Statsutskottets utlåtande nr 164.
3
Nr 164.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statens övertagande av Hjälmarens och Kvismarens
sjösänkningsbolag åvilande förpliktelser i fråga om
underhåll av farled m. m. i Hjälmaren jämte i ämnet
väckt motion.
(4:e avd.)
I propositionen nr 192 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 4 april 1952,
föreslagit riksdagen medgiva, att staten i enlighet med vad som i statsrådsprotokollet
angivits tills vidare från och med den 1 juli 1952 skall övertaga
de förpliktelser i fråga om underhåll av farled m. m. i Hjälmaren,
vilka nu åvila Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.
Genom resolution den 12 maj 1865 förklarade Kungl. Maj :t på framställning
av direktionen för Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, att
från det allmännas sida hinder icke mötte för bolaget att under vissa villkor
sänka och reglera vattenståndet i sjöarna Hjälmaren och Kvismaren. I
resolutionen uttalades att fördelarna av sjösänkningen voro av sådan betydelse
för det allmänna, att desamma skäligen ej borde åsidosättas även om
sjöfarten, med bibehållande av de huvudsakliga villkoren för dess fortsatta
bedrivande till alla viktigare hamnar vid Hjälmaren med dåvarande segeldjup,
likväl under vissa förhållanden skulle bli underkastad olägenheter,
vilka icke inträffade vid sjöns dåvarande vattenstånd. Såsom villkor för
företagets genomförande föreskrevs, bland annat, att en fullständig plan
över arbetena ävensom de åtgärder, vilka befunnos nödvändiga för segeldjupets
framtida vidmakthållande och för det allmännas betryggande, dessförinnan
skulle ha fastställts av Kungl. Maj :t.
Sedan förslag till dylik plan upprättats och underställts Kungl. Maj :ts
prövning, fastställde Kungl. Maj :t genom resolution den 2 februari 1877
planen. Samtidigt stadgades såsom villkor vissa förpliktelser för bolaget avseende
den allmänna trafiken i Hjälmaren samt meddelades föreskrifter för
att trygga fullgörandet av dessa förpliktelser gentemot det allmänna.
Företaget, som berörde mark inom Örebro, Västmanlands och Södermanlands
län, fullbordades år 1888 samt godkändes den 13 augusti samma år
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det medförde en total båtnad av
38 083,276 kvadratrev vinstjord å en torrlagd areal av 15 129 hektar åker och
äng samt 3 592 hektar landvinning, eller tillhopa 18 720 hektar.
Kostnaderna för företaget beräknades till något mer än 2 000 000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande nr 164.
De verkliga kostnaderna — inklusive räntekostnader — uppgingo emellertid
till drygt 4 000 000 kronor. Till företaget beviljades ett statslån å
2 000 000 kronor, vilket slutbetalades år 1940.
För bolaget gäller fortfarande en av Kungl. Maj :t den 13 december 1895
fastställd bolagsordning.
I skrivelse den 31 januari 1950 har Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag
hemställt, att staten skall övertaga de bolaget åvilande förpliktelserna
i fråga om underhåll av farleden in. m. i Hjälmaren.
I skrivelsen redogöres till en början för bolagets förpliktelser. Ifrågavarande
förpliktelser avse i huvudsak reglering av Hjälmarens vattenstånd,
bogsering, ersättning till Örebro stad för ökat underhåll av dess segelränna,
farled i Hjälmaren, hamnar och lastplatser vid samma sjö samt ^prickning
av farled.
Vad först angår regleringen av Hjälmarens vattenstånd
gäller jämlikt 1865 års resolution, att detta icke får vara lägre än att ett
segeldjup av sju fot, d. v. s. 2,os meter, bibehålies. Sedan gammalt sker regleringen
genom en damm vid Hyndevad. Numera har dygnsreglering införts.
Kostnaderna för underhåll och skötsel av dammen vid Hyndevad skola
bestridas av bolaget. Vidare åligger det bolaget att avlöna och bereda bostad
åt en dammästare samt att tillhandahålla erforderlig hjälp — dammvakt —
för dammens manuella skötsel. Bostad för de båda befattningshavarna är
uppförd å ett vid Hyndevads damm beläget område, som äges av bolaget.
För dammästarens verksamhet gäller alltjämt en år 1888 utfärdad instruktion.
Kontrollen över verksamheten och därmed sammanhängande befogenheter
utövas numera enligt beslut den 30 juni 1949 av Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut. Bolaget äger sålunda icke något inflytande
över regleringens utövande.
I detta sammanhang upplyser bolaget vidare, att det i samband med avgörandet
av frågor om regleringsföretagets inverkan på enskild rätt ålagts
att inlösa den närmast nedanför Hyndevads damm belägna s. k. Rosenholms
kvarn. Intill år 1906, då kvarnen såldes, disponerades en därstädes
befintlig damm av bolaget för bättre reglering av Hjälmarens vattenstånd.
Vid försäljningen av anläggningarna vid Rosenholm förbehöll sig emellertid
bolaget genom inteckning rätt till viss reglering därstädes.
Beträffande bogsering stadgas i 1877 års resolution, bland annat, att
det skall åligga bolaget att vid alla de tillfällen, då efter sänkningen av Hjälmarens
vattenyta segling på den s. k. Örebro- eller Hemfjärden vid ofördelaktig
vind blir omöjlig eller försvårad, avgiftsfritt tillhandahålla fartyg
på väg till eller från Skebäcks hamn vid Örebro tjänligt ångfartyg för bogsering
i segelrännan emellan Essundet och det s. k. Oset.
Bogseringsskyldigheten gäller sålunda endast vid ofördelaktiga vindar
och icke vid vindstilla. Enligt vad bolaget framhåller torde ifrågavarande
skyldighet ha föreskrivits med anledning av att vid tiden för företagets
tillkomst sjöfarten i huvudsak utgjordes av segelfartyg. Dylika förekomma
Statsutskottets utlåtande nr 164.
5
emellertid ej numera i Hjälmaren, och bogsering av förevarande slag har
icke kommit i fråga under de senaste trettio åren.
I 1877 års resolution stadgas vidare skyldighet för bolaget att ersätta
Örebro stad för ökat underhåll av dess segelränna.
Före sjösänkningens genomförande fanns för sjöfartens bedrivande genom
Hemfjärden en uppmuddrad ränna med dimensioner, som fastställts
av Kungl. Maj :t. Underhållet av rännan ålåg Örebro stad mot rätt att uppbära
avgifter av segelfarten. Vid ogynnsam vind befordrades fartygen genom
rännan medelst varpning eller bogsering med roddbåt. Planen för sjösänkningsföretaget
innefattade fördjupning och utvidgning även av ifrågavarande
farled.
Enligt vad bolaget anför mötte det stora svårigheter att bestämma den
ersättning för ökade underhållskostnader, som sålunda skulle erläggas till
Örebro stad. Frågan har emellertid lösts på så sätt att bolaget och staden
underhålla var sin del av förevarande farled.
Såsom förut nämnts må segeldjupet i farleden i Hjälmaren
icke understiga sju fot eller 2,08 meter. I anslutning härtill gäller vidare, att
farleden skall ha viss bottenbredd, olika för olika sträckor, samt att sektionens
slänter skola ha lämplig lutning.
Nu angivna bestämmelser medföra skyldighet för bolaget att ombesörja
erforderlig muddring i farleden, dock med undantag av den del, som enligt
vad förut angivits underhålles av Örebro stad. Behovet av muddring varierar
för de olika sträckorna. Sålunda uppgiver bolaget att å en sträcka, cirka
6 750 meter lång, muddring verkställes i medeltal vart tredje år och å en
annan sträcka, 2 300 meter lång, i medeltal vart femte år. Ä andra sidan har
muddring icke behövts under de sista 40 åren å en sträcka och till följd av
strömdrag varit helt obehövlig å ytterligare en annan sträcka.
Vad härefter angår hamnar och lastplatser vid Hjälmaren
åligger det bolaget att hålla förut angivna segeldjup i fem hamnar.
Utöver iordningställandet av hamnarna i samband med sänkningsföretagets
utförande ha emellertid inga åtgärder varit erforderliga vid desamma och
torde, enligt vad bolaget anför, med all sannolikhet ej heller framdeles komma
i fråga.
Slutligen stadgades i 1877 års resolution beträffande utprickning
av farled, att sjösänkningsbolaget efter erforderliga undersökningar
skulle låta på sin bekostnad verkställa den förändrade utprickning
av segellederna i Hjälmaren, som bleve nödvändig på grund av sänkningsföretaget.
Tillika skulle bolaget för framtiden bestrida underhållet av det
eventuellt ökade antal prickar i segellederna som utöver dem, vilka Örebro
rederibolag dittills bekostat, kunde behövas till följd av företaget. Sistnämnda
prickar förutsattes alltså även i fortsättningen skola underhållas av rederibolaget.
Enligt sjösänkningsbolaget torde emellertid någon laga skyldighet
därutinnan icke ha ålegat rederibolaget, utan underhållet av ifrågavarande
prickar synes ha varit ett frivilligt åtagande.
Genom sjösänkningsbolagets försorg underhållas endast vissa av de å
6
Statsutskottets utlåtande nr 164.
sjökortet angivna prickarna. Utprickningen verkställes av strandägare vid
Hjälmaren, med vilka bolaget träffat skriftliga avtal om tillsyn och underhåll
av utsatta prickar och sjömärken. Genom bolagets muddermästare
utövas varje vår besiktning och kontroll av samtliga prickar och sjömärken,
vilka underhållas av bolaget.
Utprickningen i övrigt verkställes av vederbörande hamnägare eller av
personer, som äro intresserade av farlederna.
En viss oklarhet råder sålunda i fråga om sjösänkningsbolagets åligganden
rörande utprickningen i Hjälmaren. Enligt vad bolaget framhåller
har någon detaljerad undersökning i ämnet såvitt bekant icke ägt rum.
Såsom förut antytts meddelades i 1877 års resolution vissa bestämmelser
för att trygga fullgörandet av sjösänkningsbolagets förpliktelser gentemot
det allmänna. Sålunda föreskrevs att bolaget — för att bolaget om det så
önskade och Kungl. Maj :t funne skäligt att sådant medge skulle kunna befrias
från sina förpliktelser i fråga om den allmänna trafiken -— skulle hos
statskontoret insätta tillhopa 100 000 kronor till en särskild fond. Räntan
å fonden skulle i mån av behov kunna användas för att bekosta de underhålls-
och andra åtgärder, som enligt vad förut angivits ålagts bolaget.
Kungl. Maj :t förbehöll sig dock rätt att förordna om användandet och förvaltningen
av fonden samt att framdeles avgöra, om den kunde anses tillräcklig
för sitt ändamål eller borde ökas av bolaget.
1 enlighet med dessa föreskrifter inbetalade bolaget år 1881 det angivna
beloppet av 100 000 kronor. Med anledning av att fondens ränteavkastning
åren närmast efter företagets fullbordande ej helt togs i anspråk för farledsunderhållet
och dylikt, växte emellertid fonden så att densamma år 1894
uppgick till omkring 181 700 kronor. På initiativ av statskontoret höjdes
fonden samma år till 300 000 kronor. Med hänsyn till att kraven på utbetalning
från fonden alltmer ökade under årens lopp, höjdes fonden sedermera
vid olika tillfällen ytterligare genom att inbesparade räntemedel tillfördes
densamma. Den senaste höjningen skedde år 1917, då fondens belopp bestämdes
till 380 000 kronor.
Fondens behållning utgör för närvarande i runt tal 420 000 kronor.
Beträffande de utgifter, vilka jämlikt nyssnämnda bestämmelser skola
bestridas av fondens avkastning, ävensom storleken av denna avkastning
ha för åren 1905—1949 i propositionen (s. 7 och 8) lämnats vissa uppgifter,
vartill torde få hänvisas.
Bolagets övriga utgifter bestridas från dess egna tillgångar. Bland
dessa utgifter märkas framför allt förvaltningskostnader samt underhåll av
Kvismare kanal. Utgifterna upptogos i 1951 års bokslut till cirka 6 000 kronor.
Enligt vad bolaget anför har emellertid bolaget inom den närmaste
tiden att räkna med stora kostnader för nyssnämnda kanal. Sålunda måste
dels en raserad bro ersättas med en ny, dels två andra broar över kanalen
ombyggas. Vartdera företaget beräknas draga en kostnad av minst 30 000
kronor. Vidare måste en omfattande och dyrbar rensning av kanalen, som
är omkring två mil lång, utföras. Alla dessa utgifter komma att anstränga
Statsutskottets utlåtande nr 164. 7
bolagets tillgångar mycket hårt, särskilt som arbets- och materialkostnader
stigit.
I detta sammanhang erinrar bolaget slutligen om de utgifter, som föranletts
av förut omförmälda statslån å 2 000 000 kronor. Bolaget upplyser sålunda,
att i räntor på detta lån erlagts icke mindre än 3 800 000 kronor. De
enda förmåner staten beviljat ha varit ett mindre anslag å 2 000 riksdaler
banko till undersökningskostnader samt efterskänkande av räntor å omkring
360 000 kronor.
Vad härefter angår bolagets tillgångar upptogos dessa i 1951
års bokslut till cirka 247 000 kronor. Bland tillgångarna voro emellertid
redovisade bolagets förenämnda fordringar på fonden å 71 300 kronor för
muddringsarbeten, 8 000 kronor för avskrivning å mudderverket samt 5 000
kronor för reparationsarbeten vid dammästarbostället, eller tillhopa 84 300
kronor.
Bolaget uppger vidare, att det sett sig nödsakat att realisera vissa tillgångar
för att kunna finansiera nyssnämnda förskotteringar. Härtill kommer
att bolaget genom att ligga ute med ifrågavarande belopp åsamkas en
årlig ränteförlust å minst 2 500 kronor.
Avkastningen av bolagets tillgångar — huvudsakligen vissa arrendeavgifter
samt räntor — uppgick i 1951 års bokslut till närmare 8 000 kronor.
Såsom förut nämnts utmynnar bolagets framställning i en hemställan,
att statsverket skall övertaga de förpliktelser och därmed förenade kostnader,
som enligt vad förut angivits nu åvila bolaget. Bolagets hemställan innebär
sålunda, att det i fortsättningen skall ankomma på staten att svara för
underhåll och skötsel av regleringsdammen vid Hyndevad, underhåll av farleden
genom Hjälmaren och till vissa hamnar där samt den ^prickning i
Hjälmaren, som åligger bolaget. Till stöd härför åberopar bolaget det förut
återgivna uttalandet i 1877 års resolution om möjlighet för bolaget att vinna
befrielse från förpliktelserna i vad de avse den allmänna trafiken.
Bolaget framhåller vidare, att om staten övertager regleringen och därmed
sammanhängande åligganden, främst muddringsarbetet, böra kostnaderna
kunna hållas inom en rimlig nivå med hänsyn till de stora maskinella
resurser som staten har. För bolaget med dess begränsade möjligheter
i detta hänseende torde däremot kostnaderna komma att uppgå till
sådana belopp, att den ekonomiska situationen inom få år blir ohållbar.
Slutligen framhåller bolaget i detta sammanhang, att en uttaxering på bolagets
delägare skulle komma att medföra stora kostnader och avsevärda
svårigheter med hänsyn till de omfattande förändringar som numera ägt
rum i fråga om fastighetsbildningen inom den av sjösänkningsföretaget berörda
marken.
Därest staten övertager bolagets ifrågavarande förpliktelser, förklarar sig
bolaget villigt till vissa åtaganden.
Till en början förbinder sig bolaget sålunda att till Kungl. Maj:t överlämna
den av statskontoret förvaltade fonden, dock först sedan gottgörelse
erhållits för de förut omförmälda förskotterade beloppen å tillhopa 84 300
8
Statsutskottets utlåtande nr 164.
kronor. Vidare åtager bolaget sig att mot skälig hyra tillhandahålla den
bostad med lillhörande trädgårdsland och uthus, som är avsedd för dammvaktens
behov, samt att på betryggande sätt bereda tillträde till regleringsdammen
och å bolaget tillhörig mark ställa erforderlig plats till förfogande
för reparationer. Slutligen förklarar sig bolaget vilja överlämna förenämnda
inteckning till rätt för viss reglering vid Rosenholms damm, i vad avser nuvarande
regleringsförhållanden.
Över bolagets framställning ha yttranden avgivits av ett tiotal myndigheter
och organisationer (s. 3 samt 10—17).
Departementschefen har anfört följande.
»Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes på 1880-talet
en sänkning och reglering av sjöarna Hjälmaren och Kvismaren av ett för
ändamålet särskilt bildat bolag, Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsboiag.
Av sänkningsföretaget berördes tre intressegrupper, nämligen markägarna
kring sjöarna, sjöfartsintressena såväl på Hjälmaren som i Hjälmare
kanal samt kraftverksägarna i Eskilstunaån. Företaget bekostades
emellertid helt av markägarna, sammanslutna i nyssnämnda bolag. Kostnaderna
för företaget beräknades till något över 2 000 000 kronor men visade
sig sedermera uppgå till drygt 4 000 000 kronor. Till företagets utförande
erhöll bolaget ett statslån på 2 000 000 kronor, vilket slutbetalades
år 1940. Bolaget hade då i räntor på lånet erlagt icke mindre än cirka
3 800 000 kronor. Av statsmedel ha till företaget utgått endast 2 000 riksdaler
banko till undersökningskostnader, varjämte räntor efterskänkts till ett
belopp av cirka 360 000 kronor.
I samband med att bolaget erhöll tillstånd att genomföra företaget stadgades
såsom villkor vissa förpliktelser för bolaget för att trygga de övriga
intressen, som berördes av företaget. Bolaget ålades sålunda, bland annat,
att underhålla farlederna i Hjälmaren, att underhålla och bekosta skötseln
av en regleringsdamm vid Hyndevad samt att ombesörja viss utprickning
i Hjälmaren. Dessa skyldigheter åligga alltjämt bolaget. Av de olika åtgärder,
vilka bolaget i enlighet härmed har att vidtaga, är muddring av farlederna
den som föranleder de väsentligaste kostnaderna.
Samtidigt förutsattes emellertid att bolaget, om det så önskade och Kungl.
Maj :t medgav detta, skulle kunna befrias från sina förenämnda förpliktelser
beträffande den allmänna trafiken. För att möjliggöra detta och för
att trygga genomförandet av bolagets åligganden gentemot det allmänna
föreskrevs, att bolaget skulle avsätta 100 000 kronor till en av statskontoret
förvaltad fond, vars avkastning skulle användas till att bekosta de bolaget
ålagda underhållsåtgärderna. Fondens belopp har sedermera ökats till
380 000 kronor. Behållningen uppgår nu till cirka 420 000 kronor och avkastningen
till omkring 13 000 kronor per år.
I förevarande framställning har nu bolaget under hänvisning till nyssnämnda
stadgande hemställt att bli befriat från sina ifrågavarande förplik
-
Statsutskottets utlåtande nr 164.
9
telser. Till stöd härför har bolaget anfört, att avkastningen från omförmälda
fond numera icke förslår till att täcka de kostnader, som skola bestridas
av densamma. Bolaget uppger sålunda, att det under de senaste åren måst
av egna tillgångar förskottera kostnader för muddringsarbeten å tillhopa
cirka 71 300 kronor ävensom vissa andra kostnader å 13 000 kronor. Enligt
bolaget föreligger därför för närvarande en bolagets fordran hos fonden
å sammanlagt 84 300 kronor. Samtidigt har bolaget — jämte vissa andra
åtaganden — förklarat sig villigt att vid bifall till framställningen överlämna
fonden till Kungl. Maj :t, sedan nyssnämnda fordringar gäldats.
I iemissyttrandena har någon erinran icke gjorts mot att bolaget skall befrias
från sina ifrågavarande förpliktelser. Från några håll har emellertid
uttalats, att dessförinnan närmare utredning bör verkställas i olika hänseenden.
Denna ståndpunkt intages av, bland andra, lantbruksstyrelsen. I
avbidan på sådan utredning har nämnda remissmyndighet föreslagit en provisorisk
lösning av frågan.
För egen del finner jag starka skäl tala för ett bifall till bolagets framställning.
Vid bedömande av frågan bör enligt min mening avgörande vikt
fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om åtgärder vilka huvudsakligen
gagna andra intressen än jordbruksintressena. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit torde det numera knappast kunna komma i fråga, att
ett torrläggningsföretag skulle åläggas underhåll och prickning av allmän
farled samt skötsel av en regleringsdamm, varav stora kraftverksintressen
äro beroende. Hänsyn bör vidare tagas till att ifrågavarande sänkningsföretag
otvivelaktigt på många sätt medfört en betydande nytta för det allmänna,
ehuru de avsevärda kostnaderna för dess genomförande helt bestridits
av bolagsdelägarna. Dessutom bör i detta sammanhang erinras om att
en fortsatt underhållsskyldighet för bolaget skulle nödvändiggöra en uttaxering
på delägarna. En sådan åtgärd skulle, enligt vad i ärendet uttalats,
med hänsyn till de numera ändrade fastighetsförhållandena bli både dyrbar
samt besvärlig och måste därför redan av dessa skäl anses mindre lämplig.
Emellertid torde frågan om det ekonomiska ansvaret för de nu förevarande
underhållsåtgärderna böra ses som en del av det större spörsmålet om huru
de olika intressena vid Hjälmaren bäst skola kunna samordnas för framtiden.
En lösning av detta spörsmål torde, såsom framhållits i några remissyttranden,
kräva särskilda utredningar. Med hänsyn härtill är även jag av
den uppfattningen, att definitiv ståndpunkt till underhållsfrågan icke bör
fattas redan nu utan först senare, då nyss antydda utredningar slutförts.
Jag har därlör ansett mig böra stanna vid att föreslå en provisorisk anordning
av huvudsakligen den innebörd, som lantbruksstyrelsen angivit.
I enlighet härmed tillstyrker jag, att staten tills vidare från och med den 1
juli 1952 skall övertaga sjösänkningsbolagets skyldigheter i fråga om underhåll
och utprickning av Hjälmarens farleder samt skötseln av regleringsdammen
vid Hyndevad. Härvid synes mest ändamålsenligt, att ifrågavarande
uppgifter uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Givetvis bör
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 163-164.
10
Statsutskottets utlåtande nr 164.
styrelsen vid fullgörandet av uppdraget vid behov samråda med Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut samt lotsstyrelsen ävensom med
bolaget. Jag förutsätter dock, att sagda institut alltjämt skall ha kvar sina
befogenheter enligt Kungl. Maj :ts förut nämnda beslut den 30 juni 1949
i fråga om kontrollen av själva regleringsföretaget såsom sådant. Vidare
utgår jag från att bolaget i enlighet med sina i framställningen gjorda åtaganden
skall medgiva de intrång i dess enskilda rätt och övriga förmåner,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan finna nödvändiga för uppdragets
fullgörande.
Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit böra kostnaderna för de åtgärder,
som sålunda skola ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i första
hand bestridas av fondens avkastning. Denna bör alltså ställas till sistnämnda
styrelses förfogande. Emellertid torde man böra räkna med att
dessa medel icke skola förslå för ändamålet, särskilt om mera omfattande
muddringsarbeten komma att befinnas erforderliga. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kan följaktligen komma att behöva ytterligare medel till sin
disposition. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot torde sådana
kostnader, som icke kunna täckas genom berörda fondavkastning, få
bestridas från det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder.
Vad slutligen angår bolagets begäran om ersättning från fonden för vissa
av bolaget förskotterade belopp är jag mera tveksam, huruvida sådan ersättning
bör lämnas. Det bör nämligen ihågkommas, att fonden närmast
tillkommit för att bereda det allmänna en garanti för att bolaget skulle fullgöra
sina underhållsskyldigheter. Med hänsyn till den ståndpunkt jag intagit
i ärendet torde emellertid denna fråga icke böra avgöras nu utan först i
samband med att slutlig ställning tages till frågan om det ekonomiska ansvaret
för ifrågavarande underhållsåtgärder ävensom till övriga förut antydda
spörsmål berörande Hjälmaren och intressena där.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare föreskrifter,
som kunna bli erforderliga vid bifall till vad jag sålunda föreslagit.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Åqvist väckt motion (II: 635), vari hemställts att riksdagen
ville för sin del besluta, att staten i samband med övertagandet av
Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolags förpliktelser vad gäller
^prickning av farleder i Hjälmaren jämväl övertager den av Segelsällskapet
Hjälmaren uppehållna utprickningen i farvattnen kring Grythem vid
Storhjälmaren under i motionen angivna förutsättningar.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande torde få
hänvisas till motionen.
Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet starka skäl
tala för att staten, i avvaktan på en mera definitiv lösning av frågan, tills
vidare övertager de förpliktelser beträffande den allmänna trafiken i Hjäl
-
Statsutskottets utlåtande nr 164.
11
maren, vilka nu åvila Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag. De
av departementschefen i förevarande sammanhang uppdragna riktlinjerna
för underhållsverksamhetens närmare handhavande m. m. ha icke givit utskottet
anledning till erinran. Däremot kan utskottet icke tillstyrka det i
motionen II: 635 framställda yrkandet, då det icke får anses klarlagt, i vad
mån den i motionen omnämnda utprickningen verkligen tillgodoser ett allmänt
intresse. Ifrågavarande spörsmål torde lämpligen böra prövas i samband
med de i propositionen förutsatta utredningarna.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må medgiva, att staten i enlighet med
vad som i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
den 4 april 1952 angivits tills vidare från och med den 1
juli 1952 skall övertaga de förpliktelser i fråga om underhåll
av farled m. m. i Hjälmaren, vilka nu åvila Hjälmarens
och Kvismarens sjösänkningsbolag;
II. att motionen II: 635 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående järendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,
Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,
Pålsson, Näsström, Sundelin, Lundqvist, Birger Andersson, Ragnar Persson
och Bergman; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, Widén,
fru Ericsson i Luleå, herrar Karlsson i Olofström och Gustafsson i
Skellefteå.