Rankoutskottets utlåtande nr 30 år 1959
l
Nr 30
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning
av de svenska insatserna i Internationella valutafonden
och Världsbanken, jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 20 mars 1959 dagtecknad proposition, nr 126, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med propositionen bilagda
resolutionstexter, godkänna en höjning av den svenska kvoten i Internationella
valutafonden med 50 procent samt en ökning av den svenska andelen
i Världsbankens grundfond med 100 procent ävensom att lämna riksbanken
garanti för täckning av de eventuella förluster som hänför sig till de
ökade insatserna och vilka fullmäktige i riksbanken icke anser böra belasta
banken,
dels ock bemyndiga riksbanken att tillskjuta det erforderliga kapitalet
samt påtaga sig de förpliktelser som följer med teckning av 1 000 andelar,
var och en med ett nominellt värde av 100 000 dollar, i Världsbankens grundfond.
1 samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen inom första
kammaren nr 465 av herr Nilsson, Ferdinand, m. fl. och inom andra kammaren
nr 569 av herr Rubbestad m. fl.
I motionerna föreslås, »att riksdagen ville avslå proposition nr 126».
Beträffande motiveringen för motionärernas yrkanden hänvisas till motionen
I: 465.
I en den 26 februari 1959 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att
godkänna dels en höjning med 50 procent av den svenska kvoten i Valutafonden
(IMF), dels en ökning med 100 procent av den svenska andelen i
Världsbankens (IBRD) grundfond samt en ökning med 11 000 miljoner dollar
av sagda grundfond.
Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse får utskottet hänvisa
till propositionen.
Departementschefen har anförl följande.
Internationella valutafonden och Världsbanken har under senare år fått
en allt större betydelse i sina uppgifter att med olika medel förstärka den
internationella likviditeten. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen
har fondens insatser vid ett flertal tillfällen av akut valutaoro spelat en avI
tlihang till riksdagens protokoll 1D5''J. Nsaml. Nr 30
2
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1959
görande roll. Banken har å sin sida i utvidgad omfattning bedrivit utlåning
för investeringsändamål åt främst underutvecklade länder, ökningen
av dess verksamhet har varit särskilt markant under redovisningsåret
1957/58 och därefter. Medan fonden och banken fortfarande arbetar med i
stort sett samma resurser som vid sin tillkomst år 1946, har världshandeln
under de senaste tio åren nästan fördubblats och prisnivån i exempelvis Förenta
staterna sedan 1944 gått upp med omkring 50 procent. Som en följd
av denna utveckling kan man räkna med att såväl fonden som banken i
framtiden kommer att ställas inför uppgifter för vilka deras nuvarande
tillgångar befinnes otillräckliga.
Mot denna bakgrund får de beslut ses som fattades i New Delhi i oktober
1958 och som ledde till att konkreta förslag nu lagts fram för ställningstagande
av medlemsländerna. Såsom nämnts förutses en allmän höjning av
Valutafondens resurser med 50 procent och av Världsbankens grundfond
med 100 procent. I samband härmed föreslås vissa ytterligare höjningar och
justeringar, för vilka redogjorts i det föregående. De medför för bankens
del att grundfonden höjes från 10 000 till 21 000 miljoner dollar. Jag vill
i detta sammanhang understryka, att endast kvothöjningen i fonden förutsätter
en ökning av de kontanta inbetalningarna. Vad banken beträffar skall
höjningen inskränka sig till tecknande av nya insatser, vilket medför att
garantibeloppet förstärks och banken sätts i stånd att utvidga sin upplåning.
För egen del ansluter jag mig till den av majoriteten av riksbanksfullmäktige
företrädda uppfattningen och finner det väl motiverat att Sverige
även i fortsättningen lämnar sin fulla medverkan i det internationella samarbete
varom här är fråga. Beträffande Valutafonden har det från svensk
sida hittills inte funnits anledning att utnyttja dess resurser. Det får emellertid
anses vara angeläget ur svensk synpunkt att fondens funktion som
stabiliserande faktor i internationella valutasammanhang och främjare av
världshandelns harmoniska utveckling inte bromsas upp. Världsbankens
uppgift att efter affärsmässiga grunder i växande utsträckning lämna krediter
för produktiva syften åt såväl underutvecklade länder som industrialiserade
men kapitalbehövande länder motiverar även i fortsättningen stöd
från svensk sida.
De finansiella konsekvenserna för Sveriges del av den föreslagna utvidgningen
av Valutafondens resurser blir, att den svenska kvoten höjes från
100 till 150 miljoner dollar. Av höjningen på 50 miljoner dollar skulle riksbanken
inbetala 12,5 miljoner dollar i guld samt avsätta motvärdet i svenskt
myntslag till 37,5 miljoner dollar, det vill säga ca 194 miljoner kronor, till
fondens konto i riksbanken. Den föreslagna ökningen av Världsbankens
kapital innebär att Sveriges andel i grundfonden ökar från 100 till 200 miljoner
dollar, motsvarande omkring 1 034 miljoner kronor. Såsom tidigare
nämnts blir någon ytterligare inbetalning i detta sammanhang ej erforderlig,
då ökningen helt hänför sig till garantibeloppet.
Procedurordningen vid genomförandet av en höjning av insatserna har
fastställts något olika för fonden och banken. Vad beträffar fonden skall
Bankoutskottets utlåtande nr 30 dr 1959
3
godkännandet meddelas i en skriftlig notifikation, varefter inom den fastställda
tiden erforderlig inbetalning skall ske. Beträffande banken har vederbörande
styrelseledamot att rösta för en allmän höjning, av grundkapitalet,
varefter verkställes nyteckning av det ökade kapitalet i banken. De resolutionsförslag,
varom här är fråga och som även inbegriper de ytterligare
höjningar och justeringar som jag tidigare omnämnt, torde såsom bilagor
A och B få fogas till detta protokoll.
Av riksdagen torde böra utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t att
godkänna den föreslagna ökningen av de svenska insatserna ävensom för
riksbanken att tillskjuta det erforderliga kapitalet. I likhet med vad som
skedde vid Sveriges anslutning till fonden och banken bör vidare Kungl.
Maj :t bemyndigas att lämna den av riksbanken förutsatta garantien för att
riksbanken skall erhålla ersättning av statsmedel för de eventuella förluster,
som kan uppkomma till följd av ökningen av insatserna.
Utskottet
Den svenska kvoten i Internationella valutafonden uppgår för närvarande
till 100 miljoner dollar, varav 25 procent inbetalats i guld och 75 procent
erlagts i kronor till fondens konto i riksbanken. I Internationella återuppbyggnadsbanken
(Världsbanken) är den svenska andelen likaledes 100 miljoner
dollar. Av detta belopp har 2 procent erlagts i guld och 18 procent i
kronor eller sammanlagt ca 103 miljoner kronor, medan resterande 80 procent
utgör ett garantibelopp som skall inbetalas endast om så är nödvändigt
för att möta bankens förpliktelser. I sammanhanget kan nämnas, att det belopp
som år 1951 ställdes till Världsbankens förfogande på konto i riksbanken
efter successiva svenska medgivanden numera praktiskt taget helt
utnyttjats av Världsbanken i dess låneverksamhet.
Under senare år har Internationella valutafondens och Världsbankens uppgifter
att med olika medel förstärka den internationella likviditeten fått en
allt större betydelse. Vid ett flertal tillfällen av akut valutaoro har sålunda
fondens insatser spelat en avgörande roll. Världsbanken har å sin sida i
allt större omfattning kommit att engagera sig i låneprojekt i medlemsländerna,
främst i underutvecklade länder. Samtidigt med att Internationella
valutafondens och Världsbankens verksamhet utvidgats, världshandeln expanderat
och prisnivån stigit har fondens och bankens resurser bibehållits
i stort sett oförändrade sedan tillkomsten år 1946. Sedan någon tid har därför
på internationellt plan diskussion förts om önskvärdheten av att förstärka
fondens och bankens resurser. Vid det årsmöte med dessa institutioner,
som ägde rum i New Dehli i oktober 1958 med deltagande av representanter
från samtliga 68 medlemsländer fattades beslut, som nu resulterat
i att konkreta förslag lagts fram för ställningstagande av medlemsländerna.
Förslagen innebär eu allmän höjning av Valulfondens resurser med 50 procent
och av Världsbankens grundfond med 100 procent. Endast kvothöjningen
i fonden förutsätter en ökning av de kontanta inbetalningarna, medan
andelsökningen i banken inskränker sig till tecknande av nya insatser. Det
4
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1959
senare medför en förstärkning av garantibeloppet, vilket är av betydelse vid
bankens fortsatta upplåning, vilken till stor del sker i Förenta staterna.
Det förtjänar i sammanhanget nämnas, att Världsbanken, som bedriver sin
utlåning på bankmässiga grunder, under de gångna åren kunnat bygga upp
reservfonder på inemot 400 miljoner dollar och att bankens årliga vinst
numera uppgår till icke oväsentliga belopp.
För Sveriges del skulle konsekvenserna av den föreslagna utvidgningen
av Valutafondens resurser bli, att den svenska kvoten höjes med 50 miljoner
dollar till 150 miljoner dollar. Härav skulle riksbanken inbetala 12,5
miljoner dollar i guld samt avsätta motvärdet i svenskt myntslag till 37,5
miljoner dollar, d. v. s. cirka 194 miljoner kronor, till fondens konto i riksbanken.
Den föreslagna ökningen av Världsbankens kapital innebär för Sveriges
vidkommande, att andelen i grundfonden ökar med 100 miljoner dollar
till 200 miljoner dollar, motsvarande omkring 1 034 miljoner kronor.
Då ökningen helt hänför sig till garantibeloppet, ifrågakommer icke nu någon
ytterligare inbetalning till Världsbanken.
Enligt utskottets mening bör Sverige även i fortsättningen lämna sin fulla
medverkan i det internationella samarbete som sker inom Internationella
valutafonden och Världsbanken. Även om vårt land hittills ej funnit anledning
att utnyttja Valutafondens resurser är det ur svensk synpunkt angeläget,
att fondens funktion som stabiliserande faktor i internationella valutasammanliang
och främjare av världshandelns utveckling inte bromsas
upp. Stöd från svensk sida bör vidare lämnas Världsbanken i dess arbetsuppgift
att efter affärsmässiga grunder i växande utsträckning bedriva utlåning
för investeringsändamål till främst underutvecklade länder. Härav
framgår att utskottet icke kan biträda yrkandet i de likalydande motionerna
1: 465 och II: 569.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med avslag å motionerna 1: 465 och II:
569, må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 28 april 1959
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Mogård, Domö, Strandler,
Larsson, Åke, och Danmans;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Eliasson i
Sundborn, Adamsson*, Setterberg i Vilske-Kleva, Boija, Bengtsson i Landskrona
och Bengtsson i Göteborg*.
* Ej närvarande vid justeringen.
590811 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag