Statsutskottets Utlåtande N:o 12

Utlåtande 1901:Su12

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1901, kl. 11 f. m.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under andra hufvudtiteln gjorda framställningar dels om
rätt till utsträckt användning af anslaget till ersättning
åt domare, vittnen och parter, dels ock om anslag till
ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet.

(l:a IT. A.)

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
under andra hufvudtiteln uti punkten 3 föreslagit Riksdagen att, under
förutsättning att särskilt aflåten proposition med förslag till lag om
ändring i vissa delar af rättegångsbalken blefve af Riksdagen bifallen,
medgifva, att af förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och
parter finge utgå den kostnad, som kunde uppkomma, ej mindre då ordförande
i häradsrätt befunnes jäfvig, än äfven då uthärads nämnd måste
tillkallas.

Enligt hvad statsrådet och chefen för justitiedepartementet erinrat
till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 11 januari
.innevarande år, gäller, jemlikt nuvarande lydelse af 13 kap. 3 § rätte -Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 12 Käft. (N:o 12). 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

gångsbalken, att, då, i anseende till jäf för ordförande i härads- eller
rådstufvurätt, ställföreträdare för honom måste förordnas, de kostnader,
som häraf uppstå, skola förskjutas af käranden och stanna å den part,
som saken tappar. Departementschefen har vidare anfört, att, enligt det
förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, om hvars
framläggande för Riksdagen Kongl. Maj:t den 31 sistlidne december fattat
beslut, nämnda föreskrift skulle upphöra att gälla. Blefve förslaget i
berörda hänseende godkändt, borde häraf följa, att, då ordförande i häradsrätt
befunnes jäfvig, derigenom uppkommande kostnad skulle bestridas
af statsverket. Likaledes borde i de fall, då uthärads nämnd måste tillkallas,
kostnaden härför af statsverket gäldas. Ersättning för de kostnader,
som i sagda hänseenden kunde ifrågakomma, syntes lämpligen kunna
utgå af det å andra hufvudtiteln för närvarande uppförda förslagsanslaget
till ersättning åt domare, vittnen och parter å 135,000 kronor, deri förhöjning
för närvarande ej syntes erfordras.

Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa
delar af rättegångsbalken har, så vidt nu ifrågavarande framställning
deraf röner inverkan, af Riksdagen bifallits. På grund deraf, och då
utskottet ej mot samma framställning har något att erinra, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att af förslagsanslaget
till ersättning åt domare, vittnen och parter må utgå
den kostnad, som kan uppkomma, ej mindre då ordförande
i häradsrätt beflnnes jäfvig, än äfven då
uthärads nämnd måste tillkallas.

2:o) Under andra hufvudtiteln har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen
uti punkten 6 föreslagit Riksdagen att, under förutsättning
att Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa
delar af rättegångsbalken blefve af Riksdagen bifallen, till ökadt arbetsbiträde
åt justitiekanslersembetet på extra stat för år 1902 bevilja ett
belopp af 4,500 kronor.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta
ärende meddelat, att, sedan Kongl. Maj:t den 31 december 1900, jemte
det Kongl. Maj:t beslutat att till innevarande års Riksdag aflåta proposi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

3

tion om antagande af förslag till lag angående ändring i vissa delar af
rättegångsbalken, kvilket förslag innehöll bland annat, att i brottmål, som
fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning understäldt, allmän åklagare
ej egde i annat hänseende, än såvidt anginge ansvars- eller ersättningsskyldighet
för honom sjelf, söka ändring i kofrättens utslag, der han ej
tillika vore målsegande, men att justitiekansleren, der han, på framställning
af åklagaren eller eljest, funne sådana omständigheter vara för
handen, att talan mot kofrättens utslag borde fullföljas, egde derom förordna,
genom kongl. bref samma dag, då det vore att förutse, att den
uppgift, som sålunda skulle tillkomma justitiekansleren, för honom medförde
behof af ökadt arbetsbiträde, anbefalt justitiekanslersembetet att
afgifva utlåtande angående det belopp, som för beredande af sådant ökadt
arbetsbiträde kunde anses erforderligt, hade justitiekanslersembetet i utlåtande
den 4 januari 1901 anfört, att enligt i lagbyrån gjorda undersökningar
under femårsperioden 1891—1895 i högsta domstolen afgjorts
följande antal brottmål af nu ifrågavarande slag, i hvilka besvär hos
Kongl. Maj:t fullföljts af allmän åklagare:

år	1891.....................	.................. 104
	1892 ....................	................... 127
»	1893 ....................	................... 89
	1894 .....................	................... 62
»	1895 .....................	................... 104

eller i medeltal omkring 97 brottmål om året. Efter emottagande af den
nådiga remissen hade justitiekanslersembetet låtit genomgå de å nedre
justitierevisionens registratorskontor förda diarier öfver besvärs- och ansökningsmål
för åren 1896—-1900, och hade dervid befunnits, att nedannämnda
antal mål af ifrågavarande beskaffenhet hos Kongl. Maj:t fullföljts
af allmän åklagare:

år	1896 ...................	................... 122
»	1897 ....................	.................... 91
»	1898 .................	.................... 72
»	1899 ...................	.................... 101
	1900 ...................	.................... 86

eller i medeltal omkring 95 mål om året.

Äfven om, såsom i motiven till det ifrågavarande lagförslaget förutsattes
skola ske, antydan meddelades åklagarne, att hemställan hos

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

justitiekansleren om talans fullföljande borde ske endast i sådant fall,
der det med hänsyn till yppad ny bevisning eller af annan särskild
orsak vore angeläget, att talan fullföljdes, komme dock, enligt hvad justitiekanslersembetet
anfört, antagligen antalet fall, då dylik hemställan gjordes
hos justitiekansleren, åtminstone det första året efter lagens trädande i
kraft, att närma sig sistnämnda siffra. Det vore sannolikt, att antalet
derefter minskades, men huru stor denna minskning kunde blifva, läte
sig ej förutse; att antalet skulle minskas med mera än hälften, vågade
justitiekanslersembetet ej antaga.

För att kunna bedöma, huruvida ett mål borde fullföljas i högsta
instans, erfordrades, bland annat, en noggrann granskning af underdomstolens
ofta vidlyftiga protokoll, de till hofrätten ingifna skrifterna
och öfriga handlingar i målet. En sådan granskning af handlingarna
i nu ifrågavarande mål ansåges icke utan åsidosättande af öfriga justitiekansleren
åliggande göromål kunna af honom sjelf medhinnas. Det syntes
derför blifva nödvändigt att i justitiekanslersexpeditionen anställa en
särskild tjensteman, hvilken skulle hafva att verkställa denna granskning
och att derefter inför justitiekansleren föredraga målen i de delar, som
erfordrades för bedömande af frågan, huruvida de borde fullföljas eller
icke, äfvensom att biträda vid författande af besvär i de mål, som befunnos
böra dragas under högsta domstolens pröfning.

Till en dylik befattning i justitiekanslersexpeditionen vore det
önskvärdt erhålla en person, som tjenstgjort i hofrätt såsom fiskal och
derunder förvärfvat vana vid brottmåls inläsande och föredragning. De
ordinarie hofrättstjenstemännen vore emellertid härvid ej att påräkna.
För att förmå någon af de extra ordinarie tjenstemännen, hvilka tjenstgjort
såsom fiskaler, att emottaga förordnande i justitiekanslersexpeditionen,
blefve det af nöden att erbjuda honom något högre löneförmåner än dem
han åtnjöte i hofrätten och att inskränka förordnandet till viss kortare
tid, ett hälft eller ett helt år, efter hvars förlopp han kunde återgå till
. sin tjenstgöring i hofrätten. De extra ordinarie hofrättstjenstemän, hvilka
sålunda kunde komma i fråga, uppbure aflöning intill ett belopp af 3,500
kronor om året. För att justitiekansleren med säkerhet skulle kunna
påräkna en till den ifrågasatta tjenstgöringen fullt qvalificerad person,
ansåge justitiekanslersembetet således ett belopp af 4,000 kronor för det
första året böra ställas till justitiekanslerens förfogande.

Till det nu nämnda beloppet borde emellertid läggas ett mindre
belopp till bestridande af ökade renskrifningskostnader och skälig ersätt -

Ståtsut skott ets Utlåtande N:o 12.

5

ning till den i justitiekanslersexpeditionen anstälde amanuens, som af
justitiekansleren förordnades att fullfölja de mål, i hvilka klagan ansåges
böra ega rum. Detta belopp ansåges tills vidare kunna bestämmas till
500 kronor om året.

Departementschefen har, under åberopande af hvad justi tiekanslersembetet
sålunda anfört och under uttalande, att, innan nödig erfarenhet
vunnits angående omfattningen af de göromål, som på föreslaget sätt
skulle tilldelas justitiekanslersem betet, något ordinarie anslag för ökadt
arbetsbiträde åt samma embete ej syntes böra ifrågasättas, hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte hos Eiltsdagen göra förevarande framställning.

De af Kongl. Maj:t föreslagna ändringar i rättegångsbalken, som
skulle ålägga justitiekanslersembetet ofvan angifna ökade arbete, hafva
af Riksdagen bifallits; och anser utskottet deraf följa, att i någon mån
ökade arbetskrafter torde böra ställas till nämnda embetes förfogande.
Med hänsyn till antalet af de mål, som, enligt hvad de gjorda beräkningarna
gifva vid handen, sannolikt komma att af sådan anledning
blifva föremål för embetets pröfning, anser utskottet emellertid, att det
ökade arbetsbiträdet må kunna vinnas för mindre kostnad för statsverket,
än den Kongl. Maj:t nu ifrågasatt; och håller utskottet före, att ett
belopp af 3,500 kronor skall dertill visa sig fullt tillräckligt. Utskottet
hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen till ökadt arbetsbiträde
åt justitiekanslersembetet på extra stat för år
1902 under riksstatens andra hufvudtitel anvisar ett
anslag af 3,500 kronor.

Stockholm den 11 maj 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bill. till Riksd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 12 Htift.

O

Rättelse.

I statsutskottets utlåtande n:o 11

sid. 43, 7:de raden nedifrån står: med bifall till

läs: i anledning af

Bih. till Rikad. Prot. 1001. 4 Sami. 1 A/d.