Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
1
AV o 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1869, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830.
I sammanhang med förslag om antagande af guld såsom grund för landets
myntsystem, och då det vore sannolikt att Riksbanken framdeles jemväl komma att
utg^a banksedlar, lydande å guldmynt, har Herr A. O. Wallenberg i motion N:o
32, Första Kammaren, föreslagit en ändring i §§ 1 och 2 af lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830, åsyftande att undanrödja det hinder, som denna
lag, enligt dess nuvarande lydelse, kunde anses uppställa mot utgifvandet af dylika
sedlar; hvarjemte framställts förslag, att i lagen måtte antagas en bestämmelse derom,
att Riksbanken ej må få använda skiljemynt till infriande af sina banksedlar
i vidsträcktare mån, än som är tillåtet vid liqvider man och man emellan.
Enligt nuvarande lydelse af § 1 i lagen för Rikets Ständers Bank, är stadgadt,
att Riksbankens sedlar skola inlösas med silfvermynt, och § 2 innehåller hänvisning
till lagen angående myntbestämningen, hvilken likaledes bestämmer silfret
såsom den metall, på hvilken banksedlarne skola hvila.
Vid tiden för dessa lagars stiftande var någon fråga icke å bane att grunda
landets myntsystem på guld, och det var vid sådant förhållande naturligt att
lagen i detta afseende erhöll den lydelse, som nu är omförmäld; men enär från förenämnda
lagbestämmelser och hvad 72 § Regeringsformen likaledes innehåller
derom, att Bankens sedlar skola med silfver inlösas, kunde hemtas anledning antaga,
att Banken för närvarande icke eger utställa sedlar på guldmynt, torde en förändring
af förstberörda stadgande vara nödig, i syftning att undanrödja all betänklighet
i detta afseende.
Bill. till Riksd. Prot. 1869. 6 Sami. 2 Afd. 3 Höft.
1
2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4,
Det förslag, motionären framställt till lydelse för ifrågavarande stadgande,
nemligen: »Sveriges Riksbank är skyldig att vid anfordran med Svenskt mynt infria
sina banksedlar enligt deras lydelse», borde visserligen vara tillfyllestgörande
och kunna anses omfatta sedlar, utgifna såväl på guld, som på silfver; men till förekommande
af hvarje misstag om rätta meningen, har Utskottet, som gillar syftningen
af förslaget, af nämnda anledning åt detsamma gifvit ett förtydligande tillägg,
enligt hvad här nedan anföres.
Hvad angår den af motionären föreslagna bestämmelsen att skiljemynt ej må
af Riksbanken användas till sedlarnes inlösen i vidsträcktare mån, än som är tillätet
vid liqvider man och man emellan, så möter häremot den invändning, att icke något
slag af det nuvarande Svenska silfvermyntet är skiljemynt i detta ords inskränktare
betydelse, enligt hvilken skiljemynt egentligen endast är sådant, som
har ett genom lag påbjudet större prägelvärde;, än som motsvaras af dess innehåll
i metall. Allt Svenskt silfvermynt, utmyntadt" enligt nu gällande myntordning, är
nemligen af en och samma halt och af eu vigt, proportionerlig till prägelvärdet,
och det är endast i afseende på det för de smärre mynten medgifna större remedium
i vigt, som dessa kunna vara sämre än de större mynten.
Enligt det förslag motionären afgifvit om antagande af ett nytt myntsystem,
grundadt på guld, skulle de silfvermynt, hvilka efter detta system komme att
präglas, blifva allenast skiljemynt, och tillika är en bestämmelse i nämnda förslå^
införd om att allt silfvermynt å nuvarande valörer under en fjerdedels riksdaler
specie skulle förklaras från och med år 1870 vara allenast skiljemynt, hvadan
den nu ifrågasatta föreskriften i § 1 af lagen för Rikets htänders Bank derom, att
skiljemynt ej finge användas till inlösen af Bankens sedlar i vidsträcktare mån, än
som är tillåtet vid liqvider man och man emellan, efter antagandet af nyss omförmälda
bestämmelser, finge en bestämd tillämpning, för hvilken deremot nu den nödiga
förutsättningen saknas.
Vid sådant förhållande finner Utskottet sist omförmälda del af förslaget icke
för närvarande böra godkännas; men då den lydelse för §§ 1 och 2 i förevarande
lag, motionären föreslagit, i öfrigt och med det förtydligande tillägg, som Utskottet
redan antydt, är fullt tillfyllestgörande, vare sig det nuvarande myntsystemet
bibehålies eller ett nytt införes; så finner Utskottet sig böra, med förordande
deraf,
föreslå följande lydelse för §§ 1 och 2 i lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830, nemligen:
§ I
Riksbanken
vare skyldig att, när så påfordras, inlösa
sina banksedlar med Svenskt mynt i guld eller silfver, enligt
deras lydelse.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
3
§ 2.
Vägrar Banken, under hvad sken det vara må, att sin
banksedel vid uppvisandet inlösa med Svenskt mynt, enligt
banksedelns lydelse, må den, som banksedeln innehafver, derom
göra skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea
Hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört Bankofullmägtige,
eger att med frågan, enligt lag och författningar, förfara.
Finnes då att banksedelns vägrade inlösen härrört af Bankens
oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, gure Hofrätten
underdånig anmälan derom hos Kongl. Maj:t. På
Kongl. Maj:t ankomme att pröfva, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse
med grundlagarne, lämpligast må vidtagas, för att
upprätthålla allmänna förtroendet och återställa Banken i det
skick 1 § stadgar.
Stockholm den 13 April 1869.
Eric Sparre.
Reservationer:
af Hert Grefve •/. O. Mörner: »Uti ett annat Betänkande har, i fråga om antagande
af ett nytt myntsystem, Utskottet hemställt, det Riksdagen behagade besluta
att tilUKongl. Maj:t. ingå med underdånig skrifvelse derom, att Kongl. Maj:t
måtte täckas taga nämnda angelägenhet i öfvervägande och sedan till Riksdagen
låta inlemna de förslag, hvartill anledning kunde finnas. Ifall nu Kongl. Maj:t anser
den nyssomförmälda ändringen af vexelsystem böra ega rum, så kommer ofelbart,
i''sammanhang med öfriga stadganden, en ändring af Banklagen den 1 Mars
1830 att föreslås i enahanda syfte Utskottet det nu gjort; men att emellertid nu på
förhand göra partiela ändringar synas mig hvarken ändamålsenligt eller erforderligt,
och får jag således reservera mig emot Utskottets nu fattade beslut».
af Herr Mannerskantz: Jag anser 1 § i lagen för Riksbanken icke kunna
få ändras, som Utskottet föreslagit, förr än 72 § Regeringsformen först undergått
4
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
förändring, eller i tydlig civil lag blifvit med full klarhet och noggrannhet stadgadt,
huru vid liqvider med Riksbankens å olika myntslag lydande sedlar bör
tillgå.
J%!:o .5.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1869, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i lagstiftningen rörande
enskilda hanker med rätt att utgifva egna banksedlar.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 7, har Herr Tli. Wijkander
erinrat att, enligt 26 § i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864, angående enskilda
sedelutgifvande banker, dessa äro berättigade att utgifva banksedlar till ett
belopp, som motsvarar:
a) grundfondshypoteken; b) behållningen i rikets mynt och Riksbankens
sedlar; c) guld och silfver; d) depositioner i Riksbanken, och e) de för kassakreditiv
lemnade säkerhetshandlingar, som äro med grundfondshypotek jemförliga, i
den mån kreditiven äro begagnade, dock högst till hälften af grundfonden; samt
fästat uppmärksamheten derpå, hurusom i följd häraf en sedelutgifvande bank
skulle kunna hafva sedlar utelöpande på grund af de under Litt. a och e anförda
säkerheter, utan att ega någon sådan säkerhet, som Litt. b, c och d omförmäla,
eller med andra ord, utan att innehafva någon så beskaffad kassa, hvarmed
sedlarne skola inlösas; och har motionären med afseende härpå framställt förslag
om ett tillägg i ofvanberörda 26 § af följande innehåll:
»Förhållandet emellan utelöpande banksedlar och de under Litt. b, c och
d upptagna, för deras gäldande vid anfordran disponibla, tillgångar, får dock icke
vara större än som 3 till 1. Skulle detta procentförhållande öfverskridas och icke
inom 8 dagar derefter vara aterstäldt, är banken förfallen till böter, som utgå med
5 procent af hela det sedelbelopp, hvilket vid anståndstidens tilländagående finnes