Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
1
N:0 12.
Ank. till Riksd. kansli den 20 maj 1887, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af åtskilliga kronoegendomar i de norrländska
länen.
Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för den 6 April 1887, har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten,
till statsutskottet öfverlemnad proposition (n:o 13) föreslagit Riksdagen
att medgifva:
att, med undantag af dels kronoskären Limon, Rönnmalen och
Granskar i Gefleborgs län, dels de å Frösön i Jemtlands län belägna
kronoegendomar, kronans samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade
jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege tvåhundra kronor,
men ej öfverstege femhundra kronor, och hvilkas bibehållande i
sin helhet eller delvis å kronan icke af befintlig skogstillgång eller
annan särskild anledning påkallades, måtte, i den mån arrendekontrakten
efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29
maj 1874 bestämda vilkor;
att innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande, utbjödes
till försäljning, den till försäljning afsedda delen skulle värderas i
den ordning, som för arrendeuppskattningar vore stadgad, och att kostnaden
för sådan värdering skulle få utgå af samma anslag som resekostnader
vid domänförvaltningen;
samt att köpeskillingarne skulle få användas på enahanda sätt
som vore bestämdt i fråga om köpeskilliugarne för de hemman och läBih.
till Riksd. Prof. 1887. B. i Sami. 1 Afd. 10 Raft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
genheter, hvilkas försäljning egde rum enligt kong], brefvet den 29
maj 1874.
I ofvannämnda statsrådsprotokoll af den 6 april innevarande år
åberopas den utredning i förevarande ämne, som innefattas i statsrådsprotokollet
för den 31 december nästlidet år. I sistberörda protokoll
meddelas en sammanfattning af de beslut, hvilka af Ivongl. Maj:t
och Riksdagen allt sedan år 1874 fattats i fråga om försäljning af
kronoegendomarne; hvarefter vidare anföres, att domänstyrelsen i
en till Kongl. Maj:t den 30 januari 1885 ingifven skrifvelse ånyo väckt
fråga om försäljning af kronans samtliga utarrenderade jordegendomar
i de norrländska länen och dervid erinrat, att dessa egendomar befunnes
spridda å en yta, som utgjorde omkring två tredjedelar af hela
riket, hvilken omständighet medförde, att, i händelse egendomarne
fortfarande komme att utarrenderas, kronans utgifter för arrendeuppskattningar,
syner, besigtningar, skogseffekters utstämpling och utsyning
m. m. måste uppgå till synnerligen höga belopp i förhållande till
de arrenden, som kunde af egendomarne påräknas.
Enligt hvad domänstyrelsen upplyst, skulle ifrågavarande egendomars
sammanlagda arrende utgöra 3,52 procent af taxeringsvärdet; och
i den mån vid ny utarrendering af egendomarne skogsmarken blefve
frånskild, hade domänstyrelsen antagit, att de nya arrendebeloppen
skulle komma att betydligt understiga de nuvarande.
Utom de dryga förvaltningskostnaderna och de låga arrendeinkomsterna
hade domänstyrelsen såsom skäl för den ifrågasatta försäljningen
åberopat de svårigheter, som mött för egendomarnes utarrendering,
och dervid anfört, att de norrländska kronoegendomarne, åtminstone
de i Jemtland belägna, befunne sig i allmänhet i vanvårdadt skick,
med förfallna åbyggnader, hvilket för arrendatorerna medförde betydliga
omkostnader för egendomarnes iståndsättande, innan någon inkomst
af dem kunde påräknas. Och som arbetsprisen i de norrländska länen
i synnerhet vid de tider, då skogsarbetena påginge, vore högt uppdrifna,
vore det helt naturligt, att personer, som ej kunde köpa jord, hellre
sökte sig en säker förtjenst i skogarne än de nedlade tid och penningar
på ett arrende, af hvilket de åtminstone under de närmaste åren
ej kunde vänta några säkra förmåner. Särskildt i Jemtland, hvarest
största antalet af de norrländska domänerna vore beläget, hade svårighet
mött för deras utarrendering, i det att derstädes inträffat, att
flera arrendeauktioner efter hvarandra måst hållas, utan att något anbud
afgifvits.
På grund af nu anförda omständigheter och då domänstyrelsen
med hänsyn till det fördelaktiga resultat, som hittills, oaktadt rådande
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
3
tryckta konjunkturer för jordbruket, ernåtts vid försäljning af kronoegendomar
uti de norrländska länen, icke hade anledning antaga att en
dylik försäljning föij framtiden skulle ställa sig mindre gynsam, hade
domänstyreisen hemstält, att samtliga uti de nämndalänen belägna, för kronans
räkning utarrenderade jordegendomar med arrenden öfverstigande
200 kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan
icke på grund af befintlig skogstillgång eller af annan särskild anledning
påkallades, måtte, i den mån gällande arrendekontrakt efter uppsägning
eller eljest närmade sig sitt slut, få å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda
vilkor.
Vidare har domänstyrelsen hemstält att, då skogsvärdet komme
att stiga i den mån de enskildes skogar afverkades, samt det borde
anses såsom en pligt för den nuvarande generationen att bibehålla och
föröka kronans skogar, de genom försäljningen inflytande medel måtte
användas till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark,
samt att till ledning vid bedömande af köpeanbud å egendomar, hvilka
efter skogens afskiljande skulle försäljas, särskild värdering måtte å
egendomen företagas af sådana personer, som enligt gällande stadganden
verkstälde arrendeuppskattningar, och att kostnaden derför måtte
utgå af anslaget till resekostnader vid domänförvaltningen.
Öfver domänstyrelsens berörda framställning hade Kongl. Maj:t
anbefalt sine befallningshafvande i Gefleborgs, Jemtland, Vesterbottens
och Norrbottens län att afgifva utlåtanden; och hade Kongl. Maj:t tilllika
meddelat föreskrift derom, att de af de norrländska kronoegendomarne,
som under den närmaste framtiden blifva arrendelediga, icke
skulle utarrenderas för längre tid än till den 14 mars 1889.
Med hänvisande till den i sistnämnda statsrådsprotokoll intagna
utredning dels angående resultatet af den försäljning af kronoegendomar,
som på grund af kongl. brefven den 29 maj 1874 och den 6 juni 1879
egt rum i Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, dels i fråga
om afkastningen i förhållande till taxeringsvärdet af de i nämnda tre
län jemte Gefleborgs län befintliga kronoegendomar, som lemna högre
arrende än 200 kronor årligen, och dels beträffande kostnaden för den
lokala domänförvaltningen i Norrland, får utskottet meddela, att, enligt
hvad herr statsrådet och chefen för finansdepartementet till samma
protokoll vidare anfört, en orsak till det ogynsamma förhållandet mellan
de norrländska kronoegendomarnes taxeringsvärde samt den arrendeinkomst,
de lemnade, vore att söka deri, att till egendomarne hörde
betydande skogsvidder, hvilka naturligtvis ökade taxeringsvärdet, men
för att lemna nöjaktig afkomst borde ställas under skogsstatens omedel
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
bara förvaltning. Sedan ett sådant afskiljande af skogsmarken skett,
komme dock, såsom domänstyrelsen äfven anfört, svårigheter ofta att
möta för den återstående egendomens utarrenderande, synnerligast till
nöjaktigt arrende, då deremot försäljningen af egendomar i de norrländska
länen inbragt en köpesumma, som såväl i förhållande till
taxeringsvärde som arrende varit att anse såsom förmånlig. De jemförelsevis
betydande kostnaderna för förvaltningen af de norrländska
kronoegendomarne drabbade naturligtvis egentligen de mindre egendomarne,
hvilkas bibehållande i kronans ego således vore än mindre
fördelaktigt. Vid öfvervägande häraf syntes det framstå såsom det ekonomiskt
rigtiga förfaringssättet, att de norrländska kronoegendomarne
efter skogsmarkens frånskiljande försåldes, hvarvid dock borde undantagas
ej mindre de egendomar, hvilkas bibehållande i kronans ego på
grund af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning påkallades,
än äfven, då kronan framdeles kunde komma i behof af en eller
annan kronoegendom i de norrländska länen, de mer betydande egendomarne,
för hvilka förvaltningskostnaderna ej kunde uppgå till något
i förhållande till arrendet afsevärdt belopp. I fråga åter om gränsen
mellan de egendomar, som borde bibehållas, och de, som borde säljas,
borde densamma lämpligen uppdragas så, att till de senare räknades
de egendomar, hvilkas arrenden ej öfverstege 500 kronor. Genom att
bestämma gränsen sålunda komme åtskilliga bland de egendomar, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande af särskilda anledningar ansett böra i kronans
ego bibehållas, att blifva från försäljningen undantagna. Hvad åter
anginge de öfriga egendomar, hvilkas bibehållande åt kronan af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansetts särskild! önskvärdt, borde dessa vid
beslut om försäljning uttryckligen undantagas.
Enligt en vid förevarande stadsrådsprotokoll af den 31 december
1886 fogad förteckning öfver de för statsverkets räkning i de norrländska
länen utarrenderade egendomar med arrenden öfverstigande 200
kronor, uppgår antalet af de nu till försäljning ifrågasatta egendomar till
i Gefleborgs län .................................................. 11
» Jemtlands » ..................................................... 17
» Vesterbottens län .............................................. 7 och
» Norrbottens » 6
Summa 41.
Den tidrymd, under hvilken denna försäljning skulle komma att
ega rum, kan, med ledning af de i samma förteckning meddelade uppgifter
å den tid, då arrendet för ifrågavarande egendomar utgår, antagas
komma att sträcka sig till år 1905; och synes alltså den föreslagna för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
säljningen icke i afsevärd mån komma att inverka å försäljningspriset
för egendomar i nämnda län.
Utskottet, som ansett de för den ifrågasatta försäljningen åberopade
skäl fullt giltiga, har alltså funnit sig böra biträda Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hvarvid utskottet endast velat uttala den mening, att
vid försäljningen af ifrågavarande egendomar annan skogsmark icke torde
böra från försäljningen undantagas än den, hvilken på grund åt areal
och belägenhet befinnes med fördel kunna för kronan bibehållas.
Utskottet hemställer sålunda,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts förevarande
framställning, må medgifva:
att, med undantag af dels kronoskären Limon,
Rönnmalen och Granskär i Gefleborgs län, dels de å
Frösön i Jemtlands län belägna kronoegendomar, kronans
samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade
jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga tvåhundra
kronor, men ej öfverstiga femhundra kronor, och
hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan
icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning
påkallas, må, i den mån arrendekontrakten efter
uppsägning eller eljest närma sig sitt slut, å offentlig
auktion till den högstbjudande försäljas under de
i kongl. brefvet den 29 maj 1874 bestämda vilkor;
att, innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande,
utbjudes till försäljning, den till försäljning
afsedda delen värderas i den ordning, som för arrendeuppskattningar
är stadgad, och att kostnaden för sådan
värdering må få utgå af samma anslag som resekostnader
vid domänförvaltningen; samt
att köpeskillingarne må få användas på enahanda
sätt som är bestämdt i fråga om köpeskillingarne
för de hemman och lägenheter, hvilkas försäljning
eger rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.
Stockholm den 20 maj 1887.
På Statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.