Lagutskottets Utlutande N:o 6

Utlåtande 1908:Lu6

Lagutskottets Utlutande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Biksd. kansli den 14 febr. 1908 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 8 § i
förordningen angående lagfart ä fång till fast egendom
den 16 juni 1875 m. m.

Uti en inom Första Kammaren af herr Th. af Ekenstam afgifven och
till lagutskottet hänvisad motion, n:r 34, samt en därmed lika lydande
inom Andra Kammaren af herr M. E. Svallingson väckt och till lagutskottet
jämväl öfverlämnad motion, n:r 139, hafva motionärerna föreslagit,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa att, med upphäfvande
af dels hvad som blifvit i Kungl. Maj:ts nådiga bref den 21 maj
1869 föreskrifvet angående naturen af de lägenheter, som afstås från hemman
i följd af vattenaftappningar, dels hvad som stadgas i § 8 af nådiga
förordningen den 16 juni 1875 i fråga om lagfart å fång, som skett i
enlighet med gällande författning om ändring eller utrifning af vattenverk,
Kungl. Maj:t måtte förordna, att, därest ägare af ett hemman eller en
lägenhet i den ordning, som stadgas uti gällande lag om dikning och
annan afledning af vatten, afsagt sig den båtnad, som genom ett vattenafledningsföretag
beredes hans jord, samt till följd häraf utaf hans genom
företaget förbättrade mark vederlagsj ord utbrytes och de kvarstående
deltagarne i företaget tillskiftas, den jord, som af sådan anledning tillBih.
till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 6 Häft. (N:o 0.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

skiftas kvarstående deltagare, skall anses i allo tillhöra det hemman eller
den lägenhet, för hvilken sådan kvarstående deltagare uti företaget ingått.

Till stöd för detta sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Genom kungörelse den 25 juni 1869 har kungl. kammarkollegium till
vederbörandes kännedom och efterrättelse meddelat, att uti väckt och
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning af kammarkollegium underställd fråga om
naturen af jordlägenhet, som till följd af vattenafledningsföretag afsöndras
från ett hemman af den orsak, att innehafvaren däraf icke velat i företaget
deltaga, Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 21 maj nämnda år förklarat,
att ifrågavarande slags lägenheter, hvilka, ehvad de. afsöndrats från
krono-, skatte- eller frälsehemman, blifva till naturen lika med jord af den
yppersta frälsenatur och ej ens äro underkastade extra rotering, böra i
jordeboken införas under frälsetitel med anteckning om deras tillkomst
och den frihet de åtnjuta.

För det sålunda utfärdade stadgandet har tydligen den uppfattning
legat till grund, att vederlagsjord, hvilken utbrytes från hemman, som
icke deltager i vattenafledningsföretaget, icke tillfaller de hemman, som
i företaget deltaga, utan dessa senare hemmans ägare.

Öfverensstämmande med denna uppfattning, eller att vederlagsjorden
skall blifva en särskild lägenhet, är stadgandet uti § 8 af kungl. förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, att
därest det fång, hvarmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande författningar
om ändring eller utrifning af vattenverk, för lagfarts beviljande
ej är af nöden att med föregående fång lagfares eller att åtkomst styrkes
på sätt i den nyss åberopade paragrafen är föreskrifvet.

Det skulle kunna synas, som om det kunde vara likgiltigt, huruvida
den vederlagsjord, som från de i ett vattenafledningsföretag icke deltagande
hemmanen utbrytes, tillfaller de i företaget deltagande hemmanen eller dessas
ägare personligen, men så är förhållandet icke i verkligheten.

För ådagaläggande häraf må först erinras, att vid behandling af Kungl.
Maj:ts proposition i fråga om ändring af villkoren för lån från odlingslånefonden
år 1901 Riksdagen icke biföll propositionen oförändrad, utan
för sin del beslöt viss ändring af det föreslagna 4:de momentet, och Kungl.
Maj:ts den 14 juni samma år utfärdade nådiga kungörelse angående villkoren
för lån ur odlingslånefonden är äfven i den nämnda punkten affattad
i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut. Men sådant oaktadt har
vid de lånefrågor, som sedermera afgjorts, icke följts de af Riksdagen beslutade
grunderna, utan de grunder, som föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition,
d. v. s. att lånen endast beviljats till det belopp, hvartill enligt
den fastställd^ arbetsplanen kostnaden för vattenafledningen och afdik -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen beräknats uppgå ''beträffande de lånesökandes andelar i företaget’,
med iakttagande, bland annat, att lånen ej fått öfverstiga 70 procent af
det jordförbättringsvärde, som belöpt a lånesökandens mark’, under det
att i Riksdagens beslut de här ofvan citerade uttrycken blifvit uteslutna.

Såsom skäl för en sådan inskränkning i lånebeloppen hafva kungl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och kungl. landtbruksstyrelsen i deras
utlåtanden anfört, bland annat, att lånesökandenas hemman skulle blifva
belastade med för hög skuldbörda, samt att förut varande inteckningshafvares
inteckningsrätt i dessa hemman förnärmades genom den s. k.
tysta förmånsrätten för odlingslånen.

Sålunda hafva, såsom här blifvit nämndt, i verkligheten odlingslån erhållits
endast för torrläggning af de lånesökandes egen mark, men däremot
icke för torrläggning af den jord, som tillhört sådana hemman, hvilkas
ägare vid tiden för låneansökningen redan på grund af § 76 i dikningslagen
afsagt sig den båtnad, som genom företaget bereddes hemmanets
mark, och ej heller för sådana hemman, hvilkas ägare vid den nämnda
tiden hvarken anmält sig till deltagande i lånet eller afsagt sig båtnaden,
utan begagnat sig af det uppskof med bestämmandet däraf, som det nyss
åberopade lagstadgandet medgifvit.

Följden af ett sådant förfarande vid pröfning af låneansökningarna
måste ofta blifva ganska ödesdiger. Det är nämligen icke underligt, att
vid stora företag åtskilliga delägare så länge som möjligt uppskjuta med
att säga ifrån, huruvida de vilja afsåga sig båtnaden eller icke, för att
under tiden vinna erfarenhet huru företagets utförande utfaller. Stor
ovisshet måste därför alltid blifva rådande hos dem, som önska företagets
utförande, huru stor anslutning till företaget, som slutligen kan påräknas.
Många, icke blott för delägarne, utan äfven för hela orten viktiga
och nyttiga vattenafledningsföretag komma af sådan anledning icke alls
till stånd. Och i sådana fall, där deltagare, äfven där dessa äro ganska
många, verkligen våga sig på företaget, måste för dem de största svårigheter
uppstå för anskaffande af nödiga medel till bestridande af utgifterna,
då odlingslån ej beviljas dem till högre belopp än deras egna andelar i
de beräknade kostnaderna för torrläggningen, oaktadt de måste anskaffa
medel för torrläggningen äfven af de öfriga delägarnes mark.

Annorlunda skulle förhållandet ställa sig, därest odlingslån kunde erhållas
till belopp motsvarande hela vattenafledningskostnaden, förutsatt
denna kostnad icke öfverstege viss procent — i förutnämnda nådiga kungörelse
bestämd till 70 — af det jordförbättringsvärde, som beräknats
vinnas genom torrläggningen dels af lånesökandenas mark, dels af deras
andelar i marken, hvilka afsåga sig båtnaden af företaget.

Ut skott tté
yttrande.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

För att undanröja ett af de väsentligaste hindren för låns beviljande
till sådant belopp, synes det vara af stor vikt, att bestämmelse sker därom,
att den vederlagsjord, som utbrytes från sådana hemman,* hvilka icke
deltaga i ett vattenafledningsföretag, tillfalla de i företaget deltagande
hemmanen och icke endast dessas ägare personligen. Genom en dylik
bestämmelse skulle staten nämligen beredas säkerhet för odlingslånet icke
blott i de hemman, som i företaget deltaga, med det förhöjda värde dessa
hemman erhålla genom det att deras vattensjuka mark torrlägges och odlas,
utan äfven i all den mark, som samma hemman tillskiftas af den vederlagsjord,
hvilken utbrytes från sådana hemman, som icke deltagit i företaget.

Blefve en sådan ändring vidtagen, skulle innehafvarne af inteckningar
uti de i vattenafledningen och lånet deltagande hemman naturligtvis lida
väsentligt mindre af den s. k. tysta förmånsrätt, som odlingslånet beredts,
eftersom det intecknade hemmanet förbättrats såväl därigenom, att
all dess egen förut vattensjuka och därför värdelösa mark torrlagts och
odlats som ock därigenom, att hemmanet erhållit mer mark än tillförene,
också denna torrlagd.

Det torde knappast behöfva erinras, att innehafvare af inteckningar
xrti sådana hemman, hvilkas ägare afsagt sig båtnaden af företaget, icke
skulle lida genom den här ifrågasatta förändringen. I afseende på dessa
hemman skulle nämligen inteckningsförhållandena blifva alldeles oförändrade,
ty äfven med de nuvarande stadgandena måste sistnämnda hemman
afstå vederlagsjord, hvilken jord inteckningen följaktligen sedermera
icke kommer att gravera.

Det i kungl. kammarkollegii ofvan åberopade kungörelse förekommande
uttrycket ''hemman synes lämpligen böra utbytas emot ''hemman
eller lägenhet’, emedan det gifvetvis ofta måste förekomma, att äfven afsöndrade
lägenheter ingå uti vattenafledningsföretag.»

I likhet med motionärerna finner utskottet det vara af stor vikt, att
odlingslånefonden i så vidsträckt omfattning, som är föi*enlig med de af
Konung och Riksdag fastställda grunder för beviljande af lån, kommer de
företag till godo, hvilkas genomförande den är afsedd att främja. De
svårigheter, som möta för igångsättande af ett odlingsföretag, särskildt
där detta är af större omfattning och berör ett flertal jordägare, äro
nämligen så betydande, att måhända hela företaget omöjliggöres, om ej
statslån kan erhållas till belopp, som beräknats med hänsyn tagen jämväl
till förbättringsvärdet af den jord, hvars ägare icke äro definitivt
pliktiga att deltaga i företaget.

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Redan den rätt, som under de i 76 § dikningslagen nämnda förutsättningar
tillförsäkrats ägare af jord, som omfattas af företaget, att vinna
befrielse från deltagande däri mot det att lian afsäger sig den båtnad,
som genom företaget beredes hans jord, gör det gifvetvis synnerligen svårt
för sökandena att på förhand beräkna de kostnader, som företaget kan
tillskynda dem; och begagnas nämnda rättighet i större utsträckning, ökas
uppenbarligen i hög grad den ekonomiska risk, som de kvarstående deltagarna
iklädt sig. Såsom motionärerna framhålla, tillfaller den vederlagsjord,
hvilken skall afstås af den, som afsäger sig båtnaden af företaget,
icke de däri deltagande hemman utan dessas ägare personligen.
Denna omständighet synes hafva varit anledning till att odlingslån, oaktadt
nu gällande villkor för erhållande af sådana lån icke innehålla någon
dylik inskränkning, icke utlämnats till högre belopp än som motsvarat
den del af kostnaden för torrläggningen, hvilken beräknats falla å de
lånesökandes egna, i företaget ingående hemman eller lägenheter och med
iakttagande, att lånet icke satts högre än till 70 procent af jordförbättringsvärdet
för dylik mark. Till grund för denna begränsning af lånebeloppen
torde ligga den uppfattningen, att staten icke kan erhålla säkerhet i
dylik vederlagsjord för lån, som utlämnats till företagets understödjande,
utan att lånet kommer att påhvila endast sådana, de lånesökande tillhöriga
hemman eller lägenheter, som kvarstå i företaget.

Det syfte, som motionärerna genom förevarande framställning afse
att vinna, är att undanröja det hinder, hvilket sålunda yppats mot beviljande
af odlingslån till belopp, som motsvarar hela kostnaden för vattenafledningsföretaget
och icke uppgår till mer än 70 procent af det jordförbättringsvärde,
som belöper icke blott å lånesökandenas mark utan äfven å
deras andelar, som afsäga sig nyttan af företaget, i den mån dessa andelar
falla de lånesökande till godo. Det af motionärerna framställda förslaget
har utskottet emellertid funnit sig icke böra till bifall förorda. Mot detsamma
kan med fog anmärkas, att den vederlagsjord, som jordägare,
hvilken afsagt sig båtnaden af torrläggningen, nödgas afstå till de kvarstående
deltagarna, ofta ligger på långt afstånd från det hemman, hvari
den skulle ingå. Det torde därför vara mera ändamålsenligt, att nämnda
vederlagsjord får utgöra en fastighet för sig och icke införlifvas med annat
hemman, af hvars gravationer den då skulle besväras. Enligt utskottets
förmenande påkallas vederlagsj ordens bibehållande såsom särskild lägenhet
äfven af ett allmänt intresse så till vida, soin dylik jord synes utskottet
särskild! ägnad att tagas i anspråk för skapandet af s. k. egna hem. Skulle
vederlagsj orden, såsom motionärerna ifrågasätta, införlifvas med de hemman
eller lägenheter, hvilkas ägare kvarstå såsom delägare i odlingsföretaget,

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

måste häraf uppenbarligen påkallas, att utskiftande af ifrågavarande jord,
alltid verkställdes, och torde det i de allra flesta fall, särskildt då vattenafledningsföretaget
hade större omfattning, jämväl blifva nödvändigt att
göra ägoutbyte på sätt skiftesstadgan föreskrifver. Utskottet vill vidare
framhålla, att ett införlifvande af vederlagsjorden med de i företaget deltagande
hemman och lägenheter torde förutsätta äfven andra ändringar i
hithörande stadganden än af motionärerna ifrågasatts samt jämväl påkalla
meddelandet af nya lagbud. Såvidt utskottet kan finna, skulle genomförandet
af motionärernas ifrågavarande förslag icke heller medföra någon
fördel för ägarne till de fastigheter, i hvilka vederlagsj orden skulle uppgå.
För dessa torde det nämligen vara förmånligare, att vederlagsj orden äger
naturen af en gravationsfri afsöndring, enär det då blifver lättare för dem
att afyttra densamma till täckande af de kostnader, som förorsakats af företaget.

Hvad som icke minst föranledt utskottet att afstyrka bifall till motionärernas
förslag, är emellertid, att detsamma icke torde vara af behofvet
päkalladt för vinnande af det angifna syftet. I öfverensstämmelse med
den praxis, som hittills gjort sig gällande vid bestämmande af odlingslånens
belopp, torde det visserligen böra fordras, att staten erhåller fullgod
säkerhet för de utlämnade lånen, men, såvidt utskottet kunnat finna,
synes, äfven om nu gällande bestämmelser i ämnet bibehållas oförändrade,
staten kunna erhålla säkerhet för odlingslånen icke blott i de hemman,
som i vattenafledningsföretaget kvarstå, utan äfven i all den mark, som
jämlikt 76 § dikningslagen utbrytes ur de hemman, hvilkas ägare afsagt
sig båtnaden af företaget. Då den utbrutna vederlagsj orden liksom andra
för alltid afsöndrade lägenheter bör i jordeboken antecknas, synes något
hinder ej föreligga mot att, i enlighet med kungl. kungörelserna den 13
juni 1845 och den 3 november 1848, påföra densamma den därför belöpande
andelen i lånet från odlingslånefonden. Rörande graden af den säkerhet,
som för odlingslån tillkommer staten, äro föreskrifter meddelade i kungl.
förordningen den 20 juli 1855, hvari stadgas att, då, lån utaf allmänna
medel för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar,
likmätigt kungl. kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3
november 1848, blifvit i jordebok antecknadt, kronan för de årliga af betalnings-
och räntebeloppen äger lika rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit
påfördt, som för annan afgäld eller ränta af fast egendom, efter ty i
17: 6 handelsbalken sägs. Vid nu angifna förhållanden synes det utskottet,
som om giltiga skäl icke förelåge att beräkna odlingslånens belopp med
afseende fäst endast å den kostnad för vattenafledningen och afdikningen,
hvilken beräknas falla å de lånesökandes ursprungliga andelar i företaget,
och ä det jordförbättringsvärde, som kan antagas tillföras deras mark.

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Fasthellre torde det med odlingslånefondens inrättande afsedda ändamålet
bäst tillgodoses, om de fastställda villkoren för beviljande af lån från
nämnda fond så tillämpas, att för landet nyttiga odlingsföretag, för hvilkas
genomförande större statslån erfordras än som kan belöpa å den mark,
hvarmed de lånesökande ingått i företaget, erhölle understöd från fonden
utan att lånebeloppen blefve på angifvet sätt begränsade. Det tillkommer
emellertid icke lagutskottet att uti nu ifrågakomna afseende framställa
något förslag.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

af herr af Ekenstam mot vissa delar af utskottets motivering;

af herr Lindhagen, som anfört:

»Lika med utskottet anser jag det vara af vikt, att odlingsföretag
genom vattenafledning uppmuntras med lån ur odlingslånefonden, beräknade
för hela den jord, som förbättras genom företaget, och att således lånesökande
böra erhålla lån äfven för den förbättrade jord, för hvilken andra
jordägare afsäga sig delaktighet i företaget.

Detta kan ske genom att staten afstår från att för de delar af lånen,
som belöpa på dylik jord, fordra förmånsrätten i själfva jorden. Motionärerna
gå dock ej så långt, utan önska endast en lagstiftning, som bereder
staten tillfälle att erhålla dylik förmånsrätt äfven i den jord, som
afses med motionerna. Förslagsvis ifrågasätta motionärerna för ändamålet,
att jord, som tillskiftas kvarstående deltagare, skall anses tillhöra hemman

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

eller lägenhet, hvarför sådan deltagare ingått uti företaget, och såmedelst
förordningen den 20 juli 1855 om tyst förmånsrätt för odlingslån blifva
tillämplig äfven på sådan jord.

På sätt utskottet utvecklat, synes dock en dylik utväg ej vara att förorda.
Utskottet anser däremot, att den enligt 1855 års förordning stadgade
förmånsrätt för odlingslån bör kunna af staten göras gällande äfven i förevarande
fall. Det måste dock anses ganska tvifvelaktigt, om staten för
utlämnade odlingslån kan med stöd af nämnda författning erhålla förmånsrätt
i fastigheter, som då ej förefinnas utan först långt efteråt tillskapas.
Vederbörande myndigheter finna tydligen en sådan tillämpning ej kunna
äga rum, hvilket ock gifvit anledning till motionerna. 1 hvarje fall behöfver,
synes det mig, en närmare utredning äga rum, huruvida ett tillägg
eller förtydligande till nämnda författning* erfordras för ändamålet. En
riksdagsskrifvelse därom skall ock med större sannolikhet leda till, att
någon åtgärd i ena eller andra afseendet vidtages för att afhjälpa det
förevarande missförhållandet.

Jag hemställer således,

att riksdagen i anledning af förevarande motioner
ville hos Kungl. Maj:t anhålla om öfvervägande, huruvida
och i hvad mån särskild lagstiftning erfordras för
att bereda staten tryggad förmånsrätt för odlingslån till
vattenafledningsföretag i den förbättrade jord, hvarför
jordägare afsäga sig delaktighet i företaget, samt framläggande
för riksdagen af det förslag, hvartill detta
öfvervägande kan föranleda.»

Herrar Widén och Jansson i Edsbäcken hafva anhållit om anteckning
å utlåtandet därom, att de ej deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet.

STOCKHOLM, IVAR HfflGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1908.