10
Statsutskottets utlåtande nr 171.
Nr 171.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av ett
premiesystem i syfte att förbilliga kostnaderna för uppförande
av offentliga byggnader.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Bengtson m. fl. (I: 289) och den andra inom andra kammaren av herrar
Svensson i Vä och Carlsson i Bakeröd (11:396), har hemställts att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och
förslag till ett premiesystem för arkitekter och byggnadstekniker, som kan
föreslå förbilligande av byggnadskostnaderna vid uppförande av offentliga
byggnader.
Till stöd för sin hemställan ha motionärerna anfört följande.
Enighet torde råda om att kostnaderna för uppförande av offentliga byggnader
är avsevärda. Ett allmänt önskemål är därför att, så långt det är
möjligt, nedbringa byggnadskostnaderna. Härvid är det i första hand de
personer som beviljar anslagen för byggnadernas uppförande som har det
direkta ansvaret. Dessa personer är dock i många fall inte tekniskt utbildade
och bedömningen kan därför endast ske i stora drag, medan besparingar i
detaljer måste överlämnas till den tekniska expertisen, främst arkitekterna.
Det synes oss naturligt att arkitekterna i regel strävar efter att förena kraven
på estetiskt utförande, god kvalitet och lägsta byggnadskostnader, men
det vore önskvärt att de erhölle en särskild uppmuntran för att åstadkomma
lägre byggnadskostnader.
Föregående och innevarande budgetår har riksdagen ställt 5 000 kronor
till Kungl. Maj :ts förfogande att efter förslag av vederbörande myndighet
och organisationsnämnden utdelas till tjänstemän inom den civila statsförvaltningen
för förtjänstfulla rationaliseringsförslag. Under föregående budgetår
inkom till statens organisationsnämnd från verken tio stycken förslag,
av vilka fem blev föremål för belöning på tillsammans 1 525 kr. Nämnden
uttalar emellertid den förhoppningen att intresset för förslagsverksamheten
skall öka och att antalet förslag innevarande år skall mångdubblas.
Detta gäller endast för tjänstemän i den civila statsförvaltningen, men det
borde även vara möjligt att i någon form lämna uppmuntran till byggnadsentreprenörer
och arkitekter, som inkommer med förslag till förbilligande
eller förbättringar. Det är också möjligt att man härigenom skulle kunna
nedbringa kommunernas byggnadskostnader och därmed kommunalskatterna.
Om man t. ex. utgår från en viss normkostnad för byggnaders uppförande
borde arkitekt eller byggmästare kunna erhålla premie i den mån han kan
nedbringa kostnaden. Det är också tänkbart, att entreprenör eller arkitekt
efter anbudets antagande får möjlighet att föreslå förbilliganden och härför
erhåller premie.
Statsutskottets utlåtande nr 171.
11
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av bygggnadsstyrelsen, statskontoret och statens organisationsnämnd.
Byggnadsstyrelsen har anfört följande.
Till en början vill styrelsen upplysningsvis meddela att den statliga arkitekttaxan
tidigare innehöll bestämmelse om ett premiesystem liknande det
i motionerna ifrågasatta. Denna bestämmelse hade följande lydelse: »Har
arkitekten, sedan av honom utarbetade ritningar till ett byggnadsföretag i
samband med anslagsbeviljande fastställts till huvudsaklig efterrättelse, genom
förändrad lösning av byggnadsproblemet eller annan av den byggande
myndigheten godkänd besparingsåtgärd åstadkommit en mera väsentlig
minskning av statsverkets kostnader för byggnadsföretaget, må nämnda myndighet,
där så prövas skäligt, hos Kungl. Maj :t göra framställning om rätt
att tilldela arkitekten penningpremie, uppgående till högst 25 % av den
genom arkitektens åtgörande vunna besparingen.» Efter framställning av
svenska arkitekters riksförbund och sedan byggnadsstyrelsen tillstyrkt densamma
fann Kungl. Maj:t genom beslut den 25 november 1938 gott föreskriva,
att bestämmelsen icke vidare skulle äga tillämpning. I riksförbundets
framställning anfördes bl. a., att arkitektens skyldighet vore att i alla avseenden
söka på bästa sätt tillgodose sin byggherres intressen och att därvid
avväga synpunkter rörande ändamålsenlighet, ekonomi och skönhet så att
alla dessa synpunkter bleve på tillbörligt sätt tillgodosedda. Bleve det däremot
allmän praxis att arkitekten erhölle extra ersättning för sin förmåga
att nedbringa byggnadskostnader skulle därav lätteligen följa, att övriga
synpunkter, vilka vore lika viktiga, bleve undanskjutna till stor skada för utvecklingen
av landets byggnadskonst. Styrelsen uttalade för sin del att under
den tid av omkring 10 år, som bestämmelsen funnits, fråga uppkommit om
densammas tillämpning endast en gång och att anspråk frånsett detta fall
över huvud ej väckts av arkitekter som styrelsen anlitat.
Ett premiesystem i syfte att förbilliga kostnaderna för uppförande av
offentliga byggnader synes styrelsen icke kunna, såsom torde föresväva motionärerna,
jämföras med åtgärder för rationalisering av organisation och
arbetssätt inom förvaltningen. På byggnadsområdet ligger möjligheterna till
ett förbilligande av slutprodukten, förutom i en ekonomiskt riktigt bedriven
byggnadsverksamhet, i första hand i en noggrann prövning av behoven
vid lokalprogrammets upprättande. Vidare måste vid utarbetande av ritningar
och beskrivningar alltid beaktas det förbilligande som kan ske genom
enklare materialval och utförande, därvid de med materialvalet i varje särskilt
fall sammanhängande underhållskostnaderna måste uppmärksammas.
Det måste i sista hand ankomma på den byggande myndigheten att lämna
sådana anvisningar när det gäller lokalprogram och materialval, att förutsättningarna
lör det ifrågasatta premiesystemet i stort sett bortfaller.
De rationaliseringar och förbilliganden som kan komma i fråga vid utförandet
på entreprenad av själva byggnadsarbetet synes icke heller kunna
läggas till grund för eu premiering. Entreprenören bör nämligen själv, sedan
ett av honom lämnat kostnadsförslag på arbetet antagits, i enlighet
med principen för entreprenadsystemet få helt tillgodoräkna sig den vinst
som arbetets rationella och ekonomiska bedrivande kan inbringa, under förutsättning
att arbetet utföres i enlighet med vad enlreprenadkontraktet föreskriver,
liksom han å andra sidan har att själv svara för förluster, som kan
uppkomma till följd av entreprenadåtagandet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 171.
Under hänvisning till det anförda anser byggnadsstyrelsen motionerna
icke böra föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida.
Statskontoret har framhållit följande.
Statskontoret vill erinra, att enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 15
januari 1954 särskild utredningsman (f. d. generaldirektören S. Ödeen) tillkallats
med uppdrag att verkställa översyn av den statliga och statsunderstödda
husbyggnadsverksamheten och avgiva förslag till åtgärder för att
nedbringa kostnaderna vid denna. I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed
utredningens tillkallande motiverades, framhöll chefen för kommunikationsdepartementet
bland annat, att även om utredningen i första hand
måste komma att avse tekniska och tekniskt-ekonomiska problem, utredningsmannen
borde vara oförhindrad att jämväl upptaga sådana administrativa
och organisatoriska frågor, som kunde vara av betydelse i sammanhanget.
Inte minst syntes detta böra gälla sådana spörsmål, som hade samband
med planering och projektering av byggnadsföretagen eller med efterhandsgranskningen
av kostnaderna inom byggnadsverksamheten.
Genom tillkallandet av berörda utredning har enligt statskontorets mening
syftet med de föreliggande motionerna redan blivit tillgodosett. Ämbetsverket
får fördenskull föreslå, att motionerna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Statens organisationsnämnd har anfört följande.
För att verka tillräckligt attraktiva på ifrågavarande tekniska expertis av
ky§8nadsentreprenörer och arkitekter, vilken i mycket stor utsträckning
hör hemma inom det enskilda näringslivet, måste de tilltänkta premierna
upptagas till betydande belopp. Även om ett sådant premiesystem komme
till stånd är nämnden likväl ej övertygad om att resultatet skulle komma
att motsvara förväntningarna.
Nämnden vill i sammanhanget erinra om att frågan om ett förbilligande
av den statliga byggnadsverksamhetens kostnader gjorts till föremål för en
särskild utredning (statsrådsprotokollet den 15. 1. 1954). I samma riktning
torde även verka den forskningsverksamhet, som anförtrotts åt statens
nämnd för byggnadsforskning.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner nämnden sig ej kunna tillstyrka
införandet av i ovannämnda motioner föreslagna premiesystem.
Utskottet. I likhet med motionärerna önskar utskottet understryka angelägenheten
av att olika åtgärder vidtagas i syfte att nedbringa kostnaderna
för uppförande av offentliga byggnader. Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen
i ärendet anfört finner utskottet det dock vara tveksamt, huruvida
det av motionärerna föreslagna premiesystemet är ett lämpligt medel för att
nå detta mål. Vidare må erinras om, såsom ock i remissyttrandena påpekats,
att jämlikt Kungl. Maj :ts den 15 januari 1954 lämnade bemyndigande
särskild utredningsman tillkallats inom kommunikationsdepartementet med
uppdrag att undersöka möjligheterna till förbilligande av den statliga och
statsunderstödda byggnadsverksamheten. Enligt utredningsdirektiven bör
utredningsmannen genom en prövning av olika på byggnadskostnaderna inverkande
faktorer söka komma fram till anvisningar om sådana åtgärder
som kunna vara ägnade att nedbringa byggnadskostnaderna och därmed
Statsutskottets utlåtande nr 171.
13
öka\ möjligheterna att i önskvärd utsträckning tillgodose föreliggande byggnadsbehov.
Det har vidare framhållits att, även om utredningen i detta avseende
naturligen i första hand måste komma att avse tekniska och tekniskt-ekonomiska
problem, utredningsmannen bör vara oförhindrad att
jämväl upptaga sådana administrativa och organisatoriska frågor som kunna
vara av betydelse i sammanhanget. Icke minst synes detta böra gälla sådana
spörsmål som ha samband med planering och projektering av byggnadsföretagen
eller med efterhandsgranskningen av kostnaderna inom byggnadsverksamheten.
Vad avser den icke statliga men till större eller mindre
del med statsbidrag finansierade byggnadsverksamheten bör utredningsmannen
likaledes vara oförhindrad att till övervägande upptaga sådana frågor
rörande statsbidragssystemets utformning som kunna vara ägnade att
öka de för byggnadsföretagen närmast ansvariga huvudmännens intresse
för ekonomisering och sparsamhet vid byggnadernas utformning.
Med hänsyn till nu berörda utredningsuppdrag synes det icke vara erforderligt
för riksdagen att göra någon särskild framställning i frågan. Utskottet
hemställer därför,
att motionerna 1:289 och 11:396 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 november 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Iwar Anderson, Näsgård, Gillström, Näsström, Pålsson, Hesselbom, Gustaf
Andersson, Einar Persson, Axel Andersson, Holmqvist och Lundqvist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Rubbestad, Svensson i
Ljungskile, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, fru Ericsson i
Luleå, herrar Birke, Löfroth och fröken Vinge.
547698. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag