Statsutskottets Utlåtande No 73.
1
N:o 73.
Ank. till Ritsa, kansli den 31 mars 1908, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition
angående försäljning af äganderätten till kronan tillhöriga
lägenheten Huskvarna Norrgården n:o 2 i Hakarps socken
och Jönköpings län. \ N
I eu den 14 februari innevarande år till Riksdagen aflåten, till
statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 90)
bar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, ö
att äganderätten till den af Huskvarna vapenfabriks aktiebolag med
ständig besittningsrätt innehafvande lägenheten Huskvarna Norrgården
n:0 2 i Hakarps socken och Jönköpings län samt all kronan i egenskap
af ägare till berörda fastighet tillkommande rätt till vatten finge till
nämnda bolag försäljas mot en köpeskilling, hvilken på köparens bekostnad
bestämdes i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof vore föreskrifven i kung!, förordningen den
14 april 1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke
finge understiga 32,100 kronor, samt
att köpeskillingen inginge till landtförsvarets fond för bvggnader
och andra försvarsändamål.
I detta ärende har departementschefen till berörda stadsrådsprotokoll
anfört följande:
»Huskvarna vapenfabriks aktiebolag har i underdånighet anhållit
att få förvärfva äganderätt till lägenheten Huskvarna Norrgården n:o
2 i Hakarps socken med allt hvad därtill hörer, såvidt och i den mån
äganderätten tillhör kronan.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami 1 Afd. 41 Höft. (No 73). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
Innan jag närmare redogör för innebörden af bolagets ansökning
och däröfver afgifna utlåtanden, tillåter jag mig erinra därom,
att Riksdagen, med anledning af hvad dess år 1897 församlade revisorer
i sin berättelse angående verkställd granskning af statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1896 anfört, i skrifvelse den 11 maj 1898, n:o 84, anhållit, det
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en närmare utredning i fråga om
äganderättsförhållandena med afseende å den till Huskvarna gevärsfaktori
upplåtna mark samt därefter vidtaga de åtgärder, hvartill en sådan
utredning kunde föranleda.
Efter det den sålunda begärda utredningen blifvit verkställd, har
arméförvaltningen å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar instämt Huskvarna
vapenfabriks aktiebolag till Tveta, Vista och Mo häradsrätt med
yrkande om bättre rätt till hemmanet 1 mantal Huskvarna Södergården
n:o 1 och lägenheten Huskvarna Norrgården n:o 2 i Hakarps socken samt
om. ogillande af meddelad fasta å nämnda fastigheter. 1 utslag den 5
maj 1902 ogillade häradsrätten kronans talan beträffande hemmanet
Huskvarna Södergården n:o 1, och blef, sedan tvisten i denna del
å Kungl. Maj:ts och kronans sida fullföljts, häradsrättens utslag fastställdt
genom domar af Göta hofrätt den 6 februari 1903 och af
högsta domstolen den 5 maj 1905. I fråga om lägenheten Huskvarna
Norrgården n:o 2 anförde häradsrätten i förenämnda utslag, hurusom
det blifvit upplyst, dels att krigskollegium och statskontoret genom
kontrakt den 23 juni 1784 med kaptenen Jöran Ehrenpreus öfverenskomma!
och slutit de villkor och betingningar om förvaltningen af
Huskvarna krutbruk, till vederbörlig efterrättelse och säkerhet å ömse
sidor, då och för framtiden, nämligen att kaptenen Ehrenpreus så för
sig själf, som fru, barn och arfvingar försäkrats om ständig och okvald
besittning af Huskvarna krutbruk med därtill hörande hemmansdel
Norrgården i Huskvarna, jämte alla då varande hus, byggnader, krutoch
mjölkvarnar samt öfriga vattenverk och inrättningar och med alla
dittills innehafda rättigheter, såvida han eller de till alla delar uppfyllde
och fullgjorde hvad kontraktet i bokstafven förmådde och innehölle och
kronan verket därtill nyttja ville; och ägde kaptenen Ehrenpreus eller
hans rättsinnehafvare med vederbörligt bifall afstå ofvannämnda besittning
till någon annan, som pröfvades vara i stånd att densamma drifva
och fortsätta; samt dels att Kungl. Maj:t, på ansökan af kaptenen
Ehrenpreus, i resolution den 23 maj 1796 förordnat, att Huskvarna
kruttillverkning skulle flyttas till Husby klosters krutbruk, äfvensom
att hemmanet Norrgården därefter finge gevärsfaktoriet åtfölja, såsom
Statsutskottets Utlåtande N:o 73. 3
detsamma tillhörande, och af kaptenen Ehrenpreus i sådant afseende
innehafva^ med lika villkor, hvarunder det varit krutbruket tillslaget,
däremot det skulle åligga honom att gevärstillverkningen därstädes än
vidare utvidga och tillöka; och som kaptenen Ehrenpreus ej härigenom
kunde anses hafva med äganderätt förvärfvat egendomen Huskvarna
Norrgården, hvilken, innan den till honom uppläts, ostridigt varit kronan
tillhörig, samt Huskvarna vapenfabriks aktiebolag ej påstått bättre rätt
till egendomen än kaptenen Ehrenpreus till densamma haft, pröfvade
häradsrätten lagligt förklara kronan gent emot svarandebolaget vara
rätt ägare till egendomen Huskvarna Norrgården, samt att den för
svarandebolaget meddelade fasta, i hvad den afsåge nämnda fastighet,
skulle vara ogild och utan verkan.
Häradsrättens utslag i nu anförda del vann laga kraft.
Enligt en den underdåniga ansökningen bilagd, af vice kommissionslandtmätaren
Eric Aspegrén år 1906 upprättad karta med beskrifning
öfver alla ägorna till Huskvarna Norregård omfattar denna lägenhet
en areal af 21 hektar 38 ar, däraf begrafningsplatser 89,25 ar,
skolområde 81,65 ar, mad 2,023 hektar, ett af branta berg bestående
område 6,5 hektar och vägar 85,9 ar. Återstående 10,289 hektar användes
enligt bolagets uppgift för dess fabriksanläggning eller till
tomter för bostäder, tillhörande dels bolaget, dels arbetare, som fått
sig tomter upplåtna på längsta lagliga arrendetid.
Under åberopande af förberörda utslag har bolaget i ansökningshandlingen
anfört, att bolaget på grund af däri omförmälda upplåtelsehandling,
hvilken blifvit å bolaget öfverlåten, innehade lägenheten
Huskvarna Norrgården n:o 2 med ständig besittningsrätt eller med
samma rätt, som kaptenen Ehrenpreus, samt att, ehuru i följd häraf
bolaget, som icke till Kungl. Maj:t och kronan för nyttjanderätten till
ifrågavarande lägenhet erlade någon afgäld, innehade lägenheten under
sådana villkor, att oinskränkt dispositionsrätt eller äganderätt kunde
sägas i det närmaste föreligga, det dock för bolaget vore önskvärdt
att kunna förvärfva full äganderätt till lägenheten, hvithet syntes kunna
ske, utan att något i upplåtelsehandlingen afsedt statsintresse äfventyrades.
Vidkommande beloppet af den köpeskilling, som af bolaget borde
erläggas för äganderätten till berörda lägenhet, har bolaget i skrifvelse
till armé förvaltningen uttalat, att vid "köpeskillingens bestämmande
hänsyn borde tagas till bolagets okvalda och oinskränkta nyttjanderätt
till lägenheten, och i fråga om sättet för köpeskillingens bestämmande,
att den till lägenheten hörande marken borde värderas af en nämnd
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
af tre oj afviga personer, af hvilka kronan och bolaget utsåge
hvardera en, -och de sålunda utsedda tillkallade den tredje, samt att
värdet af den till fastigheten hörande vattenrätten, omfattande, enligt
bolagets förmenande, halfva vattenkraften i Huskvarnaån från fastighetens
gräns vid ån mot hemmanet Fagerslätt till lugn vattnet nedanför
fallen äfvensom i öfrigt all rätt till vattnet, inklusive fiske, å halfva
grunden i ån utefter fastighetens hela gräns mot densamma, borde
utrönas af en utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på begäran
af bolaget förordnad person. Därest Kungl. Maj:t och Riksdagen
skulle anse lämpligt, att beloppet af köpeskillingen slutligen bestämdes
i den ordning, som stadgades i nådiga förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, så hade
bolaget icke något att däremot erinra, och förpliktade sig bolaget att
gälda samtliga kostnader för de utredningar och värderingar, som
kunde anses böra företagas för uppnåendet af bolagets ifrågavarande
syfte. Bolaget förbehölle sig dock att i sista hand pröfva, huruvida
bolaget vore villigt gälda den köpeskilling, som af statsmyndigheterna
kunde varda bestämd, eller om bolaget ville jämjräl för framtiden låta
sig nöja med den uteslutande nyttjanderätt till fastigheten med vattenrätt,
som tillkomme bolaget och som i sina verkningar icke i afsevärd
mån skilj de sig från den äganderätt , bolaget för ordningens skull sökte
förvärfva.
I öfverensstämmelse med hvad bolaget sålunda ifrågasatt har arméförvaltningen
å artilleridepartementet föranstaltat om tillsättandet af en
nämnd af tre personer, utsedda på det sätt, bolaget föreslagit, i och
för uppskattning af den till lägenheten hörande jord. I ett den 28 december
1906 dagtecknadt värderingsinstrument har nämnden, delvis
med stöd af en utaf skogstjänsteman upprättad uppskattningslängd
öfver å lägenhetens område växande träd, uppskattat de till lägenheten
hörande ägor sålunda:
89 ar 25 kvadratmeter begrafningsplatser .................. kronor 714: —
81 » 65 » folkskoleplaner ........................ » 816: 50
2 hektar 2 ar 30 kvadratmeter iliad........................... » 606: 90
10 » 28 y> 90 )) tomter ..................... » 41,156: —
6 » 50 » bergig betesmark.................................... » 1,625: —-
85 » 90 kvadratmeter vägar;
då härtill lägges värdet af den på området växande
skogen........................................................... »_3,384: 47,
utgör hela värdet................................................................ kronor 48,302: 87
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
5
Värderingsmännen framhöllo, att vid bestämmandet af huru stor
del af det sålunda lägenhetens mark åsätta värde, som kunde anses motsvara
kronans bibehållna äganderätt, hänsyn gifvetvis måste tagas
därtill, att bolaget hade ständig besittningsrätt till lägenheten och toge
alla inkomster af densamma, samt att den kronan förbehållna äganderätten
icke lämnade någon afkastning. Dessutom torde det för besittningsrättens
bibehållande i ofvan omförmälda upplåtelsehandling stadgade
villkor om upprätthållande af vapenfabrikationen å platsen numera vara
utan praktisk betydelse för kronan. Under sådana omständigheter ansåge
värderingsmännen sig icke kunna föreslå den köpeskilling, som af
bolaget borde gäldas för förvärfvandet af äganderätt till lägenhetens
mark, till högre belopp än 40 procent af fastighetens ofvan angifna
värde, eller till i afrundadt tal 19,300 kronor.
På bolagets begäran har väg- och vattenbyggnadstyrelsen förordnat
t. f. distriktschefen i östra väg- och vättenbyggnadsdistriktet, kaptenen
J. Ekelund att utreda och uppskatta den vattenrätt, som tillhör ifrågavarande
lägenhet. Efter att hafva å platsen verkställt erforderliga uppmätningar
och afvägning^'' har denne lämnat följande utredning.
Den till lägenheten hörande del af vattenfallet hade befunnits innehafva
en fallhöjd af 29,45 meter. I Huskvarnaån funnes icke kungsådra, och
vore ån i öfrigt af sådan natur, att ägarna af stränderna borde hvardera
anses äga hälften af den i ån förefintliga vattenmängden. Den vänstra
stranden ägdes af bolaget, hvaremot, den högra tillhörde lägenheten i
fråga. Den till lägenheten. hörande vattenrätt ägdes sålunda af kronan,
men bolaget innehade ständig besittningsrätt till densamma.
Beträffande den i Huskvarnaån framrinnande vattenmängden funnes
icke några under längre tid gjorda dagliga observationer, men den af
Kungi. Maj:t år 1899 tillsatta kommitté för utredning beträffande vissa
staten tillhöriga vattenfall hade angifvit åns lågvattenmängd vara 1,05
kubikmeter per sekund. Med stöd af anteckningar i journaler, som
förts vid en strax ofvanför Huskvarnafallet belägen kraftstation, torde
man kunna antaga, att under normala förhållanden en vattenmängd af
omkring 2 kubikmeter, per sekund funnes tillgänglig i ån under längre
tid af året, hvarför den industriella medelvattenmängden kunde skattas
till högst 2 kubikmeter per sekund. På grund häraf erhölles för den
lägenheten tillhöriga vattenrätten vid lågvatten 145 och vid industriellt
medelvatten 290 hästkrafter. Vid de försäljningar af vattenfall i Huskvarnaån,
som under de senare åren ägt rum, har betingats ett pris
af omkring 110 kronor per hästkraft, räknadt efter ofvannämnda vattentillgång
vid industriellt medelvatten. Om denna beräkningsgrund, hvilken
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
ingalunda kunde anses vara för låg, tillämpades på ifrågavarande vattenfall,
utgjorde värdet af lägenhetens vattenrätt, under förutsättning att
ägande- och nyttjanderätten vore förenade i samma hand, 31,900 kronor.
Med hänsyn likväl därtill att bolaget, såsom ofvan framhållits,
innehade ständig besittningsrätt till vattenkraften liksom till lägenheten
i öfrigt samt att den kronan förbehållna äganderätten icke lämnade
kronan någon afkastning, och då någon anledning icke förefunnes att
uppskatta äganderätten till vattnet på annat sätt än den till jorden,
ansåge värderingsmannen, att det belopp, som bolaget borde erlägga
till kronan för förvärfvande af äganderätten till ifrågavarande vattenrätt,
borde utgöra 40 procent af vattenkraftens ofvan uträknade värde,
eller i rundt tal 12,800 kronor.
Årméförvaltningen å artilleridepartementet har i underdånig skrifvelse
den 7 mars 1907 väl funnit den till 40 procent af lägenhetens
uppskattade värde föreslagna köpeskillingen för fastigheten tillhörande
jord med därå växande skog lägre i procent än hvad som vid uppskattning
af motsvarande köpeskilling för vissa till Torsebro krutbruk
hörande fastigheter föreslagits och äfven vid pröfning af frågan om
samma fastigheters försäljande till innehafvaren af nämnda krutbruk år
1906 af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänts, men i betraktande af
den omständigheten, att största delen af lägenhetens jordområde, nämligen
10,289 hektar, uppskattats efter tomtvärde, hvilket ej uppstått
genom något kronans åtgörande, utan allenast genom bolagets utnyttjande
af detta område till byggnadstomter, likväl ansett det vara skäligt,
att köpeskillingen, på sätt värderingsnämnden föreslagit, bestämdes till
40 procent af fastighetens hela uppskattade värde.
Hvad åter beträffade den föreslagna köpeskillingen för den till
lägenheten hörande vattenrätten, syntes densamma nära öfverensstämma
med uppskattningen af motsvarande köpeskilling för kronans andel i
Torsebrofallen, hvadan arméförvaltningen ej heller hade något att erinra
mot den verkställda värderingen af kronans andel uti ifrågavarande
vattenfall.
Vid nu anförda förhållanden och då lägenheten med tillhörande
vattenrätt icke vore för något kronans ändamål behöflig, enär kronan
i Carl Gustafs stads gevärsfaktori ägde en för gevärstillverkning för
kronans behof för närvarande fullt tillräcklig anstalt, för hvars vidare
utvidgning i mån af uppstående ytterligare behof möjligheter icke saknades,
samt då ett återtagande af dispositionsrätten till lägenheten,
hvarå nu funnes anordnadt ett industriellt företag, som vore ej allenast
synnerligen omfattande utan äfven för landet i industriellt hänseende
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
7
af stor betydelse, skulle medföra en högst afsevärd kostnad för inlösen
af därvarande bolaget tillhöriga fabriks- och andra byggnader, tillstyrkte
arméförvaltningen bifall till bolagets förevarande framställning.
Såväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län
samt vederbörande kronofogde som ock kammarkollegium och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka samtliga myndigheter blifvit hörda
i ärendet, hafva i afgifna utlåtanden på de af arméförvaltningen anförda
skäl tillstyrkt bifall till hvad arméförvaltningen sålunda hemställt.
Vid pröfning af bolagets ansökning bär jag i likhet med myndigheterna
kommit till den uppfattning, att äganderätten till ifrågavarande
fastighet utan olägenhet för kronan kan till bolaget upplåtas. Någon
afkastning däraf synes under nuvarande förhållanden svårligen kunna,
åtminstone ej inom en öfverskådlig framtid, beredas kronan.
Såsom framgår af förut omförmälda kontrakt af den 23 juni 1784,
tillförsäkrades kaptenen Ehrenpreus därigenom såväl för honom själf,
som fru, barn och arfvingar eller andra rättsinnehafvare en ständig
och okvald besittningsrätt till Huskvarna krutbruk med därtill hörande
hemmansdel Norrgården jämte alla då varande hus, byggnader, krutoch
mjölkvarnar samt öfriga vattenverk och inrättningar och med alla
dittills innehafda rättigheter, såvida han eller de till alla delar uppfyllde
och fullgjorde hvad kontraktet i bokstafven förmådde och innehölle och
kronan verket därtill nyttja ville. Om än kronan, på grund af orden
»såvida kronan verket därtill nyttja ville» skulle kunna äga befogenhet
att återtaga lägenheten i fråga, synes dock med hänsyn till ordalagen
i öfrigt uti och syftet med berörda upplåtelsehandling samt innehållet
af den utredning i förevarande ärende, som lämnats uti Riksdagens
revisorers ofvan omförmälda berättelse, besittningsrätten därtill icke
kunna eller billigtvis böra bolaget beröfvas, med mindre bolaget, på
sätt arméförvaltningen framhållit, erhölle ersättning för sina där uppförda
fabriks- och andra byggnader, men till följd af de därmed förenade utgifter,
hvilka, såsom arméförvaltningen jämväl anfört, torde blifva högst
afsevärda, synes mig en försäljning vara att föredraga.
Därest försäljningen skulle komma till stånd, torde köpeskillingen
böra bestämmas af en nämnd, sammansatt i enlighet med bestämmelserna
i kungl. förordningen den 14 april 1866, angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, hvilken nämnd blifver i tillfälle att taga i
öfvervägande alla på frågan inverkande omständigheter. Dock torde ett,
visst minimipris böra fastställas, hvilket pris icke lärer böra understiga
hvad de ofvannämnda värderingsmännen upptagit, eller 19,300 kronor
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
för lägenhetens mark och 12,800 kronor för den till lägenheten hörande
vattenrätten.
Beträffande köpeskillingsbeloppet anser jag, att detsamma bör
läggas till den fond, som under benämning »landtförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål» förvaltas af statskontoret och
endast efter Riksdagens medgifvande får användas.»
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 31 mars 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Stockholm, K. L. Boekmans Boktr., 1908.