Ståts-Utskottets Utlåtande N:n 60.
1
IV:o 60.
Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1869, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1868 församlade Revisorers
berättelse, angående granskning af Statsverkets samt
andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1866. (I. A.)
Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannäinnda revisionsberättelse,
jemte de af vederbörande embetsverk och myndigheter i anledning
deraf till Kongl. xMaj:t ingifna underdåniga utlåtanden och förklaringar,
blifvit remitterad, får, efter tagen kännedom af dessa handlingar samt
inhemtandc af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,
härmedelst underställa Riksdagens pröfning de utaf Revisorerne
gjorda framställningar, hvilka Utskottet ansett från dess sida påkalla
yttranden; följande Utskottet vid uppställningen häraf samma ordning,
som uti revisionsberättelsen blifvit iakttagen.
Kongl. Fångvårds-styrelsen,
§ 1.
(Rev.-ber. pag. 13.)
Jemte det Revisorerne hänvisat till hvad 1867 års r e v i s i o n s b e r ä t- fffm
telse (sid. 15—17) innehåller, angående utbetalning till Ingeniör-korpsens*»™»'' «/»»«•
pensionsfond af åtskilliga ersättningsbelopp för minskad inkomst af vallBih.
till Riksd. Prat. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 32 Hd fl. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
hö, hafva Revisorerne, med afseende å den ursprungliga tillkomsten af
berörda förmån, dervid Kronans rätt blifvit förbehållen till det hö, som
för dess behof erfordrades, funnit det tvifvelaktigt, huruvida ersättning
borde, på sätt hittills egt rum, fortfarande utgå till pensionsfonden för
mistad höinkomst af den mark inom fästningsverkens område, som Kronan
för ett eller annat ändamål behöfde använda; hvarjemte Revisorerne
ansågo sig böra omförmäla; att, enligt Revisorerne meddelad upplysning,
den i 1867 års revisionsberättelse omnämnda fråga, rörande Kongl.
Kammarrättens behörighet att granska pensionsfondens räkenskaper, vid
tiden för revisionsförrättningen ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t afgjord.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har sistberörda fråga under den
13 November 1868 blifvit på det sätt afgjord, att Kongl. Maj:t, till iakttagande
för samma år och framgent tillsvidare, i nåder förordnat, att
för hvarje år, inom sex månader efter dess slut, skall till granskning hos
Kongl. Kammarrätten insändas, ej -allenast redogörelse för uppbörden
af alla de medel, som till Ingeniörkorpsens besparingskassa inflyta af de
s. k. vallhöinkomsterna från rikets fästningar och af de för förlust af
dylika inkomster bestämda ersättningar, utan ock redovisning för användandet
af dessa medel, dervid dock hvad af samma medel inginge
till korpsens enskilda pensionsfond, hvilken ej utgjorde föremål för Kongl.
Kammarrättens revision, endast behöfde till beloppet i räkenskapen
intagas.
I särskild fråga, angående den Ingeniörkorpsens besparingskassa
för år 1867 tillkommande ersättning för vallhöinkomst, som gått förlorad
genom jordbyte år 1855 emellan Kronan och Christianstad, har, i
anledning af de skiljaktiga meningar, som angående denna rätt emellan
Fortiflkations-chefen och Arméförvaltningens Artilleri-departement uppstått,
Kongl. Maj:t, enligt hvad Utskottet jemväl inhemtat, genom nådigt
Bref den 11 December 1868 förklarat, att, så länge någon af de den 16
Mars 1855 vid Ingeniörkorpsen anställda officerare vid nämnda korps
eller numera Fortifikationen qvarstode, borde till kassan årligen utbetalas
den på henne belöpande andel af berörda ersättning, såvida icke under
tiden Kongl. Maj:t i sammanhang med förnyad aflönings- och pensionsreglering
för de vid Fortifikationen anställda embets- och tjensteman,
eller eljest i följd af inträffande förhållanden, kunde finna skäligt att
annorlunda förordna; och får Utskottet, jemte meddelande till Riksdagens
kännedom af dessa nådiga beslut, i anledning deraf och enär Kongl.
Maj:t jemväl medgifvit de öfriga ersättningsbeloppens utgående, hemställa,
att Revisorernes förevarande framställning- icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
3
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena, Lots- och Fyrinrättningen, Sjökartekontoret,
Kongl. Sjöförs pars-departementets Kansli- och Kommando-expeditioner
och sjöförsvarets stationer i Carlskrona och Stockholm samt depot i Göteborg.
§ 2.
(Kev.-ber. pag. 40. — Utlåt. pag. 282.)
Uti specialtitlar nes utgående balans påfördes, enligt hvad Revisorerne
omförmäla, den nya dockbyggnaden i Carlskrona en öfverbetalning kronoarbetskarlsaf
1)1,462 R:dr 31 öre. '' Detta belopp, hvilket innefattade kostnaden för
de kronoarbetskarIsdagsverken, som under åren 1842—1851 blifvit för
nämnda byggnadsarbeten använda, skulle, jemlikt Kongl. Brefvet den 16
Maj 1851, i räkenskapen balanseras, intilldess, efter arbetets fulländning,
sig visat i hvad mån denna kostnad kunde Flottans underhållsstat ersättas;
och då en längre tid förflutit, sedan berörda arbete afslutades,
utan att ersättning blifvit beredd, samt någon godtgörelse, enligt Revisorernes
tanke, numera ej vore att emotse, syntes det Revisorerne att
sådana åtgärder borde från Förvaltningens af Sjöärendena sida vidtagas,
att ofvannämnda belopps fortsatta balanserande kunde undvikas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Förvaltningen,
på de af Revisorerne anförda skäl och då Kongl. Förvaltningen
lika litet nu, som under de föregående åren, vore i tillfälle att föreslå
något sätt för den ifrågasatta godtgörelsen, anhållit att, till förekommande
af beloppets ytterligare balanserande, detsamma måtte ur räkenskapen
få afskrifvas; och får, med hänsyn till hvad sålunda förekommit,
Utskottet hemställa,
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes lata tillse, huruvida icke inom
Femte Hufvudtiteln" tillgång må kunna beredas för
godtgörande af ifrågavarande utgiftspost, så att dess
fortsatta balanserande kunde undvikas.
4
Stals- Utskottets Utlåtande N:u 60.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 41. — Utlåt. pag. 283.)
kontrJtZ/n- Jemte meddelande af uppgift å de belopp, hvarmed lösen, enligt
gällande expeditionstaxa, utgår för kontrakt, hafva Revisorerne, enär
leverantör i allmänhet ej underläte att för den kontraherade varan betinga
sig sä stor betalhing, att han derigenom godtgjordes för berörda
utgift, hemställt, att all lösen för kontrakt emellan Kronan och enskilda
måtte försvinna, såsom endast ledande till omgång och besvär, utan att
bereda Staten motsvarande fördel.
Då, på sätt af det i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtandet
inhemtas, den af Revisorerne ifrågasatta åtgärd skulle föranleda åtskilliga
ersättningsanspråk för minskad sportelinkomst, och vinsten för
det allmänna af den föreslagna åtgärden, som synes Utskottet vara af
jemförelsevis ringa vigt, torde vara tvifvelaktig, hemställer Utskottet,
att Revisorernes förevarande framställning icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Statens Jernvägsbyggnader.
§ 4.
(Rev.-ber. pag. 71. — Utlåt. pag. 263.)
TnZZZä9 Af uppgifven anledning hade Revisorerne tagit kännedom af Kongl.
medel. Styrelsens öfver Statens jernvägsbyggnader depositionsräkjiing i Riksbanken
och dervid inhemtat, dels att de af Styrelsen i Riksbanken insatta
medel icke uti Styrelsens räkenskaper till redovisning upptogos
förr, än de å depositionsräkningen utassignerades, och dels att Styrelsen
vid revisionsårets slut hade uti Riksbanken innestående ett belopp
af 188,000 R:dr, förutom hvad Styrelsen under den 31 December 1866
utassignerat och till redovisning upptagit, men först påföljande år lyftat.
Att en så betydande tillgång för jernvägsbyggnaderna funnits uti
Siats-Utskottets Utlåtande N:o SO.
5
Riksbanken innestående, utan att Styrelsens räkenskaper derom leuinade
någon upplysning, hade Revisorerne funnit anmärkningsvärdt och derföre
efterforskat anledningen till berörda förhållande; och hade Revisorerne
erfarit, att Ivongl. Statskontorets å Räntekammaren utfärdade, till
disposition af Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader ställda anordningar
af bemälda Styrelse qvitterades, samt att Styrelsen sedermera till
sin kassör öfverlemnade, stundom hela, men stundom blott någon del
af beloppet, hvaremot återstoden insattes i Riksbanken, samt att kassören
till redovisning endast upptoge de belopp, som till honom kontant
aflemnades eller å depositionsräkningen till honom utassignerades.
Då det anmärkta redovisningssättet synts Utskottet icke vara med
god ordning öfverensstämmande, och de omständigheter, Styrelsen till
stöd för berörda förfarande uti sitt i frågan afgifna underdåniga utlåtande
anfört, enligt Utskottets tanke, icke äro af beskaffenhet att böra
föranleda ett undantagsförhållande från det redovisningssätt, som af
andra penningeförvaltande myndigheter är allmänneligen vedertaget,
hemställer Utskottet att, till rättelses vinnande för framtiden,
Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes förständiga Styrelsen öfver
Statens jernvägsbyggnader att, då medel för nämnda
byggnader i Kongl. Räntekammaren eller annorstädes
lyftas eller anvisning derå emottages, låta hela beloppet
uti Styrelsens räkenskaper till redovisning genast
uppdebiteras, och att Styrelsens räkning med Riksbanken
må uti räkenskaperna intagas.
Ultima Landtbruks-institut. •
§ 5.
(Eev.-ber. pag. 81. — Utlåt. pag. 272.)
På sätt af en utaf Revisorerne upprättad tabell inhemtades, både
Institutets skulder, efter afdrag af fordringarne, sedan år 1860 alltjemt,
med undantag af ett enda år, blifvit ökade; och ehuru räkenskaperna
utvisade att, i jemnbredd med den stigande skuldsättningen, värdet af
uj. ökad skuldsättning.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Ang. bokföringssiittet.
de å egendomen nedlagda förbättringar jemväl förökats, ansågo Revisorerne
likväl detta förhållande icke vara af beskaffenhet att medföra berättigande
för Styrelsen att öfverskrida de till Institutet anvisade och
till visst belopp bestämda anslag. En upplåning på enskilda händer af
medel för åvägabringande af förbättringar å egendomen syntes Revisorerne
dessutom vara betänklig i betraktande deraf, att dessa förbättringar,
i händelse skulden uppsades och måste inbetalas, i allmänhet icke
kunde i penningar realiseras.
Utskottet delar visserligen de af Revisorerne uttalade betänkligheter
mot Institutets stigande skuldsättning, hvartill Representationen icke
lemnat sitt medgifvande; men då Institutets skuld under revisionsåret
icke blifvit ökad, får Utskottet, under förutsättning att vidare skuldsättning
för Institutet undvikes, och i betraktande af de förhållanden Styrelsen
uti sitt underdåniga utlåtande i ämnet anfört, hemställa,
att Riksdagen må vid Styrelsens afgifna förklaring i ämnet
för närvarande låta bero.
Stuteri-öfverstyrelsen och Stuterierna.
§.6.
(Rev.-ber. pag. 89. — Utlåt. sid. 275.)
Revisorerne hafva framställt åtskilliga anmärkningar i afseende å
det vid stuterierna begagnade bokföringssätt; men då den af Kongl.
Maj:t i nåder förordnäde komité för stuteriernas angelägenheter tvifvelsutan
tager frågan om bokföringssättets ändamålsenliga ordnande i öfvervägande,
och Kongl. Maj:t derefter lärer komma att anbefalla de åtgärder,
som må befinnas lämpliga, hemställer Utskottet,
att Revisorernes förevarande framställning icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 60.
7
Kongl. Statskontoret,
§ 7.
(Rev.-ber. pag. 105.)
På sätt redogörelsen öfver Statsverkets grundfond utvisade, hade
denna fond, som alltsedan år 1855 utgjort 5,014,809 R:dr 45 öre, under
revisionsåret nedgått till 4,985,638 R:dr 27 öre och således minskats
med 29,171 R:dr 18 öre. Anledningen härtill vore, att ehuru Löjtnanten
vid Kongl. Flottan Lars Mauritz Törngren, på grund af bevekande
omständigheter, blifvit befriad från skyldigheten att ersätta den skada
och förlust, som uppkommit i följd deraf, att ångkorvetten Orädd sammanstött
med Ryska handelsbriggen Fanny, anslag likväl icke blifvit beviljadt
till godtgörande af de utaf Kongl. Statskontoret förskjutna kostnader
för reparation af nämnda brigg m. in., utgörande tillhopa samma
belopp, hvarmed grundfonden blifvit minskad, eller 29,171 R:dr 18 öre,
utan hade detta belopp, till följd af Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut
att detsamma skulle i Statsverkets räkenskaper afskrifvas, i brist
af annan tillgång blifvit å grundfonden affördt. Då det emellertid syntes
Revisorerne icke vara lämpligt, att Statsverkets grundfond af dylika
anledningar minskades, hade Revisorerne å förhållandet fästat Riksdagens
uppmärksamhet.
Ehuru Utskottet, lika med Revisorerne, funnit mindre lämpligt, att
Statsverkets grundfond af ofvannämnda anledning blifvit minskad, helst
densammas belopp stundom visat sig icke vara fullt tillräckligt; likväl
och då nästlidna års Riksdag medgifvit, att, derest Kongl. Statskontorets
inkomster under löpande året skulle visa sig'' vara otillräckliga för
bestridande af dess utgifter, Riksgälds-kontoret må, sedan Kongl. Maj:t,
uppå Statskontorets underdåniga anmälan, pröfvat behofvet, för dess
fyllande tillhandahålla Statskontoret det belopp, Kongl. Maj:t för sådant
ändamål finner godt bestämma, samt någon olägenhet utaf ifrågavarande,
jemförelsevis mindre betydliga minskning af grundfonden följaktligen ej
kan vara att befara, hemställer Utskottet,
att Revisorernes förevarande framställning icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Ang. förminskning
af Statsverkets
grundfond.
8
Stats-Utslottets Utlåtande N:o 60.
§ 8.
(Rev.-ber. pag. 105.)
Ang. indragning Vid 1865 års statsrevision anmärktes, hurusom af besparingarne å
""""‘''Riks-statens Andra Hufvudtitel arfvoden utgått till tjensteman och vaktbetjente
i Kanslirätten, oaktadt denna domstol, enligt Revisorerne meddelad
upplysning, under en längre följd af år ej haft något sammanträde.
Lika med Revisorerne funno Rikets åren 1865—1866 församlade Ständer
det vara önskvärdt, att ifrågavarande domstolsinrättning, som blott
hade att handlägga mål, angående svårare förseelser i tjensten af embets-
och tjensteman inom Kongl. Maj:ts Kansli samt frågor om ansvar
för Guvernören å St. Barthelemy, i det som anginge hans ministeriela
göromål, måtte, till besparande af förenämnda, af beliofvet ej påkallade
utgift, indragas, och anhöllo derföre, i underdånig skrifvelse den 19 Juni
1866, att Kongl. Maj:t behagade låta utreda, huruvida nämnda domstolsinrättning
kunde indragas samt i sådan händelse till Riksdagen derom
aflåta nådig Proposition. Denna skrifvelse hade emellertid, enligt hvad
nästlidna års Revisorer omförmäla, icke föranledt till någon åtgärd.
Äfven under revisionsåret hade, enligt hvad Revisorerne meddela,
dylika utgifter egt rum. På grund af flera Kongl. Bref hade nemligen
under året blifvit utanordnadt arfvode till Kanslirättens sekreterare med
225 R:dr och till dess aktor med 150 R:dr samt ljuspenningar till Rättens
tjensteman med 60 R:dr. Hvarken för det år, dessa medel utgått,
eller för något annat af de sista 20 åren, hade emellertid, så vidt Revisorerne
kunnat inhemta, Kanslirätten haft något sammanträde. Denna
omständighet i förening dermed, att behandlingen af ifrågavarande slags
mål icke kräfde andra insigter, än dem ledamöterne i öfverrätterna,
hvilka handlade likartade mål i allmänhet, borde besitta, syntes Revisorerne
utgöra talande skäl för afskaffande af ifrågavarande domstolsinrättning,
hvars bibehållande dessutom numera icke hade något stöd i
det allmänna rättsmedvetandet. Skulle dock hinder fortfarande möta
för afskaffande af nämnda domstolsinrättning, så syntes det Revisorerne,
att arfvodet till de dervid anställda tjenstemännen, hvilket årligen bestämdes,
borde lämpas efter mängden och beskaffenheten af de göromål,
som af dem under året handlades.
Då bibehållandet af ifrågavarande domstolsinrättning, så vidt Utskottet
kan bedöma, icke är af ringaste behof påkalladt, och densammas
-
Stats-VtskoUets Utlåtande N:o 60. Ö
mas indragning skulle, förutom besparing af de icke särdeles betydliga
kostnaderna, i sin mån bidraga till en önskvärd förenkling af rättsväsendet
och administrationen i allmänhet, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes ånyo taga under nådigt
öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande domstolsinrättning
må kunna helt och hållet upphöra och dess
göromål å Hofrätt öfverflyttas samt i sådan händelse
till Riksdagen derom aflåta nådig Proposition.
Kongl. Skogsstyrelsen.
§ 9.
(Rev.-ber. pag. 141.)
Jemte förmälan, hurusom skogsplanteringskassans utgifter för revisionsåret
med icke mindre ån 79,393 R:dr 23 öre öfverstigit dess in- planteringfikaskomster,
hafva Revisorerne föreslagit åtgärder till betryggande emot”"''" u”f"h"1"''-nämnda kassas fortgående förminskning; men då, i enlighet med Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, beslut numera blifvit fattadt angående omförmälda
kassas öfverlemnande till Riksdagens disposition och derifrån
utgående utgifters uppförande å Riks-staten, hemställer Utskottet,
att Revisorernes förevarande framställning icke må
till någon vidare åtgärd af Riksdagen föranleda.
Elektriska Telegrafverket.
§ 10.
(Rev.-ber. pag. 148. — Utlåt. pag. 293.)
Efter meddelande af uppgift å Elektriska Telegrafverkets inkom-^^-^^"''"";
ster och utgifter för revisionsåret samt af redogörelse för de hufvudBill.
till Bifall. Prat. 1869. 4 Samt. 1 Afd. 32 Haft.
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
sakliga omständigheter, som föranledt en betydlig tillökning i dessa sednare,
hafva Revisorerne uttalat tvekan huruvida en del af utgifterna varit
oundgängligen nödvändiga, samt fästat uppmärksamhet derå, att icke
alltid den sparsamhet, som i fråga om Statens medel vore önskvärd,
syntes hafva blifvit af Styrelsen för nämnda inrättning iakttagen, hvarpå
Revisorerne anfört åtskilliga exempel.
Ehuru Utskottet funnit den af Styrelsen för ofvannåmnda inrättning
afgifna förklaring, såsom utgående från den oriktiga förutsättning
att vid Telegrafverket, som ej skulle hafva blifvit inrättadt för att utgöra
en direkt inkomstkälla för Staten, icke erfordrades samma sparsamhet
i afseende å medels användande som vid andra allmänna inrättningar,
livilka närmare afsåge att bereda Staten inkomst, i flera hänseenden
icke vara fullt tillfredsställande, får Utskottet likväl, med hänsyn
till hvad Styrelsen i öfrigt anfört angående behofvet af utgifternas förökande,
och enär de särskilda omständigheter Revisorerne exempelvis
anfört såsom bevis för en mindre god hushållning vid Telegrafverket
utgöra föremål för Kongl. Kammarrättens pröfning i anledning af de
anmärkningar, som vid granskning i öfver-revisions-departementet af
Telegrafverkets räkenskaper blifvit framställda, hemställa,
att vid den afgifna förklaringen i ämnet må från Riksdagens
sida få bero.
Kolonien S:t Barthelemy.
§ U.
(Rev.-ber. pag. 152.)
Ang s,utet au j anledning af de förhållanden, hvilka framginge af en utaf Revi
mellan
to^MiSorerne framställd öfversigt ar koloniens inkomster och utgifter, hade
inkomster Revisorerne funnit önskvärdt, att jemnvigt emellan dessa kunde åstadkommas
genom minskning i antalet utaf de för koloniens styrelse och bevakning
anställda personer, så vida ej en behöflig tillökning i koloniens
egna inkomster kunde åvägabringas.
Utskottet är emellertid icke i tillfälle att kunna föreslå någon indragning
af den föga talrika personal, som ombesörjer styrelsen och bevakningen
af nämnda koloni, hvadan och då betänkligheter, särdeles
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
11
under närvarande förhållanden, jemväl möta emot inkomsternas stegring
genom ökad beskattning för koloniens innebyggare, Utskottet hemställer,
att Revisorernes förevarande framställning icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Konsistorierna.
§ 12.
Vid granskning af räkenskaperna för åtskilliga under konsistori-/«**&«-ernas förvaltning ställda kassor hade Revisorerne flerstädes anmärkt, hu nelhjgande kunrusom
uti kassorna funnits större kontanta behållningar inneliggande tanta w,«u.
räntelösa, än som behofvet för de närmast förestående utgifterna kräfde;
men ehuru några konsistorier, enligt hvad deras afgifna underdåniga
utlåtanden utmärka, ännu icke vunnit full insigt om obehöfligheten att
för en längre tids utgifter hafva kontanta medel inneliggande helt och
hållet räntelösa, der dessa genom insättning i bankinrättning eller annorledes
bort åtminstone i någon mån kunna göras fruktbärande, får,
enär rättelse i flera fall dels blifvit redan vidtagen, dels synes vara att
emotse samt, der förhållandet icke är sådant, blifvande Revisorer icke
lära underlåta att genom fortsatta anmärkningar bringa saken till nödig
rättelse, Utskottet likväl hemställa,
att vid de afgifna förklaringarne i ämnet må för närvarande
få bero.
Danviks Hospital.
§ 13.
(Rev.-ber. pag. 225. — Utlåt. pag. 331.)
, j - , Vi’5| ii m: flV
Uti räkningen öfver Danviks Hospitals hemmansräntor och arren- Ang. suniuga
den affördes, enligt hvad Revisorerne omförmäla, under titel »afkortningar»
tillsammans 98 kubikfot 2,23 kannor råg, 98 kubikfot 2,23 kannor
12 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
korn samt 76 R:dr 74 öre i penningar. Dessa afkortningar, hvaribland
förekomme räntor, påförda obefintliga lägenheter, skulle,’enligt en i räkenskapen
gjord anteckning, hafva egt rum på grund af Serafimer-ordensgillets
den 17 Januari 1806 fattade beslut, hvilket likväl icke kunnat
återfinnas uti Gillets för nämnda år förda protokoll, af hvilka Revisorerne
hade tagit kännedom. Räkenskaperna lemnade emellertid icke någon
upplysning, hvarföre dessa afkortningar fortfarande under särskildt
konto derstädes upptogos, i stället för att, efter vederbörlig anteckning
i jordeböckerna, utur debiteringslängderna utföras. Derjemte hade Revisorernc,
under anförande af Hospitalets ekonomiska ställning under de
sednare åren, uttalat den åsigt, att densamma betydligt försämrats.
Med afseende k hvad Revisorerne anfört och då det af Direktionen
öfver nämnda Hospital i anledning deraf afgifna underdåniga utlåtande,
hvartill Utskottet allenast får hänvisa, synts Utskottet icke vara fullt
tillfredsställande, hemställer Utskottet,
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta närmare utreda ej allenast
förhållandet i afseende å ifråvarande afkortningar,
utan ock anledningen till den försämrade ekonomiska
ställningen vid Hospitalet, samt derefter anbefalla
de åtgärder, hvartill berörda undersökning må
föranleda.
§ 14.
Mg. fiivurMav Vid behandlingen af de i revisionsberättelsen upptagna frågor har
/Julförkia- Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad på olämpligheten dels deraf,
rinffar öfver att revisionen omfattar räkenskaperna och förvaltningen för en så afmärkningar
lägsen. tid, som nu är förhållandet, dels deraf att revisionsberättelsen
böra afgifva, med tillhörande förklaringar icke blifvit så tidigt till trycket befordrad,
att den, på sätt i 7 § o mom. af gällande instruktion föreskrifves, kunnat
vid Riksdagens början till densamma öfverlemnas.
Hvad först angår den sentidiga revisionen af räkenskaperna, så
kan det visserligen icke förnekas, att revisionen skulle medföra både
större gagn och intresse, derest den kunde komma att omfatta räkenskaperna
för en tid, som mera närmade sig revisionsförrättningen,
än hvad nu är förhållandet, då Riksdagen icke förr än efter
tvänne år från räkenskapsårets utgång erhåller kännedom om förvaltnin
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 60. 1;*
,rons resultater, såvida de af räkenskaperna cell Revisorernes berättelse
framgå. Vid bedömande af flera under Riksdagens pröfning kommande
frågor skulle det otvifvelaktigt vara af särdeles gagn att känna
förhållandet för en närmare förfluten tid, och exemplet från andra länder.
der Statens ställning för Representationen framlägges inom jemförelsevis
kort tid efter finansårets utgång, synes berättiga till det. anta<raiule,
att en förändring i det anmärkta förhållandet hos oss icke skulle
vara overkställbar. Innan frågan om grundräntornas förvandling i penningar
och indelningarnes indragning till Statsverket blifvit afgjord samt
föreskrift i sammanhang dermed meddelad derom, att äfven dessa inkomster
skola upptagas i räkenskaperna för det år de verkligen inflyta
och icke, såsom nu är förhållandet, för ett ar tidigare än uppbörden
eger rum, har Utskottet likväl funnit sådana hinder möta emot vidtagande
af en önskvärd förändring i det syfte, att revisionen skulle omfatta
räkenskaperna för ett år tidigare än hittills varit fallet, att Utskottet
ansett sig för närvarande icke kunna framlägga något förslag i
sådant afseende; men beträffande tiden för revisionsberättelsens öfverlemnande
till Riksdagen, så enär det synes vara af synnerlig vigt att
sådant eger rum vid Riksdagens början och ej, på sätt hittills skett, sedan
de flesta frågor angående statsregleringen redan blifvit handlagda,
samt den åsyftade rättelsen i detta hänseende lätt torde kunna vinnas
genom den enkla åtgärden, att tiden, inom hvilken vederbörande embetsverks
förklaringar skola aflemnas, för att kunna, jemte berättelsen
till trycket befordras, nedsättes från trenne till tvänne månader, hvilken
tid, med afseende å nu lättade kommunikationer, lärer i allmänhet vara
fullt tillräcklig, hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte besluta, det 3 mom. af 7 § i
gällande Instruktion för Riksdagens Revisorer i hvad
som rörer deras befattning med Statsverket af den 17
Maj 1867 må erhålla följande förändrade lydelse:
»3:o) Af denna berättelse med tillhörande tabeller låte
Revisorerne utskrifva tvänne originalexemplar, af hvilka
det ena till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifves och
det andra aflåtes till Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
hvilka skola samma berättelse, äfvensom vederbörande
embetsverks i anledning deraf afgifvande förklaringar,
så framt dessa inom två månader efter revisionsförrättningens
slut varda till Riksgälds-kontoret aflemnade,
till trycket befordra och derefter, så fort ske kan,
med allmänna tidningarne utdela låta; åliggande der
-
14
■State-Ute kottete Utlåtande N:o 60.
Ang. o/riga i
revisionsberättelsen
förekommande
frågor.
jemte bernälde Fullmägtige att samma berättelse och
förklaringar såväl vid näst derpå följande riksdags
början till Riksdagen, som ock till Riksdagens näst
sammanträdande Revisorer öfverlemna»;
lärande, derest denna hemställan varder bifallen, Riksdagen böra uti
underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes den i berörda hänseende ändrade
delen af Instruktionen till allmän efterrättelse
låta kungöra.
§ 15.
Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har Utskottet
funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden
nöjaktigt förklaradt, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels
hafva varit af beskaffenhet att från Utskottets sida icke böra till något
särskildt yttrande föranleda.
U. . . Ltih-: M » f - '' ■ I i ’ M • i; f f >: ■ '' JL ^ r. ^ j •
Stockholm den 12 April 1869.
På Utskottets vägnar:
ARV. FRrSON POSSE.