Ligutskottets Utlåtande N:o 45

Utlåtande 1900:LU45

Ligutskottets Utlåtande N:o 45.

1

N:0 45,

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag
till lojg om rätt domstol i vissa mål angående jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund.

Grenom proposition, n:o 45, af den 16 nästlidne februari, hvilken af
båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om rätt domstol i vissa mål angående jordegares rätt öfver vattnet å

hans grund.

Härigenom förordnas som följer:

Sträcker sig vattenfall, fors eller annat vatten, hvarom i mål angående
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund är fråga, genom särskilda
under samma hofrätt lydande underrätters domvärjo, ege den hofrätt,
på anmälan af sakegare, förordna, vid hvilken underrätt målet skall uppBih.
till Riksd. Prof- 1900. 7 Sami. 36 Höft. (N:o 45). 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

tagas. Går vattnet genom två hofrätters områden, meddelas sådant förordnande
af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1901, men eger ej tillämpning
i fråga om mål, som derförut blifvit anhängig]orda.

Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Konungen den 13 maj 1896, deri Riksdagen, bland annat, anhöll, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring uti gällande förordning om jordegares rätt öfver vattnet å
hans grund, att uttrycklig bestämmelse meddelades, huru förfaras skall, då
fråga om att för vattenverk göra ny eller förändra äldre dam anses beröra
rättsegande utom den underrätts domvärjo, der den fastighet är belägen, å
hvars grund byggnaden skall göras.

Enligt 10 kap. 14 § rättegångsbalken skola alla slags tvister om jord
och gods å landet afdömas af den rätt, der jorden ligger. Och då det på
en fastighets grund befintliga vatten betraktas endast som en tillhörighet
till sjelfva fastigheten, så innefattas i nämnda lagrum äfven den allmänna
regeln om laga domstol i vattenrättsmål. Ingen tvekan har derför någonsin
förefunnits derom, att alla rättsförhållanden, som uppkomma genom en
jordegares ensidiga förfogande öfver vattnet å hans grund, fekola afdömas af
den rätt, inom hvars domvärjo fastigheten ligger, oafsedt om dessa jordegarens
åtgöranden medelbart sträcka sina verkningar till delar af vattendraget
inom andra rätters områden.

Emellertid kan det i vattenrättsmål understundom inträffa, att det vattenområde,
hvarom sålunda närmast är fråga, ligger i gränsen mellan två
eller flera rätters områden. Och då lemnar förenämnda lagrum ingen annan
utväg, än att målet får afdömas af de olika domstolarne, hvar såvidt rörer
den under dess domvärjo befintliga del af vattenområdet, dervid, i händelse
domstolarne stanna i olika beslut, det blir högre rätt förbehållet upptaga
saken till enhetligt bedömande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 45. '' 3

Oftast måste ett dylikt sammanträffande yppa sig i frågor, som beröra
den s. k. defensiva vattenrätten, der det mången gång gäller att samtidigt
torrlägga vidsträckta egor utmed en längre del af ett vattendrag.
Derför upptogs också i 8 § af kongl. förordningen om ändring eller utrifning
af vattenverk, som genom uppdämning skada jord eller hindra
dess odling, den 20 januari 1824 den bestämmelsen att, derest vattendrag,
som skulle synas, sträckte sig längre än genom en domsaga, egde hofrätten
på sökandens anmälan förordna särskild domare att med utbärads nämnd
saken upptaga. I den nu gällande författning, deri bestämmelserna om
den defensiva vattenrätten sammanförts, eller lagen om dikning och annan
vattenafledning den 20 juni 1879, har förenämnda föreskrift utbytts mot
det i lagens 53 § upptagna stadgandet: »Sträcka sig vattendrag eller egor,
om h vilka fråga är, genom två eller flere rätters dom värjo, höre målet under
den rätt, der största delen af den jord, om hvars torrläggning fråga
blifvit väckt, är belägen». I motiven till lagen anfördes, att denna föreskrift
öfverensstämde nära med grunderna för 10 kap. 14 § rättegångsbalken
och äfven torde vara lämpligare och föranleda mindre omgång än
hvad för dylika fall stadgades i 1824 års förordning.

Beträffande åter den s. k. lukrativa vattenrätten, gäller der nästan i
alla fall endast en enstaka jordegares förfoganderätt öfver vattnet å hans
grund. Och då detta vatten alltid lyder under domstolen i den ort, der
sjelfva fastigheten är belägen, så har i den författning, som närmast innefattar
bestämmelserna om berörda vattenrätt, nemligen lagen om jordegares
rätt öfver vatten å hans grund den 30 december 1880, ej upptagits någon
särskild bestämmelse om forum i tvistiga fall, utan endast i 10 § angifvits,
att för domaren skall uppgifvas häradet, hvartill fastigheten hörer.

Emellertid har erfarenheten visat, att äfven här en särskild föreskrift
om forum erfordras. Det inträffar nemligen understundom, och särskildt
när ett vattendrag utgör gräns mellan härader, att en vattenbyggnad kommer
att inrättas inom olika rätters område eller att eljest samtidigt uppstår
fråga om eganderätten eller förfogandet öfver vattnet till angränsande,
inom särskilda underrätters domvärjo belägna fastigheter. Och den föreliggande
kongl. propositionen afser nu att i dylika fall meddela erforderliga
bestämmelser om laga forum.

Det kan då först ifrågasättas, huruvida ej i analogi med 1879 års lag
borde föreskrifvas, att målet hör under den rätt, der byggnaderna till
sin hufvudsakligaste del skola inrättas eller största delen af vattenområdet
i fråga är beläget. Men på grund af det senares i dessa händelser van -

4- * Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

ligen ringa utsträckning ock ofta lika fördelning mellan fastigheterna, kan
det befaras möta svårigheter att träffa ett dylikt afgörande. Och utskottet anser
derför skäl förefinnas att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, öfverlemna
åt hofrätten eller eventuel Konungen förordna om laga domstol. Förebild
härtill finnes äfven i 14 kap. 5 § jordabalken.

Beträffande åter formuleringen i öfrigt af förslaget, sådant det nu föreligger,
så anser utskottet några afsevärda anmärkningar deremot ej kunna
framställas. Det är ju klart, att de allmänna reglerna om forum i mål
rörande jordegares rätt öfver vattnet å hans grund fortfarande skola lända
till rättesnöre. Med förslagets uttryck »vattenfall, fors eller annat vatten»
kan derför påtagligen ej afses annat än det begränsade vattenområde, som
eljest enligt gällande lag är bestämmande för forum, men i det förevarande
fallet råkar ligga i gränsen mellan olika rätter. Förslagets affattning ansluter
sig också härutinnan nära till 53 §i 1879 års lag.

Utskottet anser visserligen till sist, att likasom den särskilda bestämmelsen
om forum i mål rörande den defensiva vattenrätten intagits'' i
1879 års författning, så vore det konseqvent och redigast, att motsvarande
föreskrift i afseende å den lukrativa vattenrätten infördes i 1880 års lag.
Men då det alltid kan invändas, att det formelt möter svårighet att der
finna en lämplig plats för denna föreskrift, samt det nu ej heller föreligger
förslag om hvilken befallningshafvande bör meddela den i 6 § omnämnda
handräckning, när byggnaderna i fråga inrättats inom olika länsområden,
finner utskottet ej anledning till erinran mot att de ifrågasatta föreskrifterna
utfärdas i eu särskild lag.

Utskottet hemställer alltså,

att föreliggande proposition må af Biksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Stockholm 1900. Muns Kungl. Hofboktryckeri.