstemän vid föredragningen av ärende har att lita till uppgifter
som han erhåller i tredje och fjärde hand. En sådan handläggning kanske i
vissa fall kan vara nödvändig och ändamålsenlig. Men så torde i regel icke
vara fallet. Likaså kan man ifrågasätta huruvida ett ärende, som måste gå
trappstegsvis genom olika myndigheter, alltid blir föremål för rationell
handläggning och utredning. Ett sådant ärendes handläggning betyder ofta
en onödigt omständlig procedur genom olika myndigheter. Det må i delta
sammanhang även erinras om att statsutskottet vid fjolårets riksdag bl. a.
uttalade, att frågan om en begränsning och ett mer rationellt ordnande av
den statliga tillämpningsapparaten borde ägnas ökad uppmärksamhet.
Betydande förenklingar och därmed större effektivitet bör kunna vinnas
i de statliga institutionernas inre organisation. Men det synes oss vara av
ännu större betydelse att inom statsförvaltningen, den civila såväl som den
militära, de olika verkens arbetsuppgifter väges mot varandra. Det bör undersökas
om icke på vissa områden en sammanslagning kan ske. Ur ekonomisk
och rationell synpunkt torde sammanförande eller centralisering av
vissa verk och inrättningar samt av deras arbetsuppgifter eller delar därav
kunna medföra betydande fördelar samt avsevärt större möjligheter att
ekonomiskt och rationellt utnyttja moderna organisationsformer och modernare
bokföring (hålkort etc.).
Som ett exempel synes här bl. a. kunna nämnas statens till ett 70-tal uppgående
lånefonder, vilkas förvaltning nu är spridd på ett flertal institutioner.
Strävandena att uppnå en förenkling och effektivisering av förvaltningen
måste — såsom vi i det föregående antytt — i vissa avseenden syfta
till en centralisering. I åtskilliga andra fall bör emellertid stora fördelar
kunna vinnas genom delegering eller decentralisering av beslutanderätt.
Delegering av beslutanderätt från högre till lägre befattningshavare bör i
ökad utsträckning kunna äga rum. Åtskilliga ärendegruppers handläggning
bör kunna flyttas från centralt organ till organ på länsstadiet eller annan
institution, alltså även kommunala sådana. Genom en sådan decentralisering
skulle statsapparaten i betydande utsträckning kunna avlastas tidsödande
arbetsuppgifter.
Vad särskilt den militära förvaltningen beträffar bör det understrykas,
att utvecklingen under senare tid synes motivera att en översyn företages.
Ökningen av materielmängderna liksom under senare tid av införda krigsförbandsvisa
repetitionsövningar har ställt den militära förvaltningen inför
arbetsuppgifter, som otvivelaktigt torde kräva bättre avfattning än som
hittills kunnat ske. Det torde också kunna ifrågasättas, om materiella och
personella resurser inom försvarsorganisationen verkligen tillvaratages på
ett tillfredsställande sätt.
Det synes oss riktigt att av den statliga verksamheten kräva så god rationalitet
som möjligt. En ytterligare ansvällning av statsapparaten synes oss
leda fram till en alltmer kostnadskrävande byråkrati. Det blir i detta sammanhang
understrykas, att stora statsutgifter alltid måste ha eu i viss mån
Statsutskottets utlåtande nr 175.
19
inflationsdrivande karaktär. I våra dagars samhälle måste helt naturligt
den statliga verksamheten vara av betydande omfattning, och det kan förutsättas
att densamma för framtiden kommer att öka ytterligare. Därmed
skärpes också kravet på effektivitet och rationalitet. Genom en sådan effektivisering
av statsförvaltningen, som vi åsyftar, skulle behovet av ämbetsverk
och tjänstemän kunna minskas. Vi vill härvid samtidigt understryka,
att en sådan utveckling skulle öka statens möjligheter att för sina tjänstemäns
vidkommande hålla ett löneläge, som erbjöde bättre möjligheter till
konkurrens med det enskilda näringslivet.
Enligt vad vi ovan anfört synes det oss nödvändigt, att statsförvaltningen,
den civila såväl som den militära, nu blir föremål för en allmän
översyn i syfte att åstadkomma förenkling och effektivisering. Riktpunkten
måste härvid vara att söka åstadkomma en organisation, som i rationalitet
och effektivitet kan jämföras med vad som förekommer inom näringslivet.
Det kan härvid ifrågasättas om inte statens organisationsnämnd
borde omorganiseras på sådant sätt, att sakkunskap från förvaltningen
inom näringslivet där på ett bättre sätt kunde tillgodogöras.
Utskottet. Under åberopande i tillämpliga delar av vad utskottet i sina
denna dag avgivna utlåtanden nr 173 och nr 174 i anledning av motionsvis
framförda förslag avseende rationaliseringar, förenklingar och besparingar
i den statliga verksamheten anfört får utskottet hemställa,
att motionerna 1:277 och 11:359 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 november 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 174.
Reservationer
1) av herrar Näsgård, Pålsson, Rubbestad och Hansson i Sltegrie, vilka
under hänvisning till vad i reservationen 2) vid utlåtandet nr 174 anförts
ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 277 och
11:359, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en allmän
översyn av förvaltningen, den civila såväl som den militära,
i överensstämmelse med motionernas syfte.
2) av herrar Ohlon, Sundelin, Axel Andersson, Malmborg i Skövde, Svensson
i Ljungskile, Löfroih och fröken Vinge.
3) av fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp och Birke.