Statsutskottets Utlåtande N:o 34
N:o 34.
Ank. till Riksd. kansli den 13 juni 1887, kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående beviljande af anslag till fortsättning af arbetena
å stambanan norr om Sollefteå.
(R. A.)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.
Maj:t (under 6:te hufvudtiteln punkt 46) föreslagit Riksdagen att till utgående
under år 1888 anvisa 3,000,000 kronor till fortsättning af arbetena
å stambanan norr om Sollefteå; hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit, att omförmälda
anslagsbelopp, som borde bestridas af upplånta medel, måtte anvisas
att utgå från riksgäldskontoret.
Sedan Kongl. Maj:t till Riksdagen år 1886 aflåtit proposition, att en
stambana af samma spårvidd och med samma öfverbyggnad som de öfriga
stambanorna genom Norrland, men med iakttagande af vissa förenklingar i
byggnadssättet, skulle anläggas från Sollefteå__eller lämplig punkt i dess närhet
öfver Skorped, Vännäs och Uddfors till Öfver-Luleå, med rätt för Kongl.
Maj:t att närmare förordna om de orter jernvägen borde genomgå, blef denna
proposition i så måtto bifallen, att Riksdagen medgaf banans anläggning öfver
Skorped till Vännäs, med rätt för Kongl. Maj: t att närmare förordna
om de orter å linien mellan banans utgångspunkt och Skorped, jernvägen
borde genomgå, samt under vilkor i öfrigt, att förslag till jernvägens sträckning
mellan Skorped och Vännäs blefve för en kommande Riksdag framlagdt,
och att landsting, kommuner eller enskilde antingen kostnadsfritt för staten
afstode all för anläggningen erforderlig mark eller ock lemnade staten erBih.
till lUfcsd. Prot. 1887. MS. 4 Samt, 1 Afd. 21 Häft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
sättning för den kostnad, förvärfvandet af full dispositions- ocli eganderätt
till sådan mark kunde medföra.
Derjemte beviljade Riksdagen för påbörjandet af berörda stambana
för år 1887 ett anslag af 1,000,000 kronor, deraf 500,000 kronor anvisades
till utgående från riksgäldskontoret och 500,000 kronor uppfördes a riksstaten
utom hufvudtitlarne, att från statskontoret utbetalas.
Af det statsverkspropositionen bifogade protokoll öfver civilärenden,
hållet inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet den 25 april innevarande år,
(sid. 81—83) inhemtas, att, så snart 1886 ars Riksdags beslut om stambanans
byggande blifvit kändt, så väl Yesternoniands som Vesterbottens läns landsting
vid för ändamålet utlysta urtima möten förklarat, att de åtoge sig ansvara
för fullgörandet af det utaf Riksdagen stadgade vilkor om upplåtande
af mark till jern vägen. Undersökningar för stambanans byggande till Skorped
hade genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg pågått under år 1886,
och, efter det styrelsen inkommit med utlåtande i ämnet och vederbörande
lemnats tillfälle deröfver afgifva yttrande, hade banans sträckning från trakten
af Sollefteå till Skorped blifvit af Kongl. Maj:t faststäld.
I fråga om det för år 1888 erforderliga byggnadsanslag har, på sätt
det åberopade statsrådsprotokollet vidare utvisar, statsrådet och chefen för
kongl. civildepartementet erinrat derom, att han i det anförande till statsrådsprotokollet
den 29 januari 1886, som legat till grund för Kongl. Maj:ts
proposition till sistlidna års Riksdag, antydt, att, enligt departementschefens
åsigt, för framtiden borde årligen till norra stambanans fortsättning anslås
4,000,000 kronor, motsvarande hvad under senare åren årligen anvisats till
stambanebyggnader. I sitt svar å den nådiga propositionen hade visserligen
Riksdagen uttalat, att årliga anslagsbeloppet till nämnda bana borde begränsas
till 2,000,000 kronor. Emellertid hade under sistlidna år från rikets båda
nordligaste län till Kongl. Maj:t inkommit åtskilliga framställningar om påskyndande
af banans byggande, så att dess utsträckning vidare mot norr i
en ej alltför aflägsen framtid kunde vara att motse. Såväl Vesterbottens
och Norrbottens läns landsting som ock Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
de båda länen hade i nämnda syfte hemstält om aflåtande till Riksdagen af
proposition, att det årliga anslaget till banans byggande måtte bestämmas
till 4,000,000 kronor. Enahanda framställningar vore gjorda af Luleå stadsfullmägtige
samt municipalstyrelsen i Haparanda jemte Öfver- och NederLuleå,
Öfver- och Neder-Kalix, Neder-Torneå, Hietaniemi och Karl Gustafs
samt Gellivara, Jokkmokks, Paj ala och Korpilombolo kommuner. I dessa
framställningar framhölles hufvudsakligen, hurusom utvecklingen och tillgodogörandet
af de rika naturliga tillgångarna i dessa trakter hämmades, så länge
landet i afseende å kommunikationer med de öfriga delarne af riket väsent
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
3
ligen vore inskränkt till de få månader af året, då sjöfarten kunde förmedla
denna förbindelse; samt vidare faran i politiskt afseende för det öfre Norrlands
isolering från det öfriga Sverige, synnerligast numera, då finska jernvägarne
närmat sig dess gräns på ett afstånd af endast 12 mil, och det
finska elementet alltmera gjorde sig gällande inom de svenska gränssocknarne
och inkräktar äfven på socknar, belägna på betydliga afstånd från gränsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till hvars utlåtande samtliga dessa
framställningar remitterats, hade i skrifvelse af den 27 november 1886 anfört
följande:
Då våglängden emellan Sollefteå och Vännäs utgjorde omkring 20
mil, och anläggningskostnaden för jernvägen mellan dessa ställen kunde i
rundt tal beräknas till 14,000,000 kronor, behöfdes en tid af omkring sju
år för fullbordandet af denna stambanedel, derest arbetet derå komme att
bedrifvas med ett ärligt anslag af endast 2,000,000 kronor. Det vore derför
i alla afseenden ändamålsenligare, om arbetena å ifrågavarande stambana
finge, såsom till statsrådsprotokollet för den 29 januari 1886 utvecklats, bedrifvas
på två arbetsdistrikt med ett årligt anslag af tillsammans 4,000,000
kronor i stället för endast på ett arbetsdistrikt med anslag af 2,000,000
kronor. Som emellertid liniens rigtning emellan Skorped och Vännäs sannolikt
icke förr än under våren 1888 hunne blifva bestämd, läte det sig icke
göra att under sistnämnda år med fördel använda ett belopp af 4,000,000
kronor. Deremot och då på bandelen emellan Sollefteå och Skorped en storartad
och kostbar brobyggnad öfver Ångermanelfven måste under nyssnämnda
år färdigbyggas, och dessutom skenor måste uppköpas, för hvilket allt kostnaden
komme att uppgå till omkring 500,000 kronor, ansåge styrelsen att
det skulle leda till besparing och i hög grad befrämja fortgången af arbetena
ä denna linie, hvilka vore jemförelsevis större och mera tidsödande än på
den öfriga delen af linien norr om Skorped, om, jemte nämnda 500,000
kronor, ett belopp af 2,500,000 kronor vore att för de öfriga arbetena under
det året påräkna; och har styrelsen derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
i så måtto bifalla de ofvan berörda framställningarna, att till Riksdagen aflätes
proposition om ett anslag för år 1888 till jernvägsarbetenas fortsättande
å stambanan genom Norrland af 8,000,000 kronor.
Departementschefen har, af skäl, som han till statsrådsprotokollet den
29 januari 1886 anfört, fortfarande ansett, att stambanans snara fortsättning
norrut vore af synnerlig vigt, särskildt med hänsyn dertill att finska jernvägsnätet
allt mer och mer närmat sig Sveriges gränser och numera, sedan
Uleåborgs-banan blifvit fullbordad och ett af de dyrbaraste arbetena för samma
banas fortsättning norrut, nemligen brobyggnaden öfver Uleelf, under senaste
år blifvit undangjordt, inom fä år utan synnerliga svårigheter kunde fram
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
dragas till Torneå. Departementschefen skulle derför ansett det vara sin
pligt att tillstyrka Kongl. Maj:t att, för stambanans byggande under år
1888, af Riksdagen för samma år äska ett anslag af 4,000,000 kronor,
derest jernvägsiiniens sträckning norr om Skorped nu kunde bestämmas, och
således arbetena skulle kunna under år 1888 bedrifvas ä två distrikt. Men
dä detta icke kunde ske, har departementschefen inskränkt sig till att biträda
hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit.
Utskottet delar ej statsrådet och chefens för civildepartementet åsigt
i fråga om det belopp, som bör till ifrågavarande jern vägs byggnad för nästa
år anvisas. I sin den 5 maj 1886 aflåtna skrifveise till Konungen angående,
bland annat, ifrågavarande stambana yttrade Riksdagen, att, då trafiken ä
banan till en början antagligen ej kunde blifva betydlig, och i följd häraf
rentabiliteten måste blifva ringa, försigtigheten och omsorgen om statens
finanser kräfde, att upplåningen för ändamålet så vidt möjligt inskränktes,
på grund hvaraf Riksdagen ansåg, att de medel, som för anläggningen erfordrades,
borde till en del, i mån af tillgång, anvisas till utgående å riksstaten.
I öfverensstämmelse härmed antog Riksdagen, att det årliga anslagsbelopp,
som utan olägenhet kunde anslås, skulle uppgå till ungefärligen
2,000,000 kronor.
Något förändradt förhållande, som skulle medgifva anvisande nu af
ett större belopp än år 1886 ansågs lämpligt, har icke sedan dess inträffat;
snarare synes det nu något svårare att under den närmaste framtiden pa
riksstaten uppföra så stora delar af ifrågavarande jernvägsbyggnadsanslag,
som önskligt vore.
Utskottet finner sig vid sådant förhållande ej kunna tillstyrka anvisande
för nästa år af ett större belopp än 2,000,000 kronor.
Kongl. Maj:ts till 1886 års Riksdag gjorda förslag och Riksdagens om
denna stambanas byggande fattade beslut innehöllo, att banan skulle erhålla
samma spårvidd och öfverbyggnad som de öfriga stambanorna genom Norrland,
men anläggas med iakttagande af vissa förenklingar i byggnadssättet. Det
är naturligt, att, med ju större sparsamhet jern vägsanläggningen utföres, dess
gagneligare är detta äfven för de närmast intresserade orterna i Norrland,
dä derigenom det belopp, Riksdagen anslår och hvilket måste vara temligen
begränsadt, komme att förslå till anläggning af en i samma mån längre
sträcka jernväg och således, äfven med ett mindre årsbelopp, banan förr än
eljest blefve fullbordad. Vissa delar af arbetet synas emellertid redan komma
att betinga drygare kostnad än den, som beräknats i det af särskilda komiterade
den 14 december 1885 afgifna betänkande i fråga om byggnadssätt
m. m. för stambanan genom öfre Norrland mellan Sollefteå och Luleå. I
ofvan åberopade statsrådsprotokoll meddelas, såsom af ofvanstående synes, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
5
på banclelen mellan Sollefteå ocli Skorped en storartad och kostbar brobyggnad
öfver Angermanelfven måste under år 1888 färdigbyggas. Utskottet har
inhemta!, att det nu upprättade kostnadsförslaget för denna brobyggnad uppgår
till 432,080 kronor eller, med vanligt tillägg af 15 procent för diverse
oförutsedda utgifter m. m., till 497,000 kronor. 1 ofvanoåberopade komitébetänkande
upptages emellertid kostnaden för bron öfver Angermanelfven till
endast 171,670 kronor eller, med enahanda tillägg af 15 procent, omkring
197,400 kronor. I saknad af erforderlig utredning kan utskottet visserligen
icke bedöma, huruvida icke denna exempelvis anförda ökade kostnad varit
behöflig eller möjligen till och med välbetänkt, då ju måhända antagas må,
att en jern vägsbros höjd med mera, som fördyrar densamma, kan vara beroende
af önskan att undvika kostnader, som strändernas beskaffenhet, lutningsförhållanden
m. m. med en annan konstruktion af bron skulle hafva föranledt.
Utskottet anser sig likväl böra framhålla nödvändigheten deraf, att stambanan
genom öfre delen af Norrland anlägges så billigt som förhållandena medgifva,
äfven om den derigenom ej skulle komma att uppnå samma trafikförmåga,
som de norrländska stambanorna söder om Ångermanelfven besitta.
Utskottet, som kommer att framdeles afgifva förslag om sättet för
anskaffande af det föreslagna anslagsbeloppet, får, på grund af hvad ofvan
anförts, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen, till fortsättning af arbetena å
stambanan norr om Sollefteå, för år 1888 anvisar ett
anslag af 2,000,000 kronor.
Stockholm den 13 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservation
af herrar grefve G. Sparre, friherre F. von Essen, grefve E. C. A.
Piper, grefve TF. G. Hamilton, B. N. G. Montgomery-CederMelm, P. 0.
Bih. till liiksd. Prof. 1887. 13. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
Hörnféldt och P. G. Näslund, hvilka — med hänsyn dertill, att den kostbara
brobyggnaden öfver Angermanelfven under nästa år måste utföras, och
att det egentliga arbetsanslaget således, äfven om 2,500,000 kronor för nästa
år anvisas, kommer att stanna vid det af Riksdagen lämpligt ansedda belopp
af ungefärligen 2,000,000 kronor — ansett, att Riksdagen borde, till
fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå, för år 1888 anvisa
ett anslag af 2,500,000 kronor.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1887.