Pag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1870:LU4

Pag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli d. 7 Pehr. 1870, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga Proposition om antagande
af en författning angående ändring i kontur slag ens
stadganden om borgenärsed och ackord,

Omförmälda nådiga Proposition, som blifVit af begge Kamrarne till Lagutskottet
remitterad, är af följande lydelse:

Sedan framställningar vid sistlidna riksdag blifvit gjorda, åsyftande ändring
1 konkurslagens stadganden om borgenärs skyldighet att, då yrkande derom framställes,
edfästa sin fordran samt^ angående vilkoren för ackords godkännande; samt Riksdagen
funnit dels att, till förekommande af anmärkta missbruk af rättigheten att
påkalla borgenärsed, det vore lämpligt, att den, som yrkandet framställer, ålä.o--ges att derom underrätta vederbörande borgenär, i sammanhang hvarmed det,
synts höra medgifvas borgenär rättighet att aflägga eden inför domaren på landet,
dels ock att såsom medel att motverka andra yppade missförhållanden det borde
föreskrifvas, att ackord ej må af Rätten fastställas, med mindre detsamma lemnar
minst tjugofem procent af fordringsbeloppen åt alla de borgenärer, som det ano-år
och som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjda, så hade Riksdagen,
i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1869, framställt förslag till en författhärigenom
86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af den 18 September
, i.;2 7\u ,R o™MJa cn förändrad lydelse. Efter det Högsta Domstolen häröfver
blitvit höra, fann Kongl. Maj:t i förslagets uppställning hinder möta för dess godkännande,
men då Kongl. Maj it funnit de af Riksdagen anmärkta förhållanden
påkalla ändringar af Konkurslagen i den syftning sådana blifvit af Riksdagen för
dess del beslutade, har Kongl. Maj:t låtit upprätta ett nytt förslag i ämnet, dervid
de emot det, förra förslaget framställda anmärkningar blifvit, såvidt Kongl. Malt
funnit dem giltiga, iakttagna. -

Med öfverlemnande af Högsta Domstolens protokoll öfver granskningen af
det, sednast upprättade förslaget, vill Kongl. Maj:t alltså, jemlikt 87 § Regeringsformen,
till Riksdagens antagande framställa följande förslag till:

Bill. till Riksd. Prof. 1810. 7 Sami. 3 Höft.

1

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

•• Förordning angående ändring i konkurslagens stadganden om borgenärsed och

ackord. Hftrigenom föror(jnag; att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af den
.18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 86.

Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen, i den
•ordning och inom den tid, som för jäf emot fordringar förr stadgade äro. Ej må
sådant° yrkande i bevakningsinlaga väckas. Rätten eller domaren förelägga den,
emot hvilken yrkandet fram ställes, att, inom viss tid af högst eu månad från det
han af föreläggandet erhållit del, edgången fullgöra och med bevis derom inkomma.

Föreläsandet bör borgenären tillställas så, som i lag om stämning stadgas;
åliggande dock* borgenär, hvilken förmånen af sådant delgifniugssätt sig tillförsäkra
vilt ° att i be v aknin g sinlagan uppgifva viss ort inom riket, der han eller ombud för
honom träffas kan. Har lian det underlåtit; ego Rätten eller domaren förordna,
att föreläggandet uti allmänna tidningarne införas må; och anses i sådant tall borgenären
af föreläggandet undfå del don dag, detsamma sålunda kungöres.

Den, på grund af hvilkens yrkande föreläggandet blifvit in ed dela dt, vare
pljo-tio- att delgifvandet deraf ombesörja och bevis derom till Rätten eller domaren
inöfva inom en månad från den för framställande af jäf mot fordringar bestämda
tid. Försummar han det och anmäler han ej hinder, som af Rätten godkännes;
värde edgångsyrkandet utan afseende lemnadt. Yarder anmäldt förfall godkandt;
sätte Rätten ut ny tid, hvarinom bevis öfver delgifvandet inlemnas skall; dervid
Rätten, om boro-enär eller ombud för honom ej kunnat anträffas å ort, som 1 bevakningsinlaga
uppgifvits, eger förordna, att föreläggandet, genom dess införande i
allmänna tidningarne, borgenär delgifvas må.

§ 87.

Då borgenär edgång fullgöra skall; göre det vid den Rätt, hvarunder konkurssaken
lyder, eller inför annan domstol eller på landet inför domaren. Vistas
boro-enär utom riket; då eger han eden aflägga i landet, der han vistas, antingen
lios°Svenska beskickningen eller inför den domstol eller den myndighet, hos hvilken,
enligt det landets lag, sådan edgång fullgöras må. _ .

Boro-enär stånde ock fritt att eden aflägga före inställelsedagen inför domstol
eller myndighet, som nyss nämnd är, så ock å inställelsedagen inför ordföranden.

§ 88.

Kan borgenär ej inom föreskrifven tid fullgöra honom förelagd edgång och
derom till Rätten eller domaren ingifva bevis; anmäle han inom samma tid sitt
förfall för Rätten eller domaren, och pröfve Rätten, om längre tid honom lörelägo-as
må. Försummar borgenär att edgångsbevis inom föreskrifven tid ingi va,
värde hans bevakning utan afseende lemnad: företer han det sodan; anses bevakningen
då vara gjord.

§ 90.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning i gäldenärens
fasta gods, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rät

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

till betalning nr annan konkursboets egendom än panten eller den intecknado fastigheten.
Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att innan lian betalning
ur panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrifna
borgenärsed fästa. Äskas sådan ed; förelägge Rätten eller domaren, såsom i 86 §
sägs, borgenären viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del, att till Rätten
eller domaren ingifva bevis, att han föreskrifven ed aflagt: utsatte ock viss tid af
högst en månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja
och med bevis derom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet deraf,
som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande i tidning
såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis
inkomma eller laga förfall derför visa; då må egendomen, såsom annan konkursboets
tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen om händer tagas, och utdelning
derutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör
han edgången innan sådan utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur
panten eller fastigheten bibehållen.

§ 104.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af Rätten fastställas: då beslutet
icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt förhållande
mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står: då anledning är, att
gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller att annat svek dervid
egt rum: då ackordet ej gifver lika rätt och minst tjugofem för hundrade af fordringsbeloppet
åt alla de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen förklarat
sig ty förutan med ackordet nöjde: då det uppenbarligen länder till skada
för borgenärerne.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess fullgörande;
pröfve Rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse på sådan grund
vägras må“.

De af Kongl. Maj:t sålunda föreslagna ändringar af konkurslagen öfverensstämma
hufvudsakligen med det af förra Riksdagen framställda underdåniga förslag
i ämnet. Skiljaktigheterna, som förefinnas emellan de begge förslagen, beröra egentligen
blott den formela sidan af saken. Grundsatsen att den, som framställer yrkande
om borgenärsed, skall vara pligtig att gifva borgenären del af Rättens eller
domarens i anledning deraf meddelade föreläggande, har dock genom Kongl. Maj:ts
förslag vunnit eu fullständigare tillämpning, än som Riksdagens förslag innehåller.
Enligt det sednare skulle nemligen den, som yrkar edgången, vara befriad från
nämnda skyldighet i fall borgenären underlåter att i bevakningsinlagan uppgifva
viss ort inom riket, der han eller ombud för honom träffas kan; hvaremot Kongl.
Maj:ts förslag äfven i detta fall tillämpar omförmälda grundsats,__ dock så, att delgifvande
t må kunna ske genom föreläggandets införande i allmänna tidningarna.
Enahanda delgifningssätt är ock medgifvet för <!• ■ fall att borgenären eller hans
ombud ej kunnat anträffas å den i bevakningsinlagan uppgifna ort. Härigenom ftro
de olägenheter undanröjda, hvilka eljest måste uppkomma, der borgenären ej kan

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

träffas. Härvid bör likväl bemärkas, att i fråga om borgenär, som för sin fordran
har lös pant i handom eller inteckning i gäldenärens fasta gods, föreläggandets
införande i tidning ej må såsom delgifning godkännas, och detta, emedan ur synpunkten
af realkreditens betryggande det ligger synnerlig vigt uppå att pant- eller
inteckningshafvare ej må utsättas för äfventyret att genom förbiseende af ett kungörande
i allmänna tidningarne förlora sin rätt.

I afseende på föreslagna ändringen i 104 § Konkurslagen, åsyftande att så
kalladt tvångsackord ej må af Rätten fastställas, med mindre detsamma lemnar minst
tjugofem procent af fordringsbeloppet åt alla de borgenärer, som diet angår och som
cj uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde, har Herr Justitiestatsministern
till Statsråds-protokollet anfört, att ehuru hvarje dylikt stadgande
måste i viss mån blifva godtyckligt, hyste han för sin dol ej någon betänklighet
emot, att en så låg procent bestämdes såsom minimum af den andel af fordringsbeloppet,
hvarmed en fordringsägare kunde genom ackord tvingas att låta sig nöja,
samt att Justitie-statsministern likaledes vore öfvertygad, att föreslagna förändringen
verksamt skulle bidraga till förekommande af de öfverklagade missbruken, att
en på obestånd kommen gäldenär dels underlåter att i rätt tid afträda sina tillgångar,
och dels hemligen gynnar några borgenärer, för att med deras biträde, till
förfång för de öfrige, genomdrifva ackord.

Yid den af Högsta Domstolen företagna granskning af Riksdagens ändringsförslag
har anmärkts, att åberopade 104 § i Konkurslagen, efter den lydelse Riksdagen
deråt föreslagit, icke skulle komma att innehålla det i densamma genom
Kongl. Förordningen den 12 September 1888 gjorda tillägg, att fastställelse å ackord
må vägras på den grund, att säkerhet saknas för ackordets fullgörande. Af Riksdagens
ofvanberörda underdåniga skrifvelse i ämnet framgår dock, att meningen
ingalunda varit att upphäfva detta tillägg. Anmärkta ofullständigheten är emellertid
nu genom Kongl. Maj:ts nådiga förslag afhjelpt. ''

Enär Riksdagen ej lärer finna sig föranlåten att i hufvudsaken frånträda
de åsigter i frågan, som hos Riksdagen nästlidna år gjorde sig gällande, och då de i
det nådiga förslaget förekommande afvikelse!'' från Riksdagens förra beslut, hvilka
alla äro af underordnad betydelse, synas innebära förbättringar, anser Utskottet
sig böra vördsamt

tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition.
Stockholm den 7 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.