Statsutskottets utlåtande nr 116.
3
Nr 116.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning åt
anställda i statens verk och inrättningar för värdefulla
förslag i rationaliseringsfrågor.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundqvist m. fl. (I: 55) och den andra inom andra kammaren av herr
Fagerholm (11:79), har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag rörande ersättning åt anställda i statens
verk och inrättningar för värdefulla förslag i rationaliseringsfrågor.
Till stöd för förslaget anföra motionärerna följande.
Den stora omfattning statens förvaltning under senare år fått har medfört
att förvaltningsarbetet alltmer komplicerats. Detta har i sin tur ställt
ständigt ökade krav på personalen. Då det ligger i sakens natur, att de
centrala myndigheterna icke äro i stånd att överblicka förvaltningsarbetets
effektivitet över hela det vidsträckta område, som den numera omsluter,
måste det anses vara av största betydelse att alla sådana åtgärder uppmärksammas
som kunna leda till rationalisering och förenkling inom statsförvaltningen.
Enligt vår mening beror förvaltningens effektivitet ytterst på
intresset, kunnigheten och initiativkraften hos dem som i sin dagliga gärning
syssla med statens mångskiftande arbetsuppgifter. Det måste därför
vara av stor vikt att stimulera de enskilda tjänstemännen och arbetarna till
ökade insatser och till initiativ vid sidan av den ordinarie arbetsrutinen. En
sådan stimulans bör kunna uppnås genom att staten visar sin uppskattning
av framkomna värdefulla förslag på så sätt att förslagsställarna belönas med
en lämpligt avvägd kontant ersättning.
Vi kunna icke här uttala oss om hur ett system i här antydd riktning
närmare bör utformas liksom icke heller om hur stort anslag som årligen
bör beviljas för det angivna ändamålet. Dessa frågor böra enligt vår mening
göras till föremål för särskild utredning.
Över förevarande motioner ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, statens organisationsnämnd
och statens lönenämnd.
Järnvägsstyrelsen anför följande.
Järnvägsstyrelsen har sedan länge haft medel till förfogande för utbetalning
av gratifikationer till tjänstemännen som ersättning och uppmuntran
för värdefulla förslag till förbättringar i statens järnvägars drift in. in. 1
och med inrättandet av företagsnämnder vid statens järnvägar har denna
förslagsverksamhet givits mera fasta former. Enligt överenskommelsen om
4
Statsutskottets utlåtande nr 116.
företagsnämnder tillkommer det sålunda nämnderna att »bedöma sådant
förslag till förändrade driftsmetoder eller andra anordningar eller åtgärder
tiH gagn för verket, som av anställd hänskjutes till nämnden. Nämnd, så
oek ledamot av nämnd, må jämväl framföra sådant förslag. — Därvid bör
nämnden uttala sig om, huruvida förslaget är sådant att, därest verket tillgodogör
sig detsamma, ersättning bör utgå till förslagsställaren. Sådant
uttalande tillställes den centrala nämnden.» I anslutning till dessa bestämmelser
har järnvägsstyrelsen efter samråd med den centrala nämnden utfärdat
närmare anvisningar om hur inlämnade förslag skola behandlas. Som
följd av denna nyordning för förslagsverksamheten har densamma fått en
relativt stor omfattning. Sålunda ha i centrala företagsnämnden intill utgången
av år 1949 behandlats ej mindre än 78 förslag av mera allmän betydelse,
varav 23 befunnits värda belöning. Belöningens storlek har varierat
mellan 50 och 400 kronor. Därjämte ha åtskilliga förslag av mera lokal
natur behandlats inom distrikts-, verkstads-, förråds- och sektionsnämnderna.
Härvid ha 9 förslag hittills belönats.
Enligt järnvägsstyrelsens mening har genom ovan beskrivna ordning förslagsverksamheten
vid statens järnvägar fått en lösning, som väl tillfredsställer
såväl verket som personalen. De åtgärder, som motionärerna syfta
till, ha, såvitt järnvägsstyrelsen kunnat bedöma, sålunda redan genomförts
vid statens järnvägar.
Statens organisationsnämnd har anfört följande.
Vid sina organisationsundersökningar infordrar nämnden i regel från
befattningshavarna hos den myndighet eller avdelning därav, som blir föremål
för undersökning, arbetsredogörelse enligt särskilda blanketter. Enligt
anvisningarna för uppgörandet av dessa redogörelser beredas befattningshavarna
alltid tillfälle att å särskild blankett avgiva förslag till förbättringar.
De förslag, som härvid framkommit, ha i regel åsyftat bättre hjälpmedel i
arbetet, förbättringar i lokal- och möbelhänseende o. dyl., sålunda vanligen
åtgärder som kunna medföra gynnsammare arbetsbetingelser och större
trivsel på arbetsplatsen. Åtgärder av dessa slag äro givetvis av vikt för arbetets
effektivisering och äro följaktligen av ekonomisk betydelse, i allt fält
på längre sikt, men att direkt konstatera det ekonomiska utbytet vid förslagens
genomförande är ej alltid möjligt.
Hos vissa statliga myndigheter finnes liksom på sina håll inom det
enskilda näringslivet — organiserad förslagsverksamhet, vid vilken premier
i penningar eller andra belöningar utgå för goda förslag, som framläggas av
personalen. Så är förhållandet exempelvis vid statens järnvägar, post-,
telegraf- och vattenfallsverken samt försvarets fabriksverk.
Organisationsnämnden delar motionärernas mening att det är av stor
betydelse att de enskilda tjänstemännen och arbetarna i statstjänsten stimuleras
till insatser för en effektivisering av arbetet i statsförvaltningen.
Detta kan ske genom propaganda, genom belöningar i kontanter, genom
publicitet rörande förslagen och förslagsställarna i verkens publikationer
eller genom att myndigheterna på annat sätt visa sin uppskattning av vederbörandes
insats.
Om förslagsverksamhet mera allmänt organiseras inom statsförvaltningen,
skulle det otvivelaktigt vara av värde om goda förslag av allmänt intresse
kunde tillgodogöras även på andra håll än inom det verksamhetsområde,
där förslaget framkommit. Sådana förslag borde delgivas organisa
-
Statsutskottets utlåtande nr 116.
5
tionsnämnden för att dels komma till användning i nämndens verksamhet,
dels ock genom nämndens försorg vidarebefordras till statsförvaltningen i
övrigt. Organisationsnämnden har i sina anslagsäskanden för budgetåret
1950/51 begärt, att vid nämnden skulle inrättas en särskild befattning, vars
innehavare skulle bl. a. bedriva undervisnings- och informationsverksamhet
i organisationsfrågor för personal inom statsförvaltningen. Genom inrättandet
av en dylik tjänst skulle nämnden få möjlighet att i större utsträckning
än hittills bedriva upplysningsverksamhet i rationaliseringsfrågor.
Därvid skulle även sådana rationaliseringsförslag, som i det föregående berörts,
kunna bekantgöras och utnyttjas över ett större fält.
Organisationsnämnden har intet att erinra mot att sådan utredning, som
i berörda motioner avses, företages. Det kan bl. a. vara värdefullt att skapa
enhetliga principer för förslagsverksamheten.
Statens lönenämnd slutligen anför följande.
Lönenämnden får framhålla, att inom skilda håll inom statsförvaltningen
— främst inom kommunikationsverken, men även vid allmänna civilförvaltningen
och inom försvaret — redan vidtagits vissa åtgärder i det i
motionerna angivna syftet, nämligen att stimulera de enskilda tjänstemännen
och arbetarna till ökade insatser och till initiativ vid sidan av den
ordinarie arbetsrutinen. Såsom exempel härpa må framhallas den vid statens
järnvägar förekommande förslagsverksamheten. Enligt av järnvägsstyrelsen
efter överenskommelse med vederbörande personalsammanslutningar
utfärdade bestämmelser angående företagsnämnder vid statens järnvägar
_ vilka nämnder bl. a. ha till uppgift att upprätthålla fortlöpande
samverkan mellan verket och personalen för astadkommande av bästa möjliga
driftsresultat och betjäning av allmänheten — äger sålunda företagsnämnd
bedöma sådant förslag till förändrade driftsmetoder eller andra anordningar
eller åtgärder till gagn för verket, som av anställd hänskjutes
till nämnden. Därvid bör nämnden uttala sig om, huruvida förslaget är
sådant att, därest verket tillgodogör sig detsamma, ersättning hör utgå till
förslagsställaren. För ytterligare kännedom om denna förslagsverksamhet
torde få hänvisas till av järnvägsstyrelsen efter samråd med den centrala
företagsnämnden vid statens järnvägar fastställda bestämmelser angaende
förslagsverksamheten vid statens järnvägar (statens järnvägars författningssamling
1949: 139), vari meddelas närmare föreskrifter röiande förslags
inlämnande och behandling samt belöningar (premier, gratifikationer)
för lämnade förslag.
Lönenämnden får vidare erinra, att chefen för finansdepartementet enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 december 1949 tillkallat en utredningsman
med uppdrag att inom departementet biträda med handläggning av
frågor rörande företagsdemokrati inom statsförvaltningen. Lönenämnden
förutsätter, alt denna utredning kommer att beakta de åtgärder, som i förevarande
hänseende företagits vid kommunikationsverken. Erinras må även,
att det åligger 1949 års rationaliseringsutredning alt närmare överväga samtliga
förhållanden, som kan ha betydelse för frågan om effektivisering av
rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen, samt att tiamlägga
förslag i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts synes i vart fall icke innan erfarenheter
vunnits rörande företagsnämndernas verksamhet något behov föreligga av
särskild utredning, på sätt motionärerna hemställt.
6
Statsutskottets utlåtande nr 116.
Utskottet. Såsom av järnvägsstyrelsens yttrande framgår har en anordning
med utbetalning av gratifikationer till tjänstemän såsom ersättning
och uppmuntran för värdefulla förslag till förbättringar i driften sedan
länge tillämpats vid statens järnvägar. Även på vissa andra håll, främst
inom kommunikationsverken men även vid allmänna civilförvaltningen
och försvaret, ha enligt vad statens lönenämnd anfört åtgärder vidtagits
för att stimulera de enskilda tjänstemännen och arbetarna till ökade insatser
och till initiativ vid sidan av den ordinarie arbetsrutinen. Enligt utskottets
mening äro åtgärder av nu angiven innebörd av stor betydelse, och utskottet
anser önskvärt att redan vidtagna anordningar på ifrågavarande
område utbyggas och erhålla mera allmän tillämpning.
Om utskottet sålunda i sak delar motionärernas mening, att staten bör
visa sin uppskattning av framkomna värdefulla rationaliseringsförslag genom
en lämpligt avvägd kontant ersättning, synes det utskottet emellertid
knappast av behovet påkallat att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning och förslag i ämnet. Såsom lönenäinnden erinrat
har inom finansdepartementet tillkallats en utredningsman för handläggning
av frågor om företagsdemokrati inom statsförvaltningen. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer härvid även att uppmärksammas frågan om
ersättning för sådana förslag till förändrade arbetsmetoder eller andra anordningar
till gagn för myndighet, som komma under bedömande av företagsnämnd.
Ifrågavarande spörsmål torde i övrigt kunna väntas upptagas
till diskussion i samband med behandlingen av ett nyligen avgivet betänkande
angående rationaliseringsverksamheten inom den offentliga förvaltningen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 55 och II: 79 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 114.
av herr Lundqvist.
Reservation
Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950
016169