Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4

Utlåtande 1943:Sul1u4

6

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4.

Kr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken
i 1734 års lag, m. m.

Genom en den 12 mars 1943 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 118, vilken behandlats av sammansatt stats- och första lagutskott,
har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade förslag tili

i) Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken i 1734 års lag.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 3 § rättegångsbalken1 i 1734 års lag skall
erhålla följande ändrade lydelse.

Under Svea hovrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län; under Göta hovrätt: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar och Skaraborgs län; under hovrätten över Skåne och Blekinge: Blekinge,
Kristianstads och Malmöhus län; under hovrätten för Västra Sverige:
Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län; under hovrätten för
Nedre Norrland: Västernorrlands och Jämtlands län; under hovrätten för
Övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens län.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Mål eller ärende, vari talan fullföljts i Svea hovrätt såsom allmän överrätt
från domstol eller annan myndighet inom Västernorrlands och Jämtlands län
och uti vilket vid lagens ikraftträdande icke av hovrätten fattats slutligt beslut,
skall för vidare behandling överlämnas till hovrätten för Nedre Norrland.
De närmare föreskrifter, som med avseende härå må finnas erforderliga,
meddelas av Konungen.

1 Senaste lydelse, se 1939:618.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4.

7

2) Lag

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36),
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 15 oktober 1880, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs,1 skall
erhålla följande ändrade lydelse.

Ärenden angående lagfart av järnväg upptagas och prövas av inskrivningsdomaren
i Stockholm, då järnvägen till större delen av sin sträckning ligger
inom domsagor under Svea hovrätt eller hovrätterna för Nedre Norrland och
övre Norrland, av inskrivningsdomaren i Jönköping, då järnvägen till större
delen ligger inom domsagor under Göta hovrätt eller hovrätten för Västra
Sverige, samt av inskrivningsdomaren i Kristianstad, då järnvägen till större
delen ligger inom domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge.

Är järnväg---samma inskrivningsdomare.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Frågan örn uppdelning av Svea hovrätt har sedan länge i skilda sammanhang
varit föremål för övervägande.

I sitt år 1926 avgivna betänkande anförde processkommissionen, att den
för våra förhållanden lämpligaste hovrättsorganisationen borde omfatta lägst
sju och högst nio hovrätter. Enligt båda de av kommissionen uppställda
alternativen skulle, såvitt angår Norrland, inrättas en hovrätt i Gävle för
Kopparbergs och Gävleborgs län, en hovrätt i Sundsvall eller Härnösand för
Västernorrlands och Jämtlands län samt en hovrätt i Umeå eller Luleå för
Västerbottens och Norrbottens län.

I proposition (nr 80) till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för en
rättegångsreform yttrade föredragande departementschefen, att antalet hovrätter
borde vara lägst fem och högst sju samt att åtminstone en hovrätt borde
förläggas till Norrland.

Särskilda utskottet, som behandlade propositionen, framhöll lämpligheten
av att frågan om uppdelning av Svea och Göta hovrätter snarast toges under
omprövning. Därvid borde särskilt spörsmålet om det lämpliga antalet
hovrätter i Norrland och örn deras förläggning övervägas.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalande.

1 Senaste lydelse, se 1939: 619.

8

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4.

I ett den 22 december 1934 avgivet förslag rörande uppdelning av Svea
hovrätt anförde processlagberedningen, att den vid övervägande av olika
synpunkter av processuell och ekonomisk art icke kunnat undgå att finna
starka skäl tala för inrättande av två hovrätter i Norrland.

Beträffande de sålunda ifrågasatta hovrätternas domkretsar uttalade processlagberedningen
bl. a. följande.

Inrättas nu två hovrätter i Norrland, kan ifrågasättas att till den sydligare
av dessa hänföra även Hälsingland, eventuellt hela Gävleborgs län.
Till den nordligare hovrättens jurisdiktionsområde skulle för sådant fall
kunna läggas, förutom Västerbottens och Norrbottens län, jämväl norra delen
av Ångermanland (Ångermanlands norra domsaga och Örnsköldsviks
stad). Till förmån för en sådan anordning talar, att därigenom de båda hovrätternas
organisation kunde något förstärkas. Å andra sidan torde det erbjuda
vissa olägenheter att låta ett och samma län till olika delar lyda under
skilda hovrätter, särskilt med hänsyn därtill att hovrätten i vissa fall
är överinstans i förhållande till länsstyrelsen. Beredningen har stannat vid
att Gävleborgs län i dess helhet bör åtminstone tillsvidare fortfarande lyda
under Svea hovrätt. I följd härav skulle till den ena av de båda nya hovrätterna
hänföras Västernorrlands och Jämtlands län samt den andra omfatta
Västerbottens och Norrbottens län.

Processlagberedningens yttrande innefattade ordförandens, f. d. justitierådet
Gärdes, samt ledamoten professorn Engströmers mening. Ledamoten av
beredningen, dåvarande revisionssekreteraren Santesson ansåg, att inrättandet
av två hovrätter för Norrland icke borde ske förrän efter genomförandet
av ett hovrättsförfarande, byggt på de av processlagberedningen angivna
grunderna. Han förordade upprättandet av en hovrätt, gemensam för de
fyra nordligaste länen.

I proposition (nr 158) till 1935 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
om inrättande av en hovrätt för Övre Norrland, omfattande Västerbottens
och Norrbottens län, med säte i Umeå. Föredragande departementschefen
anförde bl. a., att därest det framlagda förslaget godkändes, ifrågavarande
hovrätts domsområde därmed borde anses slutgiltigt fastställt. Någon förändring
av området borde sålunda icke ifrågakomma, när längre fram frågan
om en hovrätt för nedre Norrland upptoges till prövning.

Det genom propositionen framlagda förslaget bifölls av riksdagen. Under
kamrarnas överläggningar framhölls av flera norrlandsrepresentanter nödvändigheten
av att två hovrätter inrättades i Norrland. Den nya hovrätten
för övre Norrland trädde i verksamhet den 1 oktober 1936.

Genom lag den 3 september 1939 har härefter bestämts, att en hovrätt för
Västra Sverige skall inrättas med ett domsområde omfattande Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Denna hovrätt har ännu icke trätt
i verksamhet. I

I sitt den 29 november 1938 avgivna förslag till rättegångsbalk upptog processlagberedningen
i 2 kap. 6 § en bestämmelse örn antalet hovrätter i riket
och deras domkretsar. Enligt detta stadgande skulle antalet hovrätter vara

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4.

9

sex, däribland en hovrätt för Nedre Norrland, omfattande Västernorrlands
och Jämtlands län. Lagrådet lämnade vid sin granskning av förslaget detta
utan erinran i berörda hänseende.

I den för 1942 års riksdag framlagda propositionen (nr 5) med förslag till
rättegångsbalk anförde föredragande departementschefen att enligt hans mening
starka skäl talade för att ej i detta sammanhang upptaga till diskussion
frågan örn de olika hovrätternas domkretsar. Denna sammanhängde nära med
spörsmålet om de nya hovrätternas organisation, vilket ännu ej upptagits
till slutligt övervägande. Med hänsyn därtill och då frågan om hovrätternas
antal borde, ehuru någon meningsskiljaktighet därom icke torde föreligga,
avgöras i samband med frågan om domkretsarna, hade departementschefen
ansett lämpligt, att samtliga dessa spörsmål reglerades i särskild lag. Bestämmelserna
i 2 kap. 6 § hade med hänsyn därtill ersatts med en hänvisning till
särskild lagstiftning.

Första särskilda utskottet föreslog däremot i sitt utlåtande (nr 2) över propositionen,
att i nämnda lagrum skulle upptagas bestämmelser örn antalet
hovrätter och deras benämningar.

Riksdagen biträdde utskottets mening (skriv, nr 421).

Enligt 2 kap. rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740) skola sex hovrätter
finnas i riket, nämligen Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland
och hovrätten för Övre Norrland. Det ankommer på Konungen att förordna
örn hovrätternas domkretsar (6 §).

Hovrätt skall vara delad i två eller flera avdelningar (3 §). Hovrätt skall
sammanträda å ort, där den har sitt säte. örn särskilda skäl därtill äro må
hovrätten även sammanträda å annan ort. Hovrätt, beträffande vilken Konungen
meddelat förordnande därom, skall årligen å bestämda tider hålla
hovrättsting utom förläggningsorten å viss eller vissa orter inom domkretsen
för huvudförhandling i mål från den delen av domkretsen (5 §). Närmare
bestämmelser om hovrätts organisation och verksamhet meddelas av Konungen
(7 §).

På förslag av första särskilda utskottet (utlåt, nr 3) hemställde 1942 års
riksdag (skriv, nr 420) i anledning av väckta motioner (I: 147 och 172 samt
11:236), att Kungl. Majit ville efter erforderlig ytterligare utredning beträffande
domsområdet snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag örn inrättande
av en hovrätt för Nedre Norrland.

Utskottet anförde i sitt berörda utlåtande:

Det genom ifrågavarande motioner väckta spörsmålet vill utskottet i första
hand bedöma med hänsyn till den förestående rättegångsreformen. Ett till
sina huvuddrag muntligt förfarande i andra instans kräver att hovrätterna
göras lätt tillgängliga för den rättssökande allmänheten. Den utredning sorn,
enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, förehragts rörande den
lämpliga hovrättsorganisationen för Norrland, ger enligt utskottets mening
otvetydigt vid handen, att en särskild hovrätt för Nedre Norrland är av be -

10 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 1.

hovet påkallad. Statsmakterna lia också tidigare vid behandlingen av frågan
om inrättandet av den övre norrländska hovrätten utgått från att sedermera
en särskild hovrätt för Nedre Norrland borde komma till stånd. Vid flera
föregående tillfällen har betonats vikten av att den nya hovrättsorganisationen
är genomförd i god tid före rättegångsreformens ikraftträdande, så att
hovrätterna då stå rustade att möta de uppgifter, som det nya förfarandet
ålägger dem. Sedan Kungl. Majit nu framlagt förslag till ny rättegångsbalk
och detta i huvudsakliga delar tillstyrkts av utskottet, torde kunna förväntas
att reformen inom en förhållandevis nära framtid skall förverkligas. Frågan
om inrättandet av den nedre norrländska hovrätten bör därför icke längre
undanskjutas.

Även utan hänsyn till den föreslagna rättegångsreformen anser utskottet
med stöd av tidigare utredningar inrättandet av en hovrätt för Nedre Norrland
vara av behovet påkallat. Särskilt framträdande har behovet av ytterligare
en norrländsk hovrätt blivit genom den år 1936 genomförda lagstiftningen
örn ökad användning av muntliga förhör i hovrätt.

Vad angår den nya hovrättens domsområde är uppenbart att dit böra
hänföras Västernorrlands och Jämtlands län. Till frågan huruvida domsområdet
därjämte bör omfatta Gävleborgs län eller allenast Hälsingland anser
utskottet sig icke böra i detta sammanhang taga ståndpunkt. I fråga örn
förläggningsorten anser utskottet övervägande skäl tala för hovrättens förläggande
till Sundsvall.

över riksdagens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt,
länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län, föreningen
Sveriges landsfogdar samt styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar,
Sveriges stadsdomare, Sveriges stadsfiskal ävensom styrelsen
för Sveriges advokatsamfund. Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler,
som även beretts tillfälle att yttra sig i äi-endet, har icke inkommit
med något yttrande.

Svea hovrätt har vid sitt utlåtande fogat yttranden av samtliga domhavande
och rådhusrätter i de tre berörda länen.

Beträffande innehållet i de inkomna yttrandena lämnas en redogörelse å
sid. 8—17 i propositionen, vartill utskottet hänvisar. Å sid. 14 i propositionen
finnas intagna statistiska uppgifter rörande dels antalet av hovrätterna såsom
andra instans genom slutligt utslag avgjorda mål under femårsperioden
1937—1941, dels antalet av häradsrätter och rådhusrätter i Norrland genom
slutligt utslag avgjorda civila och kriminella mål år 1941 och dels folkmängden
i de norrländska länen den 31 december 1941.

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Westman,
följande:

»Enligt den förra året utfärdade nya rättegångsbalken skola sex hovrätter
finnas i riket, därav en för övre Norrland och en för Nedre Norrland.

1942 års riksdag har i skrivelse till Kungl. Majit hemställt om förslag snarast
möjligt örn inrättandet av sistnämnda hovrätt. Riksdagen har därvid
framhållit, att den nya hovrättsorganisationen borde vara genomförd i god
tid före rättegångsreformens ikraftträdande samt att en hovrätt för Nedre
Norrland vore av behovet påkallad även utan hänsyn till processreformen.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4. 11

I likhet med riksdagen anser jag att ifrågavarande hovrätt bör komma till
stånd så snart omständigheterna det tillåta.

Domsområdet för den nya hovrätten bör under alla förhållanden omfatta
Västernorrlands och Jämtlands län. Fråga har emellertid uppkommit, huruvida
jämväl Gävleborgs län eller åtminstone Hälsingland bör ingå i domkretsen.

Ur Gävleborgs läns synpunkt torde det vara önskvärt, att den nuvarande
ordningen bibehålies. Såsom redogörelsen för yttrandena över riksdagens
framställning visar gå de lokala önskemålen övervägande i denna riktning.
Beträffande det i vissa yttranden framförda förslaget att hänföra Hälsingland
men ej Gästrikland till den nya hovrättens domsområde må vidare anmärkas,
att en uppdelning av ett län på två hovrättsdomkretsar är förenad
med vissa processuella olägenheter.

Av den i ärendet föreliggande statistiska utredningen framgår, att antalet
från Västernorrlands och Jämtlands län till hovrätt fullföljda mål motsvarar
en normal arbetsbörda under nuvarande rättegångsordning för en hovrätt
med en division. Såväl i fråga om folkmängd som beträffande frekvensen av
underrättsmål och till hovrätt fullföljda mål visa de nämnda länen en nära
överensstämmelse med domsområdet för hovrätten för övre Norrland, örn
Gävleborgs län eller Hälsingland lades under den nya hovrätten, skulle arbetsbördan
otvivelaktigt visa sig för stor för en division men för liten för två
divisioner. Även organisatoriska skäl tala sålunda emot att låta Gävleborgs
län eller Hälsingland ingå i domkretsen.

På grund av vad sålunda anförts anser jag domsområdet för den nya
hovrätten böra omfatta Västernorrlands och Jämtlands län.

Inrättandet av den nya hovrätten, vilken i enlighet med stadgandet i
2 kap. 6 § nya rättegångsbalken bör benämnas hovrätten för Nedre Norrland,
påkallar vissa lagändringar. I 8 kap. 3 § gällande rättegångsbalk bör
sålunda vidtagas ändring, innebärande att Västernorrlands och Jämtlands
län skola höra under nämnda hovrätt. I den lag, varigenom ändringen företages,
böra dessutom givas stadganden av innehåll, att mål eller ärende,
vari talan fullföljts till Svea hovrätt såsom allmän överrätt från domstol eller
annan myndighet inom ifrågavarande båda län och uti vilket vid lagens ikraftträdande
icke av hovrätten fattats slutligt beslut, skall för vidare behandling
överlämnas till hovrätten för Nedre Norrland. De närmare föreskrifter, som
i anledning härav kunna finnas erforderliga, böra meddelas av Konungen.
I 3 § förordningen den 15 oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter
angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om
förvaltning av järnväg under konkurs, bör angivas, att ärenden angående
lagfart av järnväg skola upptagas och prövas av inskrivningsdomaren i
Stockholm, även då järnvägen till större delen av sin sträckning ligger inom
domsagor under hovrätten för Nedre Norrland.

Då för närvarande icke kan angivas, vid vilken tidpunkt den nya hovrätten
kan träda i verksamhet, torde böra bestämmas att den nya lagstiftningen
skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

12

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4.

Utskottet.

Såsom Svea hovrätt framhållit är det av vikt, att frågan om utbyte av
arbetskrafter mellan Svea hovrätt och de ur denna utbrutna hovrätterna blir
föremål för närmare övervägande.»

Lagrådet har lämnat de upprättade lagförslagen utan erinran.

Enligt 2 kap. 6 § rättegångsbalken den 18 juli 1942 skola sex hovrätter
finnas i riket, däribland en hovrätt för Nedre Norrland. Det ankommer på
Konungen att förordna om hovrätternas domkretsar (2 kap. 6 §). På förslag
av första särskilda utskottet hemställde 1942 års riksdag i anledning av
väckta motioner, att Kungl. Majit ville efter erforderlig ytterligare utredning
beträffande domsområdet snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag
om inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland.

Utskottet finner, i likhet med första särskilda utskottet vid 1942 års riksdag,
att en hovrätt för Nedre Norrland särskilt med hänsyn till den förestående
rättegångsreformen är av behovet påkallad och att det är angeläget
att den nya hovrättsorganisationen genomföres i god tid före den nya
rättegångsbalkens ikraftträdande. Även enligt gällande rättegångsordning erfordras
en hovrätt för Nedre Norrland.

Olika meningar ha uttalats i frågan örn den nya hovrättens domsområde.
Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha
emellertid ansett, att detta bör begränsas till att omfatta Västernorrlands och
Jämtlands län. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Att Gästrikland
icke bör överflyttas till den nya hovrättens domsområde synes uppenbart.
Mot förslaget att hänföra endast Hälsingland eller viss del av detta landskap
till en hovrätt för Nedre Norrland ha anförts åtskilliga betänkligheter
ur processuella och organisatoriska synpunkter. Utan att taga ställning till
dessa invändningar anser utskottet övervägande skäl tala för att domsområdet
för den nya hovrätten för närvarande begränsas till de båda förstnämnda
länen.

Utskottet har icke heller i övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl.
Majits förslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition, nr 118, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 juni 1943.

På sammansatta stats- och första lagutskottets vägnar:
ERNST ERIKSSON.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr i.

13

Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från statsutskottet

första kammaren: herrar Bernhard Nilsson, Gustaf Iwar Anderson och Åqvist;
andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm och Hansson i Rubbestad samt fru
Alvén;

från första lagutskottet

första kammaren: herrar Schlyter, Gärde och Siljeström;

andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund och Ryberg.