Statsutskottets utlåtande Nr 122.
1
Nr 122.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående
inrättandet av en lotsverkets båtlånefond.
(lia avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1937/1938 hade Kungl. Majit bland utgifter för kapitalökning, bilaga
9, under rubriken Fonden för förlag till statsverket, punkt 6, föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, såsom kapital för Lotsverkets båtlånefond beräkna ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition
(nr 164), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen,
bland annat, att
dels besluta, att en fond, benämnd lotsverkets båtlånefond, skall inrättas,
från vilken må, i huvudsaklig anslutning till av departementschefen i berörda
statsrådsprotokoll angivna grunder, utlämnas lån till lotspersonal för anskaffande
av motorbåtar för tjänstebruk eller för reparation eller ombyggnad
av sådana båtar;
dels ock såsom kapital för Lotsverkets båtlånefond för budgetåret 1937/
1938 under utgifter för kapitalökning och under rubriken Fonden för förlag
till statsverket anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
Departementschefen har erinrat därom (sid. 105 i propositionen nr 164),
att lotsförfattningssakkunniga framlagt förslag om inrättande av en båtlånefond
för lotsverket, från vilken befattningshavarna skulle kunna erhålla lån
till bestridande av vissa med båthållningsskyldigheten förenade kostnader.
Jämväl statens organisationsnämnd hade i sitt betänkande rörande lotsverket
framlagt enahanda förslag, vilket tillstyrkts av såväl statskontoret som kommerskollegium
och lotsstyrelsen. Samma ståndpunkt hade intagits av lotsverkssakkunniga.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Den lotspersonal, vilken det åligger att hålla tjänstebåtar, måste i ej oväsentlig
utsträckning skuldsätta sig i och för kapitalanskaffning för nyförvärv
eller mera omfattande reparationer av dylika båtar. Enligt av lotsstyrelsen
på sin tid verkställd utredning utgjorde sålunda den 1 november
1934 antalet lån härför 76 stycken till ett sammanlagt belopp av 352,000
kronor. Det synes uppenbart, att, särskilt sedan tjänstebåtsbeståndet nu
Bihang
till riksdagens protokoll 1937. 6 sami Nr 122—127. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
mera till övervägande delen motoriserats, anskaffning av erforderligt kapital
för här förevarande ändamål är ägnad att mången gång medföra svårigheter
för lotspersonalen. Enligt vad upplysts har också under gångna år erfarenheten
inom lotsstyrelsen givit vid handen ett förefintligt behov av att statsverket
i ifrågavarande avseende träder hjälpande emellan. Förslaget att i
sådant syfte inrätta en särskild fond, på sätt redan skett vid tullverket, finner
jag mig därför höra tillstyrka.
Lånerörelsen bör handhavas av lotsstyrelsen enligt av Kungl. Majit utfärdade
föreskrifter.
I tråga örn utlåningen från londén synes mig lämpligen böra meddelas bestämmelser
i huvudsak överensstämmande med deni, vilka i brev till generaltullstyrelsen
den 30 juni 1934 av Kungl. Majit fastställts för lån från tullverkets
båtlånefond. I enlighet härmed bör gälla i stort sett följande.
Lån må utlämnas till lotspersonal för anskaffande, reparation eller ombyggnad
av motorbåt för tjänstebruk. Lån bör kunna beviljas till belopp,
motsvarande hela anskaffnings- eller reparationskostnaden. Lotsstyrelsen
bör äga att vid beviljande av lån fastställa de särskilda villkor för lånebeloppets
lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade i syfte att trygga beloppets
användande till avsett ändamål. Lån från fonden skall återbetalas
inom tid och på sätt lotsstyrelsen föreskriver, därvid dock amorteringstiden
icke må bestämmas längre än som svarar mot den beräkneliga tiden för den
ifrågavarande motorbåtens tjänstduglighet. Räntan å lånen synes — i överensstämmelse
med den ståndpunkt, som i statsverkspropositionen intagits beträffande
räntefoten för vissa nuvarande utlåningsfonder — böra bestämmas
till 4 procent, med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den
höjning av räntefoten, som Kungl. Majit med hänsyn till utvecklingen av den
effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden prövar påkallad.
Liksom beträffande lån från tullverkets båtlånefond är fallet torde krav
på ställande av säkerhet för lånen böra eftergivas. Då nämligen anskaffande
av säkerhet för mången låntagare sannolikt skulle komma att möta svårigheter,
skulle genom uppställande av krav därå den föreslagna lånefonden
till stor del förlora sitt värde. Jag erinrar i detta sammanhang örn de i förslaget
till kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser intagna
avyttrings- och utmätningsförbuden beträffande lotspersonalens tjänstebåtar.
I enlighet med förslag av riksräkenskapsverket redovisas tullverkets båtlånefond
i tullverkets räkenskaper å en särskild diversemedelstitel och har
alltså icke inordnats bland statens utlåningsfonder. Såsom skäl för ifrågavarande
förslag anförde på sin tid riksräkenskapsverket, att lånerörelsen
icke avsåge att tillgodose ett lånebehov av den allmänna natur, som inrymdes
under statens i riksliuvudboken redovisade utlåningsfonder, utan allenast
inginge såsom ett led i tullverkets medverkan vid finansieringen av den av
verkets egna befattningshavare tillhandahållna båtmaterielen. I anslutning
till det sagda anser jag, att beträffande lotsverkets båtlånefond bör i bud”
gettekniskt hänseende tillsvidare förfaras så, att fonden redovisas av lotsstyrelsen
i dess räkenskaper å en särskild diversemedelstitel.
I fråga örn kapitalanvisning till tullverkets båtlånefond föreslog Kungl.
Majit i proposition nr 171 till 1934 års riksdag, att anslag för ändamålet
skulle utgå av lånemedel och i riksstaten upptagas under utgifter för kapitalökning
och under rubriken fonden för förlag till statsverket. I sin skrivelse
i ämnet (nr 330) anförde riksdagen, att riksdagen icke kunnat medgiva, att
medlen anvisades i enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit. De för fondens
inrättande erforderliga medlen syntes enligt riksdagens mening böra bestridas
av tullverkets egna inkomster och alltså i riksstaten anvisas såsom
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
3
extra anslag att utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Efter samråd
med chefen för finansdepartementet har jag emellertid funnit övervägande
skäl tala för att anslag för nu förevarande ändamål, vilket avser icke en verklig
utgift utan ett förlagslån, därå skall gäldas ränta i vanlig ordning, bör
anvisas under utgifter för kapitalökning och utgå av lånemedel. Anslaget
torde i riksstaten böra upptagas under fonden för förlag till statsverket. Ränteinkomsterna
böra tillföras riksstatstiteln »övriga diverse inkomster».
I enlighet med vad lotsstyrelsen anfört torde kapitalökningsanslaget för
fonden böra beräknas till 300,000 kronor.
I anslutning till vad i ärendet förutsatts anser jag, att möjlighet bör föreligga
för befattningshavare, som vid tiden för fondens tillkomst häftar i skuld
för tjänstebåt, att för infriande av sådan skuld efter lotsstyrelsen beprövande
få lån ur fonden, dock högst till det belopp, som motsvarar båtens värde.
Motsvarande medgivande lämnades vid inrättandet av tullverkets båtlånefond.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majrts förslag om
inrättandet av en lotsverkets båtlånefond liksom ej heller mot det ifrågasatta
sättet för kapitalanvisning till densamma.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) besluta, att en fond, benämnd lotsverkets båtlånefond,
skall inrättas, från vilken må, i huvudsaklig anslutning till
av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 19 februari 1937 angivna grunder, utlämnas
lån till lotspersonal för anskaffande av motorbåtar för
tjänstebruk eller för reparation eller ombyggnad av sådana
båtar;
b) såsom kapital för Lotsverkets båtlånefond för budgetåret
1937/1938 under utgifter för kapitalökning och under
rubriken fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 300,000 kronor.
Stockholm den 30 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
PETRUS NILSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Hansén, Borell, Holmström, Lindström, Rahmn, Magnusson, Bäcklund och Englund;
samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Strindlund,
Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Höör, Andersson i Prästbol,
Lindberg i Umeå, Andersson i Södergård, Weijne och Bergvall.
Utskottet.