Nr Jf—7 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr tf år 1955
1
Nr 4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion om viss ändring i bestämmelserna rörande kostnadsfria
läkemedel.
I en inom första kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion 1: 207 av herr Huss och fru Sjöström-Bengtsson hemställes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att i förteckningen
över kostnadsfria läkemedel upptages även sjukdomen kronisk ledgångsreumatism
(rheumatoid arthrit) samt att de vid denna sjukdom
kostnadsfritt utlämnade läkemedlen måtte utgöras av cortison, cortone,
acton och acton prolongatum.
I motionen framhålles, att i den förteckning över sjukdomar, för vilka läkemedel
mot läkarrecept tillhandahålles kostnadsfritt å apotek och vilka
återfinnes i kungörelse den 4 juni 1954, icke förekommer kronisk ledgångsreumatism
(rheumatoid arthrit). Denna sjukdom är långvarig och allvarlig
och de läkemedel, som numera användes, kostnadskrävande, varför
även denna sjukdom bör upptagas i den ovannämnda förteckningen samt
vissa läkemedel kostnadsfritt utlämnas.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen anför, att den av motionärerna berörda behandlingen
med preparaten cortison, cortone, acton och acton prolongatum ej bör utföras
av envar läkare på grund av svårigheterna beträffande indikationsställningen
för terapien i fråga, behandlingens uppenbara risker och den
noggranna, kvalificerade kontroll, som på grund härav behöver företagas.
Den ifrågavarande behandlingen bör i regel inledas på internmedicinsk
eller reumatologisk sjukhusavdelning och därefter eventuellt fortsättas
ambulatoriskt under kontroll av denna.
Medicinalstyrelsen avstyrker därför att sjukdomen kronisk ledgångsreumatism
uppföres i förteckningen över sjukdomar, för vilka läkemedel mot
läkarrecept tillhandahålles kostnadsfritt å apotek, samt att vid denna
sjukdom kostnadsfritt utlämnas läkemedlen cortison, cortone, acton och
acton prolongatum.
Beträffande behandling med ovannämnda läkemedel, fullföljd efter utskrivning
från sjukhus, synes det styrelsen böra utredas, huruvida ekonomiskt
bidrag kan erhållas från annat håll, i de fall behandlingen trots läkemedelsrabattering
för den enskilde kan betecknas som betungande.
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 11 samt. Nr U—7
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr lf år 1955
Utskottet. Ett spörsmål, likartat med det av motionärerna nu framförda,
var år 1954 föremål för riksdagsbehandling. I den utredning som ligger
till grund för gällande kungörelse angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel ansågs nämligen cortison icke böra upptagas bland de fria läkemedlen
emot kronisk, deformerande ledgångsreumatism, enär ändamålsenligheten
av dess långvariga användning i förevarande fall ännu icke
vore definitivt klarlagd. Vid ärendets remissbehandling fick utredningsmannens
uppfattning stöd av medicinalstyrelsen och andra medicinska
auktoriteter. I den slutliga avfattningen av ovannämnda kungörelse kom
ledgångsreumatismen över huvud taget icke med bland de sjukdomar, för
vilka kostnadsfria läkemedel medgavs.
I sitt ovan refererade utlåtande över föreliggande motion har medicinalstyrelsen
i fråga om de med motionen avsedda medicinerna intagit i huvudsak
samma ståndpunkt som tidigare beträffande cortisonet.
Vad i olika sammanhang anförts beträffande här ifrågavarande medels
användning vid behandling av ledgångsreumatism har synts utskottet giva
vid handen att avsevärda risker är förbundna med en sådan behandling.
Självfallet är dessa risker betydligt mindre vid behandling på sjukhus, där
patienten står under ständig kontroll, än vid sådan behandling efter utskrivning,
varom i motionen är fråga. Starka skäl talar, enligt utskottets
mening, för att erfarenheterna av läkemedlens verkningar i olika avseenden
ännu icke är så stora att preparaten utan farhågor skulle kunna inrangeras
bland de kostnadsfria läkemedlen och därigenom bli mera lättåtkomliga
än de nu är. Utvecklingen kan självfallet tänkas bli sådan, att en
omprövning av frågan ur här anförda synpunkter aktualiseras, men utskottet
anser sig f. n. icke kunna ta på sitt ansvar att förorda bifall till
motionen. Det har dock stått klart för utredningen att de reumatiskt sjukas
situation ofta är mycket svår, och utskottet finner det därför önskvärt
att de beredes lättnader när det gäller kostnaderna för medikamenter,
även om detta enligt utskottets mening f. n. icke bör ske på det sätt
motionärerna föreslagit.
Ehuru utskottet sålunda behjärtar motionärernas önskemål att förbättra
läget för dem som lider av ledgångsreumatism, finner sig utskottet
likväl, under åberopande av vad ovan anförts, böra hemställa,
att motion I: 207 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 mars 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Jf år 1955 3
Närvarande:
från första kammaren: herrar Nilsson, Hjalmar, Jonsson, John Wiktor,
Jansson, Erik, Persson, Johan*, Arrhén, Holmqvist, Persson, Karl*,
Lundström, Strandler, Grönkvist och fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i
Bogla, fru Sjöstrand, herrar Sehlstedt*, Bark, Hammar, Andersson i
Ronneby, Hansson i Önnarp*, fru Andrén* och fru Ewerlöf*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.