Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
13
N:o 24.
Ant. till åtiksd. kansli den 15 februari kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Rongl.
Maj:t med anhållan om utredning angående embets- och
tjenstémäns dagliga tjenstgöring stid in. m.
(l:a o. 2:a U. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 82) har herr A.
Hedin från Stockholm, under hänvisning till af honom vid 1895, 1896
och 1897 årens riksdagar i ämnet väckta motioner, föreslagit, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till iKongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Magt
täcktes låta verkställa och till Riksdagen öfverlemna utredning i fråga
om nu gällande bestämmelser och praxis beträffande statens embetsoch
tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid, samt för detta ändamål ställa
till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 1,000 kronor.
Till motiveringen för förslaget, då det första gången väcktes, bar
motionären ansett sig nu böra tillägga, att de upplysningar, som innehölles
i en till Riksdagens medlemmar utdelad »Sammanfattning af afgifna
redogörelser rörande förening af statskonst med annan tjenstebefattning,
för hvilken lön eller arfvode erhållits)), syntes utgöra ett nytt
motiv för att en utredning rörande embets- och tjenstemäns dagliga
tjenstgöringstid måtte verkställas, helst som effektiviteten af den af
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
Kongl. Maj:t med anledning af de insamlade upplysningarna om statstjensts
förening med annan tjenstebefattning vidtagna åtgärd icke kunde rätt
bedömas utan tillgång till en fullständig utredning angående den dagliga
tjenstgöringstiden; och ansåge motionären det ej kunna bestridas, att
tillförlitliga upplysningar om såväl dagliga tjenstgöringstiden som statstjensts
förening med annan tjenstebefattning skulle för Riksdagen vara
af stort värde vid pröfning af förslag om löneförhöjningar och löneanslag
till nya tjenster.
Vid behandling af motionärens liknande förslag vid 1895 års riksdag
yttrade statsutskottet, att, hvad anginge frågan om embets- och
tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid, motionären ansett omständigheterna
påkalla särskilda föreskrifter i detta afseende. Enligt motionärens tanke
skulle sådant vara erforderligt för att förhindra försummelser i tjensten
och föi'' att af tjenstemännen vinna en större arbetsprodukt. Utskottet
kunde icke dela motionärens uppfattning om dylika bestämmelsers behöflighet
eller lämplighet med afseende på alla statstjenster. Åtskilliga
bland dessa vore visserligen af den beskaffenhet, att de dermed förenade
åliggandena icke lämpligen kunde utföras annorstädes än på embetsrummet;
men å andra sidan kunde för en stor del befattningar,
deribland några af de mest ansträngande, arbetet åtminstone till största
delen utföras i hemmen med lika godt och stundom bättre resultat än
i statens embetslokaler. Vid dessa förhållanden skulle tvånget att under
en längre tid af dagen vistas å embetsrummet. uppenbarligen vara
mera till hinder än gagn för tjenstens behöriga förrättande. Det borde
ock tagas i betraktande, att vid de flesta tjenster göromålens mängd
vore i hög grad vexlande under olika delar af året, hvarför eu reglementerad
tjenstgöringstid, huru den än bestämdes, måste visa sig stundom
onödigt lång och stundom alldeles otillräcklig för göromålens utförande.
Om utskottet sålunda måste anse, att med afseende å ett stort antal
tjenster föreskrifter om viss daglig tjenstgöringstid å embetsrummet
ingalunda skulle vara lämpliga, kunde det å andra sidan icke bestridas,
att i vissa fall dylika föreskrifter vore af behofvet påkallade. Oafsedt
nödvändigheten af chefernas närvaro å embetsrummet för arbetenas
öfvervakande, egde nemligen allmänheten rätt att fordra, att de embetsoch
tjenstemän, som den behöfde anlita, skulle vara härför tillgängliga
under en bestämd tid på dagen. 1 regeln vore ock bestämmelser härom
i embetsverkens arbetsordningar eller eljest meddelade, men då allmänhetens
berättigade anspråk härutinnan icke vore fullt tillgodosedda,
syntes motionärens ifrågavarande framställning böra föranleda en Riksdagens
skrifvelse till Konungen med anhållan om utredning beträffande
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
15
de föreskrifter och den praxis, som med afseende å statens embetsoch
tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid för närvarande vore gällande.
På grund af liknande motioner vid 1896 och 1897 årens riksdagar
gjorde statsutskottet då hemställan af samma lydelse som den vid 1895
års riksdag framstälda, eller att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj;t täcktes låta verkställa och till Riksdagen
öfverlemna utredning i fråga om nu gällande bestämmelser och praxis
beträffande statens embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid.
Ehuru berörda hemställan, hvilken af Andra Kammaren bifallits
såväl år 1895 som åren 1896 och 1897, af Första Kammaren vid nämnda
årens riksdagar afslagits och följaktligen icke föranledt någon Riksdagens
vidare åtgärd, har utskottet likväl icke ansett sig böra frångå
sin förut uttalade uppfattning. Men då den ifrågavarande utredningen
lärer kunna utan särskilda kostnader verkställas, anser utskottet det
anslag, . som motionären äskat, icke vara behöfligt. Utskottet vill fördenskull
föreslå:
a) att Riksdagen, med bifall till herr Hedins omförmälda
motion i denna del, må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
och till Riksdagen öfverlemna utredning i fråga om
nu gällande bestämmelser och praxis beträffande statens
embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid;
samt
b) att det i herr Hedins förenämnda motion väckta
förslag om beviljande för omförmälda ändamål af ett
förslagsanslag å 1,000 kronor icke må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 15 februari 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.