Statsutskottets Utlåtande N:o 42
1
N:o 42.
Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.
• Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Örebro stad af kronolägenheten Alnängarne
i Örebro län.
(I. A.)
Enligt hvad af en utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 25) af den 22 april innevarande år inhemtas, hade Örebro stads vattenbyggnadskomité,
efter uppdrag af stadsfullmägtige derstädes — med erinran
att Örebro stad genom Kongl. Maj:ts resolution den 21 april 1886 erhållit
tillstånd att i öfverensstämmelse med plan, som genom samma resolution
blifvit faststäld, utföra reglering och kanalisering af Svartån emellan nämnda
stad och hamnen vid Skebäck samt att genom expropriation af såväl kronan
som enskilde förvärfva den eganderätt, som med anledning häraf erfordrades,
— i en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med eget utlåtande af
den 23 sistlidne december till Kongl. Maj:t insänd skrifvelse, förmält, hurusom,
på sätt en skrifvelsen bifogad plankarta utvisade, för berörda kanalisering
behöfde tagas i anspråk ett ej obetydligt område af den förut för landshöfdingelöneregleringsfondens,
men numera för kronans räkning utarrenderade
kronolägenheten Alnängarne med dertill hörande så kallade Stora Holmen
jemte flere i Svartån belägna holmar i Längbro socken, hvilket område således
borde från staten genom expropriation förvärfvas. Då det emellertid
derjemte, för åstadkommande af en fullt ändamålsenlig underdikning af staden,
vore nödigt att åt staden förvärfva egande- eller nyttjanderätt till ett
ytterligare område af ifrågavarande lägenhet, öfver hvilket vattenafloppet
från stadens norra del borde framdragas, samt staden, som för närvarande
Bih. till Riksd. Prot. 1887. Mi. 4 Samt. 1 Ajd. 27 Häft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
innehade lägenheten på arrende och till följd af densammas belägenhet i
stadens omedelbara granskap finge vidkännas kostnader dels för underhåll
och vård af Stora Holmen, som utgjorde stadens enda större promenadplats,
och dels för polisbevakning såväl der som å Alnängarne, ej af dessa kostnader
kunde draga motsvarande nytta, med mindre staden blefve egare till
jorden, hade vattenbyggnadskomitén på ofvan anförda skäl, och då staden
vid fortgående utveckling sannolikt framdeles behöfde än vidare taga lägenhetens
mark i anspråk, hos Kongl. Maj:t anhållit, att staden måtte medgifvas
att genom köp förvärfva eganderätt till hela lägenheten Alnängarne
med dertill hörande holmar.
För åstadkommande af en noggrann utredning af lägenhetens värde
hade på stadens föranstaltande värdering derå förrättats af domänintendenten
i länet med biträde af de utaf länets hushållningssällskap och landsting för
krön ojords arrendevärdering utsedde uppskattningsmän. Af det vid berörda
förrättning förda protokoll hade inhemtats, bland annat: att lägenhetens areal
omfattade 238 tunnland 9,214 kappland och utgjordes af 177 tunnland 4,458
kappland dels gammal, dels af äng och betesmark uppodlad åker samt i
öfrigt af äng, betesmark, holmar, lindor, backar och impedimenter; att, då
för lägenheten icke tagits del i sänkningen af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren,
ett emot den genom nämnda företag vunna förbättring å lägenhetens
egor svarande område, af förrättningsmännen förslagsvis upptaget till 57
tunnland 14 kappland, komme att frångå lägenheten; att å densamma icke
funnes några kronan tillhöriga åbyggnader; att den till lägenheten hörande
vattenkraft redan enligt ofvannämnda kongl. resolution blifvit till staden
öfverlåten, hvarjemte ett lägenheten af ålder tillhörigt fiske blifvit af Hjelmarens
och Qvismarens sjösänkningsbolag från kronan inlöst mot en summa
af 18,000 kronor, å hvilket belopp staden, såsom lägenhetens arrendator,
derefter fått åtnjuta räntegodtgörelse efter fem procent om året; att vid
värderingen större delen af den gamla åkern närmast staden, eller 37 tunnland
8,7 kappland, som ansetts under den närmare framtiden komma att
tagas i anspråk för stadens utvidgning, uppskattats efter tomtvärde och,
efter afdrag af hvad som erfordrades till gator och vägar, eller 11 tunnland
3,7 kappland, hvarå något värde icke blifvit satt, upptagits i tre olika
grupper efter 80, 50 eller 25 kannor för kapplandet till ett sammanlagdt
värde af 46,840 kronor; att den öfriga marken, sedan derifrån afräknats
hvad som antagits komma att frångå lägenheten i följd af sjösänkningen,
efter värde å åkern af 600 kronor, 452 kronor 62 öre eller 300 kronor
tunnlandet, å holmarne i än af 400 kronor samt å annan mark — impedimenter
och diken oberäknade — af 200 kronor tunnlandet, uppskattats till 44,896
kronor; samt att från det sammanlagda uppskattningsbeloppet å den sålunda
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
3
värderade jorden, 91,736 kronor, afdragits den beräknade kostnaden för lägenhetens
förseende med nödiga byggnader 16,500 kronor, då ett värde å
lägenheten erhållits af 75,236 kronor.
Detta belopp hade staden erbjudit sig att för lägenheten erlägga, under
anhållan att såsom vidare köpevilkor måtte medgifvas, dels att med betalningen
af köpeskillingen finge anstå till utgången af den tid, under hvilken
staden arrenderat jorden, eller till den 14 mars 1890, dels att samma
betalning måtte få erläggas i vissa terminer i enlighet med kongl. brefvet,
den 29 maj 1874, angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter,
och dels att den ersättning, som staden möjligen komme att utgifva
för jord, som till Svartåns kanalisering blefve från lägenheten exproprierad,
finge å köpeskillingen afräknas.
Efter hvad i samma proposition vidare meddelas, hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i sitt i ämnet afgifna utlåtande vitsordat behöfiigheten
för staden att på de i ansökningen åberopade skäl förvärfva eganderätt till
lägenheten samt derjemte anfört, att enligt Kongl. Maj:t,s befallningshafvandes
åsigt staten icke hade något särskild! intresse att såsom domän bibehålla
ifrågavarande lägenhet, helst den till densamma förut hörande vattenkraft
i Svartån redan öfverlåtits på staden; att den erbjudna köpeskillingen
syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande utgöra full betalning för lägenheten;
samt att då det för lägenheten nu utgående arrende, 4,000 kronor,
medfört förlust såväl för föregående arrendatorer som för staden, hvilken
innehaft arrendet från och med den 14 mars 1883, samt lägenhetens arrendevärde
dessutom numera förminskats dels genom ofvan omförmälda fiskerättighets
utlösning och dels i följd deraf att, enligt Kongl. Maj:ts resolution den
11 september 1885, utskänkning af spritdrycker å den af staden till värdshusrörelse
uthyrda Stora Holmen icke vidare finge ega rum, det enligt
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande skulle möta svårighet att,
då stadens arrenderätt den 14 mars 1890 tilländalöpte, få lägenheten utarrenderad
mot en afgift, som motsvarade räntan å den af staden erbjudna
köpeskillingen; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med upplysning
att staden utfäst sig att, om den blefve egare till lägenheten, till byggnadsplats
för nytt länslasarett och kurhus afstå ett dertill föreslaget område,
som Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit till 7 tunnland 22 kappland,
mot det ersättningsbelopp, hvarmed detta område ingått i lägenhetens uppskattade
värde, på det varmaste tillstyrkt bifall till ifrågavarande ansökning.
Efter remiss hade kongl. domänstyrelsen i afgifvet yttrande förklarat
sig icke hafva något att erinra mot lägenhetens försäljning och vidare anfört,
att det väl kunde ifrågasättas, huruvida icke lägenhetens värde borde
bestämmas i enlighet med grunderna i kongl. förordningen den 14 april
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, men att
då, enligt hvad den af domänintendenten och biträdande uppskattningsmän
med, såsom det syntes styrelsen, yttersta noggrannhet verkstälda värderingen
utvisade, kronan skulle för lägenheten erhålla i köpeskilling ett belopp af
omkring 416 kronor för tunnlandet af bättre och sämre jord, impedimenter
deri inberäknade, och vid lägenhetens förnyade utarrendering icke kunde
påräknas att erhålla en arrendeafgift, motsvarande skälig ränta a en sådan
köpeskilling, styrelsen funne lägenheten vara med den erbjudna köpeskillingen
fullt betald, i följd hvaraf och då öfriga föreslagna köpevilkor syntes vara
på billighet grundade, styrelsen, lika med Kong!. Maj:ts befallningshafvande,
tillstyrkte bifall till ansökningen.
Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva:
att kronolägenheten Alnängarne med dertill hörande, i Svartån belägna
sa kallade Stora Holmen och öfriga holmar måtte till Örebro stad mot en köpeskilling
af sjuttiofem tusen tvåhundra trettiosex kronor försäljas, under vilkor
i öfrigt,
att med betalningen af köpeskillingen finge anstå till utgången af den
tid, under hvilken staden arrenderat jorden och sålunda derför erlade arrende,
eller till den 14 mars 1890, och betalningen derefter fullgöras med fördelning
på sex år i enlighet med bestämmelserna i kongl. brefvet den 29 maj
1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter; samt
att den ersättning, staden möjligen kunde komma att utgifva för jord,
som till reglering och kanalisering af Svartån blefve från lägenheten exproprierad,
måtte å köpeskillingen afräknas;
och har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit, att den för lägenheten inflytande
köpeskillingen måtte få användas på enahanda sätt, som vore bestämdt
i fråga om köpeskillingarne för de hemman och lägenheter, hvilkas
försäljning egde rum jemlik! omförmälda kongl. bref af den 29 maj 1874.
Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning Kongl. Maj:ts omförmälda
proposition blifvit remitterad, får, efter tagen del af de till ärendet
hörande handlingar, till en början meddela, att då den ifrågasatta försäljningen
af kronolägenheten Alnängarne icke synes föranledas deraf att
densamma erfordras för något visst allmänt ändamål, utskottet icke
funnit afgörande skäl tala för ett frångående i detta fall från den af
Riksdagen uttalade åsigten, att endast mindre kronoegendomar i allmänhet
böra försäljas, helst till följd af denna fastighets belägenhet invid Örebro
stad domänförvaltningens tillsyn öfver densamma torde medföra jemförelsevis
ringa kostnader, och med fog torde kunna ifrågasättas, om icke lägenheten,
med hänsyn till dess saknad af kronan tillhöriga byggnader, lämpligen borde
Statsutskottets Utlåtande N:o 42. 5
sammanslås till gemensamt arrende med det angränsande, till kronan indragna
hospitalshemmanet Bynninge, för hvilket nuvarande arrendetiden utgår samtidigt
med den för Alnängarne bestämda, eller den 14 mars 1890. En
ytterligare anledning till erinran mot den föreslagna försäljningen har utskottet
funnit jemväl i den omständighet, att i detta fall försäljningen icke
är afsedd att, på sätt vid försäljning af kronans domäner i allmänhet är
föreskrifvet, ega rum genom egendomens utbjudande på offentlig auktion.
Dessutom synes den föreslagna köpeskillingen utskottet alltför låg såväl med
hänsyn till det hittills för lägenheten utgående arrendet, hvilket, vid utarrenderingen
år 1860 ursprungligen bestämdt i spanmäl och hö, från och med midfastan
år 1878 utgjorts med 4,000 kronor, hvarå dock numera ett afdrag af
900 kronor eger rum för förlorad fiskerättighet, som ock i betraktande deraf,
att ifrågavarande jordområdes läge invid en stad af ej ringa storlek antagligen
bör föranleda en fortgående ökning af dess värde; och då härtill kommer,
att fråga lärer vara väckt om att för militära ändamål använda någon del
af berörda jordområde, samt lägenheten alltså möjligen kan komma att tagas
i anspråk för kronans räkning, har utskottet funnit betänkligt att nu vidtaga
åtgärder för samma lägenhets afyttrande; hvadan utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må
af Biksdagen bifallas.
Stockholm den 21 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPABBE.
Reservation
af herr grefve G. Sparre i fråga om en del af motiveringen.
Bih. till BiJcsd. Frot. 1887. 6< 4 Samt. 1 Afd. 27 Käft.
2