Statsutskottets utlåtande Nr 115.
7
Nr 115.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga
fastigheter m. m. jämte en motion.
(4:e avd.)
I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 141, Ilar Kungl. Maj:t,
under åberopande av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen dels medgiva, att de i den såsom bilaga
till statsrådsprotokollet fogade förteckningen avsedda, statens järnvägar tillhöriga
markområdena m. m. må försäljas under villkor, som av Kungl. Majit
fastställas, dels ock besluta, att vid nämnda försäljning inflytande medel skola
tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.
I en inom första kammaren av herrar C. A. Härdin och 0. G. Karlsson
väckt motion, nr 248, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att tillsvidare
skall anstå med försäljningen av fastigheterna nr 1 och 2 i kv. Bromsaren
i Linköping, samt att dessa fortfarande skola förvaltas i S. J:s regi.
Departementschefen har anfört följande:
Beträffande till en början de i statens järnvägars familjepensionsfond ingående
fastigheterna torde jag få erinra örn, att innevarande års riksdag i
skrivelse, nr 44, i anledning av Kungl. Majits framställning under kapitalbudgeten
i fråga om överföring till statens allmänna fastighetsfond av vissa
fastigheter m. m. uttalat, bland annat, att riksdagen i likhet med departementschefen
vore av den uppfattningen, att ärenden rörande försäljning av
å de statliga pensionsfonderna bokförda fastigheter, vilka ärenden måste betraktas
såsom rena placeringsfrågor, icke skulle i varje särskilt fall behöva
underställas riksdagen. I anslutning till detta uttalande har riksdagen meddelat,
att från riksdagens sida icke någon erinran funnes att göra mot att
fastigheter, som bokföras å pensionsfonderna och förvaltas av statskontoret,
försäljas utan riksdagens vidare hörande. Då sistnämnda fastigheter i allt
äro att likställa med dem, som redovisas å de av statens affärsdrivande verk
förvaltade pensionsfonderna, torde järnvägsstyrelsens framställning, i vad
den avser vissa i statens järnvägars familjepensionsfond ingående fastigheter,
i detta sammanhang blott behöva för riksdagen anmälas. Med försäljning
bör givetvis anstå i avvaktan på det riksdagens ställningstagande,
vartill denna anmälan må föranleda.
Yad härefter angår de i förteckningen upptagna, statens järnvägar tillhöriga
fastigheterna och fastighetsandelarna anses desamma av järnvägsstyrelsen
vara eller inom en snar framtid komma att bliva obehövliga för
8
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
Utskottet.
statens järnvägar. Med hänsyn härtill och då de ej heller, såvitt nu är känt,
behövas för annat statligt ändamål, torde anledning till erinran mot avyttring
av desamma icke föreligga. Jag vill därför tillstyrka, att riksdagens
medgivande till deras försäljning under av järnvägsstyrelsen angivna förutsättningar
inhämtas.
I likhet med vad förut tillämpats torde det få ankomma på Kungl. Maj:t
att pröva föreliggande köpeanbud och fastställa de villkor, under vilka varje
område må försäljas. Såsom tidigare i regel skett och järnvägsstyrelsen
jämväl nu föreslagit synas inflytande försäljningsmedel såvitt rör de statens
järnvägar tillhöriga fastigheterna böra tillföras statens järnvägars fond för
markförvärv.
Yad först angår det mera principiella spörsmålet, huruvida ärenden, avseende
försäljning av fastigheter som tillhöra statens järnvägars familjepensionsfond,
skola i varje särskilt fall behöva underställas riksdagen, får utskottet
hänvisa till sitt tidigare i ämnet gjorda, av riksdagen godkända uttalande.
Utskottet tillstyrker, att de i propositionen begärda försäljningsmedgivandena
lämnas. I ovannämnda motion har emellertid påyrkats uppskov med
avyttringen av två i statens järnvägars familjepensionsfond ingående bostadsfastigheter
intill Linköpings station örn 38, respektive 16 lägenheter. I anledning
härav vill utskottet ifrågasätta, huruvida ej i detta och möjligen
andra liknande fall, som avse försäljning av byggnader i huvudsak använda
som tjänstebostäder, skäl kan föreligga för att fastigheterna åtminstone tillsvidare
bibehållas i statens järnvägars hand eller att i varje fall den närmast
intresserade personalen lämnas tillfälle förvärva fastigheterna.
Utskottet vill framhålla som önskvärt, att i framdeles förekommande liknande
ärenden måtte framläggas jämväl uppgifter örn taxeringsvärde eller
andra upplysningar, som ge möjlighet till ett säkrare bedömande av ifrågakommande
fastigheters ungefärliga värde.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, må
a) medgiva, att de i den såsom bilaga till statsrådsprotokollet
den 3 mars 1939 fogade förteckningen avsedda, statens järnvägar
tillhöriga markområdena m. m. må försäljas under villkor,
som av Kungl. Majit fastställas;
b) besluta, att vid nämnda försäljning inflytande medel skola
tillföras statens järnvägars fond för markförvärv;
II. att motionen I: 248 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört?
Stockholm den 14 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtandet nr 113.