4
Statsutskottets Utlåtande N:o 130.
N:o 130.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1909, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående
upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutning sbara
mineralfyndigheter å kronojord.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 161) af den 19 mars 1909 har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för de
fall, beträffande hvilka icke i annan ordning särskilda bestämmelser
med Riksdagens medverkan träffats, medgifva, att för tiden intill den
15 maj 1910 Kungl. Maj:t må äga
ej mindre åt svenska män bevilja tillstånd att mot den årliga
afgäld och under de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t bestämmer, å
kronojord inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje
gång af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga och
sig tillgodogöra mineralfyndigheter af andra slag, än som enligt 1 §
grufvestadgan kunna utgöra föremål för inmutning, med rätt för
koncessionsinnehafvaren att, därest vid upplåtelsetidens utgång dylik
upplåtelse fortfarande blifver af Riksdagen medgifven, äga företräde
till öfverenskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens tillgodogörande
på de villkor, Kungl. Maj:t då på grund af sig företeende
omständigheter kan finna godt bestämma,
Statsutskottets Utlåtande N:o ISO.
0
än äfven åt sådan lconcessionsinnehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning
af verkstäder och arbetarbostäder, med skyldighet för koncessionsinneliafvaren
att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst
årligt arrende, som bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens
medgifvande.
Enligt berörda statsrådsprotokoll erinrade departementschefen
vid underdånig föredragning af ifrågavarande ärende till en början,
hurusom Riksdagen, enligt skrifvelse den 8 maj 1908, med anledning
af en utaf Kung!. Maj:t aflåten proposition i ämnet, för tiden intill
den 15 maj 1909 inedgifvit, att Kungl. Maj:t skulle äga
dels åt svenska män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t bestämde, å kronojord inom
visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång af högst
tio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra
anträffade marmorfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren att,
därest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve
af Riksdagen medgifven, äga företräde till öfverenskommelse om fortsatt
arbete med fyndighetens tillgodogörande på de villkor, Kungl. Maj:t då
på grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,
dels ock åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för
anläggning af verkstäder och arbetarbostäder, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren
att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda
visst årligt arrende, som skulle bestämmas genom särskild uppskattning
före upplåtelsens medgifvande.
Härefter framhöll departementschefen, hurusom ett liknande medgifvande
beträffande tiden intill den 15 maj 1910 syntes böra hos
Riksdagen äskas, samt anförde vidare:
»Inom departementet ligga för närvarande under beredning ett
par ärenden, uti hvilka fråga är om framställningar, som af olika
personer gjorts om tillstånd att å kronojord få bearbeta fyndigheter
af diabas, en af de bergarter, som i dagligt tal innefattas under den
gemensamma benämningen svart granit. I ett den 11 april 1908 öfver
berörda framställningar afgifvet gemensamt utlåtande hafva kammarkollegium
och kommerskollegium hemställt om bifall till vissa af dessa
framställningar, men på samma gång framhållit, att, då upplåtelse ändå
icke kunde ske utan Riksdagens samtycke, det syntes lämpligt, att af
Riksdagen utverkades ett generellt medgifvande till upplåtelser af rätt
att å kronojord bearbeta och tillgodogöra icke inmutningsbara mineral
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o ISO.
fyndigheter, dit, bland andra, såväl marmor som diabas med flera för
industriella ändamål användbara bergarter vore att hänföra.
Såsom kollegierna anfört, torde för närvarande upplåtelser af
det i berörda framställningar angifna. slag i fråga om stora grupper
af kronans fastigheter icke kunna äga rum utan Riksdagens samtycke
i hvarje särskildt fall. Endast i fråga om kronans jordbruksdomäner
har Riksdagen lämnat ett generellt medgifvande till dylika upplåtelser,
nämligen i 5:te punkten af gällande grunder för förvaltningen af
kronans jordbruksdomäner, där det medgifves domänstyrelsen rätt att
å dylika egendomar upplåta sten- eller kalkbrott m. m. Det torde
emellertid endast vara i undantagsfall som fyndigheter af den betydenhet,
att de lämpa sig för industriellt bearbetande, förekomma å nämnda
egendomar. Däremot är det icke uteslutet att värdefulla fyndigheter
af ifrågavarande slag kunna finnas å en del andra kronan tillhöriga
marker. Några dylika fyndigheter äro redan kända. Genom Sveriges
geologiska undersökning pågå dessutom för närvarande undersökningar,
afseende att vinna närmare kännedom om förekomsten af dylika fyndigheter
inom landet, och det är ju antagligt, att därvid äfven en del fyndigheter
å kronojord kunna upptäckas. Då det icke torde böra sättas i fråga,
att kronan själf i större utsträckning, än som må betingas af sådana
särskilda statsändamål som t. ex. behofvet att kunna bereda arbete åt
fångar, skulle inlåta sig på stenindustriell verksamhet, synes det icke
finnas annan utväg för dylika fyndigheters tillgodogörande än deras
upplåtande åt den enskilda företagsamheten. Härför fordras emellertid,
att de former, under hvilka eventuella spekulanter kunna förvärfva rätt
att tillgodogöra sig fyndigheter, ej äro allt för tunga, något, som
säkerligen får anses vara fallet, så länge upplåtelse ej kan ske utan
Riksdagens hörande i hvarje särskildt fall. Det har ock varit från
dessa synpunkter som Kungl. Maj:t hvarje år från och med år 1902
begärt och Riksdagen medgifvit Kungl. Maj:t förenämnda rätt att upplåta
marmorfyndigheter.
Äfven om det måste medgifvas, att konjunkturerna inom stenindustrien
för närvarande icke äro sådana, att en större efterfrågan
under den allra närmaste] tiden är att förvänta, synes det mig alltså,
att det af kollegierna gifna uppslaget bör följas.
I afseende å omfattningen af det medgifvande, som för ändamålet
skulle erfordras, hafva, som nämndt, kollegierna hemställt, att det
måtte utsträckas till alla nu icke inmutningsbara mineralier. Häremot
har jag i sak icke något att anmärka. Emellertid torde jag i detta
sammanhang, utöfver hvad jag nyss anfört beträffande kronans jord
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 130.
7
bruksdomäner, böra erinra, att, därest af Eders Kungl. Maj:t denna dagbeslutade
propositioner med förslag till, bland annat, dels lag om
ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan och dels bestämmelser angående
undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss
kronojord vinna Riksdagens bifall, fyndigheter af apatit och magnesit
icke längre komma att blifva inmutningsbara, men likväl komma att,
såvidt fråga är om kronojord, som ej innehafves under ständig besittningsrätt
eller är anslagen till boställe, kunna upplåtas åt enskilda
i samma ordning som inmutningsbara fyndigheter. Yidare ^år att
märka, att i lydelsen af 34 § uti det förslag till ecklesiastik boställsordning,
som Eders Kungl. Maj:t i särskild proposition förelagt Riksdagen
till antagande, ligger ett indirekt medgifvande till upplåtelser af
det slag, hvarom nu är fråga. I)et är uppenbarligen endast för de fall,
då särskilda bestämmelser icke i annan ordning meddelats, som det af
mig nu ifrågasatta medgifvandet skulle blifva tillämpligt.»
1902 års och hvarje följande lagtima Riksdag har, på framställning
af Kungl. Maj:t, för tiden intill den 15 maj därpå följde år
bemyndigat Kungl. Maj:t att, under vissa närmare bestämmelser, upplåta
rätt till bearbetande af marmorfyndigheter å kronojord. Kungl.
Maj:ts nu föreliggande förslag afser ett dylikt bemyndigande för tiden
intill den 15 maj 1910, dock med den olikhet emot hvad förut ägt
rum, att bemyndigandet skulle omfatta icke blott marmorfyndigheter,
utan jämväl öfriga icke inmutningsbara mineralfyndigheter. Och då
de skäl departementschefen anfört för ett sådant utvidgande af bemyndigandet
synas utskottet tillfyllestgörande, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för de fall, beträffande Indika
icke i annan ordning särskilda bestämmelser med
Riksdagens medverkan träffats, medgifva, att för tiden
till den 15 maj 1910 Kungl. Maj:t må äga
ej mindre åt svenska män bevilja tillstånd att
mot den årliga afgäld och under de villkor i öfrigt,
Kungl. Maj:t bestämmer, å kronojord inom visst å
marken utstakadt område under en tid för hvarje
gång af högst tio år med andras uteslutande med
arbete belägga och sig tillgodogöra mineralfyndigheter,
af andra slag, än som enligt 1 § grufvestadgan
kunna utgöra föremål för inmutning, med rätt för
koncessionsinnehafvaren att, därest vid upplåtelse
-
Utskottets
yttrande.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 130.
tidens utgång dylik upplåtelse fortfarande blifver af
Riksdagen medgifven, äga företräde till öfverenskommelse
om fortsatt arbete med fyndighetens tillgodogörande
på de villkor, Kungl. Maj:t då på grund
af sig företeende omständigheter kan finna godt
bestämma,
än äfven åt sådan koncessionsinnehafvare för
den tid, hvarunder koncessionen beviljats, upplåta
erforderlig mark för vägar samt för anläggning af
verkstäder och arbetarbostäder, med skyldighet för
koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom
upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som
bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens
medgifvande.
Stockholm den 27 april 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.